Familjen är viktig, det är något som man blir påmind om gång på gång. Vissa familjer fungerar sämre än andra, men det är ofta de närmaste som sätter djupast prägel på tillvaron. Själv har jag haft lyckan att växa upp i en hyfsat välfungerande familj bestående av mor och far samt lillebror. Det finns många i min närhet som har betydligt intensivare kontat med sina ursprungsfamiljer än vad jag har, men ibland får man ändå anledning att "gå till rötterna" igen.

Helgen som förflutit har varit av just sådan karaktär. Min bror och hans fru är födda samma år. Dessutom med bara några dagars mellanrum. Just i år är det 40 år sedan detta hände. Därför fick vi en sådan där anledning att ägna sin gamla familj lite extra uppmärksamhet. Min och makens tanke var från början att vi skulle ha åkt i fredags eftermiddag och stannat över en natt. Balunsen var nämligen lagd till lördag kväll. Men brodern tyckte att det blev lite för mycket att hålla ordning på att det skulle komma sju Westerdahlningar mitt uppe i allt städande och matlagande. Det behövdes inte mycket tid till tankeverksamhet för att jag skulle begripa precis! Hade inte velat ha det på så sätt själv heller - naturligtvis! Därför åkte vi på lördagen. Vi bor inte precis grannar... Brorsan har av någon outgrundlig anledning slagit ner sina bopålar i Blekinge! Visserligen har de underbara stränder, mysiga öar, Sweden Rock Festival (Norje), nära till Danmark mm mm, men det är ju så långt BORT!

God mat och glada vänners sällskap är ju faktiskt aldrig fel, även om man får åka 27 mil för att uppleva det. Det var faktiskt v-ä-l-d-i-g-t god mat! Olika sortes pajer och fräsch sallad till det. Brorsans och mina föräldrar var naturligtvis på plats också, så det var lite sådär lagom småmysigt "med familjen", även om vi lever våra egna liv nu. Mina egna ungar såg jag inte av på hela kvällen. Orsaken heter TV och dator... De håller sig åtminstone lugna.

Tyvärr var vi tvungna att åka hem samma kväll (snarare natt!). Äldste sonen skulle nämligen få Frankrikebesök dagen efter - alltså i går. Vi var hemma halv fyra på morgonen och tillät oss att sova läääänge. Ny resa var inplanerad lite längre fram på dagen, men denna gång till Skavsta flygplats för att hämta de nämnda fransoserna. Mitt på dagen ringer dock telefonen. Det var från Frankrike, så vi gastade och skrek på att sonen skulle svara. Det är ju bara han som begriper den där rotvälskan! Några fransmän kom inte! De hade blivit stoppade på flygplatsen eftersom de inte hade något skriftligt intyg på att de får lämna Frankrike av sina föräldrar!!! De är under 18 år, och då behövs detta tydligen. Märkligt kan tyckas att 1. de inget visste, 2. att de inte blivit upplysta om det. Nu är det hela uppskjutet tills på tisdag som tidigast tydligen...

Fortsättning följer...!/Kicki