Jag tror att vi är ganska vanliga faktiskt. Att ha barn innebär både en himla massa glädje, och en himla massa bekymmer. Jag brukar antyda att det är en fördel att de föds relativt söta. Men även sötman kan ibland ha sina klara begränsningar. Jag TYCKER inte att jag går att sätta in i facket "curlingförälder". Jag VILL verkligen inte vara där!! Men helt klart fungerar deras utmattningsteknik irriterande ofta. Jag tror inte alls att det är av speciell omsorg om de små telningarna som gör att föräldrar kör slut på sig. Det är helt enkelt ofta helt OMÖJLIGT att få de lata kräken att förflytta sina rumpor från soffan/datastolen! I synnerhet när det är en sådan dag som det varit idag. DAGSREGN. Denna sommar prövar verkligen hur mycket tålamod en lagom kort mamma i Östergötland kan ha! Då är det många gånger enklare att "göra det själv". Känner någon igen sig?

"Jamen, det regnar ju - vad ska vi göra annars"? För drygt en vecka sedan avkrävde jag de små glinen ett skriftligt intyg på hur de ville ha det med tid just vid datorn. När man har fem grabbar kan det bli olidligt många timmar i detta lilla rum där datorn står. Det räcker ju inte med att själv sitta och spela, man måste naturligtvis stå bredvid när brorsan spelar. Det kan ju hända att man missar något väsentligt annars, eller att brorsan kommer behöva den expertkunskap man besitter...! Well, ett handskrivet papper kom tillslut. De hade haft väl en vecka på sig att prata ihop sig om hur de skall ha det. När inget hände förbjöd jag ALL dataspelande/videotittande innan jag fått ett papper. När jag väl har nått bristningsgränsen är det ingen av ungarna som kommer på tanken att tjura ihop (kanske lillebror...).

På detta papper stod följande: En timmes spel/dag. Om man vill spela mer än så så måste man jobba ihop tid FÖRST. Tex. klippa gräs, plocka ur diskmaskinen, hjälpa till att måla, dammsuga - tja, ni förstår nog poängen. För att hålla reda på hur mycket man spelar måste man helt enkelt ha en tajmer! Dessutom ska det skrivas upp (jag har gjort personliga scheman till var och en - DET lyckades jag inte få dem till att göra...) hur dags man börjar jobba, hur dags man slutar och vad man gjorde. Sedan får man skriva upp samma sak med datatiden. Alltså den tid som de har arbetat ihop!

Gissa om jag jagar dem som en tidtagningsman med deras scheman! Och "hoppsan" vad det är lätt att "glömma" eller "det har ingen sagt". Som väl är har jag deras egenhändigt skrivna dokument att sätta under näsan på somliga mer trögfattade än andra. Det har inneburit att jag varit arg och sur i stort sett hela dagen...

Men jag älskar ju dem ändå!/Kicki