Dagen idag var inplanerad att tillbringas på Böda Kronocamping, vilket vi också gjorde. SMHI (som jag verkligen tappat förtroendet för denna sommar!) hade utlovat sol från i princip en målnfri himmel. De höll inte löftet! När vi huttrat tillräckligt länge tog vi och packade ihop och åkte hem. Näst yngste sonen utnyttjade strandvistelsen förståndigt och badade i princip hela tiden vi var där. De andra fyra gjorde pliktskyldiga visiter i böljorna. Själv låg jag på betryggande avstånd från vågorna! På något märkligt sätt blev vi alla rejält solbrända i alla fall - mycket märkligt! Det bara MÅSTE vara så att den kritvita sanden hjälper de stackars solstrålar som lyckades tränga sig förbi den kompakta molntäcket, att färga sina soltörstande fans.

På hemvägen inköptes rökt fisk i hamnen i Sandvik samt potatis från "bonden i byn". Det blev en riktig gormémiddag och samtliga Westerdahlningar smörjde kråset rejält! Detta är verkligen Öland!

Mätt och trots allt belåten!/Kicki