Min sista lediga torsdag på antagligen ganska lång tid. Jag har jobbat deltid i flera år nu, men jag har tänkt att det ska bli ett slut på det nu! Eftersom jag inbillar mig att jag har fler timmar än de flesta på ett dygn, så borde jag ju hinna med det heltidsarbete. Fast jag ser faktiskt fram emot det. Det enda är att jag kommer splittra upp min tid på TRE olika vårdcentraler, varav två är belägna 7 och 8 mil ifrån där jag bor. Jag ska dock åka tåg/buss förrutom de 15 km jag har till stationen, så jag tror nog att jag kommer fixa det. Man kan ju alltid sova på tåget!!! Idag var jag så och hälsade på den tredje av "mina" vårdcentraler. Den råkar ligga "granne" med en av de större godisfabrikerna vi har i vårt avlånga land. Det kommer bli mina tänders död...

Passade på att köpa golvfärg till marsvinshuset innan jag styrde kosan hem. Väl hemma kom så yngste sonen hem från skolan precis efter att jag parkerat bilen. Vi kramades och så gick i in. Han tog riktning mot datorn, och jag tog riktning mot soffan. Där var jag dock bara såpass länge som det tog mig att ögna igenom dagstidningen. Inte så länge med andra ord. Sedan var det ut till tidigare nämnd toa igen och byta om till hästkläder. Ut och haka på hästtransporten (en nätt liten sak på en totalvikt på 2 ton). Ut i hagen och hämta in arabstoet. Vira in hennes svans i en elastisk linda, sätta höga vadderade skydd på samtliga ben och tillslut ett täcke av fleece på hennes rygg. Sadel, träns och benskydd hade jag dessförinnan redan lagt in i transportens sadelkammare. Mitt lilla arabsto lunkade snällt in i transporten, och jag kunde åka iväg. Hämtade en av de ridande sönerna utanför högstadieskolan där han precis börjat 9:an. Vi ställde kosan mot ridklubben och hoppträning för Staffan Lindh. En otroligt duktig hopptränare! Wossna har inte hoppat på hela sommaren, och hon är inte riden speciellt mycket heller. Hon är dock "igång" som vi hästfolk säger, så det var inte helt förryckt att låta henne vara med. I vanliga fall kan mitt heta fullblod vara ganska... - het! Hon kan rusa runt hindren som om hon fått för sig att "snabbast vinner". Sonen lyckades dock idag att få henne att gå relativt lugnt, och stundtals kunde man ana sig till att hon till och med vilade på stegen lite! Hon fick inte hoppa högt alls idag då Staffan inte ville pressa henne. Han är mån om att hon ska komma in i en lugn och harmonisk lunk. Arabiska fullblod brukar vara av uppfattningen; "lägg in en växel till" när de blir trötta nämligen...

Äldste sonen hämtades vid stationen strax efter att jag lämnat av den ridande sonen. Jag körde hem honom och åkte tillbaka till hoppningen. När hoppningen var slut åkta jag (för vilken gång i ordningen idag???) tillbaka till huvudorten för att hämta en fotbollsspelande son. Han fick följa med tillbaka till ridklubben där den ridande sonen ännu inte var riktigt färdig med Wossna. Hon var totalt genomsvett och behövdes svampas av ordentligt! Den fotbollsspelande sonen har dock också ridit för inte allt för länge sedan. Han har ett uppehåll nu då vi inte har någon häst till honom. Han är 14 år, men snart 180 lång... Det är STOR häst som gäller för honom! Där räcker inte min lilla Wossna med sina 156 cm till riktigt...

Hur som helst så kom söner och fullblod hem tillslut genom min försorg. Jag övergav dock alltihop genast för att rusa in och sätta mig vid telefonen. Telefonmöte i en av klubbarna jag är styrelsemedlem i...

Ser fram emot tekniken inom kloning..!/Kicki