Lite väl dramatisk rubrik kanske, men jag har varit (är?) en fan av U2. En tvetydig rubrik när man uttalar det. Jag sov så länge jag kunde idag. Det var tillslut telefonen som väckte mig. Det var naturligtvis inte till mig, men signlen är lika hög oavsett vem det är till... Efter lite frukost så försökte jag med google calendars hjälp få ordning på mitt liv. Eller åtminstonde det liv jag kommer ha under de närmaste veckorna. Veckan som kommer kommer jag jobba måndag och tisdag, men SEDAN är det varje dag - och låååånga dagar som gäller. Då krävs det att man har lite koll på vad en familj på sju personer ska göra dag för dag...

Vi har redan insett att vi behöver hyra en liten lägenhet i Kisa, som är vår huvudort. Men en sådan finns inte tillgänglig än. Det går ju an nu när det fortfarande är barmark och plusgrader. Det blir värre längre fram i höst/vinter. Det går inte begära av grabbarna att de ska ta sina mopeder då när vi inte är hemma och kan skutsa. Jag känner mig lite FÖR stressad inför vad som ligger framför faktiskt. Jag tycker inte om att känna att det är gungfly i dimmorna...

När jag tyckte jag fått lite koll på tillvaron genom datorns hjälp, satte jag igång och städa/skura marsvinsburar. När jag gick ut var det fortfarande väldigt mulet och KALLT! Det hade nyss åskat rejält och regnat. Men allt eftersom jag började flytta ut marsvin till hagarna i trädgården, så kom faktiskt solen fram! Den hjälpte mig att torka burarna efter att jag spolat - skurat - och spolat ännu mer. Någon kanske tyckte lite synd om mig där ovanför molnen :-).

Maken lagade middag - isterband. Vi är ju (maken och jag) födda smålänningar, och då gillar man isterband! När middagen var uppäten och disken bortplockad (maken plockade!) flyttade jag in grisarna igen. Idag har jag flyttat om lite, och bebisarna har fått flytta från sina mammor - pojkar för sig och flickor för sig.

Fortfarande ont!/Kicki