Under dagen som förflutit har jag funderat en hel del. Jag sätter mig i bilen och åker drygt 2 mil i princip rakt väster ut. Jag träffar EN patient. Visserligen följer jag med samma patient in till en träff med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, efter vårt samtal - så det kanske räknas som två.. Jag skriver på datorn. Går tillslut och äter lite lunch. Sätter mig i bilen och åker nästan 10 mil väst - norr ut för att landa i Linköping. Kommer lite "för tidigt" då jag tagit ut tiden med väl god marginal. Sitter så tillslut på ett nytt möte, men denna gången tillsammans med kuratorskollegor. Vi är kurtorer på vårdcentraler runt om i vårt kära Landsting och behöver således träffas en gång i månaden då flertalet av oss saknar andra kuratorskollegor på våra arbetsplatser.

Jag försöker verkligen vara miljömedveten! För det mesta handlar jag KRAV-märkt såvida det inte är typ dubbla priset. Kaffe och bananer skulle jag aldrig drömma om att köpa om det inte var KRAV- och rättvisemärkt. (Rättelse genast! - I somras FANNS inte "mitt" kaffe att uppbringa på Öland!) Det är dock svårt att "leva som man lär" när man bosatt sig på landsbygden. Åter igen kommer jag nu gnälla över att bilen är ett fullständigt måste. Som simpel vårdcentrals kurator har jag alltså suttit i min bil och kört nästan 18 mil idag - bara "i jobbet". Man kanske skulle blivit agronom, eller öppnat plantskola i stället?

Bilden föreställer min son på utställningen i Jönköping. Om ni ser något som liknar en liten nos i ett grått nystan, så är det marsvinet vi hade med oss!

Måste tänka vidare../Kicki