POPPYS JULIO 1 vecka gammal

 C-ponnyn Tips (f. 1990) och min näst yngste son seglar över ett hinder på en tävling för ca en månad sedan.

Min lille unge har klivit upp en storlek. Under året som gått har han tävlat en hel del, men på sin gamla B-ponny Daddys Boy. Gamla Daddy gör nya små ryttare glad nu mera - han är nämligen såld sedan ett par månader tillbaka. Det betyder att sonen har ärvt storebrors C-ponny Tips som synes här ovan. De har faktiskt redan varit ute på två tävlingaar tillsammans, men det har inte gått så fantastiskt bra. Tips är av en helt annan kaliber, och kan dra förbi ett hinder om "han får lust" ifall ryttaren inte är tillräckligt fokuserad. Det har inte "min lille unge" varit kanske - fokuserad alltså... På gamla Daddy gick det ju att flöjta omkring på halvlånga tyglar, och det gick inte fortare för det. Tips är inte riktigt lika "snäll" utan hittar på lite egna hyss om han rids på det sättet.

På de två senaste hoppträningarna har det dock börjat lossna! Sonen har varit så illa tvungen att börja vara mer närvarande i det han gör. Annars har nog tankarna varit på helt andra håll många gånger ;-). Han var ute med en annan av sina storebröder och dennes kompis och red i skogen idag. Jag VET att den äldre av de båda bröderna inte precis lägger i handbromsen när han är ute på hästryggen... Han satt på Wossna, och hon har inte heller handbromsen i om man så säger... De tu tillsammans - suck - det går fort...

Rödkindade kom de tillbaka med ångande hästar. Blickarna lyste på både hästar och ryttare, så jag kunde ju förstå att de haft det ganska roligt. Ingen tvekan om att "min lille unge" var fullständigt närvarande hela skogsritten igenom! Han berättade så fort för mig hur de haft det i skogen att jag ibland inte riktigt hörde vad han sa. Så mycket förstod jag att han aldrig galopperat så fort i sitt liv förut... Och han hade inte varit ett dugg rädd utan bara tyckt det var kul! För ett år sedan hade han antagligen slutat rida om han varit med om samma sak då. Så, det kanske blir bra med Tips trots allt. Annars tycker jag att 10-åringar ska fortsätta rida B-ponny ett tag till. Men nu har vi som sagt en C-ponny "över", och då får han försöka på honom först. Det verkar ju faktiskt gå riktigt bra :-)!!

Ponnymamma = glad mamma!/Kicki

Har du någon gång funderat på vad du skulle åstadkomma om du hade makt? Det verkar idag i debatten som om  makt är fult och skall bekämpas. Särskilt om det handlar om en politisk makt. Personligen gjorde jag en visit i maktens korridorer i min hemkommun, genom att under en period vara ersättare i Barn- och utbildningsnämnden. Anledningen till att jag tillslut hoppade av var att jag ville använda min lediga tid till annat som kändes mer angeläget. En politisk karriär kan inte jag kombinera med att vara mor till fem hemmavarande barn - kom jag på...

Nu går drevet igen - mediadrevet. Och precis som vanligt så är den omättlig på mänskligt tillkortakommanden och offentlig förnedring. Jag tycker inte ett dugg synd om människor som befinner sig i den ständiga skottgluggen för detta artilleri. Det är förmodligen alldeles självvalt och noga övervägt. De omger sig dessutom med sk. sakkunniga och rådgivare att luta sina ibland lite förvirrade idéer mot. Men jag fascineras ständigt av fenomenet! Vad får en människa att faktiskt riskera att utsätta sig för ett mediabombardemang? Vilken sund person lever gott med detta ständiga "hot"? Är alla fetischister som befinner sig på sådana poster? Man kan ju undra...

I den ständiga frågan om vem som bär skulden kommer den verkliga frågan i skymundan. VILL vi verkligen - svenska folket - sälja ut vår OMX-börs? Har personer som befinner sig i en visserligen utsatt men likväl yttersta makten verkligen mandat för allt de gör?

Klart förvirrande!/Kicki

Barn får aldrig bli vuxnas leksaker! Utan att ha några fler detaljer i ärendet än de som snaskig journalistik serveras mig, så känner jag ändå en viss lättnad över att även superkändisar granskas i sina föräldrasömmar. Det handlar inte om huruvida en vuxen man eller kvinna älskar sina barn. I det här fallet kan man faktiskt också prata om barn som blir vuxna innan de är mogna för det. Tonårsföräldrar tvingas att göra ett val - bli vuxen NU eller fortsätta som om "inget har hänt".

Nu gäller det vad en sångerska har för förmåga. Det räcker inte med ett sött ansikte och att man vågar vägra trosor (eller vad det någon annan kanske...!) Det räcker inte ens att man sålt tonvis med skivor! Det ger inte automatiskt förmågan att se barns behov. Barns behov till trygga och sunda föräldrar är genomgående - oavsett om man fötts praktiskt taget in i en kameralins. För några veckor sedan hörde jag ett program på radio som tog upp just tonårsföräldrar. Det riktigt vidriga var hur det så kallade "samhället" (däri räknas även tonåringarnas föräldrar) så tydligt gjorde klart att "det här klarar du/ni inte av. I stället borde det vara fullständigt självklart att nyktert se på situationen och se var det behövs stöttning. Nu vet jag inte exakt hur gammal Brittney är. Det är egentligen ganska ointressant. Jag vet att hon är betydligt äldre än tonåring, men hon försöker desperat klamra sig fast vid sin forna bild av sig själv.

Det är inte svårt att rent psykologiskt förklara varför Spears gör som hon gör. Men på resan till att bli vuxen på allvar kan hon inte plocka med sig sina barn. De har inte tid att vänta. De har inte råd att chansa. Jag utgår från att den lilla sångfågeln älskar sina barn, men hon har helt klart inte valt riktning i sitt liv och tagit konsekvenserna av det.

Ni vuxna som HAR valt - ta ställning! Våga finnas för utsatta barn. Även miljonärsbarn kan ha stora behov. Våga lyssna på vad ett barn försöker berätta. Våga komma nära.

Mor, och i själen socialarbetare/Kicki