Alla onda ting är tre..! Nu är jag också helt övertygad. Det börjar med att lilla svärmor får magsjuka som hon inte fixar, så hon slutade sina dagar under första veckan här i december. Det fortsätter med att jag i min iver (jag tror i alla fall att det är anledningen!) att få något sånär saker och ting färdiga i tid för en gång skull, tar i för mycket och blir straffad på ett grymt sätt - ryggont! Det var nästan med bävan jag har har gått och "väntat" på den tredje olyckan. Joodå - den kom! Tro inget annat!

Efter att ha varit hos sjukgymnasten i fredags, var jag nästan glad! Det är med största sannolikhet en muskelskada jag har i ryggen, och mot det finns bara träning. Ridning är tydligen något som är väldigt bra träning med de ryggproblem jag har. Så igår kunde jag med mycket gott samvete utnyttja min tid för dressyrtränaren Ulla Wadeborn (suuuupertränare - bara så ni vet!). Men säg den glädje som varar....

Full av nyfunnen energi och framtidstro tog jag mig åter itu med att städa när jag kom hem. När vi så småningom strålade samman i TV-soffan större delen av familjen, kom så den tredje bedrövelsen. Yngste sonen var inte kry. Eftersom det var mannen som skött inomhusarbetet mer än jag denna dag, så var det också han som började misstänka en och annan uggla i mossen. Den lille sonen har klagat över magont i några dagar. Men eftersom han också varit förkyld så har vi inte funderat så mycket över det hela. Men igår visade det sig att han hade över 38 grader i feber DESSUTOM!

Efter lite googlande osv så var amatördiagnosen ställd! Det lutar nog åt blindtarms inflammation trodde maken. Jag sa inte emot honom, men tyckte kanske att ungen var lite för pigg för denna drastiska åkomma. Men, efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen så var det ingen annan råd än att sonen och maken fick ge sig iväg vid 22-tiden på kvällen de 7 milen till Linköpings sjukhus. Vid 2 tiden på natten ringde mannen hem och meddelade att de fick bli kvar för observation så skulle man ta ställning vid ronden på morgonen vad som skulle ske.

Vid 9-tiden i morse ringde mannen igen. Då var pyttingen redan opererad! När kirurgen hade kommit strax efter mitt och makens nattliga samtal, så tyckte han inte att det var något att gå och vänta på. "Det enda som kan bli förändrat är att det blir sämre" hade budskapet varit. Och jo - denna blinda lilla tarmusling VAR inflammerad!! Vår lille krake har varit helt slut idag. De få gånger han har varit vaken har varit när han har kräkts pga narkosen. Det är först nu i kväll som han har lyckats få i sig något (vatten och en piggelin...) utan att lika snabbt få upp det igen.

FÖRHOPPNINGSVIS får vår lilla hjälte 8 år komma hem i morgon på julafton. Jag vet - JAG VET!! Det BLIR jul utan att man hunnit med det man tycker man skulle vilja. Men att ha alla ods så totalt emot sig är ju nästan så man börjar tänka magiskt. Det är någon annan som styr...!!!

God jul!/Kicki