Precis hemma igen efter en tur till ridhuset. Igår hopptränade sonen första gången för säsongen, och det blev väldigt mycket gymnastikövningar. Otroligt nyttigt för både häst och ryttare. Wossna såg mer eller mindre stelopererad ut... och sonen fick verkligen kämpa järnet för att få till saker och ting utan att hästen bara sprang ifrån problemet. Hon håller precis på att gå ur brunst nu också så då är hon naturligtvis extra "märrig". Men han fick till det riktigt bra på slutet. Själv var han djupt missnöjd, men för första gången så såg jag min unge jobba riktigt målmedvetet, och inte ge sig förrän han fått hästen med sig.

I kväll har jag dressageat. Näste ridande son var med och red sin ponny Tips. Denne herre bestämde sig från början att absolut inte gå i närheten av "spökhörnet" och började backa och tramsa när den lille sonen försökte få styr på det hela. Redan när vi skrittade fram så bytte han och jag hästar med varandra... Wossna var SÅÅÅ nöjd med att ha en snart 11-årig grabb i sadeln. Tips var kanske mindre nöjd med att få en snart 43-årig kärring i sin... Han lyckades absolut inte med sina "flykt" försök, och tillslut gav han  med sig. "Jaja - du vinner!"  Och som genom ett trollslag så fungerar allt helt plötsligt. Lillungen hade börjat att trava, och jobbade tillslut med övergångar skritt - trav - skritt - trav på stora volten. Wossna såg mycket nöjd och avslappnad ut. När vi bytte hästar igen, så var Wossna framriden och uppvärmd så det var bara för mig att börja jobba :-)!

Det är så fantastiskt skönt att rida! Du som inte provat på ännnu borde verkligen komma till skott och göra det! Denna magiska känsla man får i hela kroppen när en oidentifierbar mental kontakt upprättas mellan mig och hästen är bara så makalös!! Wossna var inte "sitt bästa" i kväll, men det jag bad henne om gjorde hon, och jag kunde dessutom pressa ganska rejält att det dessutom skulle utföras med precision. Mitt problem är att hon är ganska stel i sidorna och slänger gärna ut baken när man går in på ett lite mindre voltspår, alternativt att hon sänker  ryggen och skjuter ut bogen- eller försöker göra dessa saker. Jag har inte några större problem att korrigera henne, men idag var hon ganska sur över mina skänklar och piskade med svansen och drog öronen bakåt. Men det är bara att tänka "kvinnor..." och rida vidare ;-)... Alla män förstår precis!

Såhär nersjunken i en alltför hård och obekväm kontorstol så finns känslan fortfarande kvar. Det är bara så helt fantastiskt att ha tillgång till en häst och kunna rida "ohämmat" när man vill/har tid! Det tillsammans  med skogspromenader med hunden är det avgjort bästa sättet för mig att se ljusare på min tillvaro igen! INGET kan slå det! Det var ett mycket skönt sätt att avsluta en ganska jobbig och påfrestande vecka på. Det känns bra att ta nya krafttag inför morgondagen. Då väntar flera olyckliga människor på sin kurator, och jag kan nästan lova att de får en ännu mer proffesionell och skärpt samtalsterapeut när denna har fått rida sin häst kvällen innan ;-). Det är verkligen en win-win situation!

Hästtjejer blir aldrig för stora!/Kicki