Alla inlägg den 15 januari 2008

Av Kicki - 15 januari 2008 11:21

Dagens bild har inget över huvud taget med mitt inlägg att göra. Möjligtvis att det är mitt barn som sitter i sadeln, och detta barn går i skolan. För det är skolan som jag kommer reflektera över. Skolan är en mycket märklig arbetsplats egentligen. Vi har alla jobbat där! Kanske vi inte såg oss som arbetstagare i egentlig mening när vi befann oss i skolbänken. Men de facto kvarstår - vi gjorde ändå ett jobb! Det är så lätt att tycka både ditt och datt om skolans värld eftersom vi har egna referensramar i ämnet. Underbara lärare, hemska lärare, glada kamrater, elaka plågoandar, mysiga lokaler, trista lokaler, intressanta lektioner, meningslöst tidsfördriv. Handen på hjärtat - var befinner du dig på skalan? Och hur tror du att detta påverkar dig i din syn på skolan i allmänhet, och dina barns skolsituation i synnerhet? Om du inte har barn och aldrig tänker skaffa några, eller aldrig har tänkt tanken "när jag får barn så ska jag minsann...." så kanske du kan bespara dig den minut det tar att läsa resten av min blogg. Eller så väljer du att se dilemmat i det hela oavsett om man är personligt involverad eller inte!


Jag hade några sekunder över för några dagar sedan, och tillbringade dem med att surfa runt lite bland olika bloggare. Nu ska jag kanske genast sluta raljera över att min tid är så pressad och stressad hela tiden. Jag hinner ju trots allt att skriva här, nu och då! Men ibland känns det faktiskt som "stulen tid" då jag säkert borde gjort något mer samhällsnyttigt i stället ;-). De må vara med den saker hur det vill. Nu gjorde jag så i alla fall, och mina ögon föll på ett gammalt kärt ämne. Eller egentligen uppfattade jag det som att bloggaren/bloggarna försökte tota ihop flera ämnen i samma deg. Det hela handlade om avgifter i skolan. Vid första anblicken så kunde man skönja att detta skulle vara ett "problem" enbart för friskolor. Friskolor ska ju enligt lag vara avgiftsfria, så det är klart att det blir en väldigt smaskig nyhet om man nu lyckas nosa upp någon skola där man på ett smart sätt infört smygavgifter. Men det som det egentligen handlade om var dessa små och "oskyldiga" bidrag som föräldrar förväntas ge till olika aktiviteter inom skolans ansvarsområde.


Själv har jag mången gång blivit ganska irriterad! Jag har visserligen själv sett till att sätta fem barn till världen, men emellanåt är det ett halvtidsjobb att hålla koll på vilka som ska ha med sig "massäck hemifrån" eller busspengar eller teaterpengar eller.... När det gäller "reda pengar" så blir det ju väldigt tydligt att det är smygavgifter det handlar om. Skolan är numera såpass fattig att man inte kan låta alla barn få åka till simhallen någon gång då och då. Det inskränks enbart till de "lyckliga" som ännu inte lärt sig simma! Dessutom så förväntas föräldrarna bidra med pengar till äventyret när man nu varit så slarvig som att telningarna inte fått denna kunskap ändå. Att åka "hela klassen" till en teater eller på friluftsdag till skidbacken kostar pengar. Visserligen tas detta obligatoriskt och i demokratisk anda upp på föräldramötena till diskussion och beslut. Men den som kan bara så en bråkdel om psykologi kan ganska lätt räkna ut vilket beslutet alltid blir. "Självklart" ska ungarna få åka till skidbacken, utflykten, simhallen, teatern eller vad det nu för tillfället är som skall beslutas. Vi i min familje räknas nog inte som låginkomsttagare även om vi inte badar i pengar...! Men att hosta upp en försvarlig summa pengar, när man nu som sagt "råkat" skaffa sig ett antal ungar, kan vara nog så kännbart.


Jag läste mig till på div. bloggares sidor att de flesta av svenska folket tycker att det är helt OK att skolan tar för givet att sådana saker kostar. Det är någonstans här jag börjar gapa.... Första frågan i huvudet blir given - VILKA HAR SVARAT?? Det kan inte vara de familjer som jag för drygt 10 år sedan hade "på mitt bord" när jag jobbade som handläggare för socialbidrag!! Där var det stora problem varje gång något sådant här kom upp. Tänk tanken att som vuxen, myndig vårdnadshavare behöva gå till en myndighet och be om pengar till barnens teaterresa, studieresa som "alla" i 9:an gör" (osv). Det betyder alltså i klartext att den kommun som inte tycker sig ha råd att låta skolbarnen åka på dylika saker, också handlägger de fattigaste familjernas ekonomi och bedömer om dessa fattiga barn ska få åka på det kommuen inte tycker att skolan har råd till. Hoppas ni hängde med där i svängarna...


Jag tycker verkligen inte att det är självklart att hosta upp "fikapengar" nu och då! Men ska den diskussionen föras på ett föräldramöte??? Den stackars läraren gör ju bara det han/hon blivit ålagd att göra. Och ve den förälder som försiktigt antyder att det borde vara självklart att det skolan på skoltid ordnar med, också ska se till att det finns pengar att ordna det för! Det är inte socialbidragstagarna som redan står med mössan i hand som antyder det kan meddelas... De dyker inte ens upp på mötet! Att käckt konstatera att "om man inte var med på mötet får man skylla sig själv" är så syniskt att bara en riktigt självgod kan tänka så... Men, jag personligen orkar inte alltid vara denna "motvalls kärring" och tala "för någon annan". Ibland skulle jag dessutom behöva tala för mig själv...! Och då är vår familj inte ens i närheten av att kunna vara berättigade till socialbidrag... Jag tycker att det är ett grymt sätt att behandla oss föräldrar på. "Vi hade tänkt att åka bla bla bla, men ni kära föräldrar får naturligtvis säga om ni inte vill betala - så åker vi inte". Ändan sittar alltid bak - eller hur?!


Ni lärare som går till jobbet varje dag med eller utan leende på läpparna. Till er skulle jag bara vilja säga att jag tycker att ni gör ett fantastiskt jobb! Somliga av er skulle må bättre av att göra något annat, men de allra flesta är ändå beundransvärda! Det räcker att bara tänka sig in i hur det fungerar med de egna barnen i somliga situationer för att förstå att allt inte är så korvspadsenkelt. Men ni har också ett otroligt viktigt jobb! Inte bara att barnen lägger sin grund hos er för vad de ska ägna sina vuxna liv åt. Utan för att ni faktiskt förvaltar ett stort förtroende från alla oss föräldrar. Vi bara måste försöka lita på att ni gör så gott ni kan, och att ni tar hjälp när den egna förmågan inte längre räcker till. Ni behöver vara minst lika mycket socialarbetare emellanåt för att lyckas nå fram till den lilla trassliga ungens förmåga och hennes/hans behov. En god protion humor är säkert inte betydelselöst. Men framför allt, en självsäkerhet gentemot oss föräldrar. Vi må komma med alla våra "tyckanden" som oftast har sin grund i hur vi själva upplevde vår skoltid. Men det är NI lärare som gör jobbet, och som är experterna! Kanske att man skulle lämna diskussioner om pengar utanför klassrummet/föräldramötet? Kanske skulle ni vägra ta en sådan diskussion utan låta den föras mellan föräldrar-rektor? Bara en tanke...


Slut i rutan för idag!/Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12 13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards