Direktlänk till inlägg 4 februari 2008
I morse hann jag preciiis med tåget. "Subban" (ett MYCKET passande namn nu för tiden på min Subaru!) ville inte släppa till i morse heller. Idag tog jag inte upp kampen, utan hoppade in i Previan i stället. Den är inte alls lika trygg att köra när det är halt, vilket det alltså var i morse... Jag var med andra ord helt säker på att missa tåget eftersom jag inte kunde köra i min vanliga hastighet - och redan var sen från början. Men, tåget körde in på perrongen när jag låste bilen - så med en liten språngmarsch så fixade jag dessutom dagens motionspass! Låt vara att den bara varade i ca 40 sekunder... Men hög puls fick jag till på den korta tiden ändå!
På denna förträffliga kustpil finns gratistidningen Extra Östergötland. Det var svårare än vanligt att få sig sin morgonlur när jag hade ögnat igenom notiserna. I Motala i september utsattes nämligen en 12-årig flicka under pistolhot för våldtäktsförsök från tre män i en bil. Hennes 14-åriga kompis blev också utsatt när hon försökte ingripa. Nu har en 25-årig man dömts för försök till våldtäkt mot barn och sexuellt ofredande till 2 års fängelse och därefter utvisning på livstid... Sådana notiser sätter sig fast! Och inte bidrar de till att öka acceptansen för invandrarna heller!! Jag kände mig ganska tom inombords faktiskt - en stund. Under större delen av mitt liv har jag försökt att på olika sätt förmå min omgivning att se lite objektivt på saker och ting. Utbildningen på socialhögskolan ökade sannerligen på detta genom att "krånga till" det för mig genom olika förklaringsmodeller till att människor gör obegripliga handlingar. Men en sådan här sak har jag mycket svårt att "krångla till"! OCH det blir svårt att inte dra alla "dom där" över en kam... USCH! Ändan hänger med fortfarande - den där bak...
I samma tidning så fångas min uppmärksamhet av en annons. Det är en av våra större begravningsbyråer som försöker slå an en ton av medmänsklighet och värme. Man börjar helt enkelt med en liten historia om en man som var scout redan från tidiga år. En riktigt gullig historia - som jag förmodar också är sann. Värmen och omtanken verkligen genomsyrar hela annonsen, tills jag läser några få ord; "Ingen skulle sörja, utan mer minnas pappa i hans älskade miljö".... Begravningen hade alltså hållits på scoutgården med lägereld och korvgrillning. Som den inbitne kurator jag nu är så mår jag nästan fysiskt illa av sådana utryck "ingen skulle sörja". Människor sörjer, oavsett vad man försöker bestämma. Det spelar ingen roll om man klär sig i storblommigt eller i svart. Inte ens en scoutskjorta kan ändra på det faktum att MAN SÖRJER!!! Vi behöver dessutom ibland ritualer för att kunna sörja. En patient till mig var otroligt ledsen över att hon inte kunnat få närvara vid en mycket älskad gudfaders begravning. De anhöriga hade bestämt att begravningen skulle bara ske i kretsen av de närmast anhöriga. HON hade verkligen behövt få ta ett avsked och sörja, men hon var inte tillräckligt anhörig... Det är tydligen det farligaste som finns att gråta när man är ledsen... Eller hur ska man annars tolka detta allt oftare förekommande skicket att "inte sörja" genom klädval eller val av begravningsplat - eller mota andra som kanske skulle kunna bidra till att den tryckta stämningen ökar... Vems liv är så futtigt att det inte ens är värt att sörja?
Sarkastiskt eller nå´t../Kicki
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | 10 | |||
11 |
12 |
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||||
|