Ännu en gång inspirerar en av mina patienter mig att explodera i detta forum! Det är åtskilliga levnadsöden jag får ta del av som kurator på en vårdcentral. Det är slående hur lika många gånger människor trots allt är, även om de personligen känner sig väldigt ensamma i sina situationer. Många är fångade i en till synes hopplös situation, där "ödet" ofta upplevs ligga i andras händer. Det är inte helt ovanligt att dessa "andra" är chefen! Och inte ovanligt alls att chefen befinner sig inom kommunal förvaltning... Personer som är osäkra i sina yrkesroller, eller som försöker vara "kompis" samtidigt som man förväntas styra och vara chef över en organisation är sällan en tillgång för sina medarbetare. Det skapas så otroligt mycket outalade förväntningar/föreställningar, och på kvinnligt dominerade arbetsplatser blir det direkt förödande. Kvinnor har enligt min erfarenhet svårare att tala klarspråk och "snacka ur skägget" vad man egentligen tycker. Man är rädd att stöta sig, komma i dålig dager, verka besvärlig, komplicera för sina kollegor osv. Jag tror att det är dessa fenomen som gör att dåliga chefer lyckas hålla sig kvar såpass länge som de gör.

En av de större dropparna fick jag höra om idag. En "typisk" kvinna träffar mig för första gången. Hon jobbar på ett mycket typiskt kvinnojobb. Jag vet faktiskt inte en enda man som har det jobb som hon har... Ett typiskt ensamjobb, stort ansvar till liten lön. Just denna kvinna har haft det tufft många gånger genom livet, men har ändå lyckats med lite hjälp komma tillbaka. Olika omständigheter har dock gjort att hon under senaste halvåret är på väg nedåt igen. Den som har levt tillräckligt länge känner precis igen sig! Ingen lyckas undkomma hur länge som helst, när livet slår lite hårdare än vad man kanske klarar av. Kvinnan i fråga är ingen duvunge heller! Hon har ca 10 år kvar till pension, och har med andra ord en hel del att lära ungtuppar och unghöns i sin närhet genom sin livsvisdom.

Jag blir mycket beklämd - fortfarande! Jag "vänjer" mig aldrig! Människor i denna ålder "borde" kunna gå med huvudet högt och med visshet om att det faktiskt inte är helt tomt på erfarenhetskontot. Men så ser inte verkligheten ut för väldigt många! Just denna kvinna har av sin chef blivit tillrättavisad som en liten barnunge. Hon har presenterats en "att-göra-lista" med käcka förslag. Nu kunde man kanske förvänta sig att det gäller hur arbetet ska bedrivas, eller vilka utbildningar eller dyl som hon skulle må väl av att gå - men icke! Hon fick helt enkelt veta att hon "bör" gå ut och gå en timme/dag, banta, vattengympa, läsa goda böcker mm mm. Alltså tog sig denna chef friheten att "tycka" en himla massa om kvinnans disponering av sin fritid. Allt för att hon helt käckt skulle kunna ta sig an sina arbetsuppgifter med ihopbitet sinne, trots en djupare depression...

Vad är det som FÅR dessa omnipotenta personer att över huvud taget öppna mun i saker de inte begriper! Den "snällaste" tanken jag kan tänka är att de gått en kurs hos en överspeedad framgångskonsult, och fått ett gäng käcka men ack så billigt enkla lösningar på hur man "fixar en liten down". Ni vet, de där superkonsulterna som genom egen tragisk erfarenhet har lösningar på i princip de flesta problem man kan råka ut för. "Gör så här så blir du lycklig, rik, älskad, mm" eller vad det nu må vara. Sedan när blev det ett ansvar på chefen hur medarbetarna använder sin fritid? Det luktar gammal patronsanda här tycker jag! Håll fingrarna borta från människors liv! Inse att ditt jobb som chef bland annat är att pussla ihop jobbet som skall utföras när medarbetarna faktiskt blir sjuka! Det är troligtvis också därför som du har mer betalt! Att påstå till en medarbetare att de inte är välkomna tillbaka till jobbet förrän de kan gå in till 100% i sin uppgift är att vara lovligt dum år 2008!! Det fungerar inte alls så. Det är precis tvärt om faktiskt. Man ska tillbaka till jobb så fort som möjligt idag, men succesivt. Hur krångligt det nu än må bli för chefen att pussla ihop det. Jag har själv varit chef en gång i mitt tidigare liv, så jag vet hur trassligt det är!

Såja - nu kanske jag kan sova en smula... ;-)/Kicki

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...