Direktlänk till inlägg 13 februari 2008

Dagsnotering i journalen...

Av Kicki - 13 februari 2008 08:11

Jahaja, då var det redan onsdag då. Usch, jag trodde nog inte att det skulle bli såhär krångligt efter att man passerat 40-strecket. Det känns som det är en magiskt gräns jag passerat trots allt. Det är nästan så jag blir rädd när jag möter min egen spegelbild på morgonen. Eller, föräxten, det har ingen betydelse vilken tid på dygnet jag nu råkar passera en spegel! Figuren som fladdrar förbi i glaset ser hur som helst ut som någon som rymt från ett LVM-hem. Ögonen är grisaktigt små. Huden är slapp och bara hänger i sjok på kindbenen. Ansiktsfärgen vet jag inte ens om jag ska försöka beskriva. Läpparna är hur som helst färglösa. Och håret - HÅRET! Jag har aldrig varit begåvad med ett under av lockigt hårsvall. Producenter av stylingprodukter lever gott på personer med min hårkvalité... Men jag har åtminstone väldigt MÅNGA hårstrån, låt vara av babykvalité, som faktiskt brukar kunna vara lite medgörliga i mina små försök till formandet av en frisyr. Nu räcker det med att jag bara tänker att jag ska borsta håret så blir det statiskt av elektricitet! Ordet "volym" i sammanhanget är bara ett ord i en ordbok...


I efterdyningarna av en magsjuka vet väl "alla" hur eländig man känner sig. Åtminstone de som själva genomlevt ett liknande eldprov. Skillnaden från "förr" och "nu" är tiden det tar att komma igen! Jag kan ju med pinsam lätthet inse att utgångsläget inte var det allra bästa heller kanske. Och det är ju just det som är så frustrerande! Vad gör man åt att "tiden bara går" och man aldrig riktigt lyckas med de där så viktiga perioderna av återhämtning? Om det bara var på sig själv det beror så kunde man ju för all del bara sätta ner sin söta fot och säga NEJ! Men hur säger man "nej" till saker man inte själv kan påverka? Det är ju bara att inse att "normalläget" i de allra flestas fall är ett "just nuläge". Det innebär alltså att man förklarar att "just nu" är det lite körigt, stressigt på jobbet, väl mycket sjukdom osv osv. Om det bara vore en strykhög som stod ivägen!


Som ni säkert märker så är jag ganska frustrerad...! Det tar på de mentala krafterna att inte kroppen hänger med i samma utsträckning som själen vill. Jag tycker ju faktiskt att man kanske skulle kunna få känna att man blir friskare efter en "riktig" sjukdom som magsjuka. Men i mitt fall så "händer" det andra saker på vägen. Min huvudvärk till exempel. Idag har jag vaknat med ont i huvudet - och det är ju inget obekant. Det som däremot känns väldigt konstigt är att huvudsvålen känns tre nummer för liten...! Det liksom stramar, och huden är faktiskt lite bedövad! Jaha. Och vad betyder det då? Rent konkret i första vändan betyder det att jag inte kan jobba! Det är helt omöjligt att sitta med människor i en samtalssituation där jag förväntas vara den stödjande parten som inger både trygghet och hopp, när jag samtidigt knappt själv märker vad det är för väder ute...


Jag ska alldeles snart pigga upp mig med ett litet telefonsamtal till min vårdcentral. Det är nog dags att låta proffsen ta över, och se om det finns hopp för den här gamla hästen. Det är klart att jag både hoppas och också faktiskt TROR att mitt tillstånd av bedövning helt enkelt är efterdyningar av den pärs jag trots allt gick igenom i helgen. Men ska det behöva ta en sådan här tid? Tja, oavsett varför så GÖR det det. Men det är alltså här som jag känner den stora förändringen. Såhär "knäckt" hade jag inte blivit innan jag fyllde 40! Jag blir dessutom irriterad av att känna denna förbannelse av kvinnligt duktighetssyndrom... Det ÄR svårt att inte känna skuldkänslor för "allt" man borde göra. I synnerhet när det drabbar andra.... Jag vet att jag har flera patienter som verkligen mår betydligt sämre än vad jag gör - på andra plan, och som är i stort behov av sin kurator. Mina små kära marsvin sitter och väntar troget på att få sina burar städade. Hästarna undrar lite förvånat vart jag har tagit vägen. Själv har jag andra projekt som är av nöden tvungen att göras - igår... Stäng av den "måste-känslan" den som kan...


Hoppas det är jag som är Fenix ;-)/Kicki

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kicki - 3 januari 2015 10:39


  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

Av Kicki - 12 mars 2012 16:51

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

Av Kicki - 12 mars 2012 16:20


  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

Av Kicki - 11 november 2011 11:00


  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

Av Kicki - 28 oktober 2011 14:12


  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6
7
8
9 10
11
12
13 14 15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards