Det är bara inte klokt!! Jag tycker verkligen inte att jag är speciellt "gammal" eller ens sliten (ehh - kanske det sista är med en viss förnekelse just idag...). Men idag har dagen kommit som verkade vara sååå långt borta. För 18 år sedan var den EXTREMT långt borta! Då föddes nämligen vår äldste son... Han tog nästan ett dygn på sig att kravla sig ut, och sista krystfasen höll på i 3 timmar... Men ut kom han - och har skänkt oss SÅ mycken glädje sedan dess. Jag är alltså mor till en "vuxen" son numera - myndig "och allt". På måndag ska parveln iväg och skriva upp för sitt körkort, och sedan rasslar det antagligen bara iväg...

Det är helt klart en nackdel när man har många barn tätt. Jag har inte riktigt följt med i utvecklingen hos de äldsta. Jag tycker det var typ i höstas som myndlingen började ettan i skolan. Men - det är åtskilliga år sedan! Jag har den ofantliga förmånen att få ha en riktigt go och härlig relation till alla mina barn. Det kan ju tyckas som en självklarhet, men det är det MIN SJÄL inte! Jag pratar med olyckliga föräldrar i princip varje vecka som har det på ett helt annat sätt. Föräldrar vars ungdomar gör våldsam revolt och på olika sätt försöker få föräldrarna att verkligen känna sig usla. Jag kramar ofta om mina stora grabbar och talar om hur stolt och glad jag är över dem, och att de skänker mig mycket glädje. Det är sannerligen något att vara tacksam över!

Vad gör då denne son som så "helt plötsligt" blivit stor. Joo, han är och leker krig på försvarets bekostnad... Han har under denna terminen gått med i FBU (Frivilliga befälsutbildningen) på Malmen i Linköping... Ja, ni förstår kanske av min beskrivning att jag har lite svårt att ta detta på så stort allvar. Inte så att jag tycker att det sonen gör är löjligt, men jag tycker kanske att det är märkligt att göra krig till något "häftigt" och "cool". Man kan ju tro att dessa "umbäranden" som de unga adepterna få utstå skulle vara avskräckande - men det har faktiskt helt motsatt verkan. Han är så stollt över sin gröna utrustning och svarta kängor. De två sönerna som kommer efter har gått med i Malmens ungdomsmusikkår, och blivit utrustade på liknande vis. Vad gör då dessa "stridisar" när de är hemma? Jooo, de tar sina soft airguns och tar på sig skidglasögon OCH sin millitära utrustning och går ut i den Östgötska skogen och leker! En lek som dessutom de små bröderna kan vara med i OCH deras kompisar... Tja, ni kanske förstår att jag har lite svårt att se det seriösa i engagemanget... Hur som haver så blir det lite familjefest i kväll när sonen anländer från fältet.

Marsvinet på bilden TROR jag är av rasen "rex". Men jag ser å andra sidan inte skillnad på en rex och teddy då deras pälsar är i princip identiska. Denna runda gris var också med på BIS-bordet, och jag har nu fått klart för mig att det var seniorer... Färgen heter silveragouti/vit och jag tycker verkligen att "den" är läcker!