Det enda som stämmer med bilden idag är att det är samma häst det handlar om. Det är INTE jag som sitter i sadeln, utan en av sönerna. Det är dessutom inte dressyr.... utan hoppträning från i våras. Bilden är "gammal" i denna blogg, då jag tror jag använt den flera gånger ;-). Jag kan sitta och titta på den läääänge, och känna ett sting av avundsjuka. Jag skulle verkligen vilja vara så "modig" så jag också kunde flyga över hinder på min gråa häst. Vore jag helt säker på ATT hon hoppar, vore det inga problem! Men hon har en liten egenhet... Det kan kännas som att hon bjuder rackarns på ett hinder, bara för att tvärnita precis när hon skulle ha hoppat. I de lägena fortsätter jag SJÄLV över hindren... Jag anser mig vara både för gammal och stel för att utsätta mig för detta. Då skickar man hellre upp sina smidiga tonåringar i sadeln.... ;-). Sonen på bilden har hittills alltid hållit sig kvar, och dessutom behåller sin balans de flesta gånger.

Nej, jag ägnar mig i stället åt det lite tryggare dressyrarbetet i stället. Igår var det så ÄNTLIGEN dressyrträning för min del. Jag har haft problem den sista månaden med att Wossna väldigt ofta fattar fel galopp i vänster varv. Hon går en hel del på ridlektioner numera med lite olika stjärnor på ryggen. Jag tror att det helt enkelt är därifrån problemet kommer. Det är en mycket känslig häst jag har, och hon spänner till sig blixtsnabbt om hon inte "får hjälp" med att komma till ro och arbeta sig framåt i stället för "på stället". Hur som helst så nämnde jag detta precis när jag gick in i ridhuset för Ulla. "Då får vi väl se hur hon gör", var den enkla repliken på detta.

I praktiken betydde detta att jag fick galoppera väldigt tidigt i träningspasset. Wossna var långt ifrån uppvärmd och lösgjord, men det var liksom det som var tanken. Visst - Wossna visade upp hela sitt register på vad ett smidigt fullblod kan åstadkomma. Dessutom hade hon säkerligen noterat att jag tog på mig sporrarna, och gick och var tjurig hela lektionen igenom... Ulla påstod att jag bara hade använt sporrarna vid två tillfällen under hela passet, och att dessa var helt motiverat dessutom. Så hon trodde nog att det var för att jag verkligen pressade in henne "i ramen" som orsakade protesterna. Men jag vet inte.... Wossna kan reagera på om man använder shortchaps med knappen på insidan av foten. Hur som helst så ignorerade jag hennes "märrighet" och bara red vidare. Tillslut började hon koncentrera sig, men då var ridpasset i stort sett slut.

"Det var ju detta jag ville" kan man ju tänka... Alltså att det "krånglar" när jag faktiskt rider för instruktör och får hjälp med att komma förbi detta. Jag har dock reaktionsförmåga som en trött och ovillig tonåring i jämförelse med min häst. Den sk. tajmingen blir ju därefter också... Eftersom jag var sista ryttaren som skulle rida för Ulla så fortsatte jag lite på egen hand efteråt. Det känns aldrig bra att ställa in hästen i stallet när man inte kommit förbi "bråkstadiet" ordentligt. Ullas recept är RAKRIKTNING i första hand - åter och åter igen. Det är höger bog som måste komma bättre på plats, oavsett vilket varv jag rider. Därav kommer ofta vänster bakben lite ur spår också, men det är BOGEN som är det stora jobbet. Jag har ridit alldeles för mycket "i hand" och tagit ett allt för stort stöd i höger tygel, där det är höger skänkel som ska göra jobbet.

Det är klart att min lilla häst blir lite förvirrad när jag nu gör lite annorlunda. Hennes lösning på de flesta problem är ju att springa lite fortare... Att använda sig av sina skänklar MER, och inte ta tag och "backa" i händerna, SAMTIDIGT som man ska se till att hästen inte ökar tempot.... Tja - det är liksom det som är det stora jobbet för mig just nu. Wossna "övertolkar" mig gärna, och det blir galoppfattningar lite varstans i vitt skilda situationer. Men jag har en mycket ambitiös häst som verkligen försöker ställa upp för mig. Hennes stora problem är att hon försöker räkna ut vad som ska ske härnäst... Jag har verkligen fått lära mig att inte planera min ridning särskilt långt i förväg - för det känner hon direkt! Den dagen jag får henne att befinna sig enbart i nuet så har jag nått långt! Och förrästen - vem skulle inte må väl av att träna på det?? Att lägga energin på det som ÄR just nu, i stället på det som EVENTUELLT kommer sedan....

Ryttarfunderingar/Kicki