Jaha, så var den extraledigheten redan till ända... Det blev en kall upplevelse vilket inte riktigt känns rätt. Härifrån är det många som åkt på skidsemester, och vanligtvis väljer man påsklovet för att det är varmare än sportlovet... LURADE!! I Nikalukta i helgen (om det nu stavas så! - Kebnekajse är det hur som haver...) var det kallare än -40!! Liiiite varmare var det allt i Östergötland, men vi hade i alla fall -15 flera nätter. Det brukar vara januari som svalkar oss på detta sätt annars, men i år var det väl knappt köldgrader då vill jag minnas. Vågar man hoppas på att detta är ett tecken på att vi inte får en fullt lika regnig och ruggig sommar som den som var i fjol? Jag vill ju gärna se saker från den ljusaste sidan.... Bilden på de frusna krokusarna är över en vecka gammal, när jag trodde att den fösta snön bara var skrämselhicka...

Äldste sonen är iväg idag och kör halkbana. Egentligen skulle jag vilja göra det jag också! Jag skulle vilja pressa vår 4-hjulsdrivna Subaru för allt den håller för att se hur den beter sig när det "släpper". I min gröna ungdom lekte jag våldsamt med bilar när jag nyss fått körkortet. Såhär efteråt kan jag ju verkligen undra varför jag aldrig krockade med en traktor, eller ens en katt ute på de små grusvägarna där jag for fram. Jag vet inte om änglarna bryr sig om sådana idioter, men jag klarade mig i alla fall helskinnad ifrån ungdomen. Problemet var bara att "på den tiden" fanns det nästan bara bakhjulsdrivna bilar för oss heta ungdomar att köra. Det var väl i princip bara SAAB som var så tråkiga och hade framhjulsdrift. Så - jag har fortfarande inpräntat i min ryggmärg hur jag gör när jag häver en sladd med en bakhjulsdriven bil. Liiiite hum om hur jag bör bära mig åt med en framhjulsdriven har jag - men en 4-hjulsdriven??? Absolut att man behöver ut och "leka" för att vara tryggare sedan när det verkligen gäller. Det är inte många bilar som är bakhjulsdrivna idag.... Jo - vår Toyota Previa är det! Dessutom är den extremt lätt i baken, så det behövs bara lite tung högerfot i en uppförsbacke när det är halt, och bakkärran kommer glidande :-). Men som sagt - det är ju nästan bara kul ;-). Mannen är dock lite mer ansvarskännande än vad jag är, så han brukar preparera Previan med några välplacerade havresäckar i bagaget.

Razzmuzz mår fortfarande fint! Jag har inte sett honom dia själv än, men så sitter jag ju inte och hänger över burkanten hela tiden heller. Han sitter tillsammans med sin mamma i alla fall, så hon har ju inte fullständigt fått spunk och kört iväg honom. Det är faktiskt första honan som krånglar såhär för mig. Jag tycker annars att lunkahonorna är väldigt duktiga på att ta hand om sina små. Om inte "Mimmi" sköter sig, så får nog Mumlan rycka in. Hennes bebisar är fyra veckor nu, men hon har glatt tagit hand om andra honors ungar tidigare när hon huserat med andra mammor.

Jag längtar våldsamt efter att snön ska försvinna nu! Till helgen är det tydligen sommartid - och DÅ! Då börjar en ny epok i mitt 43-åriga liv. Då ska nämligen mina två treåriga flickor på fyra långa ben ridas in hade jag tänkt. Tanken är att börja lite smått med promenader i träns och senare sadel. Men just nu är det för mycket snö i skogen och på skogsvägarna, så jag skulle faktiskt inte orka det.... Det är lite otäckt med isen också, och då båda tjejerna fortfarande är barfota, så kan det bli lite väl spännande... Jag vill ju inte att de ska bli skrämda såhär i början av deras utbildning. Vad gäller Roxette - welshponnyn - så tror jag förvisso att även om skogstrollet skulle stå mitt på vägen så skulle hon ta det med ro. Hon är verkligen cool, men har temperament. Det gäller att få denna vilja med sig och inte mot sig. Hon är dock såpass nyfiken att jag inte tror det blir några större problem. Risken är väl snarare att hon blir uttråkad! Annat är det med Welwette - arabtjejen. Hon är precis som sin mamma; gör som hon blir tillsagd, men är väldigt försiktig. Hon är en ganska livlig dam dessutom, så där gäller det verkligen att inte trigga igång löphästen i henne! Om hästar kan vara blyga så är Welwette blyg! Hon kommer gärna fram - nästan, och kollar läget. Men hon tycker att det blir för närgånget om främmande kommer fram till henne. I grimma står hon som ett ljus, men utan så flyttar hon alltid undan sig precis så mycket som krävs för att man inte ska nå henne. Hon är också väldigt nyfiken, och jag hoppas att jag kan utnyttja det. Hur som helst så ser jag våldsamt fram emot att så småningom få sätta mig i sadeln på Welwette och rida ut i skogen!

Jag blir nog inte sysslolös denna vår - heller!/Kicki