Emellanåt hopar sig verkligen de tyngsta samtalen på en gång! Idag har varit en sådan dag... Jag vet inte varför jag har bokat in flera av mina mest energikrävande samtal på samma dag! Men jag konstaterade helt krasst när jag kom till jobbet i morse, att så var fallet. Jag älskar verkligen mitt jobb som kurator! Det blir lite av bungyjump varje dag! Men en del människor är så pass trasiga att man verkligen måste vara helskärpt när man har dem hos sig, så man inte ger ut fel signaler. Efter sådana samtal kan jag känna mig som en ballong som luften går ur på. Då är det så otroligt skönt att få komma hem och mocka lite i stallet ;-)! Det rensar både tankar och blodkärl! Att jag har ett fööör stillasittande jobb talar vår våg oblygt om för mig... Usch och blä!

Efter lunch hade jag ett samtal och sedan bar det iväg in till själva Linköping. Jag hade handledning, vilket är en fullständig nödvändighet i mitt jobb! Just idag var det väldigt skönt att få reflektera över mina patienter en smula tillsammans med en kunnig och erfaren handledare. Jag går dessutom och laddar lite inför ett större familjemöte jag har styrt med på fredag. Det är inte min egen familj, utan en patients. Jaja, jag tar mig nog igenom detta också,, men hjärnan går för tillfället på högvarv!

Dagen avslutades dock lite mer fröjdefullt än den startade. Det var åter hoppträning för Staffan Lindh, och son nr. 2 satt på Wossna och flög över div. hinder. Det var första utomhusträningen för i år! Vi har en ganska stor utomhusbana, och dessutom var det lite tunggalopperat. Wossna tog ut sig alldeles, då hon sin vana trogen skulle hålla omhoppningstempo redan från start. Men jag tror att det kan vara bra för den lilla märren att ibland bli riktigt RIKTIGT trött! Det är så sällan hon blir faktiskt...