Det var inte alls lika trevligt väder idag när jag vaknade...! Men fortfarande varmt om än mycket målnigt och fuktigt. Yngste sonen beskrev livfullt under frukosten hur han kände det. "Idag känns det som om kroppen är så tung för att det är så tråkigt ute. Igår var jag så lätt när det var fint ute!" Till dessa ord grimaserade han ganska utrycksfullt för att få oss att verkligen förstå hur eländigt det var att behöva gå upp vid halv nio när det var mulet.... Jag kan ju tycka att det är ganska bra om vi äter någorlunda samtidigt. Det blir helt haltande under resten av dagen annars. De två yngsta brukar inte vara sååå hemskt svårt att få dem lämna sängvärmen. Då är det betydligt värre med tonåringarna....

Äldste sonen har sovit hemma i natt. Han trodde på fullt allvar att jag skämtade med honom när jag stod på tröskeln till hans rum. Men snäll som han är så muttrade han tillslut att han skulle masa sig upp. Son nummer 2 har sovit hos en kompis, och de har dessutom blivit kontrakterade att spöka på en tjejfest! Jag har ju svårt att tro att min söta son kan skrämma någon över huvud taget, men det kanske inte är det som är "grejen". Son nr 3 är på konfirmationsläger över helgen, så maken åkte in till kyrkan för att vara med på förmiddagsgudstjänst kl. 10. Jag kan nog tänka mig att de hurtiga konfirmanderna har en annan uppfattning om när förmiddagen inträder...

Själv har jag varit på ridklubben hela förmiddagen. Jag hade naturligtvis inte tittat sååå noga på vår familjekalender när jag bestämde mig för att vi skulle ha grönt kortkurs just idag! Mina adepter fick linda hästben och fläta manar. Vi skulle dessutom gå igonom hur man gör när man anmäler till en tävling - men jag hade "givetvis" glömt både anmälningsblanketter och tävlingspropositioner hemma! Jag kunde dock ha SVURIT på att jag stoppade ner detta i kassen igår! Kanske ligger de i kassen bredvid i hallen...

Innan kursen startade vid 11 så red jag och näst yngste sonen. Vi var ute på hoppbanan, och jag hade helt ärligt faktiskt bestämt mig för att jag SKULLE hoppa också! Men när jag väl satte mig tillrätta i sadeln så kände jag hur stel och ÖM jag var sedan ritten igår...! Jag bara måste rida mycket mer i min flatback än vad jag gör..! Huva så totalkollapsad min kropp är :-(. Mina knän gjorde faktiskt riktigt ont, och ryggen gjorde sig också obekvämt påmind. I princip alla muskler jag har i kroppen började hosta och bråka våldsamt när jag började trava. Det var ju bara att inse att någon hoppning var inte riktigt att tänka på för min del. Om man inte kan vara mjuk och följsam på min häst så ser hon till att slippa bära omkring på mig genom att lägga på jordens tvärnit precis i samma stund som hon egentligen skulle hoppa. JAG sitter inte kvar då i alla fall. Strax innan jag skulle åka hem så stod jag och språkade med vår hopptränare som också befann sig i stallet. Vi kom underfund med att han aldrig har ridit Wossna, så vi bestämde glatt på plats och ställe att göra något åt den saken :-). DET kan ju bli intressant att beskåda :-). Och då menar jag INTE att jag tror att också denne supertränare får smaka grus, utan jag tror verkligen det motsatta. Jag tror att han kan förmå Wossna att verkligen hoppa små hus!

Den som lever får se!/Kicki