Jag upphör inte att förvånas. Eller så är det ytterligare ett tecken på min höga ålder... ;-). Men jag FÖRSTÅR verkligen inte meningen med säckiga joggingbrallor som hänger på trekvart. Jag tycker jag ser dem skumpa förbi hela tiden - både på tjejer och grabbar. Jag har väldigt svårt att förstå meningen med att ha jeansens linning strax ovanför knäna heller om jag ska vara helt ärlig. Säkerligen lika behagligt som stringtrosor... Men fullständigt helt obegripligt är dock dessa joggingbrallor för mig! Och jag vet - jag kan riktigt HÖRA  att "det ska ju du bara skita i" med snabb efterföljande replik "jag klär mig hur jag vill!" För mig så lyser budskapet väldigt tydligt när man skumpar omkring i dylik utrustning att "jag bryr mig verkligen inte om någonting - och i synnerhet inte om mig själv". Att man har kläder som är pösiga, lätta att ta på sig samt "oömma" fyller sin verkliga mening i rätt element - när man tränar. Jag har väl helt enkelt inte lärt in koden riktigt. Jeans är ju trots allt ett "klätt" klädesplagg, oavsett var på kroppen de nu må hänga... För mig är koden fortfarande att man inte tycker man är värd att tas på allvar....

mer kommer....

.... nu är jag tebax!

Jag VET att det inte är särskilt mycket att uppröras över, och ska sanningen fram så skiter jag faktiskt fullkomligt i vilka byxor som må hänga på folk jag möter :-). Men jag blir bara så förundrad över fenomenet.

På marsvinsfronten så har det hänt lite... Igår fick nämligen Klackebo´s Cecilia en underbart fin och STOR HONA naturligtvis... Varför denna sarkasm? Jo, när jag hittade henne var hon stendöd! Dessutom var navelsträngen lite väääl avklippt - halva magen hade åkt med.. :-(. Det var inte roligt alls att hitta henne. Jag brydde mig inte om att väga, men jag kan svära på att den var minst 120 gram och i storlek lika stor som Razzmuzz tre veckor är NU! Antagligen därför som den inte klarade sig heller... På Cecilia syns inte ett spår av dramatiken! Hon äter och skuttar precis som vanligt. Tja, Confetti´s Maskot fortsätter att ge mig EN unge åt gången, men denna gång var det ju faktiskt en hona.... Underbar päls och goldenagouti/white.... Dubbeltrippelsuck! Jag har inte bestämt mig för om jag ska våga att sätta ihop de tu igen. Men jag är ju våldsamt frestad!

Dagen idag har annars förflutit i en ganska lugn takt på den vårdcentral jag varit på. Jag fick en avbokning av min sista patient, så jag flexade helt enkelt ut lite tidigare idag oxå. Men inte var jag piggare när jag kom hem för det! Men idag hade jag heller inga föreställnigar om att jag skulle orka något utöver det vanliga heller. Det tog jag ut "med råge" igår när jag städade två av de förhatliga Dillingelådorna till marsvinen samt klippte äldste sonen i ny lite "poppig" frisyr. Han blev nöjd, och jag kände mig mycket glad över att ha "klippt fram" min snygga unge :-)! Han är annars ganska anspråkslös ska väl erkännas. Men sonen nr 3 som VERKLIGEN inte kan finna sig i vad för outfit som helst tycker att jag hanterar saxen helt ok i hans hår också. Jag har hållit på att klippa ungarna sedan de var helt små, så viss rutin har jag trots allt fått. Jag räds dessutom inte att prova på nya saker. Jag menar - hår växer ju! Man kan inte ha bättre försökskaniner än sina egna barn ;-)!

Tja, "slut i rutan" för idag/Kicki