Nu sitter jag så äntligen vid mitt skrivbord, efter en lång dag. Innan förkyldningen bröt ut igår, hade jag planerat denna dag ganska finurligt - om jag får säga det själv. Jag skulle ha gått ut till hästarna direkt efter att jag skickat iväg ungarna till skolbussen, för att sedan ge mig ut på en lite uppfriskande skogstur. Därefter skulle jag ha mockat och gjort färdigt för att bara ta in de ädla djuren på eftermiddagen. En dusch, och sedan iväg med destination mina föräldrar. Nu blev det inte alls så! Jag hamnade i stället i den numera berömda TV-soffan och kände mig ganska utslagen. Några näsdroppar fanns det inte så mycket som en skymt av oavsett i vilket skåp jag tittade. Så där låg jag och kände hur slemhinnorna i näsan vidgade sig allt mer. Ett par av ungarna var hemma från skolan idag - också på grund av dåligt mående. Det var knappt att jag gjorde mig förstådd när jag ringde till respektive skolor för att sjukanmäla telningarna...

Av gammal erfarenhet vet jag att en varm dusch kan göra underverk på fler än ett sätt. Och mycket riktigt så hoppade mina stämband igång en smula där i duschen! Det är nog därför folk väljer att sjunga just i duschen... När jag krupit i lämpliga kläder samt på något sätt lyckats åla mig ner i ett par svarta strumpbyxor, var det dax att ge sig iväg. Det fick bli ett stopp på vägen trots allt, för att göra en så skyndsam visit det nu bara gick på Apoteket. Nässpray och halstabletter inhandlades, samt ny maskara. Jag målar mig inte regelbundet nu för tiden, så min gamla hade helt enkelt torkat ihop upptäckte jag... Lite försiktigt försökte jag nynna med i bilradion, för att på så sätt sjunga upp.

Tack och lov var jag ombedd att sjunga endast en sång! Jag bad kantorn att spela ett mellanspel mellan varje vers dessutom, så jag hann vila rösten en smula - samt dricka en klunk vatten...! Det var allt tur att jag fick stå längst bak och sjunga, så ingen behövde se mig! Det går åt mycket vatten när man är hes... Jag var ganska välpreparerad kändes det som av både Ibumetin, Rinexin samt Otrivin. Och visst gick det att sjunga, men känslan var mer att jag sjöng rakt in i en glasburk... Klangen uteblev i stort sett helt, men jag sjöng i alla fall inte falskt...

Jag har säkerligen haft feber denna dag... Jag har nämligen pendlat mellan att ömsom frysa och ömsom svettas. Vädret har varit av det sällsynt vackra slaget, och DET har varit fantastiskt skönt! Kyrkogårdar är ju fridfulla platser som kan vara väldigt vackra, och den kyrkogården som denna begravning tillslut ändade i är mycket vacker. Det var nästan overkligt med denna stilla och varma dag där fåglarna har försökt överrösta varandra i livfullt kvitter, samtidigt som det stod en sorglig skara med svartklädda människor runt en öppen grav. Nästan som en regisserad film.

Nu är det talförbud som gäller för mig! Jag är hes till och med när jag andas! Det blir mig en prövning! Jag hoppas innerligt att jag snabbt återhämtar mig, för detta är verkligen inte roligt... Har man ett jobb som går ut på att lyssna och SNACKA, så kan det ju ställa till ganska stora problem om ett av verktygen inte fungerar. Jag får i princip bara fram ett slags väsande ljud nu...

..../Kicki