Alla inlägg under juni 2008

Av Kicki - 30 juni 2008 09:41

Dämpa takten tack!

Jag tycker att det borde vara fler än jag som reagerar! Det ÄR helt klart så att jordbollen snurrar fortare nu än när jag var barn. Vem som justerat maskineriet kan kanske diskuteras, men helt klart så går dagarna med en rasande fart! Hur förklarar man annars att det är SISTA JUNI idag?? Häpp, det är liksom redan en sommarmånad som gått till ända...


...träningsvärk i fingrarna...

Ni läser just nu ord skrivna av en frilansreporter...! Jag tycker att jag har alldeles för lite att göra, så jag har lyckats fylla mina eventuellt lediga stunder med lite mer jobb. Jag skriver alltså för lokaltidningen när de ordinarie journalisterna tycker att de behöver vara lediga. Just denna helg har det hänt MASSOR i vår lilla kommun. Jag har flängt från det ena evenemanget till det andra, och suttit och stirrat med torra ögon in i datorn när det ska teleporteras till text. Jag älskar verkligen att skriva - tro inte annat!! (Tja, det kanske märks här också en smula...) Men när det finns en sk. deadline så har bokstäverna en märklig förmåga att fastna i handlederna innan de når fingertopparna. Det blev tillslut sju artiklar i alla fall, och jag vet ju att de inte får plats i dagens tidning precis... Men, vad gör man inte? Allt för publiken! I sinom tid så kommer nog jag också att ha koll på "spalter", "ettor" och "femmor", "puffar" och "gluggar".


Oplanerade avbrott.

För den som hängt med lite i denna blogg är det inte någon nyhet att jag rider. Det kanske till och med är välbekant att jag har lite "hemliga" drömmar om att komma ut och tävla en smula i dressyr. En ännu djupare dröm är hopptävlingar, men då behöver jag gå i någon form av terapi först för att hitta tillräckligt med mod... När man har lite tävlingsambitioner så är en god förutsättning för att lyckas att man regelbundet tränar för skickliga tränare som man känner stort förtroende för. Jag är lycklig nog att ha funnit just en sådan tränare. Men man behöver också rida däremellan. Det är här som mitt krux kommer in. Wossna har nämligen haft svårigheter med sina skor... Till att börja med så får jag nog ta på mig skulden en del själv. Jag hoppades att jag kunde lita på hennes i och för sig mycket fina hovkvalité, och skjuta upp skoningen ett par veckor så hon kom i fas med mina övriga hästar. Det hade säkert också gått, om inte slutet av maj och början av juni varit sällsynt regnfattig. Det innebar att hennes hovar torkade rejält, och hon tappade hela TRE skor innan hovslagaren hade möjlighet att ta sig an henne. För några dagar sedan tappade hon så åter en sko - en av de nya då naturligtvis...


Insiktsfull tränare.

Det var alltså dressyrträning igår. Åter igen fick jag träna på en häst med bara tre skor... Denna gången så märktes det dock. Inte så att Wossna haltade, men hon "krånglade" mer än vanligt, och hade betydligt svårare att slå sig till ro i speciellt vänster varv. Jag märkte skillnaden redan när jag tog in henne från hagen, så jag var faktiskt lite beredd. Detta sto har "lurat" mig tidigare. Hon haltar sällan när hon har ont, utan det är på hennes beteende som man märker att något inte stämmer. Detta betydde att vi inte pressade henne, utan jobbade nästan enbart med lösgörande arbete. Men som min tränare Ulla sa, "Det var ändå bra, för nu såg vi ju tydligt vad som är hennes stora problem och kan jobba vidare med det". Ibland önskar jag att jag hade någon som kunde sitta och filma alla träningar för Ulla. Jag får så vansinnigt många AHA-upplevelser, men det gäller ju att komma ihåg dem också... Men om inget mer drastiskt händer så är planen att Wossna följer med mig upp till Strängnäs och Sportcupen (se logga på denna blogg!!) och att vi ska genomföra ett par dressyrprogram i alla fall. En av sönerna kommer dessutom att rida speed och polebending. Det tänker jag inte ens tala om vad det är :-D!



Kan någon sänka hastigheten på juli??/Kicki

ANNONS
Av Kicki - 25 juni 2008 09:58

En ständig kamp.

Det går! Om man är beredd på metoden. Visserligen är det både energikrävande och sorgligt, men fortfarande funktionellt. Måndag och tisdag har jag varit själv med mina tre tonårssöner hemma. Jag har förvisso jobbat på dagarna, men nätterna har vi tillbringat under samma tak. Dessa tre musketörer har åtagit sig att rödfärga byns kyrkstall, och startade munternt måndag morgon. Joo, jag ÄR stolt över mina gängliga barn :-). MEN.... Det märks allt för väl hur bortskämda de långa liven trots allt är! När jag ganska trött kom hem sent på söndagskvällen efter en intensiv och innehållsrik helg i "Sveriges London" fick jag tyvärr uppbringa de sista krafterna och få ett smärre utbrott. Köket var mer eller mindre en krigszon... Jag kunde räkna till hela åtta mjölkpaket, som visserligen mycket prydligt stod uppradade på köksborden, men som naturligtvis skulle ha befunnit sig på annan mer lämplig plats. Osv, osv, osv. Tre slokörade söner tog gemensamt krafttag och fixade köket där på natten till måndagen. När jag så kommer hem från jobbet i måndags, så var det inte helt olikt situationen från kvällen innan... Hur lyckas de? Det går som sagt - men det krävs att man får utbrott! Men de gör det ju i alla fall tillslut..... Gör i ordning alltså.


Lejon eller mus?

Natten till igår var hemskt blåsig på mina breddgrader. Igår fick jag faktiskt tillslut ta på mig jackan inomhus på jobbet för jag lyckades helt enkelt inte att bli tillräckligt varm på annat sätt. Värmesystemet är av det mer snillrika slaget, och hänger med andra ord inte riktigt med i svängarna. Jag skänkte min lille son både fem och hundra tankar på morgonkvisten hur han hade haft det i tältet under natten. Det är första gången som han är borta så helt själv, och han kom ju dessutom lite senare än alla andra pga vår Göteborgsvistelse. Tidigt på kvällen igår fick jag så ett telefonsamtal från maken. Han hade blivit uppringd av lillsonen, som med darrande röst hade talat om att han ville åka hem. Jag ringde upp lägret och fick prata med den lille vikingen. Joo han ville väldigt gärna åka hem! Det var kallt, blött, tråkigt, äcklig mat - you name it, som i min djupaste hemlighet bekräftar ALLT jag känner för just scoutläger.... Visst åkte jag och hämtade det övergivna lilla barnet. Fattas bara annat! De käcka scouterna var på väg i gåsmarch till kvällens lägerbål när jag kom, men inte ens denna begivenhet önskade barnet att bevista - utan ville HEM! Tårarna kom lite förargligt trillandes nerför kinderna strax innan han kröp in i min famn. Fatta att ALLA barnens föräldrar hade lusläst lappen inför lägret mer noga än vad vi gjort. För ALLA barnen hade med sig hinkvis med godis - utom just vår lille son...! ALLA hade med sig sittunderlag - utom just vår lille son. ALLA hade med sig kniv - utom just vår lille son. Vem som helst kan ju begripa att man vill åka hem då!...


Tänkta tankar i efterklokhetens ljus

Det visade sig att natten hade verkligen varit vidrig för just mitt lilla barn. I ett grönt tält skulle sex grabbar i samma storlek som vår son kampera ihop. Eftersom han kom dit sist fick han platsen precis innanför tältöppningen. Övriga killar (...hmm - helt "oskyldig" var nog inte vår telning heller...) hade bestämt sig för att busa med flickorna i tältet bredvid på natten och bestämde att tältet skulle vara öppet för att de snabbt skulle kunna ta sig ut. Det bar sig dock inte bättre än att de små krigarna somnade innan de hunnit sätta sin plan i verket. Mitt lilla barn har som sagt inte varit på dylika tillställningar förr, utan hade tagit av sig sina kläder och krupit ner i sin sovsäck iklädd enbart kalsonger... Dessutom lyckades han med konststycket att trassla till sin sovsäck spåass att den inte gick att stänga! Den var med andra ord helt vidöppen. Där låg han, precis intill tältöppningen, naken i en helt öppen sovsäck under just denna natt när det blåste halv storm. Om han frusit? MHM!! Varför sov det inte en ledare i varje tält? (Hur ovanligt är det på en skala att barn i den åldern känner sig otrygga nattetid...?), varför såg man åtminstone inte till att alla fixat med sin utrustning så föruktsättningarna för en god sömn åtm. fanns? Varför kollar man inte att tältöppningarna är stängda? Osv osv osv... De äldre sönerna höjde lite förbluffat ögonbrynen när de hörde detta. Deras erfarenhet av scoutläger är betydligt större än lillebrors, men där har ledare funnits och tagit hand om ungarna på ett helt annat sätt. Well, lika bra att han "ballade ur" och kom hem i stället... Men liiiite trött blir man allt att det som tas för givet inte fungerar...


Wossna då?

Joo, hon har som sagt haft tappskor så det räcker och blir över. Men igår fick hon så sina tassar vidgjorda. Pga en helt oplanerad tur till ett scoutläger så fick jag inte till det med någon ridtur i alla fall.... Men IDAG ska det dock bli av!!


"Nu är den sköna sommar´n här"..../Kicki

ANNONS
Av Kicki - 24 juni 2008 16:07


Men först bara lite EM-reklam/påminnelse!

Gå gärna in på AHIS hemsida och kika på auktionen där. Bäst är givetvis om du finner något där som du skulle vilja bjuda på och på så sätt bidra till att sponsra duktiga ekipage att kunna åka ner till Österrike och hålla de svenska färgerna högt! Jag TROR att du kan använda "flaggan" som länk!


En lite lätt splittrad familj

I helgen som passerat åkte en ganska kraftigt reducerad skara av Westerdahlningar till Göteborg. Vad är det man säger - "vi hade i alla fall tur med vädret"... Nja, nu ska jag inte ge sken av att det var särksilt besvärligt eller att det hände några hemska saker. Vi åkte helt sonika iväg på lördagmorgonen, något senare kanske än vad vi först planerat. Vi fick för oss att vi skulle skaffa Göteborgskortet via en av två av ICA utvalda turistinformationer. Vi skulle nämligen som ICA-kunder kunna få köpa det billigare... Men, när vi letat oss fram till den vid Kungsportsplatsen upptäckte vi att det var helt förgäves! Det var stängt på självaste midsommardagen. Tänk va! En turistinformation som har stängt när det är midsommar...!! Det KRYLLAR ju för 17 av turister i sta´n då!! Det var åtminstone billig parkering ;-) Vi ställde bilen strax intill stationen och behövde bara betala 2,-/timme för detta!!! Vi åkte till Nordstadstorget och gjorde samma upptäckt där... Vad ÄR det med Sverige på midsommar? Denna lilla extrasväng gjorde att vi "missade" över en timme av vår dyrbara tid på Liseberg - helt i onödan som sagt. Men, vi parkerade på "evenemangsparkeringen" som ligger mot Mölndalshållet till från Korsvägen, och där kostade det 15,-/timme för de tre första timmarna, och 60,- sedan för 12 timmar... Vad är det man säger? "Man tar igen på karusellerna det man förlorar på gungorna", eller nå´t ;-)


Med ålderns rätt...

Jag tyckte nog att det var ganska roligt egentligen när jag var tonåring/yngre vuxen att åka i de olika atraktionerna på Liseberg. Men idag är jag så nöjd med att se mina söta barns lycka, och själv stå med benen tryggt förankrade på moder jord. Dels har jag faktiskt börjat att känna av att jag mår illa när de snurrar (typ virvelvinden...) vilket inte är så behagligt. Dels har jag upptäckt att jag är aaaningen fegare... Men! Ska det utmanas öde så ska det göras rejält! Jag ställde mig helt sonika i kön till Balder! En mor kan liksom inte "fega ur" inför ögonen på sina små söner 9 och 11 år gamla när det sedan verkligen gäller, utan det är bara att bita ihop! Balder är alltså en berg-och-dalbana utan dess like... Dessutom helt byggd av trästommar! Och visst får man åka - läääänge... Men, den som är skarp i sinnet kan ju förstå att jag överlevde :-). Jag kan inte lova att jag gör om det. Efter en lång dag var det ganska skönt att krypa ner i hotellsängen och slockna. För att inte TALA om hur underbart det är att gå till hotellfrukosten och ta riktigt god tid på sig och bara n j u u u t a!


Älgar och pingviner.

Söndagen blev en blöt tilldragelse. Det småpinkande skurar lite nu och då under hela dagen. Det blev en sväng till Naturhistoriska museet i stället för en båttur till Nya Älvsborgs fästning. Naturhistoriska i Göteborg är inte ett jättemuseum, utan ungarna orkar verkligen med att traska runt och titta på alla uppstoppade djur av bokstavligt talat ALLA sorter. Bland annat finns där en "riktig" blåval som huserar i eget rum. På valdagen (göteborgare har verkligen humor!) är valen öppen så man kan gå in i den. Men vi fick nöja oss med att betrakta besten utifrån. När vi tyckte vi gjort detta klart, hittade vi en liten pizzeria i närheten av Linnégatan och fick i oss lite föda. Sedan bar det iväg till Slottskogen! Det är egentligen inte klokt vilken förmån det är att helt fritt få ströva omkring i denna underbara park! Vi såg älgar, sälar, dovhjortar, getter, gotlandsruss och en uppsjö av olika slags fåglar. Vi orkade inte gå ända bort till flamingosarna (eller hur bestämd form plural heter...), utan nöjde oss med att ana några rosa fläckar på långt avstånd. Det som verkligen var värt allt pissregn den dagen var pingvinerna :-). De hade fått en bassäng att leka i - och SOM de lekte! Värsta uppvisningen för oss!


Inget liv är som lägerliv.

Jag och grabbarna tog så småningom tag i saken, och vände nosen hemåt igen. Mannen lämnade vi kvar i den stora staden, då han skulle vara kvar i jobbet under några dagar. Jag tog "en liten sväng" förbi Aneby för att lämpa av den ene av sönerna. Han ska nämligen tillbringa följande vecka på musikläger där och spela trumpet hela dagarna... Detta har han sett fram emot väldigt mycket, men han var på fiolläger förra veckan - så musik har han verkligen blivit utsatt för det stackars barnet :-). Den yngste följde dock med mig hela vägen hem. Men jag jagade upp honom i den arla morgonstunden igår när jag skulle åka till jobbet. Jag tog bilen till Linköping, och "passade på" att släppa av denna lilla unge på scoutläger. Han kom precis lagom till deras frukost...


KANSKE att jag lugnar ner mig när jag själv får semester../Kicki

Av Kicki - 23 juni 2008 16:12

...var det under midsommar!

Några ensamma prästkragar hängde lite slokörat från midsommarstången. Det var björkslyt som fick pigga upp. Men varför hänga läpp för sådant? Vår midsommar började som våra större tillställningar brukar... Någon i familjen är tvungen att uppsöka vården akut. I julas var det yngst sonen som fick akut blindtarmsinflammation. Nu var det mannen som fick ge sig iväg i arla morgonstund till TANDLÄKAREN..! En rotfylld tand valde nämligen att klyvas på mitten kvällen innan, vilket gjorde det helt omöjligt för stackars karln  att äta över huvud taget. Japp! Så bidde man ensam om att fixa allt i alla fall.... Mina slöa tonåringar tyckte att "de var ju ändå lediga" så det var ju inte så viktigt att kliva upp ur de söta små sängarna. Tillslut blev jag ganska rejält sur när klockan började dra sig mot halv tolv. Klockan tolv var planen att vi skulle äta, och inte var saker och ting färdigt såsom jag hade tänkt tills dess! Sammanbitet muttrade jag mellan tänderna att det "här minsann inte är ett hotell för übertrötta tonåringar", utan de slöa kräken fick ögona böj ramlar ur bingen och sätta fart! Lite slokörade gick de faktiskt omkring och ägnade sig åt tilldelade sysslor. Jag är lite extra nojjig när mina föräldrar ska komma hem till oss. Det beror faktiskt inte alls på att jag vill visa upp ett perfekt skött hem (skulle aldrig orka ha det "perfekt"!), utan jag vill underlätta för far min att vistas där över huvud taget. Han är pälsdjursallergiker, och vi har MÄNGDER med olika sorters djurepitel i skrymslen och snår. Där har faktiskt städning en betydande effekt!


Det blev precis som ABBA-reklamen!

Ni vet den där där familjen springer ut och in från trädgården - allt efter naturens nycker. Regn - solsken - regn - solsken osv. Det blåste rejält, och precis när så den hemvändande maken tillsammans med ett par raska söner skulle börja duka ute i trädgården så började det att regna! MEN! Vi har ett för året nyinköpt sk. partytält modell billig (Rusta eller var det Klas Olsson?). Maken tillsammans med fler hurtiga söner påbörjade konststycket med att sätta ihop denna uppfinning, så vi i alla fall kunde äta ute. För varmt var det! Strax över 20 grader. Tja, när partytältet väl var på plats (ca 40 min senare) så hade det hunnit att både sluta och börja och sluta igen att regna. Vi bänkade oss ute i trädgården och avnjöt vår matjesill och nypotatis. Småknoddarna fick kassler i stället. Preciiiis när vi var färdiga och hade svalt sista jordgubben, så tog vinden tag i taket på tältete med förnyad kraft. Denna gång lyckades inte tältpinnar och dyl. att hålla förankringen till jorden - utan likt ett stort segel flög det upp i luften och landade några meter längre bort ifrån oss. Det var bara en sådan ofattbar tur att ingen fick en tältpinne i pallet!


Nöjda och glada kunde vi sammanfatta midsommaraftonen lite senare på kvällen.

Vi kunde då konstatera att den förälskade sonen hade valt att vara hemma, och hade flickvän hos sig hela tiden. Men vi såg inte så mycket av dem för det! De satt och myste uppe på sonens rum hela tiden, med bara lite avbräck för födointag. De andra tonårssönerna hade åkt iväg på eget galej. Den äldste hade fortfarande vid kvällskvisten inte riktigt klart för sig vad "de skulle hitta på". Han ramlade in vid 20-tiden med några kompisar, då de kommit på att allt ju var stängt allt vad matbutiker heter på midsommarafton....! Vi kunde avvara ett paket grillkorv, men sedan fick de väl äta maskrosblad eller hur de nu löste det hela. Jag konstaterade mot honom att en viss gnutta framförhållning gör ju faktiskt inte ont! Vi övriga hade tidigare på dagen åkt och bevistat byns midsommarfirande, och lyckades pricka in en riktigt solig tidpunkt på dygnet. Preciiiis när det var dags att packa ihop och åka hem kom regnet! Och det kom i FLODER! Jag tyckte nog precis som resten av familjen, att vi fått nog av uteliv för just den dagen, och satt inne resten av eftermiddagen/kvällen. Maken jagades dock ut i trädgården för att grilla lite senare, men det räknas nästan inte ;-). En på det hela taget mycket lyckad midsommarafton! Och alla var nyktra :-))!! (Fattas bara annat...)

Av Kicki - 19 juni 2008 10:47

Jag antar utmaningen Åsa!

Men först tänkte jag svamla om lite annat ;-). Dagen före midsommarafton. Förmodligen blir morgondagens väder snarlik dagens. Gråmulet och huttrande. Det kommer dessutom bli första midsommarafton där familjen blir kraftigt reducerad. Egentligen är det ganska märkligt att det inte inträffat förr med tanke på att mina tre äldsta grabbar är 18, 16 och 15 i år. Men det är helt sant - de har firat midsommar med familjen varje år. Just i år har de dock kommit på att det går att göra andra saker. 18-åringen har lite vaga planer att "hitta på något" med några kompisar. Hans sluga föräldrar har dock talat om att han måste infinna sig i hemmet senast kl. 07 på lördagsmorgonen. Han kommer låna en av våra bilar... Näste yngling är bjuden till midsommarfest av en kompis föräldrar. Det kommer tydligen bli en riktigt stor baluns! Den yngste av de tre är upp över öronen förälskad för tillfället. Såpass förälskad så den enda planen HAN har är att tillbringa nämnda afton tillsammans med tjejen. Och då kan de till och med tänka sig att vara hemma hos oss!!


Göteborg - here we come!

Jag och maken samt de tu småttingar som INTE uppnått den magiska tonårsgränsen, kommer tidigt på lördagmorgonen åka till Göteborg. Yngste sonen 9 år har tjatat hela vintern om att han vill åka till Liseberg... Så - vi drar helt enkelt dit i helgen och ska lyxa till det med att bo på hotell en natt. De tre stora drumlarna får vackert vara kvar hemma och sköta om hus och kritter. Det fungerar ju eftersom ytterligare en har berikats med körkort i familjen :-). Men detta betyder alltså att samtliga ungar skall befinna sig hemma på lördag morgon! Ett ganska smart drag för att ha lite koll ;-)... Protesterna har kanske inte varit öronbedövande, men visst har det nog tyckt att det varit helt "onödigt" att behöva åka hem...! Stackarna - de har fått på tok för hårda föräldrar...


Lite hästskryt åsså!!

Vår mycket kära C-ponny Tips vägrar att gå i pension! Han är också 18 år (tror vi - okänd härstamning) och borde kanske "stelna till" lite. Men icke! Han har fungerat toppen denna vinter på ridskolan. Just nu är han med på ridskolans ridläger och kommer vara det nästa vecka också. Ridskolechefens dotter har lånat honom på några tävlingar, och de har hittat varandra och det har gått riktigt bra :-). Vad gäller min egen son så är han inte speciellt tävlingsintresserad alls - tyvärr. Men han tycker att det är roligt att rida och hoppträna osv. Tips har alltså inte kommit hem än. Annars tror jag att han inte skulle må så illa av att få komma och käka lite gräs ett tag nu. Han är en ganska "viktbärande" ponny, och ser verkligen ut som en sådan som sväller upp till ballongliknande former sommartid. Inget kan vara mer fel! Tips håller igång själv i hagen, och har aldrig under de år vi haft honom plågats av övervikt! Han kan nog i princip äta hur mycket gott gräs som helst...


Nu Åsa - här kommer det!

UTMANINGEN!

Regler:

-Beskriv först reglerna  -Svara på alla frågor  -Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar,be dem läsa din  -Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!


Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

Det är länge sedan jag slutade med att ha "att-göra-listor"! Men det som står på programmet för idag är:

  • Fiolkonsert där 11-åringen är med - avslutning på ett fiolläger
  • Fika med familj och mina föräldrar (som också kommer och lyssnar)
  • Få tag på hovslagaren - Wossna har TRE tappskor nu!
  • Få tag på ridläraren för att höra var Tips ska vara i helgen till nästa läger. 
  • En vals med dammsugaren inför morgondagen

  • Vad gjorde du för 10 år sedan? 

    I juni 1998 jobbade jag på ett socialkontor. Jag var nyligen åter igen gravid, men detta för sista gången - 5:e barnet. Sommaren genomlevde jag illamåendes och hösten släpade sig fram allt långsammare... Jag var med andra ord FRUKTANSVÄRT trött!! Vi bodde där vi bor idag, men hade om möjligt ännu fler/större projekt i görningen...


    Ställen du bott på?

    Jag är född i Vetlanda kommun och bodde där till 20-års åldern. Då tog jag en sväng ner till Gnosjötrakten och jobbade på en metallindustri. Efter en mellanlandning i hemkommunen igen så bar det iväg till studier i Göteborg. Efter det bodde vi några år i Marks kommun (Västergötland), innan vi tillslut så kom till Östergötland där vi bor idag.


    Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

    • Omedelbart byta ut bilarna!
    • Renovera färdigt huset - bygga nytt stall.
    • Skaffa konton till ungarna som kunde få bli deras trygghet i framtiden.
    • Förmodligen starta ett företag.
    • Betala för service som vi idag sköter själva

    Personer du vill veta mer om

    Jozzan, Linda, Lena, Ida och Helena (alla blogglänkar på min sida!)


    Om du orkat att läsa ända hit - GLAD MIDSOMMAR!/Kicki

    Av Kicki - 14 juni 2008 10:46

    SPORTCUPEN 17 - 20 juli Näsbyholm, Strängnäs

    Jag tar mig inte ens friheten, utan bara gör. Svenska arabhästföreningen tillsammans med Arabhästen i sporten ordnar tävlingar i dagarna fyra för fullblodsaraber. Det är flera år nu som dessa tävlingar gått av stapeln, och jag rekommenderar verkligen ALLA att dra iväg till Strängnäs för att få vara med om detta äventyr!! Det kommer ordnas med kvalitetsbedömning för unga araber första dagen, och sedan drar det igång med en hel mängd sportklasser. Så vill ni se riktigt vackra hästar (vilken häst kan vara vackrare än arabiska fullblodet?) som rids och körs i en uppsjö av olika grenar så KAN ni bara inte missa detta tillfälle! Det blir många olika westernklasser, dressyr i många olika svårighetsgrader, hoppning, speed (snabbast vinner - helt enkelt), polebending (slalom, men utan skidor!), terränghoppning, utställning, körning mm mm. Ett underbart tillfälle att få träffa likasinnade och bara NJUTA!


    EM för fullbodsaraber

    Det är inte bara i Sverige som rasföriningarna för arabiska fullblod satsar på ridsport. Detta har lett till att det också ordnas med ett mästerskap för Europa. I dessa tider är ju EM synonymt med fotboll allena, men ACK så fel det är! I Österrike kommer ryttare och kuskar från många europeiska länder att samlas för att göra upp om medaljerna i många olika grenar även där. Arabhästen i sporten har under flera år sponsrat de duktiga ekipage som åker från Sverige. Ett sätt att sponsra är att skänka något som kan auktioneras ut via webben. Det går helt enkelt till så att man skänker något (kan vara ridbyxor, en betäckning, vacker tavla mm) som läggs ut på AHIS:s hemsida. Sedan får vem som vill lägga ett bud och pengarna går alltså till EM-ryttarna från Sverige som AHIS sponsrar. För mer information och mycket annat roligt, gå in på AHIS hemsida. Har du något som du tror skulle kunna ge en slant (alla bäckar små!) till "EM-truppen" så tveka inte!


    Kicki - hästgalen!



    Av Kicki - 13 juni 2008 01:01

    Tja, här är det snurrigt värre :-)

    Snart är ett vikariat på 50% slut för min del. Det känns sorgligt för jag trivs verkligen på den vårdcentralen och har en hel del patienter som känns lite tomt att lämna. Jag har ju varit helt medveten om att denna dag kommer, men när jag blev anställd så kändes det såååå länge!


    Den senaste månaden har det rasslat förbi både konfirmation och avslutning för vår 9:a.

    Jag var med på niornas avslutning i kyrkan igår, men fick stå uppe på orgelläktaren pga allt folk som ville samma sak som jag. Sonen fick sitt betyg och han har skrapat ihop till fem VG och TOLV MVG - inte ett G... Visserligen så var tydligen maken också ett ljus i skolan, men ÄNDÅ! Han har ju faktiskt en och annan gen ifrån mig också - så man undrar ju...!! Vi han med en middag hemma tillsammans i familjen samt mina föräldrar innan det bar iväg igen till fest. Skolan ordnar med mat och livemusik kvällen lång för niorna, samt disco i skolan för åk 6 - 8. Smart!! Det är alltid relativt lugnt i vår lilla kommun av den anledningen i anslutning till skolavslutningen.


    Marsvinen de kniper!

    Det har suttit honor med hanar sedan början av april - men inte ett livstecken i magarna på dem för det... Jag vet inte om de inte vill ha bebisar på sommaren. På ett sätt har det varit bra då jag FORTFARANDE inte fått ordning på min hemsida! Det är helt enkelt tiden som inte vill vara med...


    Men jag ser till att hålla mig sysselsatt ändå.

    Jag är numera dessutom frilanskribent i vår lilla lokaltidning! Jag har dessutom lyckats klämma ur mig hela fyra artiklar med bilder till tre av dem. Jag har väl kanske inte precis kännt att jag var tvungen att gå under jorden ett tag efter publiceringen, men visst - grodorna frodas även via mina flinka fingrar... Bland annat skrev jag fel namn på en liten kille - som jag till råga på allt elände känner mycket väl! Jag blandade ihop hans namn med ett av mina söners namn... Kan det bli mer pinsamt...!


    MEN det var ju inte om något av detta jag ville skriva om i kväll (eller - det är visst natt...)

    Utan om att jag varit på dressyrträning åter igen i kväll för Ulla Wadeborn. Jag bara ÄLSKAR den kvinnn!!! Hon lyckas verkligen att få mig och min lilla Wossna att överträffa oss själva gång efter gång :-). Sedan vi red för henne sist så har Wossna fått flytta till sommarbete, och hon går med andra ord ute dygnet runt nu. Det har satt sina ganska väl synliga spår runt hennes mage ;-). Men det misspryder henne inte ett dugg faktiskt, utan hon ser bara stadig ut. Dessutom har hovarna fullständigt torkat ihop i värmen, så skorna glappar ganska rejält. En sko satt så på trekvart när jag hämtade henne i hagen ikväll, att det var ingen annan råd än att dra bort den! Och försök med att få tag på en hovslagare NU!!! Men i ridhuset besväras hon ju inte av att en tass är naken.


    Ulla lotsade oss igenom 45 minuter, utan att jag knappt märkte att vi var igång!

    Allt kändes så vansinnigt lätt och utan ansträngning!! Wossna fick nog lite känning av mjölksyra emellanåt, men vi trasslade oss förbi detta också. Det var verkligen superroligt att känna att hela Wossna var inställd på arbete, och hjälpte till efter förmåga. När jag, efter Ullas uppmaning, pressade henne lite till i galoppen, så blev hon dock lite sur och började studsa omkring en stund. Men, jag har nu med Ullas hjälp lärt mig att inte ta någon som helst notis om sådant, utan bara fortsätta med det jag begär av henne. Tillslut så ger mitt lilla sto med sig, och känner sig mycket nöjd med sig själv också :-). Jag fick till och med riktigt fin kritik för min sits!!! Jag påstods ha en "perfekt position" i sadeln, och vara helt stilla med både skänkel och hand. Det är kanske lätt att förstå varför jag är så förtjust just i denna dressyrtränare ;-). Men faktum var att jag riktigt kände att jag bara kunde VARA där på ryggen på Wossna, och lotsa henne lite varligt runt mellan hjälperna. Öppnorna gick SUPER, de sidförande rörelserna (typ skänkelvikning) gick SUPER, den samlade traven gick SUPER, och hon var helt ok i galoppen också tillslut. Det häftiga är att jag verkligen KÄNNER att hon tar mina hjälper på helt rätt sätt, och förstår verkligen idag vad det är jag vill att hon ska göra. Suck - tänk om jag hade kommit på att jag skulle ridit för Ulla för flera år sedan.... Jag svävade omkring i ridhuset med ett enda stort leende på mina läppar, och mitt vackra sto (men dammiga!) frustade tillfreds med sig själv och mig till svar. FATTA vilken känsla det är när man känner sig som ett TEAM med hästen! Visst - sto som hon är så kan hon sura till lite emellanåt, men det går fort över. Och hon är inte långsint utan tar sig an uppgiften med nya krafter när vi väl kommit över "krångelstadiet". Ulla till och med uppmanade mig att ge mig ut och tävla nu! Om ni lovar att bevara en hemlighet, så kan jag meddela att jag faktiskt också HAR anmält till två dressyrklasser... Och detta på självaste Sportcupen som är en kombitävling för arabiska fullblod i mitten av juli. Huva - upp till bevis....!


    Men KUL är det!/Kicki

    Av Kicki - 5 juni 2008 22:58

    Vad är det man säger - alla onda ting är tre?

    I så fall får jag livligt hoppas att detta är det tredje tinget! Jag satt i godan ro på torget i Linköping med flera kuratorskollegor. Vi hade precis avslutat vår månatliga kuratorsträff, och hade tänkt att sitta och gotta oss i solen en stund med lite olika valda drycker i våra glas. Jag hade bilen för ovanlighetens skull (den som fortfarande fungerar..!), och nöjde mig därför med en loka. Solen gassade på ganska bra, och det var tisdag eftermiddag. Jag minns att jag hann att tänka att jag kanske skulle ha sådan tur att jag fick lite färg i ansiktet där jag satt, så jag tog av mig solglasögonen för att inte se ut som en panda dagen därpå.


    Plötsligt börjar det surra på min mage.

    Jag har helt och hållet anammat den nya tekniken i form av mobiltelefonen. Jag har dock aldrig något ljud på den då jag   a) inte hör signalen om det är det minsa stökigt omkring mig, och   b) jag glömmer alltid att stänga av när det är direkt olämpligt att låta mobilen ljuda. Det var alltså min Samsung som började vibrera. Jag svarade och kunde ganska snart konstatera att det var min näst äldste son som något forcerat pratade i andra änden. Det tog några bråkdelar av sekunden innan jag riktigt uppfattade vad som hade hänt. Men tillslut förstod jag att han råkat ut för en olycka!


    Iklädd shorts, T-shirt och flipp-flopp hade han tagit sig fram med mopedens hjälp.

    Färden hade dock avslutats mot en trottoarkant och slutligen rakt in i en stolpe. Där satt jag i solljuset ca 6 mil ifrån mitt blödande barn och försökte förstå vad han precis hade sagt. "Han mådde bra, men behövde nog sy". Hur tolkar man det? En mycket hjälpsam Rimforsabo stannade till min sons undsättning och körde honom till ortens vårdcentral. De kom dock ca 20 minuter för sent och möttes av någon som bara helt kyligt konstaterade att alla läkare hade åkt hem. Där stod sonen med ett ganska ymningt blödande knä och flera fula skrubbsår lite varstans på kroppen, och blev inte ens erbjuden ett förband PÅ EN VÅRDCENTRAL! Pinsamt nog är just vårdcentraler min arbetsplats, men inte just denna. Den underbare Rimforsabon tog då och skjutsade min son till just Rimforsa och tog hem honom och hjälpte honom att tvätta av det värsta och ge ett slags förband.


    Under tiden satt jag i bilen på väg mot Rimforsa.

    Vi hade bestämt träff vid stationen, och dessutom befann sig äldste sonen på samma plats, så han fick följa med han också. Det blev till att bara vända bilen tillbaka till Linköping och akutmottagningen i stället. Där blev vi mycket väl omhändertagna, men "som alltid" så tar det ju rejält lång tid! Vi var inte hemma igen förrän vid halv ett på natten... Då hade sonen blivit skrubbad i sina sår och dessutom fått ett par välplacerade stygn i de djupaste som befann sig på hans knä. Jag tackar Gud att ungen inte for ut i vägbanan i stället för in i en stolpe! Då hade det blivit betydligt värre än skrubbsår... Hjälm hade han åtminstone på sig! Mopeden är rejält tillknycklad, så det krävs experthjälp för att få rätsida på den... Kanske att detta kommer innebära att respekten för trafiken ökar en smula....


    Och igår åkte äldste sonen iväg med tre kompisar till Sweden Rock!

    Visserligen hör den tydligen till en av de mer städade festivalerna, men han är ändå "bara" 18 år och har helt nyligen tagit körkort. Men det är ett hårt liv att vara mor och inse att man bara måste lita på att ungarna fått med sig tillräckligt i bagaget för att faktiskt klara sig själva nu... Själv i den åldern var jag proppfull med tillförsikt att jag klarade mig själv! Och det gjorde jag ju....


    Kan det få va lite lugnt nu ett tag......?/Kicki

    Presentation


    Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

    Fråga mig

    2 besvarade frågor

    Kalender

    Ti On To Fr
               
    1
    2
    3
    4
    5
    6
    7
    8
    9
    10
    11
    12
    13 14
    15
    16
    17
    18
    19
    20
    21
    22
    23 24 25
    26
    27
    28
    29
    30
    <<< Juni 2008 >>>

    Sök i bloggen

    Senaste inläggen

    Kategorier

    Arkiv

    Länkar

    RSS

    Besöksstatistik

    Små hälsningar!

    Följ bloggen

    Följ GRABBMORSAN med Blogkeen
    Följ GRABBMORSAN med Bloglovin'

    Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se