En ständig kamp.

Det går! Om man är beredd på metoden. Visserligen är det både energikrävande och sorgligt, men fortfarande funktionellt. Måndag och tisdag har jag varit själv med mina tre tonårssöner hemma. Jag har förvisso jobbat på dagarna, men nätterna har vi tillbringat under samma tak. Dessa tre musketörer har åtagit sig att rödfärga byns kyrkstall, och startade munternt måndag morgon. Joo, jag ÄR stolt över mina gängliga barn :-). MEN.... Det märks allt för väl hur bortskämda de långa liven trots allt är! När jag ganska trött kom hem sent på söndagskvällen efter en intensiv och innehållsrik helg i "Sveriges London" fick jag tyvärr uppbringa de sista krafterna och få ett smärre utbrott. Köket var mer eller mindre en krigszon... Jag kunde räkna till hela åtta mjölkpaket, som visserligen mycket prydligt stod uppradade på köksborden, men som naturligtvis skulle ha befunnit sig på annan mer lämplig plats. Osv, osv, osv. Tre slokörade söner tog gemensamt krafttag och fixade köket där på natten till måndagen. När jag så kommer hem från jobbet i måndags, så var det inte helt olikt situationen från kvällen innan... Hur lyckas de? Det går som sagt - men det krävs att man får utbrott! Men de gör det ju i alla fall tillslut..... Gör i ordning alltså.

Lejon eller mus?

Natten till igår var hemskt blåsig på mina breddgrader. Igår fick jag faktiskt tillslut ta på mig jackan inomhus på jobbet för jag lyckades helt enkelt inte att bli tillräckligt varm på annat sätt. Värmesystemet är av det mer snillrika slaget, och hänger med andra ord inte riktigt med i svängarna. Jag skänkte min lille son både fem och hundra tankar på morgonkvisten hur han hade haft det i tältet under natten. Det är första gången som han är borta så helt själv, och han kom ju dessutom lite senare än alla andra pga vår Göteborgsvistelse. Tidigt på kvällen igår fick jag så ett telefonsamtal från maken. Han hade blivit uppringd av lillsonen, som med darrande röst hade talat om att han ville åka hem. Jag ringde upp lägret och fick prata med den lille vikingen. Joo han ville väldigt gärna åka hem! Det var kallt, blött, tråkigt, äcklig mat - you name it, som i min djupaste hemlighet bekräftar ALLT jag känner för just scoutläger.... Visst åkte jag och hämtade det övergivna lilla barnet. Fattas bara annat! De käcka scouterna var på väg i gåsmarch till kvällens lägerbål när jag kom, men inte ens denna begivenhet önskade barnet att bevista - utan ville HEM! Tårarna kom lite förargligt trillandes nerför kinderna strax innan han kröp in i min famn. Fatta att ALLA barnens föräldrar hade lusläst lappen inför lägret mer noga än vad vi gjort. För ALLA barnen hade med sig hinkvis med godis - utom just vår lille son...! ALLA hade med sig sittunderlag - utom just vår lille son. ALLA hade med sig kniv - utom just vår lille son. Vem som helst kan ju begripa att man vill åka hem då!...

Tänkta tankar i efterklokhetens ljus

Det visade sig att natten hade verkligen varit vidrig för just mitt lilla barn. I ett grönt tält skulle sex grabbar i samma storlek som vår son kampera ihop. Eftersom han kom dit sist fick han platsen precis innanför tältöppningen. Övriga killar (...hmm - helt "oskyldig" var nog inte vår telning heller...) hade bestämt sig för att busa med flickorna i tältet bredvid på natten och bestämde att tältet skulle vara öppet för att de snabbt skulle kunna ta sig ut. Det bar sig dock inte bättre än att de små krigarna somnade innan de hunnit sätta sin plan i verket. Mitt lilla barn har som sagt inte varit på dylika tillställningar förr, utan hade tagit av sig sina kläder och krupit ner i sin sovsäck iklädd enbart kalsonger... Dessutom lyckades han med konststycket att trassla till sin sovsäck spåass att den inte gick att stänga! Den var med andra ord helt vidöppen. Där låg han, precis intill tältöppningen, naken i en helt öppen sovsäck under just denna natt när det blåste halv storm. Om han frusit? MHM!! Varför sov det inte en ledare i varje tält? (Hur ovanligt är det på en skala att barn i den åldern känner sig otrygga nattetid...?), varför såg man åtminstone inte till att alla fixat med sin utrustning så föruktsättningarna för en god sömn åtm. fanns? Varför kollar man inte att tältöppningarna är stängda? Osv osv osv... De äldre sönerna höjde lite förbluffat ögonbrynen när de hörde detta. Deras erfarenhet av scoutläger är betydligt större än lillebrors, men där har ledare funnits och tagit hand om ungarna på ett helt annat sätt. Well, lika bra att han "ballade ur" och kom hem i stället... Men liiiite trött blir man allt att det som tas för givet inte fungerar...

Wossna då?

Joo, hon har som sagt haft tappskor så det räcker och blir över. Men igår fick hon så sina tassar vidgjorda. Pga en helt oplanerad tur till ett scoutläger så fick jag inte till det med någon ridtur i alla fall.... Men IDAG ska det dock bli av!!

"Nu är den sköna sommar´n här"..../Kicki