Det är drygt en vecka sedan jag bloggade senast.

Visst har jag mycket att göra, och visst kan det ibland kännas som att jag "stjäl" tid från något annat när jag sitter vid datorn. Men ibland blir liksom allt så obetydligt, även en blogg.

Ofattbart..!!

Det är en vecka sedan det hände nu. Närmare bestämt i torsdags förra veckan. Hemma hos mig var det en varm dag med flödande sol. En perfekt dag för att skura marsvinsburar med andra ord. Jag har gjort mobila hagar av kompostgaller till marsvinen att hägna in områden för det att beta på. Jag (eller egentligen min man..!) har helt enkelt sågat itu gallren på mitten och på så sätt fått galler som dels är lätta att trycka ner i marken, och dels inte är så höga så det blir besvärligt att böja sig ner och plocka upp ett marsvin. Där gallren stått tidigare (på norrsidan av huset) var det helt avbetat, och eftersom jag visste att det skulle ta flera timmar att skura marsvinslådor så tog jag tid till att flytta hagarna till ett nytt ställe. Det fick bli i en slänt där det växer mycket högt gräs med väldigt många olika örter. En perfekt marsvinehage med andra ord! Och mycket riktigt så blev mina små trasseltroll helt överlyckliga och började genast att göra tunnlar i gräset.

Det VAR som sagt en mycket solig och varm dag. Jag gick och tittade till dem med jämna mellanrum för att del se så ingen hade rymt, och dels se ifall jag behövde flytta på solskyddet jag hade riggat upp. Det tar lite tid att skura 15 marsvinslådor, så jag fick in lite rutin på att efter några lådor gå och titta på marsvinen. Jag började närma mig slutet, och skulle bara titta till de små grisarna för att sedan gå in och fika. Den syn som mötte mig då går inte att återge! Solskyddet hade blåst omkull, och runt omkring i hagarna låg mina älskade marsvin antingen redan döda eller döende. Sju av dem levde fortfarande men var väldigt medtagna och mer eller mindre bortdomnade. Jag sprang och hämtade kallt vatten och doppade ner dem i, och la dem sedan i skuggan med en handuk om. Det var bara två som överlevde...

Spillran kvar

Två av mina marsvin hade jag inte satt ut i hagarna. Jag brukar nämligen sätta alla hanar i en stor hage och alla honor i en annan. Men så har jag en hane som är en riktig slagskämpe, så han fick sitta tillsammans med sin fru på ett helt annat ställe - helt i skuggan. Det är alltså bara fyra marsvin kvar av min besättning på 30 ljuvliga marsvin... Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå att det har hänt. Och det värsta är att det är mitt slarv som orsakade deras död! Stackars små liv! Jag hoppas innerligt att de domnade bort innan de hann och lida!!! De två som klarade sig är två honor som egentligen också sitter med hanar. Deras kavaljerer klarade sig inte, men dessa två var starkare.

SOLEN DÖDAR!!

Jag tror nog de flesta som håller på med marsvin vet att de lätt drabbas av värmeslag - det visste jag också! Men jag skulle verkligen vilja stryka under att de är EXTREMT känsliga för solen!! En varm bil är också rena dödsfällan. Det hade gått max en timme sedan jag tittade till dem tills dess att de var helt utslagna. Det kommer ta tid att komma igen......

Från en stor idiot!/Kicki

 

Angelika

9 juli 2008 21:10

Nej fy vilken olycka. Finner knappt heller några ord... Vilka skuldkänslor som måste drabba en... Kan bara sända tröstekramar i massor!

http://narnias.bloggagratis.se

 

Lena

9 juli 2008 21:32

Fy vad otäckt!!

Tänker på dig!

Kramisar Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

Kicki

9 juli 2008 21:32

Hej Kicki och fy så tragiskt att läsa vad som hänt hos dig!
Jag lider med dig och känner smärta av bara tanken...skickar oxå tröstekramar i mängder!

 

Sanna och Merlin

11 juli 2008 10:33

Inga ord finns att säga....
En varm styrkekram du får istället.

http://merlins-funderingar.bloggagratis.se

 

Lena

12 juli 2008 18:57

Har en sak till dig på min blogg!

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

Karin F

13 juli 2008 10:25

Sorgligt. Tack för att du delar med dig av denna hemska erfarenhet av hur lätt det kan hända det som man inte tror ska hända en själv för man tycker att man har koll. Hoppas att du kan komma igen med aveln med de marsvin du har kvar...

http://myosotis.bloggagratis.se

 

Rose-Marie

13 juli 2008 19:22

Kära marsvinsvän!
Känner stort medlidande.
Tack för att du delade din sorg med oss andra. Det får oss att förstå hur farlig värmen är. Tröstkramar i massor.

 

Linda

21 juli 2008 16:38

Åh stackars, stackars dej, så ofattbart tragiskt, finner knappt ord, massor av tröstekramar...

Annars var det hemskt roligt att träffa dej i helgen (och jag hade inte läst detta då som du kanske förstår..)

Kram, Linda o Chocco

http://tralopp.bloggagratis.se

 

Annie

3 augusti 2008 09:47

Är inte inne så ofta här hos dej, men jag vill ändå ge dej en BamseKram och säga att jag tycker att det är starkt av dej att dela med dej av dina erfarenheter.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...