Är man trött eller är man trött??

Det har tagit ett tag för mig att förnya lusten att skriva i min blogg faktiskt. Efter att nästan alla mina marsvin förolyckades så gick liksom luften ur. Men som väl är går ju livet trots allt vidare, och för mig gjorde det det med besked! Nu är det måndag eftermiddag, men jag känner att det är inte förrän nu jag börjar vakna till lite. I onsdags åkte jag, mannen och två söner samt en flickvän till en av sönerna, iväg till Strängnäs. Destination Näsbyholm. Där har jag tillbringat fyra dagar i ett sekretariat... Det har varit vansinnigt roligt och vansinnigt jobbigt. Man är som torparfrun - först ur säng och sist i säng.

Ungen red faktiskt!

Jag har ju försökt att motivera sonen till att vara med och hoppa i Näsbyholm, men han har inte tyckt att han hade tid. Han var dock anmäld till polebending (slalom med häst - utan skidor) och speed 400m. Men när han satt i torsdags och tittade på unghästtävlingarna och när de hoppade (tror det var 50 cm) så blev han riktigt taggad. Sagt och gjort, han efteranmälde sig till EN METER....

Hur gick det då?

Själv tog jag mig nästan inte ur sängen i morse... Min rygg har totalt gett upp dessa dagar sittandes på en hård stol i ett litet sekretariat. Jag red faktiskt Lätt B:1, men det gick "åt skogen". Eller, det gick antingen vansinnigt bra eller vansinnigt dåligt! När jag försökte sitta till lite och Wossna "gav igen" så körde det knivar i ryggen så jag tillslut inte kunde hålla tyst! I mellantraven på diagonalen gick det bara inte att sitta ner, vilket fick till följd att Wossna blev EXTREMT stötig!! Jag höll nästan på att flyga ur sadeln när vi kom till spåret igen då hon RIKTIGT körde bogarna i backen... Jag skrek faktiskt till, och sedan bestämde jag mig snabbt för att stryka mig i Lätt A:1....

Ungen fick hålla familjefärgerna högt i stället...

I hoppningen var det likadant som för mig i dressyren. Antingen hoppade hon små hus - eller inte alls! De har ju inte precis tränat ihjäl sig innan dessa tävlingar..... så annat var ju faktiskt inte att vänta. Första hindret kom de i alldeles för mesig galopp till, varpå Wossna naturligtvis stannade. Lite vingligt till andra, och så ytterligare ett stopp. Sedan lossnade det, och "gamla Wossna" kom tillbaka och hoppade med en härlig teknik. Tills de kom till en vattenmatta... Det gick för fort (enligt min unge också faktiskt..) och hästen fick inte tillräckligt med tid på sig att titta till vad det var. Hon la in sin berömda Wossnanit, och i den hastigheten så satt inte ens mitt barn kvar i sadeln... Men det tog han igen i speeden!!! Där blev han placerad femma endast 1.19 sek efter vinnaren!!  Och detta i ett startfält av 21 startande. Han fick tiden 29.47 sek på 400 m, och detta allra första gången både häst och unge är med på något liknande!! I polebending var det ett "förskräckligt" liv på läktaren :-)!! Alla skrek och hundarna fick "spelet" och skällde villt!! Där kom Oscar och knep en fjärdeplats på 26.41 Vinnaren här hade 25.25 (Gratts Jozzan!!!) så de var och nosade i bakhasorna även här! Wossna var TOTALT oberörd av allt oväsen från läktaren!! Hon ägnade inte publiken en blick ens...

Nu ska vi vara värdar en vecka.

Äldste sonens Frankrikefamilj är på besök sedan i lördags och de åker på söndag. Så det är verkligen från det ena till det andra... Men, livet är ju till för att levas sägs det, och det är väl detta som är att leva... Men jag skulle nog allt vilja tillbringa lite mer tid i sadeln ute i skogen....

Trött och nöjd/Kicki