Alla inlägg under augusti 2008

Av Kicki - 30 augusti 2008 20:04

Härligt kort - eller hur?

Tyvärr är det inte jag som fotat, utan en kille som heter Henrik. Jag var dock på plats vid tillfället som fotot togs, så det kunde ju varit jag ;-)... Det föreställer i alla fall Sveriges duktigaste wakeboardåkare, som faktiskt är en tjej! Och naturligtvis har den partiella demensen slagit till just nu, för jag kommer INTE ihåg vad flickebarnet heter!! Hon är dock blott 17 år, och riktigt lovande inför framtiden! Wakeboard är som snowboard, fast på flytande vatten i stället för fast. Dessutom behövs en båt med saftigt ös i motorerna, så det bildas en våg efter. Häftigt är det hur som helst! Jag var där och gjorde ett reportage för några veckor sedan. Det är lätt att känna sig både gammal och stel när man ser sådant här....


Jag säger bara - Ulla!

Jag håller mig till lite mer stillsammare sporter, såsom ridsport... Det är bra drag under galoscherna där också emellanåt, men jag har "alltid" huvudet uppåt i alla fall... Idag har jag varit iväg och tränat dressyr för "SuperUlla" igen. Jag har inte varit särskilt duktig på att åka iväg och träna på ridbanor, och någon dylik finns inte att tillgå inom lämpligt ridavstånd hemifrån. Så det har blivit lite si och så med träningen. Det märktes också, men Ulla tar det hela där det befinner sig. Det är inte så mycket mer att göra kanske, men jag blir ibland frustrerad över att det är så svårt att få till det att träna lite mer seriöst! Det räcker liksom inte att bara rida runt i skogen! Det är verkligen superbra att rida i skogen OFTA, men inte att alltid göra det. Då blir det en skogsmullehäst av det, så är det bara.... Jag har ju dessutom en hemlig dröm om att kunna börja hoppträna i höst också (- skratta inte ihjäl er nu....) På något vis får jag väl ta tag i lite krage och komma iväg mer regelbundet till ridbanan. Slut var jag hur som helst efter dressyrpasset!


Och nytt jobb...

Jag vet inte riktigt om jag verkligen håller på att bli gammal, eller om det är något annat. Men det tar otroligt mycket energi för mig numera när jag gör nya saker. Från och med förra veckan började jag mitt nya jobb som kurator på ett av våra större sjukhus i länet. Jag kommer vara kvar inom Primärvården på 25%, men resterande 75% ska jag alltså tillbringa på 19:e våningen i ett stort sjukhuskomplex. Det är både trafikolyckor, cancerbesked och svåra tarmsjukdomar som jag kommer tampas med. Så det kanske inte är så hemskt konstigt att jag känner mig mer som en urvriden trasa denna helgen :-). Vi får väl se hur det blir när jag blivit lite vram i kläderna...


Härliga medelålder... eller nå´t.../Kicki

ANNONS
Av Kicki - 28 augusti 2008 20:35

Ååååh ÄNTLIGEN!!

Min ljuvliga Poppys Goldie har så fått tre små helt bedårande små troll. Två tjejer och en kille! Jättefina alla tre och pigga och alerta :-)! Mor tar väl hand om sina små och ser mycket nöjd ut. För att ine TALA om matte!

ANNONS
Av Kicki - 21 augusti 2008 15:29

Första bocken i "att göra" är ifylld. Nämligen att städa marsvinsburar. De små hårgrisarna har fått vara ute och beta så länge. De två nya har inte riktigt förstått vitsen med att sitta i allt grönt, och unnar sig knappt att äta heller. De har aldrig vart ute på "grönbete", så vem kan klandra dem? Men mina "gamlingar" blir lika lyckliga varje gång de får komma ut. Min vackra fina Poppys Goldie är högdräktig och ska förmodligen ha vilken dag som helst nu! Och jag är både vansinnigt nervös och otroligt glad... Det FÅR bara inte gå åt pipsvängen med den här kullen. Det känns lite som en "ödeskull" faktiskt.


Om inte vädret fullständigt får spader, så kommer jag ta hem hästarna i nästa helg. Det kommer faktiskt att bli väldigt skönt att ha dem på hemmaplan igen, och det kommer definitivt innebära att det blir mer ordning på ridningen! Jag har inte längre dåligt samvete för att jag inte hinner allt. Det är ju "i slutet av dagen" trots allt bara jag själv som sätter ribban. Jag har mina älskade hästar, marsvin, hund för min egen skull. Men som vanligt så ser jag fram emot hösten. Jag tror nog att det är "min" årstid. Jag gillar känslan av avslut och skörd. Dessutom så varvar jag ner betydligt lättare på hösten än på våren. Det som inte hanns med denna sommar får liksom ligga tills nästa...


Svampsäsongen närmar sig :-)/Kicki

Av Kicki - 20 augusti 2008 15:03

Jag har ett ganska rörigt arbetsliv, och det lär väl troligtvis inte bli någon större skillnad än på ett bra tag. Jag har ju som sagt jobbat 100% nu fördelat på tre olika arbetsplatser. Ett av vicken gick ut sista juni, och ett går ut nu sista augusti. Men jag kommer börja på sjukhuset i stället i Linköping på en av klinikerna där på 75%. Jag har "kvar" mina 25% sedan "urminnes tider" på en vårdcentral. Tja, hur intressant är detta på en skala då? Förmodligen inte alls ;-). Men jag har upptäckt att jag fått en helt ledig dag utan att ha räknat med det!! Jag trodde jag skulle börja på US (sjukhuset) denna veckan då det är ett grav. vik. jag ska ha, och vi ska gå bredvid varandra lite innan ord. tar mammaledigt. Men si, så var det inte alls!! Det är först nästa vecka jag börjar... :-D. Jag hade egentlige kunnat "skita i" att åka något denna vecka alls, men jag var "sååå välkommen" på fredag - så då måste man ju visa sin goda vilja och ge sig iväg ;-). MEN I MORGON ÄR JAG LEDIG!!


Det kom så plötsligt så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av en hel dag... Skämt åtsido, det vet jag visst det! Men det känns nästan som att få en liten trissvinst faktiskt. Inte för att jag tycker illa om att jobba! Det tror jag nog att ni som följt mig i mina vedermödor ett tag insett. Men just precis denna tidppunkt kom en ledig dag bara så helt RÄTT! Jag hade faktiskt undrat en liten smula över hur jag skulle hinna med det jag tänkt mig innan augusti är till ända. Nej - jag inbillar mig faktiskt inte att jag kommer klara av allt på en ynka dag, men det hjälper helt klart till. Och i helgen är jag också ledig! Jag har annars varit ute på reportage ganska många helger nu, och det känns. Det är superkul att rapportera, träffa folk och skriva (OCH FOTA), men även denna kvinna behöver ibland vara ledig.


Känner mig väldigt nöjd faktiskt.../Kicki

Av Kicki - 19 augusti 2008 17:03

Att göra det omöjliga

Jag tror faktiskt att en del människor mår såpass bra att de bara MÅSTE hitta på något att göra ett problem av. Det kan givetvis vara dubbelbottnat, men jag träffade på en person igår som hade mycket svårt att se sitt liv i klarhetens ljus. Det kändes som personen ifråga hade fått för sig att man inte lever på "riktigt" om man inte har bekymmer att vältra sig i. Nu bar det sig ju inte bättre än att ekonomin var god, barnet välartat, mannen både snygg och trevlig, jobbet välbetalt och utvecklande, föräldrarna varma och uppmuntrande, bostaden modern och trivsam osv osv. SÅ VAD VAR DÅ PROBLEMET??? Tja, helt enkelt att känna sig nöjd. Jag har råkat ut för några personer till som faktiskt skäms över att de inte har något större problem. Som skäms över att de skulle kunna vara nöjda. Då kan hängande ögonlock pga naturligt åldrande bli fruktansvärt jobbigt. Eller att man inte är en stjärnkock, utan bara vanligt simpelt duktig på matlagning. Eller som i redan nämd persons fall, rösten är outhärdligt ful...


Ska nämnas kanske att jag inte stötte på personen i mitt jobb som kurator, utan via en bekants bekant. Man kan ju ta sig för pannan och undra vad det verkliga  problemet är. Förmodligen något djupare psykologiskt, men inte mindra tragiskt för det. De här människorna är ju enklast att avfärda som "idioter", men det blir de inte lyckligare för. Men nog kan man fundera en smula på varför ödets lott slår så obarmhärtigt olika! Jag vet människor som varje dag kämpar bokstavligt talat för att överleva dagen, och slåss mot sina demoner. Helt utan egen förskyllan dessutom, utan det är föräldrar som utövar tyranneriet, eller en make/syskon. Sanningen är dock att dessa människor som kämpar mot cancer, eller en outhärdlig skuldbörda, eller ondsinta människor blir inte ett spår lyckligare av att andra som slipper stora problem låtsas att de har problem. Jag skulle verkligen vilja uppfinna en maskin som "rättar till" tänket hos folk där det har spårat ur. Varför är det så svårt att unna sig att vara nöjd?


Ibland blir det "bikupa" i huvudet.../Kicki

Av Kicki - 17 augusti 2008 02:40

Fotboll...

Igår spelade yngste sonen fotbollsmatch. Laget lyckades vinna med 6 - 4 trots ett självmål... I den storleken som han är (9 år) så är det fortfarande verkligen "bara" på lek, och jag kan också tycka att det är ganska trevligt att titta på. Men jag har en son till som spelar, och han är 15... Nästa år måste han välja mellan att antingen sluta (...) eller försöka få en plats i B-laget. Dessutom är det väldigt ofta diskussioner efter misslyckade matcher om "köpta domare" och "de hade bara tur" osv. För min del är det inget som jag tycker bidrar till något positivt, och  jag misstänker att det inte är enbart killarna själva som kläckt idén. Jag har frågat sonen i fråga om han verkligen TROR att en domare är "köpt" i en match mellan två pojklag! Jag menar - vem bryr sig?? Det är aldrig så enkelt så att det egna laget helt enkelt inte räckte till. Det går många tankar genom en moders huvud när hon sitter och tittar på just fotboll. Det hör tydligentill folksjälen! Jag är alltså en eilen här med...


Annat spel

Nej, då känner jag mig betydligt mer hemma där folk spelar instrument i stället för boll. Jag var på en spelmans stämma igår, och det var en upplevelse. Jag har inte alls mina musikaliska referenser från svensk folkmusik, men jag kan verkligen uppskatta ren och skär spelglädje! Och dessutom måste man ändå beundra spelskickligheten också. OCH hängivenheten! Det är på något vis ett sätt att leva :-). Näst yngste sonen spelar ju fiol, och hans fiollärare flirtar våldsamt med just svensk folkmusik. Det betyder att sonen gärna spelar "en vals" för oss. Och han gör det bra! Och han har kul! Och han riskerar inte att få ett hårt knä i nacken...!


Krage av

Just nämd 15-åring fick ju ett hårt knä i nacken när han tränade... - ja just det - FOTBOLL. Sedan dess har han gått med stödkrage då röntgen visade på någon form av förändring på atlaskotan. Nu har vi varit tillbaka och röntgat, och det visar sig att det har lossnat en liten flisa från kotan, men att det inte finns några andra sprickbildningar i den. Därför har kragen fått ryka nu. Men ungen ska försöka hålla sig i stillhet en månad till, hur det nu ska gå... Jag fick åter igen bekräftat att det verkligen hade varit en kraftig smäll han fått. Och om det tagit lite mer illa hade han riskerat att bli totalförlamad. Känns tryggare med fiol faktiskt!


Och hästar är ju inte ett dugg farliga de heller... ;-)/Kicki

Av Kicki - 16 augusti 2008 11:43

Fullärd? - Nix!

Jag har under sommaren varit en ganska flitig "journalist" i lokaltidningen. Det innebär bland annat att jag åker ut och får se miljöer och människor som jag förmodligen inte skulle ha sett/träffat annars. Märkligt det är egentligen... Det är ju inte svårare att ge sig iväg "civilt", men det blir liksom inte av. Det bästa av allt är ju att jag alltid har kameran med mig! OCH jag lär mig en massa nya saker som jag förmodligen inte skulle kommit i kontakt med annars. Vet ni tex att ängen är åkerns moder? Återkommer någon gång med vad det betyder ;-)


Hamlade askar

Idag vill jag bjuda på en bild från en äng i bygden. Den är lite speciell, då det är en sk. skyddad biotop. Det är inte riktigt samma status som en natur reservat, men ändå markerat att det är värt att spara för eftervärlden. På denna äng växer det ask i mängd. Under flera hundra år har människor tagit tillvara på lövet från träden genom att helt sonika såga av grenarna helt och hållet. Det kallas att hamla. Man tror att vissa av askarna på ängen kan vara över 400 år gamla... Läckra bilder bjuder de på hur som helst.


Återkommer!/Kicki

Av Kicki - 13 augusti 2008 13:25

Tugg tugg tugg

Jag har med sonens hjälp börjat lite mer seriöst nu att jobba med mina 3:års ston för att rida in dem. Vi ska snart åka upp till dem nu. Jag har ju som sagt inte tillräckligt med bete att göda hästar en hel sommar, så de är hos goda vänner några kilometer bort. Det blir naturligtvis lite "si och så" med ridandet när de är på det sättet. Men nu har vi i alla fall satt igång. Welwette (arabstoet) och Roxette (welshstoet) har börjat att ha träns med bett i truten. De tycker inte att det är direkt obehagligt, men MYCKET märkligt...


Strategin

Jag plockar alltid bort nosgrimman precis i början när de hästar jag har ridit in ska börja vänja sig vid träns. Jag tycker inte att man ska "klämma till" truten på dem, utan de ska få tugga och prova sig fram. Nästa steg nu är att låta dem få stå och äta en liten ranson havre med betten i munnarna. Vi är ute och promenerar en del bara just nu. Jag vill att de helt och hållet ska acceptera bettet innan jag börjar med att longera. Det ska bara finnas en svårighet i taget. Om inte vädret sätter fler käppar i hjulet nu, så är målet att de ska ha lärt sig kommandona "framåt marsch", "halt", "traaaava", "gaaalopp" till nästa helg. Därefter får det bli sadel på ryggarna. När det fungerar, och de är trygga med det så börjar det spännande arbetet med att "hänga" först på dem, och sedan rida!


Längtar...

Det brukar väl ta ca 1 månad unjefär från det att jag börjar med enkla "bettövningar" till att det börjar bli dax att gå på skogspromenader uppsuttet. Men som sagt - jag har ju inte tillgång till ridhus med mindre än att man lastar hästarna och åker dit. Det tänker jag vänta med tills vi varit i skogen lite. Det är annars mycket lätt att tappa den naturliga framåtbjudningen enligt min mening. Det är inte naturligt för en häst att gå "runt, runt" i en paddock, eller ett ridhus till synes utan mål. Detta gäller nog särskilt welshponnyn... Om hon inte lägger sin ponnyenergi på att vara MED, så blir det såååå mycket jobbigare sedan. Hon är så otroligt trevlig, men har lite bestämda uppfattningar emellanåt om saker, så det gäller nog att lirka förståndigt med henne. Jag tror nämligen att hon blir en riktig superponny!


Ögongodis

Jag sätter in en bild idag på limeglass med jordgubbar, som jag gjorde till en av sönernas konfirmation tidigare i somras. Den ser bara sååå god ut att saliven sprutar bara jag tittar på ett kort... Kanske för att jag vet att den faktiskt är lika god som den ser ut! Ibland är det kul att "krångla till" tillvaron genom att göra lite extra när man lagar mat. Jag ska försöka ta kort på mina små flickor idag också när vi är där. Blir det något vettigt kort, så kan ni garantera att det kommer på denna blogg sinom tid!


Vi hörs!/Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!

Följ bloggen

Följ GRABBMORSAN med Blogkeen
Följ GRABBMORSAN med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se