Att göra det omöjliga

Jag tror faktiskt att en del människor mår såpass bra att de bara MÅSTE hitta på något att göra ett problem av. Det kan givetvis vara dubbelbottnat, men jag träffade på en person igår som hade mycket svårt att se sitt liv i klarhetens ljus. Det kändes som personen ifråga hade fått för sig att man inte lever på "riktigt" om man inte har bekymmer att vältra sig i. Nu bar det sig ju inte bättre än att ekonomin var god, barnet välartat, mannen både snygg och trevlig, jobbet välbetalt och utvecklande, föräldrarna varma och uppmuntrande, bostaden modern och trivsam osv osv. SÅ VAD VAR DÅ PROBLEMET??? Tja, helt enkelt att känna sig nöjd. Jag har råkat ut för några personer till som faktiskt skäms över att de inte har något större problem. Som skäms över att de skulle kunna vara nöjda. Då kan hängande ögonlock pga naturligt åldrande bli fruktansvärt jobbigt. Eller att man inte är en stjärnkock, utan bara vanligt simpelt duktig på matlagning. Eller som i redan nämd persons fall, rösten är outhärdligt ful...

Ska nämnas kanske att jag inte stötte på personen i mitt jobb som kurator, utan via en bekants bekant. Man kan ju ta sig för pannan och undra vad det verkliga  problemet är. Förmodligen något djupare psykologiskt, men inte mindra tragiskt för det. De här människorna är ju enklast att avfärda som "idioter", men det blir de inte lyckligare för. Men nog kan man fundera en smula på varför ödets lott slår så obarmhärtigt olika! Jag vet människor som varje dag kämpar bokstavligt talat för att överleva dagen, och slåss mot sina demoner. Helt utan egen förskyllan dessutom, utan det är föräldrar som utövar tyranneriet, eller en make/syskon. Sanningen är dock att dessa människor som kämpar mot cancer, eller en outhärdlig skuldbörda, eller ondsinta människor blir inte ett spår lyckligare av att andra som slipper stora problem låtsas att de har problem. Jag skulle verkligen vilja uppfinna en maskin som "rättar till" tänket hos folk där det har spårat ur. Varför är det så svårt att unna sig att vara nöjd?

Ibland blir det "bikupa" i huvudet.../Kicki