Att göra det omöjliga

Jag tror faktiskt att en del människor mår såpass bra att de bara MÅSTE hitta på något att göra ett problem av. Det kan givetvis vara dubbelbottnat, men jag träffade på en person igår som hade mycket svårt att se sitt liv i klarhetens ljus. Det kändes som personen ifråga hade fått för sig att man inte lever på "riktigt" om man inte har bekymmer att vältra sig i. Nu bar det sig ju inte bättre än att ekonomin var god, barnet välartat, mannen både snygg och trevlig, jobbet välbetalt och utvecklande, föräldrarna varma och uppmuntrande, bostaden modern och trivsam osv osv. SÅ VAD VAR DÅ PROBLEMET??? Tja, helt enkelt att känna sig nöjd. Jag har råkat ut för några personer till som faktiskt skäms över att de inte har något större problem. Som skäms över att de skulle kunna vara nöjda. Då kan hängande ögonlock pga naturligt åldrande bli fruktansvärt jobbigt. Eller att man inte är en stjärnkock, utan bara vanligt simpelt duktig på matlagning. Eller som i redan nämd persons fall, rösten är outhärdligt ful...

Ska nämnas kanske att jag inte stötte på personen i mitt jobb som kurator, utan via en bekants bekant. Man kan ju ta sig för pannan och undra vad det verkliga  problemet är. Förmodligen något djupare psykologiskt, men inte mindra tragiskt för det. De här människorna är ju enklast att avfärda som "idioter", men det blir de inte lyckligare för. Men nog kan man fundera en smula på varför ödets lott slår så obarmhärtigt olika! Jag vet människor som varje dag kämpar bokstavligt talat för att överleva dagen, och slåss mot sina demoner. Helt utan egen förskyllan dessutom, utan det är föräldrar som utövar tyranneriet, eller en make/syskon. Sanningen är dock att dessa människor som kämpar mot cancer, eller en outhärdlig skuldbörda, eller ondsinta människor blir inte ett spår lyckligare av att andra som slipper stora problem låtsas att de har problem. Jag skulle verkligen vilja uppfinna en maskin som "rättar till" tänket hos folk där det har spårat ur. Varför är det så svårt att unna sig att vara nöjd?

Ibland blir det "bikupa" i huvudet.../Kicki

 

Lena

19 augusti 2008 19:15

Jag skulle vilja ha riktiga bikupor, inte bara i huvudet ; ))

Ha en trevlig kväll!

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

Gunilla.

19 augusti 2008 19:43

Jag träffar varje dag folk som gnäller över skitsaker. Som om dom hade nåt att gnälla över. Att dom ORKAR.

By the way, jag har bikupor både i huvet och såna med bin i, fast dom får mannen ta hand om!!!

 

Vendela

20 augusti 2008 03:09

Min underbara kråka, vilket känns skapligt hemskt att skriva. Tack återigen för dina kloka kommentarer. Jag erkänner att jag har nått botten. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra Kicki, orken finns inte kvar.

Hoppas du mår bra, och detta inlägg var mycket intressant, dessvärre så är det så att vissa har små problem som stör deras perfekta vardag att det blir ett stort för dem.
Sov gott.
Din vän V*

http://forevervendela

 

Kicki W

20 augusti 2008 11:04

Lena, det är bara att plocka fram hammare och spik ;-) För min del får gärna bin hålla sig till blommorna - på gott avstånd från mig...

Gunilla och Vendela - ni båda vet vad verkligt bottenmörker innebär. Vet att livet är grymt orättvist. Men ni båda är också beundransvärda bevis för att TROTS att man blir utsatt för mer än vad man tror sig kunna klara av, så hankar ni er ändå fram. Jag vet att det låter tomt och innehållslöst, men jag FINNS här om ni behöver snacka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...