Min helg har verkligen varit skön!

Jag hann skura marsvinslådor och för övrigt snygga till i marsvinshuset, utan att känna den där obehagliga känslan av att "måste hinna mer" i lördags. Mina små håriga grisar fick komma ut och mumsa färskt gräs, och det var faktiskt ingen som klagade... ;-). Det går annars lite i ultrarapid på den här fronten. Det är klart att jag skulle gärna vilja känna mig liiite piggare, liiite yngre, liiite rikare, liiite... Men på det hela taget så tror jag nog att jag har det ganska ok faktiskt.

Stora ögon

Hästarna går fortfarande ute, och C-ponnyn har satt en ganska lurvig päls. Han blir svett bara man sadlar honom, så naturligtvis kommer jag behöva klippa honom SNART (läs igår...). Jag måste bara komma ihåg att skicka iväg mina skär på slipning först... När jag var nere i stallet och rumsterade om lite i helgen, så möttes jag av två vaksamma men nyfikna gula ögon. En "ny" katt! Det är en kattunge, som jag bara såg skymten av när den var helt liten. Våra katter brukar inte precis föda på trappan, så därför kan det ta ett par dagar att hitta de små liven. Denna lilla gråa varelse har jag som sagt inte sett på ett par månader, och var helt säker på att den inte fanns längre. Men här satt det och plirade på mig och följde uppmärksamt varje rörelse jag tog. Det märkliga är att den verkar inte vara så skygg. Jag kommer aldrig förstå mig på katter! Kattvänner kanske tycker att vår sk. katthållning är i magraste laget, men vi har väldigt trevliga katter som hälsar vänligt på oss och som gärna blir klappade. Men de är inte påträngande, och framför allt slipper vi katthår i alla möbler... Vår lilla hund Affe är mycket god vän med katterna och speciellt gårdens hankatt. De ser verkligen roliga ut när de hälsar på varandra. "Stumpen" på kattvis, och Affe på hundvis - och de förstår precis varandra!

Híppos

Jag har varit ute och ridit också!! Jag skulle nog kunna bo i sadeln ;-). Skönare terapi står inte att finna kan jag meddela. Och då jobbar jag ändå i branchen! Det skänker kroppen en sådan makalös tillfredställelse att det nästan känns som man inte behöver uppleva något mer den dagen. Vi var ute i skogen, och jag kryssade lite ute bland trädstammarna i jakt på trattkantareller. Jag hittade några, men som jag tidigare nämnt så har jag hårda konkurrenter i form av vildsvin. Vi tog även hem våra "småflickor" eller som de också benämns som; "Humle och Dumle". Alltså våra två treårs ston. De är födda med bara några dagars mellanrum, så de är verkligen hårt sammansvetsade. De kände genast igen sig när vi lastade ur hemma, och de blev varmt mottagna av Wossna och Tips... Jag vet inte om man "övertolkar", men jag tycker nog att hästar verkligen kan se överlyckliga ut! Det var så jag uppfattade det när vi släppte Welwette och Roxette i hagen. Det blev jordens race, och alla fyra såg mycket belåtna ut där de stormade fram. Araberna i täten förståss....

Vardagen kallar..

Det var lite extra segt att masa sig upp i morse när klockan började ge oljud ifrån sig vid 05.30 Jag och en av sönerna åker hemifrån in knapp timme senare för att hinna med en buss som går 6.40 Ytterligare en timme senare hoppar jag av i Linköping och väntar in en annan buss som tar mig till ett ganska hyfsat stort sjukhus... Omkring fem i åtta stämplar jag så in, och sedan börjar min arbetsdag. Jag har fortfarande inte riktigt "koll" på rutiner osv här, men det kommer mer och mer. I kväll är det föräldramöte, också det i Linköping, så jag kommer nog inte att vara hemma igen förrän framåt 22-tiden... Denna dag blir verkligen bara äta - resa - jobba - resa - sova. Det får inte bli allt för många sådana dagar, för det är lätt att den lilla gnistan tynar bort då...

Ha en bra vecka!/Kicki