LUNDECOCK´S MOONSHINE alias "Affe" vår underbara shetland sheepdog

Inte vill jag svika mina "fans"...

Under helgen som snart har passerat så har jag bland annat bevistat en marsvinsutställning. Från början var meningen att jag skulle vara en av alla de förväntansfulla som suktar hårt efter ett cert. Men ödet ville lite annorlunda. Det är hur som helst väldigt roligt att träffa andra lika märkliga vuxna som jag - som gillra dessa små gnagare HÅRT! Visst har jag mötts av lite lyftade ögonbryn där det klart och tydligt går att tolka in "har inte du vuxit ifrån det där med marsvin ÄN?" Marsvin finns det tydligen ett "bäst före ålder" epitet på :-). Nu har jag dock kommit upp i den sköna ålder där man faktiskt inser att man är tillräckligt gammal för att bestämma själv! Hur som haver så träffar man andra lika trygga och självmedvetna typer på en sådan här tillställning, och sådant är ju alltid uppfriskande. Särskilt när jag dessutom blir mer eller mindre UPPMANAD att börja blogga igen. Jag får väl ta några djupa andetag och försöka ge det en chans till då...

Mina kära trasselbollar..

Jag tycker ärligt talat vansinnigt mycket om djuret marsvin. De är hemskt personliga och mysiga, och dessutom löjligt lättskötta. Visserligen har jag valt en något mer tidskrävande ras eftersom det är en hel del lång päls på dem, men ni vet - tjejer och hår...! Det är högst tillfredställande att få borsta ett litet marsvin :-)!!! Men det kanske måste upplevas för att förstås. I somras var jag på vippen att kasta in handuken för gott när det gäller marsvin. Den minnesgode kommer kanske ihåg att nästan alla mina härliga små vänner dog. Men jag har skakat igång igen, och sedan årsskiftet så har det fötts hela fyra ljuvliga marsvinskullar hos mig :-). Bilder kommer...

Och så de kära varelserna med järnskor..

Jag menar naturligtvis hästarna :-). Mitt vackra sto Wossna har inte tyckt om vintern detta år. Hon har inte haft något emot kylan, och snön säger hon inget om heller. Det är när det plötsligt blir mildväder, men bara så pass korta dagar att det ENBART hinner bli IS i stället för snö överallt... Så har det varit hos oss flera gånger nu! För tillfället är det helt hopplöst! Maken har tappert gått ut och SANDAT I HAGEN.. Hur sjukt är inte det då? Mitt kära arabsto har tydligt visat att hennes kotleder inte gillar när det mer liknar det kraterfyllda landskapet på månen i sin hage. Jag har valt att inte rida henne alls, men än en liten skrittrunda då och då. Dottern verkar dock inte ha haft lika stora bekymmer, men varför utmana ödet i onödan. Vi ska inte satsa på något 4-års championat precis, utan vi inväntar helt enkelt att våren kommer och gör sitt!

Ta hand om er!/Kicki