Eric på Welwette ox, Oscar på Wossna ox och David på Tips

Reflektion

Helgen som passerat har varit ganska "maxad". Det är nu inte något ovanligt i just mitt liv, och jag har för länge sedan gett upp drömmen om att sitta och njuta en god bok framför en sprakande brasa i kakelugnen. För vi HAR kakelugnar - flera stycken!! Det ser så läckert ut i de här heminrednings tidningarna, där de välstädade och noga designade hemmen visas upp. Det sitter nästan alltid någon i en ljus och skön fotölj med en rykande kopp te i handen. Eller så står en fräsch kvinna i sitt välordnade kök och ler mot kameran medan hon ställer fram ett ljuvligt doftande hembakt bröd till de välartade barnen. Vårt hus skulle helt klart platsa i "Lantliv" eller "Hus o hem" (eller som Göteborgarna spexar till det Hu Så Hemskt...) vilken dag som helst faktiskt. Det är den där lilla detaljen med "välstädat" då möjligen, och kanske "noga designad" som det skulle falla på... För välartade barn har jag!

Isiga hinder

Nåväl. Lördagen försvann likt en avlöning, på en marsvinsutställning och sedan 40-års fest. Lite lätt utpumpad stöp jag i säng vid 2 snåret på natten. Men mina kära små ullbollar satt otacksamt nog och väntade ilsket på söndagmorgonen med en blick som sa; Vi då? De tyckte de hade fått vänta MINST en dag för mycket med att få rengjort sina burar. I ett anfall av otrolig optemism inbillade jag mig i början av veckan att jag skulle ha ridit en smula denna helg också. Det satte dock vädret tacksamt nog P för. Några dagars mildväder och sedan minusgrader på det hade förvandlat vår vackra omgivning till en gigantisk skridskobana. Att försöka få upp en tung hästtransport på vår ganska branta backe från stallet var inte aktuellt att ens tänka. Det var heller inte så lockande att pröva hur effektiva broddarna på hästarna möjligen är heller. Det blev alltså burstädning för hela slanten.

Ett litet odjur!

Jag har haft en mycket stilig grå hane sittandes hos två garvade damer. Jag har nog klämt och känt på deras magar lite nu och då, men NU har jag definitivt bestämt mig för att de är dräktiga. Som den ansvarsfulla uppfödare som jag är så tyckte jag det var dags att plocka ut herren och låta tanterna sköta sig själva fram till dagen D. Jag har en annan herre som precis blivit ensam, och tyckte nog att jag kunde chansa på att dessa tu skulle trivas ihop. Den grå är dessutom betydligt yngre än den andre, så jag slängde helt sonika in honom till en ny "kompis". Hej vad jag bedrog mig! Grålle tog över direkt! Han kurrade och kvittrade och jagade runt den andre mycket förvånade hanen så sågspånen rök! Han högg sig fast i den andres mycket ymniga päls, och det var här någon stans som jag kände att jag kanske behövde ingripa. Efter att ha kollat igenom den något skakade äldre gentlemannen och sett att han var helt oskadd så skulle jag lyfta ur den lille ilskebaggen. DÅ HÖGG HAN MIG I HANDEN! Det var inte bara ett litet "nafsande", utan han satt bokstavligt talat FAST i ett par sekunder i min knoge! Först trodde jag inte det var så farligt då jag inte tyckte det gjorde så ont. Men sedan såg jag att det formligen pulserade blod i inte allt för oansenlig mängd, och fick ägna min uppmärksamhet åt mig själv i stället. Det tog drygt en halvtimme innan blodfödet hade lugnat ner sig såpass att jag kunde börja använda handen igen. Under den tiden hade grabbarna kommit underfund med att de nog skulle trivas ihop i alla fall.... DJUR!!

Hur svårt kan det vara...

Maken fick agera sjuksköterska och tejpade ihop det 2,5 cm långa jacket i min knoge riktigt bra. En kompress över det hela och några meter gasbinda så kunde jag faktiskt sova efter att jag svalt en Ipren. Jag insåg nog på en gång att det behövdes säkert lite mer än så för att jag skulle anses vara på den säkra sidan. Så när jag nästa morgon kom till jobbet så visade jag upp mitt sargade finger för en av de skickliga sjuksköterskorna på Kirurgen (där jag alltså jobbar...). "Det där måste du få en stelkrampspruta för", konstaterade hon föga förvånande. "Gå ner till akuten så fixar de det åt dig". Hoho - i de bästa av världar möjligtvis - hoho. "Njaa, det måste en läkare titta på först" menade nästa sköterska på akuten. När jag då dryftade mig till att tycka att de kunde "pipa på mig" när en sådan skulle kunna bli ledig, snörpte hon förnärmat på munnen och konstaterade att måndagar på akuten inte riktigt var avsedda för så lindriga åkommor som ett marsvinsbett. "Du får söka dig till vårdcentralen!" Jag bara gapade... Jag jobbar alltså på ett av Sveriges största sjukhus, och det ska inte gå att få en liten enkel spruta mot stelkramp... Min blick blev antagligen ganska talande, för innan jag hann komma med en ganska vass kommentar så skyndade hon sig att säga att det berodde på att alla läkare var strängt upptagna med andra patienter. Fine. Det köper jag rätt av! "Men, fortsatte hon, om du kan få en kirurg att skriva en läkarordination så kan vi ge dig sprutan..."

To be continued

Sagt och gjort. Jag tog mitt finger och gick bort till kirurgmottagningen för att se om det där fanns en läkare som en måndag hade tillräckligt med tid för att skriva en ordination. Och det fanns det faktiskt! En riktigt trevlig sådan dessutom, och med gemensamma krafter satt vi och slog i FASS - han i boken och jag på datorn - för att försöka bli kloka på vad vaccin mot stelkramp heter... Kirurger är inte sååå hemma på just vaccinationer... Efter säkert en halvtimme så hade jag ett recept i handen dock. Nu var det lunchtid, och jag tänkte (otroligt omtänksam som jag är), att jag inte skulle bli allt för populär om jag dök upp på akuten mitt i deras lunch för att få en spruta, så jag käkade först. Sedan gick jag helt sonika till apoteket för att hämta ut sprutan. Där rev sig apotekaren lite i flinten och såg förbryllad ut. "När behöver du det här?" frågade han. "Typ NU" var mitt korta men effektfulla svar. "Vi har inte sådant i lager - då får nog vända dig till en vårdcentral".... Ridå. Jag gick då med receptet tillbaka till akuten och tänkte i mitt inte allt för stilla sinne att de får ta det som en ordination vare sig de vill det eller inte. Då satt en annan sjuksköterska som koordinator, och såg ganska förvånad ut. "Varför ska du ha vaccin mot polio när det är en vanlig stelkrampspruta du ska ha?" undrade han sakkunnigt. Ja, det är ju faktiskt en ganska bra fråga :-)! "Vänta så ska jag bara kolla", sa han och visslade till sig en läkare i flykten. Hon kunde också konstatera att jag skulle ha en helt vanlig vaccination med stelkramp, och fem minuter senare så sved det en smula i min vänstra arm... "Vad ska jag göra med receptet då?" ville jag veta. "Det kan du riva"....

Visst är Sverige underbart :-)!/Kicki

 

Angelika

3 mars 2009 12:52

Ja, vem har sagt att det ska vara enkelt...
Ibland undrar men hur det står till i välfärdssverige :)
Hoppas iallafall att det blir bra med handen nu!

http://narnias.bloggagratis.se

 

Kicki W

3 mars 2009 13:29

Historien slutar dock inte här... Idag har det börjat bli inflammerat - och nu gäller det att få tag på Amimox ;-)

 

Merlin med matte

3 mars 2009 14:28

Kicki!
Du ska se till att få samma behandling som man får vid KATTBETT!
JAG VET!
Utan att skrämmas: 8 veckor med 4 olika mediciner, Gips, och många besök på hand och plastikkirurgen i Linköping.
VAR RÄDD om fingret...
Min VC felbehandlade mig för dom ignorera ett marsvinsbett i pekfingret.

kramar från Sanna på bettet ^^
merlin kramar också och phussar fingret

http://merlins-funderingar.bloggagratis.se

 

Kicki W

3 mars 2009 16:11

Inget marsvin kommer i närheten av mitt sargade finger på bra länge Merling..! Nu är det yrkesmässigt tvättat och omplåstrat, och det väntar ett recept på Amimox på apoteket. Jag ska nog överleva det här också :-)! Grålle får jag väl hantera med tång... Om han ens förtjänar det :-D!

 

Lena

3 mars 2009 19:19

Härlig bild på grabbarna och hästarna!

Ta hand om fingret ; )))

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

minna.runfors@telia.com

19 juli 2010 12:35

Jag blev biten i pekfingerleden av vårt ena marsvin när den hade planer på att ge igen på det andra. VC tog det på allvar och poängterade att jag skulle söka vård på kirurgakuten om det blev sämre. På två timmar blev det kraftigt infekterat men läkaren ville inte ens titta på mitt finger på akuten eftersom det bara var ett marsvinsbett! Dagen efter blev det akut remiss till handkirurgen för operation från VC...

mvh Minna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...