Hundmänniska

Jag ska nog slå fast på en gång att jag anser mig vara en djurvän av större mått faktiskt. Kanse att insekter och kräldjur inte hör till den typen av djur jag är särskilt vän med, men det mesta med päls i alla fall.. Redan när jag i relativt späd ålder började registrera omvärlden så var djur något som jag gärna ville ha i min närhet. Vad jag skulle bli när jag blev stor var inga som helst tveksamheter inför. "Jag ska inte bli något, jag ska köpa mig en hund!" svarade den mycket unga Kicki på frågor från frågvisa vuxna om mina vuxenplaner. Och hund har det också blivit! Jag har faktiskt till och med en kennel. Eller.... jag har åtminstone ett kennelnamn.... En kennel utan tikar producerar inte överflödigt många valpar precis... Men jag har allt en och annan colliekull på mitt samvete!

Men KATT!!??

När vi för snart 14 år sedan flyttade till den plats på jorden som vi befinner oss nu, så var det flera drömmar som slog in. Bland annat så kunde jag förverkliga den STORA drömmen om att bli hästägare, och Wossna gjorde entré endast ett år gammal. Ytterligare en häst fanns då sedan ett halvår på plats, en B-ponny som var 2 år. Med hästarna flyttade så även råttorna in i stallet. Och då pratar vi RÅTTOR!! Fram tills dess hade kanske inte katt varit ett djur som jag känt behov av att införliva i min närmaste krets. Men detta fick jag som sagt anledning att omvärdera...

Ok - nyttokatt då...

Nu har ju alla som läser detta begripit att även katt blev familjens djurinnehav. De första små liven fick börja sin vistelse hos oss inomhus, men blev vid lämplig ålder förflyttade till stallet. Sedan dess har våra katter aldrig fått komma in utan har sin givna plats i stallet. Med jämna mellanrum har vi fyllt på kattbeståndet helt utan vår egen ansträngning (sådant sköter katter väldigt bra på egen hand...!), så kattungar då och då har varit en ganska vanlig företeelse nere hos hästarna. Kattbeståndet har utökats av denna anledning, men vi har också hittat nya hem till många. Faktum är att vi har väldigt trevliga katter, och de har varit mycket uppskattade i sina nya hem.

Tiger

Denna sommar dök det upp fyra nya kattungar, och vi misstänker STARKT att katthonan som utgjorde sig för att vara mor till alla, hade gjort sig skyldig till stöld i viss utsträckning... Personligen tror jag bara att en av ungarna var hennes, och att de andra tre hade andra mödrar... Hur som haver. Mina söner har nu vuxit till den ålder när familjen utvidgas med flickvänner (...). En av dessa flickor engagerade sig djupt i att finna nya hem till de små pipen, och hade också lyckats ganska väl. Själv hade hon utsett en lurvig liten sak för sig själv. Katthonan som vill ha fler barn än hon själv kan producera, hörde förmodligen våra planer för en dag hade hon nämligen flyttat på alla fyra. De var spårlöst puts väck!! Dessutom var detta dagen innan vi skulle åka på veckolång semester till Öland... Tre återfanns efter ett dygn ganska långt bort hos "grannar". (Granne är ett ganska vitt begrepp ute på landet...). Men den lurvige fanns inte att finna någon stans... Att låta de återfunna små liven få återgå till stallets mjuka hö lät sig liksom inte göras... Kattmamman utsågs till hänsynslös idiot, och var inte längre betrodd med sin uppgift. Två kattungar flyttade raskt till nya hem, men flickvännen hade fortfarande förhoppningar om att "den lurvige" skulle finnas någonstans. Som "alternativ" utsågs Tiger...

Innekatt...

Numera har vi en rasande söt kattunge inomhus igen efter alla år... Egentligen är han till salu fortfarande då vi minsann inte behöver en katt till. Men det lilla kräket har skött sig exemplariskt, och gör verkligen ALLT för att vi ska tycka att han är en självklar del av vårt inomhusliv. Han blev rumsren bums! Han hälsar oss med ett vänligt kurr och börja spinna så fort man tar på honom. Han har tagit hunden helt för given från första stund, och tycker att hans tassar är världens roligaste leksaker (något som Affe inte riktigt håller med om). Han är väldigt älskvärd och visar sin tillgivenhet på ett mycket ömsint och sansat sätt. Han är helt enkelt underbar! Och dessutom fruktansvärt söt! Enda problemet är att han ännu inte förstått att vi inte önskar katt på borden... HUR ska vi kunna "förhärda" våra hjärtan och förpassa honom till stallet när risken för att "modern" ska föra bort honom försvunnit...? Inne kan han tyvärr inte få fortsätta att vara då vi har ganska svår allergi i vår omedelbara närhet...

Tiger har krupit nära mitt hundhjärta.../Kicki W