Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Kicki - 31 juli 2008 21:06

UNDERBARA sommardagar!

Nu har det varit en helt fantastisk sommar i tre veckor!!! Gissa om jag går och bunkrar upp inför den väntande vintern... Det kommer kännas bara sååå skönt att kunna tänka tillbaka på härliga sommardagar när det är varmt i både luften och vattnet. Visserligen har jag kanske inte varit den flitigaste beachbesökaren i alla fall, men livet känns ändå lite lättare att leva under de här omständigheterna.


Frankrike/Sverige

Sonens "extrafamilj" har dragit vidare till Bergen - Norge, förutom deras son Fabian som stannar här under tiden hans föräldrar tittar på fjordar. Jag börjar snappa upp lite franska faktiskt, och jag tror att "Fab" börjar förstå vissa svenska uttryck också. Annars är han en tämligen enkel gäst att hålla på gott humör. Bara han får sitta vid MSN så är han nöjd... ;-)


Tusen tack Arne!!!

Jag fick bilder idag från min gode vän och för ett par veckor sedan tillfällige vapendragare. Egentligen är det hans fruga som är orsaken till vår bekantskap. Hon är en av alla oss som kämpar på med våra arabiska fullblod. Vi satt tillsammans och försökte bringa ordning i sekretariatet på Sportcupen, och jag kan garantera att Helena är en trygg hörnpelare att luta sig mot!!! Hennes make Arne, "följer bara med" som han så anspråkslöst påstår, men han slet allt han också dessa intensiva dagar. Och han hann till och med att ge sig ut med sin fina kamera och föreviga vissa moment. Joo, jag hade VISST kameran med mig jag också. Men tror ni att jag använde den....? Hur som haver så visar jag lite prov på både Arnes skicklighet med kameran, och sonens skicklighet i sadeln. Jag gillar speciellt de kort där han galopperar utan jacka. Snacka om total balans! Kolla lodplan öra - axlar - höft - knä - häl...


Speed

Det är alltså kort tagna från den sk. speeden, eller galopptävling en och en. Det gällde alltså att rida så fort man bara kunde/vågade på 400 meter. Där blev alltså sonen och Wossna placerad femma!! Svart jacka på ungen = allvar! Utan jacka = galoppera tillbaka till stallet för att hämta jackan... Han hade faktiskt väst på sig vilket var obligatoriskt, men vi hade inte koll på att man desstom skulle ha långärmat på sig. Det var därför många som fick galoppera tillbaka och ta på sig lite kläder. Wossna lyssnar med ett öra på sonen och ett väldigt intensivt öra på hästarna framför henne. Modern sväller av stolthet förståss. Åter igen TACK Arne för superfina kort!!!!


För en gång skull INTE fotograf/Kicki

Av Kicki - 27 april 2008 22:10

Men inte min förkylning! Jag hade nog hoppats på att bli kvitt nästäppa och hostattacker ganska fort, men den biter sig envist fast. Jag har annars för mig att om en förkylning mer eller mindre anfaller en så retirerar den också ganska fort. Jag har dåligt minne helt klart!


Jag vet inte riktigt vad man ska ha helger till egentligen? De har en tendens till att bara skapa dåliga samveten. Det är SÅ mycket man "borde" göra på helgen, och ännu mer man "ska". När det så blir söndag kväll så infinner sig det allt för ofta en olustig känsla av att jag nog ändå glömt något viktigt, eller varit tvungen att göra omprioriteringar - igen.. Denna helgen har jag avstått från att rida pga min förkylning. Jag vill inte dra ut mer på eländet genom att kyla ner mig med en frisk skogsrunda i sadeln. Men vad vet jag? Det kanske hade varit exakt det som jag skulle ha behövt... Men det är snudd på förmätet att gnälla! För mig är det nog att betrakta som "lyxproblem" egentligen. Den som vill ha lite mer perspektiv på sin tillvaro rekommenderas att gå in och läsa Vendelas blogg! Skäms den som efter denna läsning gnäller över nästäppa!!


Jag har alltså varit sjukskriven torsdag till fredag. Om jag hade helgjobb skulle jag varit sjuksriven då också... Successivt har jag blivit piggare och fått klarare röst. I går lördag hade vår familj stalljouren på ridskolan, och sådant kramar musten ur den lilla orken man har. Alltså blev det inte mycket annat gjort denna dag... Familjen har hyrt en liten etta i samhället för att underlätta för speciellt de äldre grabbarna att gå på aktiviteter, eller ha någon stans att vänta innan vi kan komma och skjutsa hem dem. MEN vi har sagt upp den nu till 1 maj, så helgen har också gått till att flytta och städa... Jag drog ett halvt strå till stacken idag med lite städning.


För att klämma in lite marsvin i villervallan också...  Antagligen har mina långhåriga skönheter fullständigt missuppfattat detta med vår! Men ALLA mina marsvin är numera sk. "tuggade"!! De har väl fått för sig att man ska ha kort hår till sommaren... Utom Kardemumma som sitter själv. Men han å sin sida har lyckats med konststycket att SLITA loss en stor pälstuss på baken - så han är långt ifrån utställningsbar han också... Det blir med andra ord ingen utställning för min del den 17 maj :-(


Vädret har stått mig bi, och på det hela taget har jag nog egentligen haft en hyfsad helg. Veckan som ligger framför jobbar jag bara tre dagar. Men det är föga tröst... Jag behöver nämligen sitta och slita med deklarationen när jag skulle kunna ha njutit av ledighetens fröjder. Det bidde nämligen inget sådant denna helgen... Det där med måsten som man inte klarat ut när man borde...


Nya friska tag!/Kicki

Av Kicki - 19 april 2008 21:21

Idag har det varit lätt att leva - om man heter Kicki! Jag fick en härlig sovmorgon, och klev upp halv nio. Mannen och näst yngste sonen har varit på scouthajk i natt, så jag har haft sängsällskap av yngste sonen mysigt!! De två minsta delar rum, och när den äldre av de tu saknas sviker modet hos den yngste... Vi låg och gosade en liten stund innan jag klev upp. Då tyckte sonen också att det var dax att börja dagen, och han hjälpte mig att bädda. Jag gick ut till hästarna och gav dem sen frukost... Men de brukar inte vara allt för sura.


Det har varit frost i natt, men av den glada solen kunde jag förstå att det skulle bli en härlig dag idag. Jag skippade min grötfrukost idag, och det fick bli vaniljyoughurt och kaffe i stället, men en ostmacka. Inte dumt det heller faktiskt! När jag får rå om mig själv på morgonen, så brukar jag ta med mig frukosten in till TV:n och halvliggandes inmundiga dagens första mål. Det tycker jag är bara helt otroligt skönt! Det behöver inte ens vara något särskilt sevärt på den gamla TV:n. Men när frukosten är uppäten så vill jag heller inte ligga kvar särskilt länge i soffan. Till skillnad när man placerar sig på samma ställe på kvällen...


När jag kom ner till stallet igen så hade hästarna ätit färdigt. Jag släppte ut Roxette och Welwette (3-åringarna) i hagen, men Wossna (som flyttat hem nu från ridskolan) fick vara kvar inne. Jag gjorde henne iordning och red ut. Först tänkte jag skritta längs vägen en bit, men då måste man också skritta förbi vår hage. Roxette och Welwette levde fullkomligt stolle i hagen, och Wossna började blåsa upp sig mer och mer. Det är inte ofta det kommer bilar på vår väg, men nu kom det TRE stycken! Jag tänkte att det här går inte, utan vände om igen för att ta en annan väg. Jag tror nog Wossna har passageat ca fem gånger i sitt liv, men NU vart det passage av kan jag lova!! Höga benlyft och ljudligt frustande i takt... Det var bara för lilla mig att hoppa av. Hade det kommit en timmerbil som grädde på moset (vilket inte skulle ha varit osannolikt!) så vete katten! Hon lugnade sig inte förrän vi kom in i skogen. Vi fick en helt underbar skogstur mitt sto och jag!


Solen sken och fåglarna kvittrade. Wossna var på ett strålande humör, och kunde faktiskt tänka sig att lyssna lite på mig. Jag hra slagit mig i backen på att lära mitt arabiska fullblod att galoppera med lååånga vägvinnande språng också i skogen. Jag lyckades hyfsat, men när hon ville dra iväg och jag hindrade henne blev hon sur... På tillbakavägen tog jag en liten omväg för att galoppera i en av våra galna galoppbackar. Jag hade INTE tänkt att det skulle bli jordens race!! Det är ett bra tag sedan jag red på mina skogsvägar, och man vet aldrig om skogsarbetarna hittat på några spännande hyss bakom nästa krök... Men WOSSNA tänkte då rakt inte bry sig om ev. hyss!! Hon tog fullkomligt kommandot och galopperade FRUKTANSVÄRT fort upp för backen. Benen gick som trumpinnar, och hon låg bara på mer och mer. Jag fick faktiskt hålla mig i manen för att vara säker på att hålla balansen. Väl uppe så lyssnade hon igen på mig, då jag ALDRIG har galopperat förbi backkrönet och ner igen! Men bara HERREGUUUD!! Hon borde få chansen på galoppbanan denna brud! Hon var klart andfådd när hon saktade ner, men brydde hon sig om det? Nix! Hon hade säkerligen galopperat samma backe lika fort igen om hon fått erbjudandet...


Hon vart faktiskt riktigt lösgjord och härlig av denna vansinnesfärd... Fråga mig inte hur det går till, men Wossna får en helt annan ryggverkan och bakbensaktivitet när hon fått gå i löpartempo... Sedan kunde jag göra skänkelvikningar och öppnor med härlig framåtbjudning hela vägen genom ryggen fram till bettet! Det får jag nästan aldrig till i ett ridhus. Jag ska träna för Ulla Wadeborn i morgon igen, så vi får väl se om denna härliga ridbarhet sitter i tills dess... Mycket lycklig kom jag så hem och släppte ut henne till de andra två stollarna. De hade dock lugnat ner sig betydligt, men hästar är ändå lite knäppa....


Efter att ha mockat stallet och tagit god tid på mig att göra iordning, gick jag in och lagade middag. Idag fick det bli makaroner och ostsås med majs och torkade tomater i lag. Jag brukar krydda med dragon och oregano - och i all sin enkelhet blir det faktiskt riktigt gott. Efter maten tog jag ut en hel hög med marsvin! Jag har kapat av gröna kompostgaller på mitten så man kan sticka ner ändarna i backen och göra stora hagar av dem. Det fick bli två stora hagar för honorna, och några mindre för hanarna. Alla fick inte plats ute, men de flesta. Det blir SÅ mycket enklare att göra rent i burarna när grisarna är ute! Lådorna fick dessutom lufta ordentligt då de lufttorkade efter att jag skurat dem. Jag kände mig så otroligt nöjd med att ha skurat alla 15 lådor när jag var färdig, så det var värt jobbet!


Solen har verkligen varit oss nådig idag! Jag hoppas innerligt att morgondagen får bli lika underbar... Det känns som man behöver sådana här ordentliga kickar lite oftare faktiskt. Jag kommer ägna en stor del av morgondagen åt bokföring inför deklarationen... Riktigt urtråkigt, men nödvändigt. Det känns skönt att marsvinslådorna är helt färdiga. Jag har släppt ihop två nya kärlekspar idag också! Så nu visslar och kucklar det ordentligt i marsvinshuset ;-). Det är Lillhagas Zamigo som åter igen fått "Poppys" Goldie hos sig då det inget bidde tidigare i år... Så har jag satt ihop "Poppys" Hugo med Humlan. Det ska bli otroligt spännande att se vad det blir! Båda är nämligen lemonagouti :-). Sedan tidigare sitter Confetti´s Maskot med "Poppys" Fairytale, och fler marsvinspar ska jag inte sätta ihop på ett bra tag. Jag vill inte ha allt för många ungar i år känner jag...


Som sagt så ska jag träna dressyr för "superUlla" i morgon :-). Det ser jag verkligen fram emot! Kanske att jag kommer hinna att träna mina små treåriga hästar att ha träns på sig också. Men om jag känner att tiden blir lite knapp så avstår jag. Det är bara dumt att stressa de arma djuren. Stressa gör de så bra själva :-D! MILDE så de for i hagen idag!! Svansarna högt på ryggen båda två och i vild galopp! Men söta är de!


Hoppas er lördag har varit bra också!/Kicki

Av Kicki - 18 april 2008 11:32

Ack ja - kanske jag ÄR för gammal ändå för denna lilla syssla. Att skriva för mig är mer ett sätt att få utlopp för en drift. Jag verkligen njuter av att kunna skriva emellanåt, och har ibland kanske inte allf för mycket att säga med det kanske. Men samtidigt så vet jag ju att jag har en hel del att säga om tillvarons mystifikationer. Det är när dagarna bara rinner förbi i en aldrig sinande ström, som det kan kännas mer som ett "måste" än en avkoppling/bearbetning/njutning/urladdning mm. Måsten är jag för övrigt allergisk mot! Men - så suger jag tag i nuet igen, och så springer fingrarna lite lättare över tangentbordet.


Jag brottas nog egentligen en hel del med det där med ålder... Jag är ju EGENTLIGEN inte äldre än 25 - mitt utseende är bara ett kamoflage! Det känns så himla konstigt att lite bryskt vakna upp emellanåt och förvånat konstatera att allt inte är som det var förr. Med kroppen då alltså! Det ÄR helskumt att sitta bredvid sin äldste son när han övningskör. Den lille pallevanten har ju bara blivit av med blöjorna känns det som. Men när jag får de där underbara hedersstunderna på tu man hand med mina tonåringar, så inser jag ju att det har hänt MASSOR! Jag är sannerligen ingen hönsmamma eller curlingförälder, och det har jag ibland faktiskt haft dåligt samvete över. Men det betyder verkligen inte att mina barn inte betyder något!! Jag kan bli alldeles överväldigad över hur otroligt mycket jag älskar dem, och hur fantastiskt lycklig jag är över att just dessa fem gossar blev mina ungar!! Ibland får jag en känsla av att "kärlek" kan mätas i hur många aktiviteter man släpar runt ungarna på, eller hur många nya jeans som ligger i deras garderob. Att vara "duktig" som förälder kan inskränkas till att ungarna alltid byter kläder varje dag, att man har hunnit bädda sängarna på morgonen och torkat av köksbordet/diskbänken ordentligt innan man lämnar huset...



Jag är och har alltid varit urdålig på att vittra telningarnas skolväskor på viktiga lappar från deras lärare. Jag har fler än en gång pustat ut efter att ha lyckats själv komma ihåg - eller blivit påmind i tid om att det ska vara med massäck till skolan, eller utvecklingsamtal efter skolan. Jag blir så otroligt beklämd när jag ser barn omkring mig vars föräldrar inte finns till för dem alls. Barn som helt själva måste hålla koll, annars blir det helt pannkaka. Barn som utsätts för våld och hot om våld i sina egna hem, där de i stället har självklar rätt att känna sig trygga. Barn som hånas, förlöjligas, förminskas och aldrig får känna att de betyder något utan bara är ett stort besvär. Barn som används som sexobjekt av sina egna föräldrar... I ljuset av detta kan en glömd "viktig" lapp från en ambitiös lärare vara ganska bagatellartad kanske... Det låter som en otroligt dålig ursäkt - jag vet. Men jag har lite svårt för att haka upp mig på smådetaljer när det finns så stora bekymmer att ta tag i.


Jag möter ju dessa "barn" i mitt jobb - men då har de blivit vuxna. Ett kränkt barn är ett kränkt barn också i vuxen ålder! Det är inget man växer ifrån och kan lägga bakom sig som en illaluktande tvätt. Min äldsta patient som brottas med dessa bekymmer är över 70 år... Min erfarenhet säger mig dessutom att sveket från en mor är tyngre att bära än sveket från en far. Det är klart att jag har teorier om varför det förhåller sig på det sättet, men de behåller jag för tillfället för mig själv. Jag blir nog bara "blödigare" ju äldre jag blir tror jag. Visserligen var det avskyvärt fruktansvärt när TV 1990 kablade ut hur barnhemsbarnen hade det i Rumänien. Jag var själv nybliven mor och tog hemskt illa vid mig av vad jag såg. Men nu är det lite på ett annat sätt. Nu är jag så otroligt tacksam över att jag får vara mor till så underbara ungar, och att de faktiskt inte helt idiotförklarar mig... Det känns som en ofattbar gåva att få ta del av deras liv, att sitta och småprata om deras bekymmer både stora och små. Efter en lång dag på jobbet med flera samtal som just handlat om trasiga barndomar, så är det fantastiskt att få komma hem och krama om sina egna barn och känna att de verkligen BETYDER!


Jag är också född 1965..../Kicki

Av Kicki - 10 april 2008 15:08

Jag upphör inte att förvånas. Eller så är det ytterligare ett tecken på min höga ålder... ;-). Men jag FÖRSTÅR verkligen inte meningen med säckiga joggingbrallor som hänger på trekvart. Jag tycker jag ser dem skumpa förbi hela tiden - både på tjejer och grabbar. Jag har väldigt svårt att förstå meningen med att ha jeansens linning strax ovanför knäna heller om jag ska vara helt ärlig. Säkerligen lika behagligt som stringtrosor... Men fullständigt helt obegripligt är dock dessa joggingbrallor för mig! Och jag vet - jag kan riktigt HÖRA  att "det ska ju du bara skita i" med snabb efterföljande replik "jag klär mig hur jag vill!" För mig så lyser budskapet väldigt tydligt när man skumpar omkring i dylik utrustning att "jag bryr mig verkligen inte om någonting - och i synnerhet inte om mig själv". Att man har kläder som är pösiga, lätta att ta på sig samt "oömma" fyller sin verkliga mening i rätt element - när man tränar. Jag har väl helt enkelt inte lärt in koden riktigt. Jeans är ju trots allt ett "klätt" klädesplagg, oavsett var på kroppen de nu må hänga... För mig är koden fortfarande att man inte tycker man är värd att tas på allvar....


mer kommer....


.... nu är jag tebax!


Jag VET att det inte är särskilt mycket att uppröras över, och ska sanningen fram så skiter jag faktiskt fullkomligt i vilka byxor som må hänga på folk jag möter :-). Men jag blir bara så förundrad över fenomenet.


På marsvinsfronten så har det hänt lite... Igår fick nämligen Klackebo´s Cecilia en underbart fin och STOR HONA naturligtvis... Varför denna sarkasm? Jo, när jag hittade henne var hon stendöd! Dessutom var navelsträngen lite väääl avklippt - halva magen hade åkt med.. :-(. Det var inte roligt alls att hitta henne. Jag brydde mig inte om att väga, men jag kan svära på att den var minst 120 gram och i storlek lika stor som Razzmuzz tre veckor är NU! Antagligen därför som den inte klarade sig heller... På Cecilia syns inte ett spår av dramatiken! Hon äter och skuttar precis som vanligt. Tja, Confetti´s Maskot fortsätter att ge mig EN unge åt gången, men denna gång var det ju faktiskt en hona.... Underbar päls och goldenagouti/white.... Dubbeltrippelsuck! Jag har inte bestämt mig för om jag ska våga att sätta ihop de tu igen. Men jag är ju våldsamt frestad!


Dagen idag har annars förflutit i en ganska lugn takt på den vårdcentral jag varit på. Jag fick en avbokning av min sista patient, så jag flexade helt enkelt ut lite tidigare idag oxå. Men inte var jag piggare när jag kom hem för det! Men idag hade jag heller inga föreställnigar om att jag skulle orka något utöver det vanliga heller. Det tog jag ut "med råge" igår när jag städade två av de förhatliga Dillingelådorna till marsvinen samt klippte äldste sonen i ny lite "poppig" frisyr. Han blev nöjd, och jag kände mig mycket glad över att ha "klippt fram" min snygga unge :-)! Han är annars ganska anspråkslös ska väl erkännas. Men sonen nr 3 som VERKLIGEN inte kan finna sig i vad för outfit som helst tycker att jag hanterar saxen helt ok i hans hår också. Jag har hållit på att klippa ungarna sedan de var helt små, så viss rutin har jag trots allt fått. Jag räds dessutom inte att prova på nya saker. Jag menar - hår växer ju! Man kan inte ha bättre försökskaniner än sina egna barn ;-)!


Tja, "slut i rutan" för idag/Kicki

Av Kicki - 28 mars 2008 11:20

Det är fortfarande minusgrader när man åker till jobbet - och ganska många dessutom! På mina breddgrader har vi blivit lovade mildväder nu i flera dagar, men av det har det endast blivit dagsmeja... Jag hoppas verkligen att alla de som utlovat att våren kommer i helgen har rätt. Det är inte kul när inte ens kupévärmaren lyckas hålla bilens framruta isfril, trots att den stått på i mer än 2 timmar innan jag behöver bilen. I morse fick jag dock sällskap med maken, som också skulle till jobbet. Han nöjer sig dock inte med att bara åka till Linköping inte. Han ska vidare till Norrköping han! Karlar måste ju alltid vara värst!


Jag hade tänkt att jag skulle ridit efter att jag kommit hem från jobbet. Men när vi väl ramlat över tröskeln hemma, så kom tröttheten med en sällan skådad hastighet... Det fick bli en hemmakväll istället, men vitt vin och baguett med vitlöksost ;-). Inget dumt val det heller! MEN!! Jag VET ju att jag brukar få ont i huvudet när jag dricker vin och är trött, så ock denna kväll... Den kan ju haft viss betydelse att näst äldste sonen hade två kompisar hemma som skulle sova över. Den som inga tonårssöner har kan inte aaaana vilken ljudvolym sådana unga herrar kan åstadkomma! Deras målbrottsröster hörs tydligt oavsett var i huset de befinner sig. Det tar tid för unga herrar att hitta volymkontrollen på sina struphuvuden! Men de springer åtminståne inte runt som "jehun" längre...


Dagens bild är NARNIAS IRMELINA från Angelicas uppfödning. Hon är ett marsvin (otippat - eller hur?) av rasen self grey. Detta betyder att hon är ett korthårigt marsvin med bara EN färg, och den är grå! Jooo, det tog tid för mig också att förstå allt fikonspråk i denna mystiska värld ;-). Men visst är hon SÖÖT!!


Vååååren!!!/Kicki

Av Kicki - 26 mars 2008 09:35

Japp, nu smaskar jag i med en solig bild! För nu SKA våren komma!! Det har jag liksom bestämt :-). Det var soligt och fint igår, och snön smälte på vägarna. Jag satt kvar ganska länge på jobbet då jag hade en hel del skrivjobb kvar. När jag tillslut bagav mig ut strax innan kl 19, så var det fruset igen... Det ligger FORTFARANDE snö kvar på taken hemma, trots dagsmeja och blygsamma plusgrader. Tänk den ljuvliga tanken att kunna få släppa ut sina håriga små grisar på bete i trädgården! Jag har lite ideér på lut hur man skulle kunna fixa detta på ett bra sätt, så marsvinen får både gott om utrymme och skydd för gårdens katter... Och SNACKA om gräsklippare!! Det är inte klokt vad effektivt de äter upp gräset med tillhörande ogräs!


Andra gräsklippare är hästarna. Förhoppningsvis har antalet minskat från fyra till tre när sommaren väl kommer. Det är lilla Roxette, treårigt welshsto, som i första hand ska säljas. Det är en riktig liten pingla, och hon kommer bli en helt underbar barnponny! Snäll och go, och aldrig sur eller "stimmig". Hon finner sig i det mesta faktiskt, men är ändå väldigt nyfiken och levnadsglad. Snart snart kommer vi kunna rida lite på henne :-)!! Jag har en ponnysylky med tillhörande sele (brösta), och har nog tänkt att hon ska köras in också. Jag tycker att a l l a små ponnyer borde bli inkörda, så vuxna kan motionera dem också när det behövs. Hon är B-ponny och kommer väl bli strax över 120 kan jag tro. Med det påbrå hon har så borde hon bli en riktigt trevlig hopponny (e. Candide /welshponny som varit med på SM i de flesta grenar../ ue. Molstabergs Action Man /welsh mountain som tävlar både hoppning och fälttävlan med den äran/).


Själv så har jag lovat mig att jag också ska komma i någon slags form. Jag ska börja med att försöka skaffa mig bättre sovvanor! Jag är klippt slut när jag kommer hem, och då är det alldeles för lockande att "bara" vila en stund i soffan. Joo - precis! Dessa "stunder" brukar sluta med att jag har sovit bort en eller ett par timmar, och sedan är det inte mycket kvar av kvällen - egentligen. MEN! Då är jag vantligtvis alldeles för pigg för att gå och lägga mig ordentligt. Vilket betyder att jag brukar inte komma i säng förrän runt ettiden på natten.... När jag ska upp vid 5 igen så kan ju vilken tänkande varelse som helst inse att det inte är bra... Lyckas jag få ordning på detta, så kommer jag nog kunna komma ut och gå, ge crosstrainern en match, orka rida fler gånger/veckan också - vilket kommer innebära att jag mår bättre och orkar mer! Så, det gäller alltså först och främst att "bara" undvika soffan...


Drömma går ju!/Kicki

Av Kicki - 22 mars 2008 00:09

Bilden föreställer sönerna nr. 2 och 3 för några år sedan på en dressyrtävling. Det var deras första dressyrtävling, vilket var en kvalomgång i div III dressyr. Sonen som sitter på den UNDERBARE Daddys Boy blev 2:a i klassen, och sonen bredvid blev 3:a. Det är inte utan att ett modershjärta fylls av nostalgi...


Idag har jag varit med son nr. 4 på hoppträning. Äntligen har jag letat reda på pelhambettet, och sonen hoppade med detta för första gången. Tips gick så otroligt fint, och sonen log större och större för varje gång han hoppade. Tillslut släppte han båda tyglarn efter att ha hoppat sista hindret i en omgåg, och sträckte armarna rakt upp och gjorde segertecknet. Han fick viss support från oss morsor på läktaren, men han gjorde bara så en gång ;-)...


Direkt efter hoppningen hade jag en kurs för grönt kort. Alla som tävlar inom Ridsportsförbundets tävlingar måste ta "grönt kort" för att visa att man känner till Tävlingsreglementet, från och med när man fyllt 13 år. Innan dess räcker det med att en förälder har "grönt kort". Under tiden pysslade sonen om sin ponny. När han var färdig med det så lekte han en stund med en annan kille som också varit med på hoppträningen. På vägen hem så riktigt bubblade det om honom så glad var han! Det var så härligt att se hans stora lycka, och han talade om gång på gång hur underbart roligt det hade varit att hoppa idag :-)! Tänk om det kan få vara så enkelt som att ett byte av bett gör "hela skillnaden"!? Men, som luttrad mor har jag lite svårt att tro på en så enkel lösning, men det kan ju helt klart vara den lilla skillnaden som behövs för att sonen ska komma vidare.


Jag har städat ur de tre stora marsvinslådorna jag har som heter "Dilling" och är inköpta på IKEA. Egentligen tycker jag inte alls om dem, för de är väldigt bökiga att skura. Men de är bra att ha marsvin i... Jag ska ta fler lådor i morgon. Då har jag också tänkt att jag ska ta mig en liten ridtur själv också. Det blir nog tyvärr ingen skogstur som annars var planerat pga all is på vägarna. Sedan blir det dop! Son nr. 3 går och läser för att konfirmera sig. Ingen av våra barn är barndöpta, så för att kunna få konfirmera sig i Svenska kyrkan så krävs det ett dop först. Detta har han valt helt och hållet själv, och vi blev kanske lite förvånade att han faktiskt tagit det steget. Men, det var ju å andra sidan vårt syfte med att inte döpa ungarna som små. De skulle få bestämma det själva! Det ska bli väldigt roligt och lite högtidligt. Det finns egentligen bara ett MEN. Dopet är kl. 23.00 i morgonkväll...! Det blir sk. midnattsmässa till påskdagen, och det kan ju kanske vara stilfullt. Men vi har stalljouren morgonen efter...!


GLAD PÅSK!/Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards