Först en liten presentation! Ovan ser ni helsyskonen Fabulous och Fairytale samma dag som Fabulous åkte till ny ägare. Det gick inte motstå ett försök till kort med båda! De är bara så helt underbart söta ihop, men "Fabbe" var mer intresserad av att uppvakta sin syster "Fairy" än att sitta stilla och vara snygg, så jag var bra svettig efteråt!

Gårdagen ägnades åt marsvinslådor... Det är väldigt skönt att såhär dagen efter sitta i sitt marsvinsrum och lukta på den fräscha doften av nytt spån! Marsvinen är väldigt nöjda också, och kilar ut och in i sina gångar de gör av höet. Speciellt ungarna har väldigt roligt. MEN, när marsvinspysslet var slut så ställde jag mid i duschen och lät det varma vattnet väcka de stela lemmarna lite till liv. "Som vanligt" blev det stressigt när vi skulle iväg, men iväg kom vi maken och jag. Destination Linköping! Där hade 10-åringen varit sedan klockan 10 på förmiddagen och övat flitigt på sin fiol. Det gjorde han tillsammans med barn från musikskolorna från Kinda, Linköping, Norrköping och Motala (hoppas jag inte glömde något ställe nu!!). Klockan 18.00 var det så konsert.

Det var så vansinnigt mäktigt!!! Jag är kanske ingen supervän av svensk folkmusik. Eller - det är inte musik jag själv skulle välja att lyssna på kanske. Men här är det klar färgning av folkmusik som gäller. Fiollärarna bara lyser så roligt tycker de att det är. För att inte tala om alla barn!! De var nog i åldrarna från ca 8 upp till 17, och de flesta spelade fiol. Men det fanns även basfiol, cello, nyckelharpa, klarinett och gitarr. De var säkert ett 50-tal barn/ungdomar, och jag tror nog att ni kan gissa hur maffigt det var när alla satte igång och spela samtidigt!! Det gick rysningar genom hela kroppen i en timmes tid på mig! Det kan jag inte påstå att det gjorde när jag och maken var på Queenkonserten för precis en vecka sedan.... Visst - jag blev naturligtvis extra berörd eftersom jag hade ett eget barn med, men denna enorma SPELGLÄDJE!! Där hade ungarna spelat precis hela dagen med bara lite avbrott för mat. Var de trötta och tjuriga? Såg de hålögda och oengagerade ut? HA - de hade nog kunnat fortsätta en timme till tror jag :-). Kvällen avslutades på en pizzeria innan vi stryrde kosan de 7 milen hem!

MYCKET stolt och glad mor!!/Kicki

På bilderna ser ni mitt underbara arabsto Wossna! I sadeln sitter en stilig yngling, tävlingklädd och fin - min näst äldste son. Helgen har gått i hästens tecken både lördag och söndag. Igår var det Kindamästerskap i hoppning, och två av sönerna var med. Det är från denna tävling som bilderna är. Resultatmässigt är det inget att skryta med för Westerdahl del tyvärr, men som någon sa; att delta är halva segern. De hoppade de två lägsta klasserna. Wossna - för att sonen och hon precis har börjat komma ut tillsammans på hopptävlingar, så då räcker det med 90 cm och 1 meter för deras del. Tips - för att hans ryttare också är relativt ny för honom, och då räcker det också med 70 cm och 80 cm; alltså Lätt D och Lätt C för den insatte.

Idag har det varit finalhoppning i div. 2 hoppning ponny. Tävlingarna har gått på hemmaplan, så det är ju ganska smidigt att redan ha ponnyn på plats när man kommer ;-). Sonen var inte med i laget, men hoppade en av förklasserna som var Lätt C. På framhoppningen gick det bara så strålande! Ponnyn sög i och hoppade hääärligt med ryggverkan och bjudning. Sonen hängde med riktigt bra i svängarna - trots att han fick hoppa högre än han nog någonsin gjort på den ponnyn! Inne på banan blev dock Tips för stark och busig och drog förbi totalt tre hinder. Vilket betyder att man blir utesluten... Men de hindren de hoppade såg riktigt riktigt bra ut. Det har gått våldsamt framåt för varje hoppträning och hopptävling, så jag tror nog att det kan bli riktigt roligt till våren :-).

Nu är det sluttävlat för den här terminen! Visserligen är det Kindamästerskap i dressyr nästa helg, men jag tror nog nästan att jag avstår. Vi får väl se om sonen vill rida dressyr på Wossna, för i så fall ställer jag väl upp "som vanligt". Men jag gråter inte blod om han bestämmer sig för att inte anmäla heller...

Nya tag inför veckan som ligger framför!/Kicki

POPPYS IRIS 3 veckor gammal och POPPYS KARDEMUMMA 1 vecka gamal

Jag har tydligen sagt det förr, men det tål att upprepas... Jag är usel på att skriva regelbundet i denna blogg :-D. Men det ÄR faktiskt så att jag jobbar så mycket nu (eller rättare sagt har lång resväg i tid) att jag helt enkelt prioriterar annat än att sitta vid datorn. Jag är glad om jag någon gång i veckan hinner kika lite på min mejl. Något som verkar vara förknippat med ett måste i dessa dagar - att kolla sin mejl alltså! Samma sak med att skicka SMS. "Alla" tar för givet att man har läst både sina mejl och SMS, och blir ganska sura om man nu inte gjort det... Jag är dock lite motvalls kärring, och skäms inte ett dugg för att jag kanske hellre myser i TV-soffan med ungarna än sitter vid datorn.

Men, bara för att jag inte "hör av mig" så står det ju inte helt still. Mina goa marsvin har hållit igång desto mer, och jag har numera tre dundersöta kullar. Två av dem består dock av bara en bebis. Iris kom först, och hon har hunnit bli fem veckor nu. Jag kommer ta lite nya kort på henne snart, och lägger väl förhoppningsvis ut dem här också då. Efter henne kom J-kullen med två tjejer; Juliette och Juline, och en kille; Julio. En tjej stannar nog hos mig, men de andra är till salu. Och så kom då ÄNTLIGEN den unge som jag väntat mest på i höst Nämligen Kardemumma! Han stannar!

Mitt marsvinshus är i det närmaste klart nu. Vi kommer bygga om lite till burarna så småningom, men nu fungerar allt i alla fall. Jag har dessutom flyttat ut mitt kontor till grisarna. Nu återstår "bara" allt hästjobb med att sortera papper och våndas över sådant man hittar som man borde gjort något åt för läääänge sedan!

Kämpa på i höstrusket!/Kicki

Jag överlevde gårdagen! Jag hann och hämta på fritids innan de stänger. Jag hann köra näst yngste sonen till ridskolan. Jag hann till och med ta in hans ponny från hagen och hjälpa till att göra iordning den. Jag hann köra yngste sonen hem så han slapp vänta i ridhuset på sin bror. Jag hann åka tillbaka och titta på ridlektionen. Jag hann åka tillbaka till Kisa för att hämta äldste sonen från "skolan" (han kom visserligen flera timmar tidigare, men hade varit en sväng på musikskolan och gjort upp när han ska spela där, samt varit hemma hos en kompis). Jag hann in på Konsum en kvart innan de stängde för att köpa mjölk mm. Äldste sonen fick möjlighet att övningsköra hem. Väl installerad i hemmet tjugo över åtta samlade jag mina kycklingar framför TV:n för kvällsfika. Vi kom mitt i "Söderkåkar" och det var lite svårt att få de yngste att slita sig för att gå till sängs när de ätit klart.

Jag avslutade kvällen med att somna framför TV:n...! Mina hänsynsfulla söner såg till att inte väcka mig när de tassade iväg till sina rum för att klokt nog sova i sängarna. Jag vaknade inte förrän äldste sonens väckarklocka levde rövare i rummet intill TV-rummet - kl. 06.00 Det innebar dock att jag kunde köra honom till bussen i Kisa och ändå hinna komma tillbaka innan kl. 07.00 då resten av barnaskaran måste kliva upp. Fem över åtta var jag på jobbet, nästan pigg. Det är nog lika bra att låsa dörren och slänga bort nyckeln. Till TV-rummet alltså! Jag KAN tydligen inte komma ur soffan när jag väl parkerat där, utan somnar "så gott". Ryggen har dock vissa anmärkningar att göra på mitt val av sovplats.

Direkt efter jobbet idag måste jag åka till Kisa (tar 25 min) för att hämta äldste sonen. Jag slutar 16.30, så jag borde kunna vara där runt 17-tiden. Sedan gäller det att åka direkt hem, hysta av unge nr 1 för att slänga in unge nr 2. Sedan vända kylaren mot motsatta hållet igen. Jag och son ska få våra hår kortare med tid bokat 18.00 Vår frissa är en ganska populär frissa, så man gör klokt i att komma på de tider man tidigare bokat! Egentligen har jag ett styrelsemöte kl. 18.30, men eftersom frissan "var först" måste jag välja henne. K a n s k e att jag hinner med en liten slatt på slutet, men det får jag se. Vem som ska laga maten har jag inte riktigt löst än. Det borde bli en av tonårssönerna då ungarna har chansen att få lite föda i sig vid något lämpligare tidpunkt än om jag ska göra det. Jag har bara glömt att prata med lämpligt barn..!

Och i morgon blir det Linköping igen.../Kicki

Dagen har försett oss med en flödande sol från klarblå himmel! När jag inmundigat min frukost traskade jag troget ut till marsvinshuset för att fortsätta det ryggknäckande arbetet med att få färg på golvet. När solen skiner är det ju bara SÅÅÅ mycket roligare att göra saker! När golvet var färdigmålat kunde jag ju konstatera att det faktiskt blir riktigt fint. Jag kommer dock att stryka det ytterligare en gång, och sedan kommer det få stå till nästa helg.

När man blir erbjuden en sådan underbart vacker dag så måste man ju ut och njuta lite av den också! Med kameran i högsta hugg tågade jag ut i min allt mer nervissnande trädgård för att dokumentera förfallet. Färgerna var bländande! Jag har samlat på mig ytterligare lite kort nu för bloggens del. Jag börjar dessutom bli kompis med photoshop, så nu är det vansinnigt roligt att fota! Kunde jag sadla om och bli fotograf skulle jag nog ta chansen tror jag. Men det där med att lära gamla hundar att sitta är djupt rotat i mig... Jag nöjer mig med än så länge att bara njuta av att ha en riktigt trevlig kamera som jag har roligt med.

En ny tur in till metropolen, och en ny etta att syna. Denna var en marklägenhet med liten uteplats. Otroligt mycket trevligare än ettan vi tittade på för några dagar sedan - så "den tar vi sa polisen"! Inflyttning blir efter den 15:e september.

Kanske att jag stryker lite också innan sovdax../Kicki

Klockan ringer 05.00 och jag masar mig upp ett par minuter senare. Strax efter 06 sitter jag, mannen och våra två minsta barn i bilen med destination Kisa. Barnen hystas av på fritids och jag och maken hoppar på tåget till Linköping. Jag ska inte trötta ut mina ev. läsare med en längre redogörelse för denna resa. Det tog mig 1,5 timme att komma till jobbet i alla fall...!

På väg hem upplever jag den spänning det ger att försöka hinna med det anslutande tåget när i princip hela Linköping håller på att få ny asfalt ÖVERALLT! Jag ska egentligen ha hela 8 minuters "väntetid" på Centralen, men precis när jag klev av bussen på stationen såg jag mitt tåg lämna perrongen... De blev att ta bussen en halvtimme senare.

Tillbaka till Kisa strax innan 19, där min trogne man väntade på mig i bilen. Han hade kommit lite tidigare och hämtat på fritids samt skjutsat den ene av ynglingarna till ridskolan. Vi mellanlandade på nämnd ridskola på väg hem och hämtade upp den ridande sonen.

Behöver jag tala om att jag är en aning trött...? Vi får väl se om jag verkligen kommer palla detta "liv"... ;-)

/Kicki

Lite väl dramatisk rubrik kanske, men jag har varit (är?) en fan av U2. En tvetydig rubrik när man uttalar det. Jag sov så länge jag kunde idag. Det var tillslut telefonen som väckte mig. Det var naturligtvis inte till mig, men signlen är lika hög oavsett vem det är till... Efter lite frukost så försökte jag med google calendars hjälp få ordning på mitt liv. Eller åtminstonde det liv jag kommer ha under de närmaste veckorna. Veckan som kommer kommer jag jobba måndag och tisdag, men SEDAN är det varje dag - och låååånga dagar som gäller. Då krävs det att man har lite koll på vad en familj på sju personer ska göra dag för dag...

Vi har redan insett att vi behöver hyra en liten lägenhet i Kisa, som är vår huvudort. Men en sådan finns inte tillgänglig än. Det går ju an nu när det fortfarande är barmark och plusgrader. Det blir värre längre fram i höst/vinter. Det går inte begära av grabbarna att de ska ta sina mopeder då när vi inte är hemma och kan skutsa. Jag känner mig lite FÖR stressad inför vad som ligger framför faktiskt. Jag tycker inte om att känna att det är gungfly i dimmorna...

När jag tyckte jag fått lite koll på tillvaron genom datorns hjälp, satte jag igång och städa/skura marsvinsburar. När jag gick ut var det fortfarande väldigt mulet och KALLT! Det hade nyss åskat rejält och regnat. Men allt eftersom jag började flytta ut marsvin till hagarna i trädgården, så kom faktiskt solen fram! Den hjälpte mig att torka burarna efter att jag spolat - skurat - och spolat ännu mer. Någon kanske tyckte lite synd om mig där ovanför molnen :-).

Maken lagade middag - isterband. Vi är ju (maken och jag) födda smålänningar, och då gillar man isterband! När middagen var uppäten och disken bortplockad (maken plockade!) flyttade jag in grisarna igen. Idag har jag flyttat om lite, och bebisarna har fått flytta från sina mammor - pojkar för sig och flickor för sig.

Fortfarande ont!/Kicki

Klockan ringde redan klockan 6.00, och jag och sonen försökte få upp ögonen. Som vanligt blev jag helt klarvaken efter en liten stund - när jag sover borta! Varför kan jag inte vara lika "effektiv" när jag är hemma..? Efter lite pyssel med diverse marsvin så var tillslut frukosten i magarna och marsvinen i bagaget på min bil. Destination Jönköping! Vi kom iväg lite senare än vad vi kanske tänkt oss, och jag kände mig lite stressad över alla fartkameror som stod som en skog längs vägen...

Incheck mellan klockan 8.00 - 9.00 och vi var framme kvart i. Det var rimligt uttryckt KAOS på utställningsplatsen! En hel del folk hade åkt fel och skyltningen var av det mer anonyma slaget. Själv var jag ganska "tom" i skallen då jag för första gången skulle ställa marsvin själv. Sonen var ganska förväntansfull också - men väldigt trött såhär på morgonkvisten. När vi väl passerat nålsögat och alla våra djur befann sig fria från ohyra, så var det lite huggsexa om platser att ställa marsvinsburar på. Jag kände mig väldigt förvirrad så 42 år jag ändå är, men bestämde mig för att försöka hålla god min. Min lille gris blev bedömd precis innan man bröt för lunch. Han fick 87 poäng av 100 möjliga, vilket tydligen ska vara "bra" (med en sådan där ansträngd röst folk får när de egentligen menar att det bara är medelmåttligt...) Själv var jag bara så full av beundran att min lille trasseltuffs satt still!! Han var väldigt nyfiken tillslut, men höll sig på "mattan", eller - en ihopvikt handduk.

Sonen och jag drog tillslut iväg in till Jönköping och åt lunch. Något mer matnyttigt fanns inte i närheten av utställningsplatsen. Det fick tillslut bli A6 efter att vi upptäckt att Eurostop inte har någon restaurang öppet helger (trots en sådan där skylt med sked och gaffel ute vid E4:an...) Jag åt snitzel och sonen tog hamburgare. Vi försåg oss med en ganska väl tilltagen godispåse också...;-) Tillbaka igen började jag att må allt sämre. Det går inte förklara vad det riktigt var, mer än att det högg i bröstet på mig. Först bara lite som en aning, men tillslut såpass rejält att jag blev nästan lite rädd. Jag gick till bilen och satte mig vid ett par tillfällen, och sista gången somnade jag...

Jag hade egentligen tänkt vara kvar tills efter utställningen då det var tänkt att det skulle vara ett möte. Men jag kände att det var mer än lovligt dumt att vara kvar när jag nu inte mådde riktigt bra. Camilla hade tröttnat för länge sedan på oredan också, så vi tog helt enkelt och åkte hem. Camillas lilla lunkajunior Frida fick hela 89 poäng och ck! Ett underbart marsvin som jag är fruktansvärt avhundssjuk på henne för...!! Jag såg den redan när den var en lite ulltott - och den har inte blivit fulare...

Jag och sonen stannade och fikade lite hos Camilla innan vi åkte hem igen. Ett litet stopp ytterligare för att lämna av en naken gris samt tomma burar. Väl hemma stöp jag efter en stund i säng...

Fortfarande ont../Kicki