Idag har jag inte gjort särskilt många knop egentligen. Kände mig inte helt hundra i morse, och hade den otroligt stora förmånen av att vara ledig idag också - så jag kunde gå och lägga mig en stund efter att ungarna gått till skolbussen. Efter middagstid började jag dock kvickna till lite och fick sätta lite fart.

Efter lite övervägande åkte jag till Lantmännen i Vimmerby och handlade lite spån och div. djurfoder. De små älsklingarna (både stora och små fyrbeningar) behöver ju lite föda emellanåt... Hämtade äldste sonen vid tåget då han kom hem från gymnasiet. Det är lite långt för honom att gå 15 km... Lagade mat när jag kom hem, och tillslut satt vi bänkade allihop och åt. Jag förberedde det sista för att åka iväg.

Jag och näst yngste sonen drog så efter lite om och men tillslut. Destinationen var en marsvinsuppfödare - Camilla Bergenstav. På vägen stannade jag och hämtade upp ett nätt litet gäng med grisar. Hemma hos Camilla fick vi lite fika, och sedan var kvällen redan allt för sen - så vi kröp ner och sov.

Trött men förväntansfull!/Kicki

 Min sista lediga torsdag på antagligen ganska lång tid. Jag har jobbat deltid i flera år nu, men jag har tänkt att det ska bli ett slut på det nu! Eftersom jag inbillar mig att jag har fler timmar än de flesta på ett dygn, så borde jag ju hinna med det heltidsarbete. Fast jag ser faktiskt fram emot det. Det enda är att jag kommer splittra upp min tid på TRE olika vårdcentraler, varav två är belägna 7 och 8 mil ifrån där jag bor. Jag ska dock åka tåg/buss förrutom de 15 km jag har till stationen, så jag tror nog att jag kommer fixa det. Man kan ju alltid sova på tåget!!! Idag var jag så och hälsade på den tredje av "mina" vårdcentraler. Den råkar ligga "granne" med en av de större godisfabrikerna vi har i vårt avlånga land. Det kommer bli mina tänders död...

Passade på att köpa golvfärg till marsvinshuset innan jag styrde kosan hem. Väl hemma kom så yngste sonen hem från skolan precis efter att jag parkerat bilen. Vi kramades och så gick i in. Han tog riktning mot datorn, och jag tog riktning mot soffan. Där var jag dock bara såpass länge som det tog mig att ögna igenom dagstidningen. Inte så länge med andra ord. Sedan var det ut till tidigare nämnd toa igen och byta om till hästkläder. Ut och haka på hästtransporten (en nätt liten sak på en totalvikt på 2 ton). Ut i hagen och hämta in arabstoet. Vira in hennes svans i en elastisk linda, sätta höga vadderade skydd på samtliga ben och tillslut ett täcke av fleece på hennes rygg. Sadel, träns och benskydd hade jag dessförinnan redan lagt in i transportens sadelkammare. Mitt lilla arabsto lunkade snällt in i transporten, och jag kunde åka iväg. Hämtade en av de ridande sönerna utanför högstadieskolan där han precis börjat 9:an. Vi ställde kosan mot ridklubben och hoppträning för Staffan Lindh. En otroligt duktig hopptränare! Wossna har inte hoppat på hela sommaren, och hon är inte riden speciellt mycket heller. Hon är dock "igång" som vi hästfolk säger, så det var inte helt förryckt att låta henne vara med. I vanliga fall kan mitt heta fullblod vara ganska... - het! Hon kan rusa runt hindren som om hon fått för sig att "snabbast vinner". Sonen lyckades dock idag att få henne att gå relativt lugnt, och stundtals kunde man ana sig till att hon till och med vilade på stegen lite! Hon fick inte hoppa högt alls idag då Staffan inte ville pressa henne. Han är mån om att hon ska komma in i en lugn och harmonisk lunk. Arabiska fullblod brukar vara av uppfattningen; "lägg in en växel till" när de blir trötta nämligen...

Äldste sonen hämtades vid stationen strax efter att jag lämnat av den ridande sonen. Jag körde hem honom och åkte tillbaka till hoppningen. När hoppningen var slut åkta jag (för vilken gång i ordningen idag???) tillbaka till huvudorten för att hämta en fotbollsspelande son. Han fick följa med tillbaka till ridklubben där den ridande sonen ännu inte var riktigt färdig med Wossna. Hon var totalt genomsvett och behövdes svampas av ordentligt! Den fotbollsspelande sonen har dock också ridit för inte allt för länge sedan. Han har ett uppehåll nu då vi inte har någon häst till honom. Han är 14 år, men snart 180 lång... Det är STOR häst som gäller för honom! Där räcker inte min lilla Wossna med sina 156 cm till riktigt...

Hur som helst så kom söner och fullblod hem tillslut genom min försorg. Jag övergav dock alltihop genast för att rusa in och sätta mig vid telefonen. Telefonmöte i en av klubbarna jag är styrelsemedlem i...

Ser fram emot tekniken inom kloning..!/Kicki

Idag var det så skolstart för alla grabbarna. Tja, äldste sonen började visserligen redan i går, men han sköter sig helt själv då han börjat på gymnasiet nu och har andra tider än brorsorna. Jag vaknade dock när han rumstrerade runt på nedervåningen! Det lät som om vi höll på att få inbrott... Själv tyckte han nog att han var helt allena, och kunde slamra så mycket han hade lust med. Alla gossarna kom iväg i hyfsad tid till bussen. Alla hade hittat sina ryggsäckar.

Själv begav jag mig till jobbet så fort som de hade lämnat huset. Visserligen tog jag en sväng förbi marsvinen först och såg till att de överlever dagen. Hundarna fick sitt. Tack och lov att hästarna fortfarande kan vara ute! Jag var hemma igen lite innan 18. Alla grabbarna var hemma och de var ganska nöjda med dagen som varit. Det är trots allt ganska kul att börja skolan igen och träffa alla kompisar. De ridande sönerna på Tips och Wossna skickades ut i skogen - och själv.... la jag mig i soffan! Trots det lyckades jag på något märkligt sätt komma hyfsat i säng i alla fall!!!

Det tar sig!/Kicki

Dagen idag har varit helt utplånande! Jag åkte strax efter 08 på morgonen till jobbet. Maken åkte han med, men kommer inte hem förrän i morgonkväll. Mitt jobb är av karaktären att fokusera. Detta har jag gjort med råge idag! Jag har verkligen fokuserat på alla möjliga problemlösningar. Vid lunch var jag lite lätt vimmelkantig, och hade ingen lust att prata med en levande själ. Då kommer den pratglade och i och för sig ganska underhållande skolchefen och slår sig ner mitt emot mig. Efteråt var jag dock glad att han gjorde det, för vårt sorglösa samtal fick mig trots allt att "avfokusera" en smula vilket var helt klart behövligt.

Men när jag vände bilens nos i riktning FRÅN jobbet var jag faktiskt lite lätt illamående med begynnande huvudvärk. Jag bromsade bara in såpass utanför hemmets port, att två ynglingar kunde hoppa in. Den ene ynglingen är min egen avkomma, och den andre är en kompis till sonen. Det bar iväg till grabbarnas fotbollsträning. Jag kände att jag egentligen inte hade vare sig lust eller tid till detta, men vad kan en stackars gräsänka göra åt det? Eftersom träningen trots allt ligger 1,5 mil hemifrån ville jag inte åka tillbaka hem för ynka 1,5 timme, utan stannande "nästan" där jag var i stället. Jag åkte till ridklubben och störde ridläraren i hennes arbete... Jag var tillbaka innanför hemmets dörrar 20.30

Det var min arbetsdag det!/Kicki

Dagen började med lite för tidigt egentligen. Hovslagaren var bokad till klockan 08, och då "min" hovslagare brukar vara av den sorten man kan ställa klockan efter så är det bäst man själv är klar! Väckte en av sönerna som skulle hjälpa mig. Ut till hagen och hämta in en häst. Köra fram bilen och backa intill hästtransporten. Haka på hästtransporten för att sedan lasta in redan hämtad häst. Köra ca 6 km till gården där mina hästar går på sommarbete. Lasta ur häst.

Vi hann bara få ut Tips ur transporten innan vi hörde hovslagarens bil hosta sig uppför backen. Tips har tappat en sko fram, och är ganska uppfläkt i sin hov. Men säg den uppgift som inte min hovslagare klarar av? Sonen blev utkommenderad till hagen och hämt in två styck ungston. Ett av rasen arabiskt fullblod och ett av rasen welshponny. Båda är två år. Båda stod som ljus när de fick sina fötter omskötta. Mitt underbara arabsto Wossna har redan fått sina fossingar fixade då hennes skor också började glappa oroväckande för drygt en vecka sedan. Daddy åkte ju som sagt igår - så det blev bara tre kreatur denna dag!

Efter att ha bjudit hovslagaren på det obligatoriska kaffet och han mätt och belåten åkt ifrån mig, ställde jag mig i duschen! Helt underbart! För ovanlighetens skull var jag i fas med tiden och hann till och med att fixa till håret en smula. Sedan bar det iväg till Linköping. Jag träffade lite olika folk på en vårdcentral där som jag ska jobba på från och med september. Det verkar mycket trevligt, och jag är efterlängtad! För första gången på många år kommer jag ha en kollega inom mitt eget område! Det finns nämligen ytterligare en kurator på denna vårdcentral vilket ska bli otroligt roligt!

När jag kom hem igen var det bara raka spåret till toa som gällde! Där har jag nämligen mina ridkläder. Jag bytte raskt om och flängde ut igen. Ytterligare en gång denna dag hakade jag på transporten och lastade ponnyn Tips. Näst yngste sonen stuvades in i bilen, och tillsammans åkte vi till ridklubben. Där höll jag lektionerna på kvällen, och sonen rider i första gruppen. Nu när Daddy är såld så får han helt enkelt rida på Tips, och det gick alldeles lysande! Hemskt roligt!! Vi var hemma strax efter nio på kvällen...

Sova får man göra när man blir pensionär.../Kicki

Usch och fy!! Jag mår nästan illa när jag tänker på hur fort tiden rusar iväg. En hel sommar har passerat, och nu återstår bara väntan på nästa... Med stormande kliv forserar dagarna fram, och ungarna börjar skolan igen. Pratade med en kompis på telefon idag, och hon befann sig mitt i svampskogen! Jag har ännu inte lyckats komma iväg dit... Denna helg har varit av sorten swooop! Den har bara swischat förbi med andra ord.

Denna dag har helt och hållet styrts av att Daddys Boy ska åka. Jag ägnade en försvarlig del av förmiddagen åt att leta efter hans vintertäcke! Det är uppslukat av underjorden helt enkelt. Jag hittade annars täcken som jag för länge sedan glömt att vi har. Jag och näst yngste sonen fick bevittna när en kattunge föddes under tiden vi var i stallet. Katterna hade samlats runt matskålen när en av dem började bete sig mycket märkligt. Hon vinglade till och såg först ut som om hon var förgiftad. Tillslut slängde hon sig på rygg och - PLUPP - kom det ut en kattunge! Man måste ju fundera lite över hur sådana djur egentligen fungerar... Hade hon verkligen trott att hon skulle hinna äta lite först innan hon hängav sig åt födandet?

Nu är Daddy inte längre vår... Iväg kom de tillslut, och två mycket förväntansfulla små flickor tyckte det var ganska onödigt att vi skulle dricka kaffe ;-) De ville hem så fort som möjligt! Men kör man över 25 mil för att köpa häst så gör det ju inget om man tar det lite lugnt och får ner en bit innan motsvarande resa åt motsatta hållet påbörjas. Jag har fått besked att allt gått mycket bra, och att gamla Daddy var lugn som en filbunke när de kom fram. Fann sig snabbt bland de nya hästarna - skönt!

Jag har fotat marsvin på eftermiddagen. Jag höll på att knäckas tillslut, men jag lyckades få alla bebisar som bor kvar att fastna på kort. Särskilt en höll på att få mig fullständigt GALEN! Han kunde bara inte sitta still... Jag är alltid ensam när jag fotar mina grisar. Det är bäst så. Jag blir otroligt frustrerad när någon ska "hjälpa mig" och inte riktigt vet hur eller har den rätta tajmingen. Då är det bättre att vara galen i sin ensamhet... Jag har inte laddat upp dem på "Blogga gratis" än, men gör nog det under veckan.

Ny vecka - nya uppgifter/Kicki

Idag var det arla morgon för mig... Jag hade egentligen tänkt mig en härlig sovmorgon och att succesivt "jogga igång" dagen allt eftersom. Detta krossade dock maken ganska effektivt i går. Det gick då upp för mig att han planerade en tur till Linköping tillsammans med tonåringar tu. I vanliga fall hade de fått klara sig fullständigt själva. Jag är inte typen som kravlar upp en halvtimme före alla andra för att stå och bre mackor och koka kaffe till andra som ska iväg... Nej, orsaken var betydligt mer av praktisk natur. Jag hade ett betydande intresse av att saker och ting skedde på ett tryggt och säkert sätt.

Mina söta grisar har fått bo i hästtransporten sedan vi kom hem från Öland i onsdags kväll. Orsaken är helt enkelt att vi inte hunnit flytta ut de ganska tunga skåpen med lådor i innan mörkrets inbrott. Resan till Linköping krävde hästtransport! Men inte för att förflytta ädla djur i - nej, nej, nej! Visserligen hästkrafter, men av betydligt bullrigare och mer illaluktande sort. Maken och sönerna skulle iväg och åka trial! Det är alltså en slags motorcykel som man kanar omkring med i skogen. Inte som fartdårar som motorcross, utan just KANA! Man hoppar bland stenar och stubbar, och klättrar där det borde vara omöjligt att ta sig fram med en motorcykel.

Marsvinen behövde helt enkelt flytta ut! Jag fixade ihop deras utehagar och med en av sönernas hjälp förflyttades de små liven ut på gröngräset. De blir helt ÖVERLYCKLIGA när de får komma ut och käka gräs! Jag har försökt att unna dem denna lycka så mycket det har gått denna regniga sommar.

Så fort nämnd hästtransport väl var hemma igen så var det min tur att åka iväg. Men jag skulle verkligen ha HÄST i den. Vår kära Tips skulle åka hem idag. Han har varit uthyrd hela sommaren till två familjer. De har bara älskat honom, och han har troligtvis mått som en prins. När Tips var installerad hemma, och han sprang omkring i vår hage och ropade efter kompisar, åt vi middag. Det var min förträfflige make som ordnat med grillad lax (i ugn). Gott! Sedan bar det iväg igen. Två andra söner hoppade i ridkläder och åkte tillsammans med mig upp till våra andra hästar. Mitt sto Wossna och vår lille welshponny Daddys Boy skulle hem. Sönerna fick rida hem dem. I morgon åker Daddy...... Nu är det bara mina två 2-års ston som går kvar i sommarhagen (visserligen tillsammans med väninnans alla hästar!) - så hösten ÄR nog här på allvar nu. På onsdag börjar skolan...

Har det varit sommar i år?/Kicki

Öland ÄR verkligen solen och vindarnas ö! Maken och jag tog de två mindre barnen (8 och 10 år) på en liten biltur från Djupvik till Äleklinta och tillbaka. Med kameran i högsta hugg slängde jag mig ut i vildmarken och fotade för glatta livet. Tonårssönerna åkte moped i stället...

Hela familjen åkte också till Källa för att fajtas på crosscart banan där. Tonårssönerna hade bestämt sig för att "krossa morsan" men av det blevo inget! Jag körde snöpligt nog om två av dem i stället... Den tredje fick redan från start ett ointaget försprång då hans crosscart helt enkelt startades betydligt tidigare än min! Jag fick dock inte fullfölja mina heat eftersom bensinen tog slut (...)! Det resulterade dock i att maken förhandlade sig till fria glassar till hela familjen.

Middag intogs på Madesjö strutsfarm tror jag det heter. Dagens rätt var kort och gott strutsstek - gudomligt gott! Men eftersom vi vände hela "tivolit" hemåt denna afton fick vi ändå stanna till på Statoil i Målilla för att fylla på med mer föda i våra magar. Vi sladdade in där 5 minuter innan de stängde...

Skönt ändå att vara hemma igen!/Kicki