Inlägg publicerade under kategorin Dagbok

Av Kicki - 7 oktober 2008 22:53

Tja, jag vet inte om jag har några "trogna läsare". Men oavsett vilket så är det ett bra tag sedan jag tog mig tid att skriva här. På ett sätt känns det inte lika "viktigt" längre kanske då jag faktiskt får utlopp för min skrivklåda på andra kreativa sätt. Men det är ju ändå ganska kul att få ut sina bilder på ett smidigt sätt.


Idag hade jag med mig kameran! På väg till en om möjligt ännu mindre ort än den jag lever i, så hade jag min trogna Canon med mig. Vädret har varit helt fantastiskt fotomässigt idag. Hög och klar luft med en gnistrande sol. Det betydde att det var underbara älvor som dansade på de sjöar/sankmarker som jag passerade. För en gång skull hade jag inte "elden i baken" utan kunde med hyfsat gott samvete stanna och föreviga skådespelet framför mig. Då är det faktiskt lätt att leva!


Jag kommer väl leverera några av alstren här. Jag hoppas ju också på att få möjlighet att hitta fler fantastiska motiv att föreviga. Det var tex frost tidigare i morse, och det är så helt makalöst vackert när hela naturen för en stund är blekt av en blågrå matta. Man kan hitta de mest fantastiska färgsensationer då.


Håll till godo!/Kicki

Av Kicki - 16 september 2008 22:58

Tisdagar är min "lugna" dag.

Det är den dagen i veckan som jag inte åker så långt bort för att jobba, bara ca 2,5 mil. Jag kan vara hemma tills ungarna har gått till bussen som tar dem till skolan, och det känns numera faktiskt som ren och skär lyx! Annars har jag ju åkt långt innan de kliver upp numera. Det är maken som får "lyxa" i stället vanligtvis. När det inte fungerar så behöver de minsta tomtarna vara på fritids ganska tidigt, men än så länge denna höst har vi sluppit det "trasslet". Två avbokade besök idag gjorde dock att det blev lite hackigt i min planering. När jag inte vet om sådant innan så har jag ju heller inte kunnat planera in att göra något annat på den tiden. Men, det är så det är i mitt jobb...


Betydelse av ljus!

Nu märks det verkligen mycket tydligt att vi går med stormsteg mot hösten! Det är helt mörkt när jag kliver upp (inte på tisdagar än....) och det gäller verkligen att vara disciplinerad för att hinna med uteaktiviteter när man kommer hem... Jag gillar INTE att det blir mörkt! Jag älskar verkligen Sveriges årstids skiftningar, men lider en smula över att det är så mörkt under vinterhalvåret.


Höstnyhet!

Jag kunde inte låta bli utan att "trixa" lite med utseendet på min blogg. Det känns roligt att kunna följa med i årstidens växlingar även med bloggen ;-). Hoppas ni gillar den!


Höst = vackra färger!/Kicki

Av Kicki - 15 september 2008 08:19

Min helg har verkligen varit skön!

Jag hann skura marsvinslådor och för övrigt snygga till i marsvinshuset, utan att känna den där obehagliga känslan av att "måste hinna mer" i lördags. Mina små håriga grisar fick komma ut och mumsa färskt gräs, och det var faktiskt ingen som klagade... ;-). Det går annars lite i ultrarapid på den här fronten. Det är klart att jag skulle gärna vilja känna mig liiite piggare, liiite yngre, liiite rikare, liiite... Men på det hela taget så tror jag nog att jag har det ganska ok faktiskt.


Stora ögon

Hästarna går fortfarande ute, och C-ponnyn har satt en ganska lurvig päls. Han blir svett bara man sadlar honom, så naturligtvis kommer jag behöva klippa honom SNART (läs igår...). Jag måste bara komma ihåg att skicka iväg mina skär på slipning först... När jag var nere i stallet och rumsterade om lite i helgen, så möttes jag av två vaksamma men nyfikna gula ögon. En "ny" katt! Det är en kattunge, som jag bara såg skymten av när den var helt liten. Våra katter brukar inte precis föda på trappan, så därför kan det ta ett par dagar att hitta de små liven. Denna lilla gråa varelse har jag som sagt inte sett på ett par månader, och var helt säker på att den inte fanns längre. Men här satt det och plirade på mig och följde uppmärksamt varje rörelse jag tog. Det märkliga är att den verkar inte vara så skygg. Jag kommer aldrig förstå mig på katter! Kattvänner kanske tycker att vår sk. katthållning är i magraste laget, men vi har väldigt trevliga katter som hälsar vänligt på oss och som gärna blir klappade. Men de är inte påträngande, och framför allt slipper vi katthår i alla möbler... Vår lilla hund Affe är mycket god vän med katterna och speciellt gårdens hankatt. De ser verkligen roliga ut när de hälsar på varandra. "Stumpen" på kattvis, och Affe på hundvis - och de förstår precis varandra!


Híppos

Jag har varit ute och ridit också!! Jag skulle nog kunna bo i sadeln ;-). Skönare terapi står inte att finna kan jag meddela. Och då jobbar jag ändå i branchen! Det skänker kroppen en sådan makalös tillfredställelse att det nästan känns som man inte behöver uppleva något mer den dagen. Vi var ute i skogen, och jag kryssade lite ute bland trädstammarna i jakt på trattkantareller. Jag hittade några, men som jag tidigare nämnt så har jag hårda konkurrenter i form av vildsvin. Vi tog även hem våra "småflickor" eller som de också benämns som; "Humle och Dumle". Alltså våra två treårs ston. De är födda med bara några dagars mellanrum, så de är verkligen hårt sammansvetsade. De kände genast igen sig när vi lastade ur hemma, och de blev varmt mottagna av Wossna och Tips... Jag vet inte om man "övertolkar", men jag tycker nog att hästar verkligen kan se överlyckliga ut! Det var så jag uppfattade det när vi släppte Welwette och Roxette i hagen. Det blev jordens race, och alla fyra såg mycket belåtna ut där de stormade fram. Araberna i täten förståss....


Vardagen kallar..

Det var lite extra segt att masa sig upp i morse när klockan började ge oljud ifrån sig vid 05.30 Jag och en av sönerna åker hemifrån in knapp timme senare för att hinna med en buss som går 6.40 Ytterligare en timme senare hoppar jag av i Linköping och väntar in en annan buss som tar mig till ett ganska hyfsat stort sjukhus... Omkring fem i åtta stämplar jag så in, och sedan börjar min arbetsdag. Jag har fortfarande inte riktigt "koll" på rutiner osv här, men det kommer mer och mer. I kväll är det föräldramöte, också det i Linköping, så jag kommer nog inte att vara hemma igen förrän framåt 22-tiden... Denna dag blir verkligen bara äta - resa - jobba - resa - sova. Det får inte bli allt för många sådana dagar, för det är lätt att den lilla gnistan tynar bort då...


Ha en bra vecka!/Kicki

Av Kicki - 13 september 2008 12:17

Nytt jobb och begränsad tid.

Det är så som mitt liv ter sig för tillfället. Precis just nu SKA jag egetligen ägna mig åt att skura marsvinslådor, men det ÄR ju så mycket mer lockande att sätta sig vid sin lilla dator en stund i stället. Sanning att säga så har jag knappt tittat på datorn under två veckor... Som pliktskyldigast har jag bara kollat av mejlen ifall det vart något viktigt som jag helst inte ska missa. Det brukar det ju ni inte vara... ;-)


Mina små bebisar växer och frodas - precis som det ska vara.

De har hunnit bli två vecko nu, och är riktigt apsöta! Vid 2 - 3 veckors ålder tycker jag lunkarya ungar är som sötast faktiskt. De har börjat få lite längre päls och ser sådär underbart bulliga ut. Efter 5 veckor ser de mer ut som rufsiga igelkottar :-)! Jag har bestämt mig för att jag bara ska behålla hanen. Han är klart bäst i kullen och ser ut att få en närmast perfekt päls. Han är dessutom bra i kroppen, det är bara öronen som det finns ett och annat att muttra om... Honorna ser bra ut de med, men är lite mjukare i pälsen. En av dem är redan tingad - Solstråle. Vi får väl se om jag lyckas få iväg även Solstrimma när hon fortfarande är liten bebis. Marsvin växer otroligt fort, och redan när de är 2 månader så ser de nästan "vuxna" ut.


Svampskogen kallar!

Jag verkligen SKA ta mig i alla kragar jag har idag - eller i morgon och ge mig ut på svampjakt från hästryggen. Tänkte nästan kombinera två roliga saker samtidigt. Med tjocka benskydd på märren så går det bokstavligt talat att gå över stock och sten i jakt på skogens guld! Tyvärr är vildsvinen otroligt ihärdiga i SITT letande efter samma sak, så ofta kommer man för sent... De rensar verkligen rubbet! Vi har stött på vildsvin några gånger när vi varit ute i skogen Wossna och jag, men det är hittills alltid grisarna som blivit räddast. Häromkring började nästan bli en liten "industri" med vildsvinsjakt, så överallt i skogen stöter man på utfodringsplatser. Wossna är ganska skeptisk till dessa ofta ganska stinkande områden, men hon går snällt förbi dem. Det är tur att jakten bedrivs företrädelsevis nattetid - annar skulle jag nog snart inte våga ge mig ut i skogen. SÅ många matställen finns det alltså...


Dammsugarvals

Om jag känner mig riktigt ordentligt duktig, så kanske jag lyckas klämma in en date med dammsugaren idag också. Min tvätthög (alltså - enbart mina egna kläder) har antagit en lite väl omfångsrik kulle, så det kanske blir en liten tur till strykbrädan också i helgen. Men framför allt så ska jag NJUTA av att det är sol, och att det är härligt klar luft OCH att jag är ledig :-).


Septemberoptimism/Kicki

Av Kicki - 30 augusti 2008 20:04

Härligt kort - eller hur?

Tyvärr är det inte jag som fotat, utan en kille som heter Henrik. Jag var dock på plats vid tillfället som fotot togs, så det kunde ju varit jag ;-)... Det föreställer i alla fall Sveriges duktigaste wakeboardåkare, som faktiskt är en tjej! Och naturligtvis har den partiella demensen slagit till just nu, för jag kommer INTE ihåg vad flickebarnet heter!! Hon är dock blott 17 år, och riktigt lovande inför framtiden! Wakeboard är som snowboard, fast på flytande vatten i stället för fast. Dessutom behövs en båt med saftigt ös i motorerna, så det bildas en våg efter. Häftigt är det hur som helst! Jag var där och gjorde ett reportage för några veckor sedan. Det är lätt att känna sig både gammal och stel när man ser sådant här....


Jag säger bara - Ulla!

Jag håller mig till lite mer stillsammare sporter, såsom ridsport... Det är bra drag under galoscherna där också emellanåt, men jag har "alltid" huvudet uppåt i alla fall... Idag har jag varit iväg och tränat dressyr för "SuperUlla" igen. Jag har inte varit särskilt duktig på att åka iväg och träna på ridbanor, och någon dylik finns inte att tillgå inom lämpligt ridavstånd hemifrån. Så det har blivit lite si och så med träningen. Det märktes också, men Ulla tar det hela där det befinner sig. Det är inte så mycket mer att göra kanske, men jag blir ibland frustrerad över att det är så svårt att få till det att träna lite mer seriöst! Det räcker liksom inte att bara rida runt i skogen! Det är verkligen superbra att rida i skogen OFTA, men inte att alltid göra det. Då blir det en skogsmullehäst av det, så är det bara.... Jag har ju dessutom en hemlig dröm om att kunna börja hoppträna i höst också (- skratta inte ihjäl er nu....) På något vis får jag väl ta tag i lite krage och komma iväg mer regelbundet till ridbanan. Slut var jag hur som helst efter dressyrpasset!


Och nytt jobb...

Jag vet inte riktigt om jag verkligen håller på att bli gammal, eller om det är något annat. Men det tar otroligt mycket energi för mig numera när jag gör nya saker. Från och med förra veckan började jag mitt nya jobb som kurator på ett av våra större sjukhus i länet. Jag kommer vara kvar inom Primärvården på 25%, men resterande 75% ska jag alltså tillbringa på 19:e våningen i ett stort sjukhuskomplex. Det är både trafikolyckor, cancerbesked och svåra tarmsjukdomar som jag kommer tampas med. Så det kanske inte är så hemskt konstigt att jag känner mig mer som en urvriden trasa denna helgen :-). Vi får väl se hur det blir när jag blivit lite vram i kläderna...


Härliga medelålder... eller nå´t.../Kicki

Av Kicki - 20 augusti 2008 15:03

Jag har ett ganska rörigt arbetsliv, och det lär väl troligtvis inte bli någon större skillnad än på ett bra tag. Jag har ju som sagt jobbat 100% nu fördelat på tre olika arbetsplatser. Ett av vicken gick ut sista juni, och ett går ut nu sista augusti. Men jag kommer börja på sjukhuset i stället i Linköping på en av klinikerna där på 75%. Jag har "kvar" mina 25% sedan "urminnes tider" på en vårdcentral. Tja, hur intressant är detta på en skala då? Förmodligen inte alls ;-). Men jag har upptäckt att jag fått en helt ledig dag utan att ha räknat med det!! Jag trodde jag skulle börja på US (sjukhuset) denna veckan då det är ett grav. vik. jag ska ha, och vi ska gå bredvid varandra lite innan ord. tar mammaledigt. Men si, så var det inte alls!! Det är först nästa vecka jag börjar... :-D. Jag hade egentlige kunnat "skita i" att åka något denna vecka alls, men jag var "sååå välkommen" på fredag - så då måste man ju visa sin goda vilja och ge sig iväg ;-). MEN I MORGON ÄR JAG LEDIG!!


Det kom så plötsligt så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av en hel dag... Skämt åtsido, det vet jag visst det! Men det känns nästan som att få en liten trissvinst faktiskt. Inte för att jag tycker illa om att jobba! Det tror jag nog att ni som följt mig i mina vedermödor ett tag insett. Men just precis denna tidppunkt kom en ledig dag bara så helt RÄTT! Jag hade faktiskt undrat en liten smula över hur jag skulle hinna med det jag tänkt mig innan augusti är till ända. Nej - jag inbillar mig faktiskt inte att jag kommer klara av allt på en ynka dag, men det hjälper helt klart till. Och i helgen är jag också ledig! Jag har annars varit ute på reportage ganska många helger nu, och det känns. Det är superkul att rapportera, träffa folk och skriva (OCH FOTA), men även denna kvinna behöver ibland vara ledig.


Känner mig väldigt nöjd faktiskt.../Kicki

Av Kicki - 19 augusti 2008 17:03

Att göra det omöjliga

Jag tror faktiskt att en del människor mår såpass bra att de bara MÅSTE hitta på något att göra ett problem av. Det kan givetvis vara dubbelbottnat, men jag träffade på en person igår som hade mycket svårt att se sitt liv i klarhetens ljus. Det kändes som personen ifråga hade fått för sig att man inte lever på "riktigt" om man inte har bekymmer att vältra sig i. Nu bar det sig ju inte bättre än att ekonomin var god, barnet välartat, mannen både snygg och trevlig, jobbet välbetalt och utvecklande, föräldrarna varma och uppmuntrande, bostaden modern och trivsam osv osv. SÅ VAD VAR DÅ PROBLEMET??? Tja, helt enkelt att känna sig nöjd. Jag har råkat ut för några personer till som faktiskt skäms över att de inte har något större problem. Som skäms över att de skulle kunna vara nöjda. Då kan hängande ögonlock pga naturligt åldrande bli fruktansvärt jobbigt. Eller att man inte är en stjärnkock, utan bara vanligt simpelt duktig på matlagning. Eller som i redan nämd persons fall, rösten är outhärdligt ful...


Ska nämnas kanske att jag inte stötte på personen i mitt jobb som kurator, utan via en bekants bekant. Man kan ju ta sig för pannan och undra vad det verkliga  problemet är. Förmodligen något djupare psykologiskt, men inte mindra tragiskt för det. De här människorna är ju enklast att avfärda som "idioter", men det blir de inte lyckligare för. Men nog kan man fundera en smula på varför ödets lott slår så obarmhärtigt olika! Jag vet människor som varje dag kämpar bokstavligt talat för att överleva dagen, och slåss mot sina demoner. Helt utan egen förskyllan dessutom, utan det är föräldrar som utövar tyranneriet, eller en make/syskon. Sanningen är dock att dessa människor som kämpar mot cancer, eller en outhärdlig skuldbörda, eller ondsinta människor blir inte ett spår lyckligare av att andra som slipper stora problem låtsas att de har problem. Jag skulle verkligen vilja uppfinna en maskin som "rättar till" tänket hos folk där det har spårat ur. Varför är det så svårt att unna sig att vara nöjd?


Ibland blir det "bikupa" i huvudet.../Kicki

Av Kicki - 25 juni 2008 09:58

En ständig kamp.

Det går! Om man är beredd på metoden. Visserligen är det både energikrävande och sorgligt, men fortfarande funktionellt. Måndag och tisdag har jag varit själv med mina tre tonårssöner hemma. Jag har förvisso jobbat på dagarna, men nätterna har vi tillbringat under samma tak. Dessa tre musketörer har åtagit sig att rödfärga byns kyrkstall, och startade munternt måndag morgon. Joo, jag ÄR stolt över mina gängliga barn :-). MEN.... Det märks allt för väl hur bortskämda de långa liven trots allt är! När jag ganska trött kom hem sent på söndagskvällen efter en intensiv och innehållsrik helg i "Sveriges London" fick jag tyvärr uppbringa de sista krafterna och få ett smärre utbrott. Köket var mer eller mindre en krigszon... Jag kunde räkna till hela åtta mjölkpaket, som visserligen mycket prydligt stod uppradade på köksborden, men som naturligtvis skulle ha befunnit sig på annan mer lämplig plats. Osv, osv, osv. Tre slokörade söner tog gemensamt krafttag och fixade köket där på natten till måndagen. När jag så kommer hem från jobbet i måndags, så var det inte helt olikt situationen från kvällen innan... Hur lyckas de? Det går som sagt - men det krävs att man får utbrott! Men de gör det ju i alla fall tillslut..... Gör i ordning alltså.


Lejon eller mus?

Natten till igår var hemskt blåsig på mina breddgrader. Igår fick jag faktiskt tillslut ta på mig jackan inomhus på jobbet för jag lyckades helt enkelt inte att bli tillräckligt varm på annat sätt. Värmesystemet är av det mer snillrika slaget, och hänger med andra ord inte riktigt med i svängarna. Jag skänkte min lille son både fem och hundra tankar på morgonkvisten hur han hade haft det i tältet under natten. Det är första gången som han är borta så helt själv, och han kom ju dessutom lite senare än alla andra pga vår Göteborgsvistelse. Tidigt på kvällen igår fick jag så ett telefonsamtal från maken. Han hade blivit uppringd av lillsonen, som med darrande röst hade talat om att han ville åka hem. Jag ringde upp lägret och fick prata med den lille vikingen. Joo han ville väldigt gärna åka hem! Det var kallt, blött, tråkigt, äcklig mat - you name it, som i min djupaste hemlighet bekräftar ALLT jag känner för just scoutläger.... Visst åkte jag och hämtade det övergivna lilla barnet. Fattas bara annat! De käcka scouterna var på väg i gåsmarch till kvällens lägerbål när jag kom, men inte ens denna begivenhet önskade barnet att bevista - utan ville HEM! Tårarna kom lite förargligt trillandes nerför kinderna strax innan han kröp in i min famn. Fatta att ALLA barnens föräldrar hade lusläst lappen inför lägret mer noga än vad vi gjort. För ALLA barnen hade med sig hinkvis med godis - utom just vår lille son...! ALLA hade med sig sittunderlag - utom just vår lille son. ALLA hade med sig kniv - utom just vår lille son. Vem som helst kan ju begripa att man vill åka hem då!...


Tänkta tankar i efterklokhetens ljus

Det visade sig att natten hade verkligen varit vidrig för just mitt lilla barn. I ett grönt tält skulle sex grabbar i samma storlek som vår son kampera ihop. Eftersom han kom dit sist fick han platsen precis innanför tältöppningen. Övriga killar (...hmm - helt "oskyldig" var nog inte vår telning heller...) hade bestämt sig för att busa med flickorna i tältet bredvid på natten och bestämde att tältet skulle vara öppet för att de snabbt skulle kunna ta sig ut. Det bar sig dock inte bättre än att de små krigarna somnade innan de hunnit sätta sin plan i verket. Mitt lilla barn har som sagt inte varit på dylika tillställningar förr, utan hade tagit av sig sina kläder och krupit ner i sin sovsäck iklädd enbart kalsonger... Dessutom lyckades han med konststycket att trassla till sin sovsäck spåass att den inte gick att stänga! Den var med andra ord helt vidöppen. Där låg han, precis intill tältöppningen, naken i en helt öppen sovsäck under just denna natt när det blåste halv storm. Om han frusit? MHM!! Varför sov det inte en ledare i varje tält? (Hur ovanligt är det på en skala att barn i den åldern känner sig otrygga nattetid...?), varför såg man åtminstone inte till att alla fixat med sin utrustning så föruktsättningarna för en god sömn åtm. fanns? Varför kollar man inte att tältöppningarna är stängda? Osv osv osv... De äldre sönerna höjde lite förbluffat ögonbrynen när de hörde detta. Deras erfarenhet av scoutläger är betydligt större än lillebrors, men där har ledare funnits och tagit hand om ungarna på ett helt annat sätt. Well, lika bra att han "ballade ur" och kom hem i stället... Men liiiite trött blir man allt att det som tas för givet inte fungerar...


Wossna då?

Joo, hon har som sagt haft tappskor så det räcker och blir över. Men igår fick hon så sina tassar vidgjorda. Pga en helt oplanerad tur till ett scoutläger så fick jag inte till det med någon ridtur i alla fall.... Men IDAG ska det dock bli av!!


"Nu är den sköna sommar´n här"..../Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards