Inlägg publicerade under kategorin Noterat

Av Kicki - 17 januari 2008 21:48

Jag sitter här "på min kammare" med marsvinens kurrande i bakgrunden och reflekterar åter över varandet. Det är väl åtskilliga gånger jag funderat på varför jag befinner mig där jag gör. Det ligger lite i yrkessjukan att betrakta sig själv lite djupare kanske. "Genom sig själv känner man andra" lär det ju heta, men jag vette katten faktiskt! Jag möter så mycket rädslor av olika slag som styrt människors liv allt för länge. Det är farligt att beträda den vägen om man tror att man "förstår allt" bara för att man kanske har en snarlik upplevelse. Alla med syskon har säkert någon gång upplevt att man ibland undrar om man vuxit upp i samma hus! Så olika kan man se på sin uppväxt. (Under förutsättning att man faktiskt HAR vuxit upp i samma hus förståss!!). Att utgå från sina egna värderingar leder sällan till en verklig förändring hos någon annan. Det kan lätt dessutom bli att "jag minsann har fått göra..." Eller det omvända, "det har jag aldrig gjort/fått göra". Det blev dessutom så extra tydligt för min egen privata del när vi begravde svärmor. När folk patade om henne så kunde man ibland fundera lite på om det var samma människa de pratade om. Inte så att det var milsvidd skillnad, men helt klart lägger man märke till saker på olika sätt.


Det är så utslitet ord nu så jag nästan spyr när jag läser/hör om det. Valfrihet! Det ligger något ödesmättat i detta, och nästan ångestfyllt. Man ska välja hur pensionspengarna ska förvaltas. Det betyder att man har den ofantligt stora förmånen att få sätta sig in i en värld man inte tidigare brytt sig om. Nu ska "alla" kunna få bli experter på hur man smartast får sina surt förvärvade pensionspengar att bli fler. Vi får välja elbolag också! Och blir snabbt inslängda i en djungel av uttryck och avgifter man inte ens visste fanns. Jag tyckte ändå att jag för drygt 10 år sedan hade ganska god koll just på elbolagens möjligheter och arbetssätt. Jag jobbade då som socialsekreterare och fick emellanåt hjälpa folk i kontakten just med elbolag för att se om det gick att göra något åt deras skuld inför hotet om avstängning. Men NU! Jag har svårt att ens förstå vad det egentligen är jag betalar för! Fakturorna har blivit totalt obegripliga. Men visst - jag kan ju alltid välja.


Det är ju "enkelt" när valen är så tydliga så det handlar om elbolag, telebolag, skola mm. Då ser man åtminstone tydligt att det faktiskt är ett val man gör. Jag blev ganska ofta tillfrågad om mitt "val" av pensionsförvaltare när det var som mest aktuellt (är det 8 år sedan?). "Har du valt än" var den ständiga frågn. Först svarade jag faktiskt nej. Men sedan tänkte jag till. Joo, jag har valt. Jag har valt att inte välja! Men det var naturligtvis "fel" svar. "Man måste ju välja - annars" osv. Det är dock så med det mesta i livet anser jag. Man kan faktiskt välja att inte välja - bara man är medveten om att man har gjort ett val i alla fall. Man kan "välja" att se sig som ett offer, och bara låta livet rinna förbi. Jag "måste" ju för barnens skull, för min gamla mammas skull, för min grannes skull, för Guds skull, för hemfridens skull, för den goda sakens skull mm mm. Och så sitter vi fast i våra egna måsten som i ett järngrepp! Vore det inte på detta sätt så skulle jag förvisso vara arbetslös... Men kanske att världen skulle vara lite lyckligare utan kuratorer om det var så att vi inte behövdes!


Jag tänker i första hand på en kvinna jag hade ganska lång kontakt med. Det var väldigt mycket för andras skull. Kraven hopade sig från många håll, inte minst från Försäkringskassan. Men det fanns också möjlighet till en förändring. Det var en underbar resa att få vara med om tillsammans med henne när hon började se på alla möjligheter som hon egentligen hade trots alla "bör och måsten". Man MÅSTE ha tak över huvudet och mat på bordet! Det gör inte ont om det dessutom finns el i ledningarna och kläder på kroppen. Det kan vara en tuff strid att få dessa basala behov att fungera. Men ofta är problemet att man känner sig "utan val - jag måste ju..." och så kör man ännu hårdare fast i ett gammalt väl beprövat hjulspår som ännu en gång kommer visa sig inte fungera. Det kan kännas som ett hån att man faktiskt har möjlighet att göra något åt sin situation, när man upplever den totala motsatsen. Men förändring kommer inifrån. Visst, man kan säkert leva ett helt liv och hoppas på att en lottovinst ska förändra allt. Men man kan också börja se vilka möjligeter man har till en rimlig förändring - till det bättre.


Ensam är dock inte stark! Det behövs visst hjälp på vägen av olika slag. Och det är här någon stans som jag kan känna en viss bedrövelse. HUR många gånger har jag inte hört mina patienter efter bara ett par samtal säga att de sökt hjälp länge utan att tyckt sig fått den tidigare. ELLER (ännu vanligare) en bedrövelse över att de inte sökt hjälp "för länge sedan". Rädsla har hindrat, skam har hindrat, egot har hindrat, och man har låtit detta styra sina "val".


Valfrihet handlar inte om att få välja mellan äpplen eller päron. "Valfrihet" är en ram, som några som ser sig som klokare än oss andra dödliga, sätter upp runt ett visst antal angivna objekt. Men riktig valfrihet är att ta sig ur ramen. Att inte låta svärföräldrarnas norm få styra mina handlingar. Att inte låta en granne få sätta begränsningar. Det är att klarsynt se vad man har för handlingsutrymme. Vilket är lättast - ändra på en vidrig granne eller flytta? Man måste dock komma ihåg att lägga sk. "rättvisetänk" åt sidan. Det är inte självklart så att det är "rättvist" i en enkel mening. Men kanske att livet blir både bättre, roligare och rikare.


Politiker kommer aldrig ensamma kunna skapa de bästa förutsättningar för våra liv! De ändrar sig allt eftersom ekonomer kraxar. Det gäller bara att snickra till sina argument på ett såpass skickligt sätt att man kan ge sken av att "vi tyckt så alltid". Om BU kommer med en idé så måste naturligtvis BÄ hitta en egen variant och vice versa.


Man kan faktiskt välja att ha det som man har det också! Och då tänker jag främst på kvinnan som valde att låta hunden styra hennes liv. Hon kunde inte gå på kurs på kvällen för det skulle bli för synd om hunden att vara ensam. Hon orkade inte att läsa och brodera längre, för hunden krävde så långa och fysiskt krävande promenader att hon inte mäktade med mer. Hon var inte beredd att se på sin situation "utifrån" utan tyckte sig vara fångad i ett enda stort måste. Men hon gjorde ett medvetet val, och var faktiskt nöjd med det visade det sig. Att hon var trött och ensam kunde hon "ta" på ett betydligt bättre sätt när hon nu såg att hon faktiskt gjorde ett val. Men konsten att välja är svår!


Nu väljer jag att gå och lägga mig :-)/Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards