Senaste inläggen

Av Kicki - 29 april 2009 06:19

 Lite försenade påskkycklingar. De här underbara Åsbohönsen träffade jag på när jag var ute på ett litet reportage i påskas.


En oplanerad planläggning

Denna min dag igår började jag på en vårdcentral såsom jag brukar på tisdagar. På denna vårdcentral är jag resurssamordnare, och till det har jag blivit begåvad med en mobiltelefon. Denna tingest har varit ur funktion i drygt en vecka... Inte av något annat simpelt skäl än att jag har förlagt brevet man får med chipet... Det betyder alltså att jag inte har kunnat öppna min telefon på lika länge som detta ovärdeliga brev varit borta. Jag har nämligen inte bytt PIN-kod.....! Men, igår  hade jag bilen åter igen hela vägen till jobbet, och passade på att åka bort till DIALECT där mobilen är inhandlad. Ibland är Sverige verkligen otroligt fantastiskt! Denna unga (och faktiskt ganska snygga) kille kunde med lite trevande klick på sin dator få fram exakt de uppgifter jag behövde!! Så  nu går det att nå mig på jobbet igen :-).


Teknikfreak

Jag fortsatte min vilda framfart i teknikens namn även efter jobbet. Jag skriver ju som sagt emellanåt i lokaltidningen, och jag fick en ganska trevlig lön därifrån för några dagar sedan.... Den är numera omvandlad till en liten söt minidator samt ett nytt objektiv till min "väldigt roliga leksak". Faktum är att min Canonkamera är bland det roligaste jag har i min ägo! Från och med igår så kommer det dessutom bli enklare att fota på längre avstånd eftersom brännvidden är 70 - 300  :-)!


Det ÄR kul med teknik!/Kicki W

Av Kicki - 28 april 2009 11:09

 Haha - en lat kompromiss!! Visserligen blåsippor - men en något annorlunda färg :-P... Ska fota vitsippor också!!


De bästa ansatserna

Jag glömde en ack så viktig detalj i sammanhanget i mitt hurtiga inlägg igår...


 - JAG HAR BARN! -


De börjar dock komma upp i den lite mer behändiga ålder där de klarar allt mer av sin tillvaro själva. Men inte allt!! När jag åkte hem igår (hade för ovantlighetens skull bilen hela vägen - och behövde tänka intensivt på något för att inte nicka till..), så var faktiskt huvudet fullt av planer och egoistiska hejarop. Jag skulle vara hemma vid 18.30-snåret, och hade en god plan för vad som skulle göras. Jag hade faktiskt till och med förberett vissa saker... Först skulle marsvinen chockas med att få sin gröt OCH kirskål genast när jag kom hem! Det brukar annars dra ut en del på tiden. Sedan skulle jag förbereda allt i stallet (hade faktiskt mockat på morgonen innan jag åkte till jobbet - duktigt va!!), så det bara var att ta in de ädla djuren inför kvällsvilan.


Så blev det...

Jag hade vissa hålltider som jag faktiskt visste om sedan tidigare. Tex att Fritids stänger 18.00, och att mitt yngsta (arma) barn behöver hämtas upp innan detta klockslag. Jag slängde dock ett litet öga på klockan när jag satte mig i bilen, och kunde konstatera att jag nog skulle komma ca 10 minuter "för sent". Näst yngste och näst äldste skulle hämtas upp vid musikskolan för en gemensam färd hemåt. Allt detta var inplanerat till 18-tiden i runda slängar. Snilleblixten slog mig att mitt yngsta (arma) barn nog kunde ta sina apostlahästar och GÅ till musikskolan från Fritids, så modern inte behövde skämmas inför personalen som vill gå hem vid 18.00 Den välsignade mobiltelefonen blev redskapet (hur klarade man sig innan mobiltelefonerna??). Yngste sonen ringdes upp och kvittrade gulligt i andra ändan - "men mamma - det är ju fotbollsträning idag!"

  Hoppsan - att fotbollsträningen har bytt träningstider från och med denna veckan hade dock totalt passerat min kapacitet... Istället för att gå till musikskolan, så fick min yngste (arma) unge gå till idrottsplatsen i stället - utan fotbollskläder... Näst yngste sonen ringde och undrade om jag kom ihåg att han ska på scouterna idag...

  Hoppsan - en lite smärre omjustering från att hämta honom på musikskolan och åka hem till att lösa hur han kommer hem från scouterna. Att detta stackars barn faktiskt går på scouterna VARJE tisdag, har på något märkligt sätt passerat min kapacitet. Detta sköter nämligen maken om helt och hållet då han är scoutledare... Kruxet är bara att just denna veckan är den äkta hälften iväg i jobbet...

  Jag var hemma närmare 19-tiden, och bara med ett av de annars förväntade TRE barnen. De andra två var redan hemma. Jag hann bara i princip plocka upp ur matkassarna (kom märkligt nog ihåg att vi hade slut på mjölk mm INNAN jag åkte hela vägen hem) och hälla i mig en kopp kaffe mot den begynnande huvudvärken innan det var dags att vända bilen mot Det Större Samhället igen... Inte ett kirskål plockat, inte något färdigställt i stallet.

  På väg i bilen så slog mig plötsligen ett minne med iskall klarhet. JAG SKULLE JU HA LÄMNAT VINTERDÄCKEN TILL DÄCKVERKSTA´N!! Vi hade fixat det så kurigt jag och maken, att han lagt däcken i den bil som jag INTE hade hela vägen till jobbet, utan stod och väntade på mig vid stationen. Det blev till att fumla upp den trogna mobiltelefonen och ringa personen i fråga som skulle ta emot våra däck - sisådär 2 timmar för sent... På landet är dock människan av ett ganska härdigt material, så det visade sig att det inte var några större problem för denne underbare person att lämna hemmet för att släppa in mig till verksta´n och ta emot fyra däck...

  Två barn inhämtades på olika ställen, och 20.45 var vi så åter i hemmets lugna vrå. Någon stans på vägen här gav jag liksom upp mina goda ansatser...


Och det fortsätter...

Idag är mitt yngsta (arma) barn iväg på skolutflykt. Till sådant behövs matsäck lämpligtvis tillredd av en ansvarsfull förälder. I kaoset som dock rådde igår mitt bland alla ansatser och omdirigeringar, så hade jag TOTALT glömt bort detta... Det visade sig dessutom i morse att vi bara hade en liten "snutt" kvar av det upptinade brödet... Att börja bearbeta en frusen limpa på morgonkvisten när "allt annat" redan är lite försenat är inte helt problemfritt. Jag såg helt sonika till att den yngste (arme) sonen fick det antal mackor han kunde tänkas behöva under dagen, och så fick vi andra nöja oss med annat... Vilken TUR att jag åtminstone köpte bananer igår!!!


Uäkh - inte den bästa start på "ny livsföring".../Kicki W

Av Kicki - 27 april 2009 14:05

Ytterligare en sippablå. Men, det får nog bli min sista för denna våren faktiskt. Jag har visserligen några bilder till, men nu får jag nog byta färg ;-)!


... gör jag ett försök.

Usch, det känns nästan som lite ångest personifierat. Och jag tror inte alls att jag är den ende på denna hyfsat runda jord som har liknande känslor inför Det Stora Uppdraget. Men jag tycker nog att det räcker nu på något vis. Sanningens kalla insikt drabbade mig denna varma helg.


Motivation..

Det är nämligen såhär. Mina leder har börjat gnissla lite väl högljutt, och under denna helt UNDERBARA helg som passerat, så har senor och muskler också gått med i gnällkören. Lederna har faktiskt varit missnöjda under de senaste 10 åren till och från, men nu är det mer till än från. Det är möjligt att "det ligger i släkten" om man gräver lite djupare bland generna - högst troligt faktiskt. Men det gör ju inte mina bekymmer mindre. Jag har dessutom en stark tro på att DET GÅR ATT GÖRA NÅGOT ÅT! Så, om nu inte badräktsdrömmen är tillräcklig stark motivation för  förändringen, så kanske knän och armbågar kan "hjälpa mig". Jag ska med andra ord förändra "min livsföring".


Genomförande..

Ska jag vara helt ärlig så har jag nog egentligen redan "tjuvstartat". Jag är betydligt mycket mer petig med vad jag plockar i mig i form av mat osv. Men nummer ett på min strategiplan blir trots allt att titta på vad jag äter, och hur mycket. Jag har varit en godisråtta av stora mått tidigare, men på något märkligt sätt så hjälper faktiskt en stigande ålder till med att minska på godissuget. Men det betyder kanske inte att jag äter så vidare "hälsosamt" för det.

  Det var maten det. Det andra stora området som skall tas itu med är den fysiska aktivitetsnivån. Det är nog sorgligt nog så att min kondition är inte ens ett minne... Jag får nog ta det "lite vackert" i början, så inte kroppen fullständigt går ut i generalstrejk. Men ATT det krävs en ökad fysisk aktivitet är det inga som helst tvivel om.

  Som tredje punkt kommer då min akelleshäl - SÖMNEN! Jag är fantastiskt slarvig med att sova som jag behöver! Det blir till en trist och ond cirkel att vara för trött för att göra något, och därför vila bort tid - för att sedan göra det man måste men alldeles för sent.


Målet..

Till och med jag inse ju att jag faktiskt ALDRIG har varit av den slanka och knotiga typen - även när mitt BMI låg inom det normalviktiga. Om jag skulle lyckas klämma ner mina lår i byxor i storlek 36 så kan jag lova er att jag skulle vara anorektisk! Men mitt mål är att hejda den dystra utvecklingen med allt mer ömmande leder, och allt tyngre kontakt med jordytan.

  Jag vet inte riktigt om jag hittat ett bra mått på när jag faktiskt nått målet. Ett enkelt sätt att mäta är ju naturligtvis genom våg och måttband, och det kanske måste vara så. Jag tror dock att jag ska kombinera detta med en visit hos doktorn för att ta lite prover osv, för att se om det finns något mätbart där också.


Värmen har en märklig effekt!/Kicki

Av Kicki - 24 april 2009 16:26

 Underbara blåsippor - åter igen! De är väl nästan överblommade nu...


Jag vill bara önska alla en underbar helg i sommarvärmen!!!/Kicki

Av Kicki - 20 april 2009 11:12

 Ljuvliga blåsippor i motljus! De rara blommorna är alltid lika välkomna varje vår. Det är nog få blommor som sprider en sådan känsla i kroppen faktiskt.


...gjort

Vissa helger bara är. Helgen som passerat har varit en sådan. Inte en enda liten ynka aktivitet har varit inbokad för min personliga del, utan jag har kunnat hasa omkring precis som det behagat mig. Underbart med andra ord! Och dessutom har solen varit på gott humör hela helgen mer eller mindre. Visserligen med iskristaller i strålarna, men ändå!


Gjort?

Vad hittar en lagom rund kvinna i tidig medelålder på då? Tja, inte passar jag så värst bra in i bilden på kvinnan som flänger som ett irrbloss från det ena till det andra, "och omöjligt kan sitta still". En hel del "sitta still" har det faktiskt blivit för min del - och det är nog till och med nödvändigt ibland. Visserligen har jag ägnat mig åt den ständigt återkommande sysslan varje helg, med att skura marsvinsburar - men det liksom inte räknas. Inte heller räknas att jag sköter hästarna; släpper ut, mockar, ger hö i hagen, fyller på vatten, tar in hästar mm mm. Det är ju lika naturligt som att äta frukost för mig...


Gjort!

Men! Jag har ägnat en hel del tid åt ungarna :-)!! Bland annat så lärde jag yngste sonen lite enkla pianoklinklåtar (kommer i all hast inte på vad de heter, men i princip "alla" kan dem - eller har hört dem!). Han blev så inspirerad så jag fick plocka fram en nybörjarbok i piano, som han bara SLUKADE! Jag har ägnat ganska många stunder åt samtal med både söner och flickvänner. Inte några djupa och "utredande" samtal, utan bara lite allmänt småsnack - som är så härligt! Jag har suttit vid pianot med ytterligare en person, nämligen ene sonens flickvän och hjälpt henne att förstå hur ackord och tonarter fungerar. Härligt att se när polletten ramlade ner! Det är väl såhär helger alltid ska vara - eller?


Ganskas nöjd faktiskt :-)/Kicki

Av Kicki - 16 april 2009 08:37

Helgen gav många fantastiska möjligheter till fotografering. En oslagbar färgkombination av citronfjäril och lila krokus! Jag försökte först "jaga" den gula skönheten runt i trädgården, men lyckades som först när jag helt enkelt väntade ut den lilla retstickan.

Att röka eller inte röka - det är frågan!

Kanske att jag ska vara tydlig med att jag sträckt mig så långt som till tjuvrökning någon gång i en dunkel tonår. Sedan vistas jag, som många nog redan har förstått, bland både häst- hund- och marsvinsfolk. Jag vet nu inte om jag egentligen har tillräckligt på fötter när jag påstår att många djurägare faktiskt också är rökare... Men bland mina vänner är det faktiskt bara de som är just djurägare som också röker. Det är dock sällan som jag upplever att det är något problem eftersom rökare idag är tämligen väldresserade. De smyger med andra ord oftast iväg och tar sin friska luft utomhus. "På min tid" när jag gick i grundskolan, så var det massiva antirök kampanjer och ANT som så småningom blev SANT-kampanjerna avlöste varandra (Snus-Alkohol-Narkotika-Tobak). Jag har fortfarande en plansch i mycket färskt minne av en ung vacker flicka som var aningens transparent. Den friska varianten hade lungor som vita liljor, och den röksjuka.... urk!


Ta en morot - not!

Vanligtvis så tänker jag inte ens på att somliga har detta ständiga gissel som följeslagare. Jag är tacksam över att jag aldrig blev tillräckligt modig för att ansluta mig till det tuffa gänget i rökrutan. Men idag när jag lyssnade på radion så kunde jag inte hjälpa att hjärncellerna började dra iväg på egen hand. Forskare har nämligen konstaterat att just rökning verkar få kroppen att fungera på motsatt sätt i ett avseende. Idag kanske inte det är så mycket SANT-kampanjer som man snubblar över, utan det är mer hälsoprofil, "sund själ i sund kropp", "du blir vad du äter" osv. Jag tycker att de hälsoströmningar som sköljer över oss idag är ganska sympatiska faktiskt. Vi kan själva till viss del påverka hur friska vi vill vara genom bland annat kosten. Om man äter 1/2 kg frukt och grönsaker varje dag så minskar man risken ganska kraftigt att bli drabbad av grovtarmscancer med upp till 25%. MEN, om man är rökare så ÖKAR i stället risken för att bli drabbad...


Ändan bak?

Så vad är kontentan av detta?? Jag har redan hört folk som jag kommer i kontakt med på jobbet säga något i stil med att "jag har aldrig trott riktigt på att frukt och grönt skulle vara sååå bra - vi har ju ätit kött och smör i alla tider" osv osv. En nyansierad läkare och tobaksforskare vid Karolinska Institutet Gunilla Bolinder, har dock fått kommentera uppgiften och menar att det kanske inte är morötterna som ökar risken, utan snarare att tobak ökar risk för cancer i allmänhet. Så, vad ska den förvirrade stackars rökaren göra? Sluta äta frukt och grönt - eller sluta röka? Ibland undrar jag om vi verkligen är mer högutvecklade än primaterna....


Är det någon som gått på att "frukt är godis..."/Kicki W

Av Kicki - 13 april 2009 13:39

Krusefix

Kyrkan i vår lilla by är förmodligen den äldsta, eller bland de äldsta träkyrkorna i Sverige. Den är från 1250-talet, och en alldeles speciell känsla infinner sig när man går in där. Detta krucifix av en mycket plågad korsfäst Jesus är från 1300-talet. Under den perioden härjade digerdödet - pesten - i trakten, och skördade många offer. Man kallar faktiskt detta för digerdödskrucifix, då Jesus har fått de karaktärisktiska pestmärkena över hela kroppen. Dessutom har konstnären verkligen ansträngt sig för att illustrera lidandet oerhört effektfullt! Jag tycker det är ganska häftigt att denna kristusgestalt är 700 år gammal...!!!


Påsk och lite annat.

Det känns verkligen som om livet har återvänt helt och hållet nu! För varje dag i påskhelgen så har sommaren kommit något närmare hela tiden. Häromkring börjar faktiskt lövträden att ytterst försiktigt skifta i rött/ljusgrönt. Själv har jag varit ledig sedan skärtorsdagen, och har verkligen försökt att ta det så lugnt det bara går. Detta ljuvliga väder som vi har varit välsignade med har fyllt på mina batterier ordentligt. Jag vet bara inte hur jag ska motivera mig att åka iväg till jobbet igen på onsdag...


36 timmar/dygn..!

Det är faktiskt vad som egentligen skulle behövas såhär års..! Det är samma visa varje vår faktiskt. "Helt plötsligt" så kommer man på att "det, och det, och det" bara "måste" göras - helst igår. Och då menar jag inte sådana petitesser som att tvätta de snudd på ogenomskinliga fönstren, vädra filtar osv. Nej. Det är naturligtvis de större projekten i god "Westerdahlsstil" som gnuggar det dåliga samvetet. Visst borde vi få entrén/grusgången färdig INNAN sommaren i år äntligen!? Vi har levt i ett sandtag i flera år nu... Visst borde vi flytta på växterna i vinkeln där vi i stället gör en uteplats INNAN säsongen för "äta ute" startar på allvar - i år alltså..!! Visst borde vi äntligen göra färdigt i vår groventré som är kombinerat med tvättstuga, så vi äntligen kan börja använda utrymmet till det det är tänkt... mm mm mm. Och mitt över alltihop så bara MÅSTE jag fixa till det på ett lite annat sätt med mina marsvinslådor. OCH bygga uteburar med sol&vindskydd. Tja, jag har nog uppgifter som skulle kunna fylla två liv till känns det som ibland ;-)...


Är våren bra - egentligen.../Kicki W

Av Kicki - 8 april 2009 14:44

 Först ut i bebiskavalkaden får bli en av överaskningskullarna. Denne herre heter Xixten och är lilac/white. Hur söt som helst - och till salu!

Och här kommer kullbrorsan Xixtus! Han är trefärgat i grey/golden/white, och otroligt läcker! Om det inte var för att jag har tillräckligt med ganska nära släktingar till honom redan så skulle han definitivt stanna hos mig. Nu är han i stället till salu.

Nästa kull var en planerad och väldigt efterlängtad! Resultatet blev två flickor i den läckra färgen creme. Båda har dessutom lite minimalt vitt på sig. Denna lilla läckerhöna heter Yllenellie och är såld.


 

Här syns kullsyrran Yllenylle, som stannar hos mig. Töserna är 3 veckor på bilderna och är bara så helt bedårande ljuvliga!

Nu kommer vi åter in på avdelningen "ej planerade"... Pappan till denna snövita dam är en mästare på att klättra! Han har lyckats med sådant som jag faktiskt inte trodde ett marsvin var fysiskt kapabel till, men en morgon satt han lycklig i ÖVERSTA hyllan bland alla honor... På bilden är Zuzette, och hon får faktiskt representera sina två kullbororsor Zimzalabim och Zingo också då de är precis lika snövita de också.

Ännu en "oplanerad" gullunge... Detta bidde en härlig brindle, vilket jag faktiskt tror inte är helt vanligt förekommande hos lunkaryorna. Visst är jag frestad att behålla, men Åhman som han heter är faktiskt till salu.

I stället kommer jag behålla systern...! Hon har en underbar päls, och blir faktiskt bara bättre och bättre för varje dag. Hon har fått heta Ålga (lite fantasilöst kanske...).

Sista kullen är dock i allra högsta grad planerad, och MYCKET efterlängtad! Till min stora lycka så blev det två små tjejer :-)!! Här är det Älsa som poserar framför kameran och hon ser så härlig ut i sina fina färger black/golden(/ och pyttelite white). Ett riktigt kvicksilver är hon, och det är tur man har en bra kamera...!

Sista bebisen ut i denna lunkakavalkad får bli Älvira, syster till ovan. De är fantastiskt trevliga båda två, var och en på sitt sätt. Jag har ännu inte kunnat bestämma mig för vilken jag ska behålla. Men visst är tort´n white som Älvira är riktigt häftigt!!

Slut i rutan för idag!/Kicki W

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards