Welwette ox född 2005, e. Om El Tanam ox u. Wossna ox

Snart åker fyra av mina bebisar till nya hem.

Visst håller jag på med marsvinsavel till viss del för att faktiskt sälja de små sötnosarna också. Men det känns alltid lite extra sorgligt, och lite nervöst... Får de det bra i sitt nya hem? Har jag tagit hand om dem på allra bästa sätt? Tänk om något händer? Tja, man kan bli helt knäpp av alla sådana tankar! Det är dock hög tid att de sista lurvarna flyttar från sina mammor, och då kan det ju vara lika så gott att de får komma till nya hem också. Jag önskar dem lycka till i livet, och hoppas att de som ska ha dem blir nöjda!

Jag har två hästar som också skulle behöva byta hem..

Det är inte riktigt lika enkelt att sälja iväg en häst som ett marsvin faktiskt... Dels är det ju helt andra pengar det handlar om, och dels är det VERKLIGEN viktigt att noga kolla upp vilka de intresserade är. Inte för att ett marsvin är mindre värt på något sätt alls, men en häst är så avsevärt mycket krångligare och svårare att ta hand om så hamnar de hos fel människor så kan det bli riktigt illa... Vår kära trogna gamla Tips, ungarnas tävlingponny, har gjort sitt här. Jag har haft honom till försäljning ett ganska bra tag nu, men det har liksom inte riktigt "velat sig". Visst har det ringt folk, och det mer fantastiska förslaget efter det andra har levererats. Men det har inte riktigt sagt "klick". Synd! Han är verkligen en supertrevlig C-ponny som skulle kunna ge en ny unge flera underbara busår.

Jobb och jobb

Sedan årskiftet så har jag börjat ett nytt jobb. Jag har visserligen kvar vikariatet på kirurgen, men resterande del av tiden är jag numera resurssamordnare på en vårdcentral. Dessutom en vårdcentral som är belägen i ett bostadsområde med väldigt många invandrare. Det ska bli väldigt roligt faktiskt, och än så länge har jag inte hunnit komma in i det ordentligt. Det är många nya intryck, och "den gamla kärringen" är emellanåt ganska välfylld i "pallet"... Konstigt nog känner jag mig inte så värst trött!? Kan det vara lugnet före stormen....

Jag hör av mig!/Kicki

 Närmast kameran Welwette ox e. Om El Tanam ox u. Wossna ox, och bakom henne Wossna ox e. Luxor ox u. Walewska ox.

Bloggar är fulla av samma suckar.

Tiden går väldigt fort! Vid vissa hållplatser under året så stannar man till och förundras varje år att det redan gått ett år sedan sist. Jag tror att jag har slutat att deppa ihop över vad jag borde ha åstadkommit under den tid som gått sedan sist. Men jag är inte säker... Lite käckt brukar man ju utbrista att det är enbart på barnen man ser att åren går. Och visst är det sant - att det är barnen som åldras snabbast! Det är en ganska stor skillnad mellan min yngste som snart blir 10 och min äldste som snart blir 19 - och för mig själv så är ju 9 år ingenting ;-).

Jag har alltså passerat en av dessa årshållplatser.

Denna gång är det min egen födelse som uppärksammats. Eller - egentligen inte :-)!! Jag fyllde i torsdags, och det var INGEN av sönerna som uppmärksammade detta över huvud taget. Ska jag vara helt ärlig så fanns det inte i mitt minne heller. Det var när äldste sonens flickvän skickade ett SMS som jag blev påmind. (Typiskt att det skulle vara en tjej som kom ihåg det först!). Mannen ringde på min mobil ett par timmar senare. Han har nämligen inte varit hemma under senare delen av veckan, utan det är jag som har skött ruljansen tillsammans med god hjälp av sönerna här hemma.

Jag vet inte om det skulle göra någon skillnad om jag hade döttrar!

Äldste sonen skickade iväg ett SMS mitt på dagen, men då var hans flickvän redan en halv dag före honom... :-D! Väl hemma så fick jag grattiskramar av mina söner, och 15:åringen hade köpt en toblerone till mig. Han lagade sedamera mat, och vi blev bjudna på spagetthi och ketchup! Kanske inte en kulinarisk höjdpunkt, men om ni fattar vad jag uppskattade att slippa laga mat den dagen!! Resten av ungarna tycker ju dessutom att denna meny är helt ok... Och det smakade inte alls illa.

Nu är det nog i alla fall slut för denna gång.

Julen alltså. Vi ska väl fira mig på något sätt med lite middag där vi alla försöker samla oss kring samma matbord. Men annars kommer helgen att präglas av att städa ut julen. Jag har sedan barnsben haft kvar julgranen tills min födelsedag är över. Näst äldste sonen fyller 17 på måndag, men han har inga som hels önskningar att behålla julen över sin hållplatsdag. 17 år!!! Det ÄR på ungrna man märker att tiden har rusat förbi..! Jag har inga som helst problem med att komma ihåg när han föddes, och det känns ju som "igår"...

Kram från en 44:åring/Kicki

 Lundecock´s Moonshine - vår ljuvliga sheltie!

Jag kan inte annat än att le en smula åt mig själv ;-)

Jag inbillade mig nog att jag skulle kunna ägna denna blogg liiiite mer tid än vad som visar sig vara möjligt. Men livet rullar ju trots allt på ändå - även om man inte syns i cyberrymden så ofta. Eller, syns gör jag ju - men inte särskilt aktuell uppdatering kanske.

Förra helgen var det full rulle...

Det var marsvinsutställning i Kista Stockholm, och jag hade med mig två gyllene lurvgrisar som jag skulle ställa ut. Den ene hade tyvärr ådragit sig en lite för stor pälsskada, men det gick trots allt bra ändå. Han fick klart godkänt - och det vet jag ju egentligen. Honan däremot har en lång och underbar päls, men är på tonårstjejers vis lite kinkig med maten... Hon fick bra poäng ändå, men kunde inte konkurrera om främsta platsen pga att hon är lite tunn.

I helgen var det full rulle...

Jag jobbade i helgen - som frilansreporter. Det är ett tag sedan sist, och faktum är att flera stycken har frågat mig om jag har slutat att skriva *lol*! Man kanske är saknad? Men, vad händer i en vanlig småkommun en grå och trist januarihelg? Inte mycket. Vi har en mycket fin slalombacke i kommunen, och dit begav jag mig naturligtvis för att dokumentera skådespelet. Sedan har ju bygdens hjält och "starke man" Magnus Samuelsson dansat på TV. Sådant måste man naturligtvis nämna också. Det var upptaget många gånger på stackarens mobiltelefon innan jag äntligen kom fram...

Denna vecka - halv rulle ?...

Jag ska verkligen ANSTRÄNGA mig att ta det lugnt och framför allt komma hyfsat i säng denna vecka! Maken överger mig på onsdag och tänker inte komma tillbaka förrän sent på fredags kvällen, så det blir jag och "de fems gäng" som får sköta ruljans med busstider och djur. Men - detta är ju livet :-)!

Kram på er!/Kicki

Jaa, här händer det grejor varje dag numera...!

Idag har Humlan fått sina små. Eller, små och små... Det var ganska rejäla killar hon klämde fram faktiskt. Jag kände på henne igår och kunde konstatera att hon var öppen och mjuk. Det kändes inte alls bra faktiskt med tanke på att det skulle smälla och raketas en hel del just denna natt. En marsvinshona som blir väldigt stressad kan det gå galet för när hon ska få sina små. Men som tur var så väntade hon tills idag mitt på dagen. Jag fick vara med om den födseln också :-)!! Den ene killen ser ut till att få hyfsat bra päls faktiskt, och har fått sin mors stooora ögon! Han får heta Virus har jag nog tänkt. Han är i princip helt vit men har en fläck över ena ögat av goldenagouti, och så tror jag att det är ytterligare en liten pyttefläck av golden strax intill. Söt är han naturligtvis. Brorsan är en riktigt rejäl hane i golden/white - och så är han peruan... När en lunkarya får en peruanune så är den inte precis av utställningskvalité i pälsen, då det ofta finns flera extra virvlar. Men han har också stora härliga ögon, och kommer bli ett alldeles utmärkt sällskapsmarsvin! Denne baddare fick heta Viggo. Bilder kommer så småningom.

I väntan på bebisbilder från sista kullen så kommer här i stället min Wossna...

Bilden är tagen strax innan jul när det helt plötsligt blev riktig vargavinter här. Vacker - eller hur?

Wossna ox född 1996

e. Luxor ox

u. Walewska ox

Uppfödare: Hans "Emil" Stodell

Ägare: Kicki Westerdahl (sedan 1997 faktiskt!)

Ha en riktigt bra fortsättning på det nya året!/Kicki W

Sockersöta små ullbollar :-)!

Jag är mycket stolt över de här små pluttarna, och då särskilt den nästan helsvarta Ulltrassla. Det har varit en liten dröm länge att få en helt svart lunkarya. Riktigt framme är jag inte då hon har vita tår, och den ena tassen är nästan helvit - men det är ändå nästan!

Poppys Urax DE white hane

 Poppys Ulltrassla black/white hona

Poppys Ulltussa white/black hona

Ni kan nog gissa att jag verkligen ser detta som en lite försenad julklapp :-)! Härliga små troll, och underbara löften inför framtien. Jag vet inte om jag är lagd åt "ödeshållet" egentligen, men det är ju lite kul kanske att tänka så ibland. På bilden har de i princip bara torkat, så det finns lite torkat blod på dem ifall ni tycker att färgerna ser lite "skumma ut".  Mamma Goldie tar så väldigt väl hand om sina små. Jag hade ju glädjen att få se hela födseln, och man måste ju säga att marsvin verkar inte ha det minsta bekymmer med att föda! Goldie passade på att äta lite hö mellan ungarnas anskomst...

Viss är lunkabebisar söta?!/Kicki W

Tja, inte sliter jag ut den här bloggsidan precis...

Det har redan gått en halv månad sedan jag senast gjorde mig den äran. Visst finns det saker att skriva om - hela tiden egentligen. Men det finns andra saker också som ibland faktiskt får ta tiden i anspråk.

Det går verkligen framåt!

Och då syftar jag på ett nästan svart ungsto som vi som bäst håller på att rida in - Welwette. Hon har följt med ut i skogen nu på flera turer, och har galopperat också. Allt går så bra så man nästan blir lite nonchalant. Men hon blir fort trött, så det gäller verkligen att inte ge sig ut på allt för långa rundor. Det mesta måte ju bli i skritt i alla fall på grund av typografin här. Går det inte uppför så går det nerför... Vi bor på rullstensåsar/kullar och det är ganska ont om plan mark. Hon är så duktig vår mörka skönhet!

Och idag fick jag en ordentlig överaskning :-)

Jag har hållit på att städa marsvinsburar lite extra noga idag. Jag har bland annat använt mig av citronsyra för att få bort urinkalk-fläckarna i lådorna, och det är makalöst vad lätt det är att få bort! Lådorna blir bokstavligt talat som nya!! Tyvärr räckte inte pulvret till alla lådor, så jag får fortsätta proceduren vid nästa burstädning. Eftersom jag har datorn i marsvinshuset så går jag lite emellan datorn och skrubbandet. När jag satt och surfade lite så hörde jag konstiga pip ifrån en av lådorna. Först undrade jag om jag fått in möss (en mötte sitt öde i vårt TV-rum för ett par dagar sedan...), men det lät lite för ynkligt för det. Det visade sig att min fina Poppys Goldie höll på som bäst att föda!! Tre fina bebisar fick hon under tiden jag stod och tittade på. Jag trodde inte det skulle komma några små förrän tidigast om 2 veckor, men jag har inte heller hållit på att klämma och känna på mamman heller, så jag har inte observerat att hon var såpass långt gången. Två flickor och en pojke blev det denna gången också. Förra kullen hon fick blev ju samma resultat. En jättefin DE white hane, en black hona med några vita tår och så en white/black hona. Den sista är ganska mycket mindre än sina syskon, men är väldigt ettrig och pigg. Den "hel"svarta stannar hos mig!!!

En bra början på det nya året :-)!/Kicki W

Jag trodde ALDRIG jag skulle medge det jag nu tänker yppa.

Jag sörjer över att inte kunna vara med när mina grabbar firar Lucia på div. ställen idag! Jag har annars genomlevt flera "gulliga" luciatåg i min dar, och säkert haft ett lite ansträngt leende för att försöka dölja hur förfärligt jag många gånger har tyckt det vara... Jag vet inte om man ens får tycka att det är "förfärligt" när barn lussar, men jag har lite svårt att se det gulliga i det hela när man nästan får gissa vad det är för sånger som de försöker ge sin publik. Fröknarna (det har alltid varit fröknar!) är inga sopraner längre precis, och lägger ner tonarterna så lågt så de ljusa barnarösterna inte klarar av det. Texten är inte så viktig heller tydligen, för det finns alltid något litet "ljushuvud" som sjunger för alla andra ändå... Och allt detta egentligen lite i onödan, då det GÅR med lite kunskap från de vuxnas sida att få barn att sjunga helt magiskt!

Det har varit lite olika sångövningar hemma senaste tiden.

Yngste sonen ska tydligen sjunga i dag i något sammanhang, och har övat på "Himlen i min famn" nu så till och med jag har lärt mig texten ;-). Den två år äldre sonen ska tydligen sjunga med sin klass flera sånger nästa vecka när skolan har julavslutning i kyrkan. Näst äldste sonen har börjat på gymnasiet på naturprogrammet med musikinriktning - och just musik har det varit kraftig slagsida åt den senaste tiden. Han har till och med gått med i skolans kör!! Och naturligtvis ska de sjunga i ett luciatåg som jag väldigt gärna skulle ha velat lyssna på... Mellangrabben går i högstadiets musikklass, och ska ha konsert för föräldrar mm i nästa vecka - och då blir det tydligen solosång av denne yngling. Det får jag åtminstone vara med på...

Men på söndag får jag trots allt möjlighet :-)!

Då är det Luciagudstjänst i vår lilla bykyrka. Nu är det lite skralt med barn i lämplig ålder för luciatåg. De som finns är antingen lite för stora och tycker att det är allt för pinsamt, eller så är de lite för små för att själva klara av det. Men det blir i alla fall en liten barnkör samt andra musikaliska inslag, och det ser jag verkligen fram emot. Visserligen kommer nog min egen familj att vara ganska rejält insyltade i just den delen, men jag tycke verklgien det ska bli roligt att få lyssna till "de små", hur det nu än må låta. Det är ju märkligt hur man kan förändras...

Åldern tar nog ut sin rätt.../Kicki W

Så var det dax igen!

För snön då alltså... Denna vinter har det vita från ovan väldigt svårt att bestämma sig hur det ska vara. Jag har verkligen inget emot snö, och jublar lite lyckligt inombords när jag ser stora flingor som sakta seglar till marken utanför mitt fönster. Det är detta hattande som jag tycker börjar bli lite väl påfrestande. Jag vill att snön ska LIGGA KVAR som lite omväxling denna gång!

Tisdag och onsdag har jag varit på "den lilla orten" igen och jobbat.

I förhållande till att ha närmare 8 mil till jobbet annars så är de 24 kilometrarna jag åker dessa dagar nästan att jämställa med semester! Det betyder dock inte att jag jobbar mindre....! Dessutom ska jag ha tjänstledigt från dessa 25% under våren för annat jobb - i den då betydligt större staden. Det betyder att jag måste se till att alla journalanteckningar verkligen är på plats innan jag lämnar över till en lite lätt förvirrad vikarie.

Ibland är det svårt att vara både-och.

Gårdagen var jag alltså relativt fullt upptagen, så det var knappt jag märkte vad som började hända ute i "spenaten". Jag satt vid min dator och skrev för brinnande livet in i det sista. Jag hade lite bråttom då jag skulle hämta yngste sonen från en aktivitet i den ort som jag räknar som min huvudort - drygt 3 mil från jobbet. När jag (något sen skall erkännas) så äntligen stängde av "dumburken" och trasslat in mig hyfsat rätt i min dunjacka, såg jag till min stora förvåning och just i det ögonblicket också förtvivlan - ATT DET SNÖAT GANSKA MYCKET! Hela vägen var snöfylld, och det var ganska mycket snö i luften så helljusen gjorde mer skada än nytta där jag försökte köra så fort som jag någonsinn vågade.

Den lille sonen undrade var modern hade tagit vägen...

Jag kom närmare 20 minuter för sent då min plan om att "susa på" fullständigt spruckit tack vare kung Bore. Dessutom hade jordens alla timmerbilar bestämt sig för att prova hur det är att köra denna lilla väg mellan orterna, och i halt väglag är det inte precis lugnare att köra om de här vidundren än det är i vanliga fall... Mången tack till vår egen klokskap att jag trots allt har en 4-hjuls driven Subaru!!! Den var liksom guld värd denna afton!! Barnet var lite ledsen och undrande, men det var trots allt inte värre än att det gick att gosa bort i TV-soffan några halkiga minuter senare.

Att man aldrig lär sig!/Kicki