Det finns bara ett ord - NJUT!

Alltså, YouTube är bara livsfarligt!! Skulle in och kika på något och hamnar på lite andra saker också... Här kan man ju sitta hela dagen om man nu inte har så mycket annat att göra.

I helgen ska jag åter jobba som lite frilandsreporter. Jag fick mig en liten "tankeställare" efter att ha tittat på detta klipp. Det gäller nog att se upp med vilka reportage man faktiskt ger sig ut på :-)!! I synnerhet om man eldar i bakgrunden....

Jag får inte riktigt YouTube att fungera, så jag lägger in en länk också..

YouTube-klipp

Trevlig helg!/Kicki

Träffade en ung man igår. Han och hans kompis har helt klart satt spår hos mig. Det är i mitt jobb som de korsat min väg. Båda råkade ut för samma olycka - mitt i starten på livet. Och båda var lika oförberedda på hur bottenlöst allt plötsligt kan te sig. Då kan en sond för att över huvud taget få i sig näring vara ett oöverstigligt hot. Då kan ett toalettbesök bli en fullständig förnedring. Igår stark och vital, idag sängbunden och förvirrad.

Det är inte helt lätt att nå dessa unga herrar. Deras självbild är inte riktigt i stil med att "snacka med nån kurator". Jag blir liksom ett hot till en början. Någon som kryper in under den sista värdighet de upplever sig ha - nämligen att hålla masken. En som dessutom inte blir bortskrämd av en "attityd", och som återkommer trots att de hoppats på att ha vara tillräckligt otrevliga för att jag ska tröttna.

Men det är inte så sällan som dessa ungherrar ganska raskt mjuknar. Och det är inte heller så sällan som jag får nästan pinsamt mycket tack när de vågat klättra över sin egen mur. Fostrar vi fortfarande våra pojkar år 2008 till att vara "stora och starka" och med en nästan löjlig tro på att "om man vill så kan man"....

Naturligtvis är viljan väldigt viktig. Men det är alltid lätt att vara käck när man tycker sig ha medvind. En plötslig akutoperation kan så fullständigt omkullkasta självbilden, så man nästan tappar helt vem man är. Det vore ganska skönt ifall barn och ungdomar mer generellt fick lära sig att faktiskt ta motgångar också.... Jag tror alltså INTE på curlingvarianten...

Ibland ömmar mitt hjärta lite extra/Kicki

Det är på något sätt glatt uppmuntrande att se att ni finns :-)! Att skriva blogg är ju inte som att skriva dagbok - faktiskt... En blogg är så öppen den nu kan bli, och med detta i bakhuvudet så väljer jag naturligtvis mina ord. Men jag blir både glad och uppmuntrad av att få kommentarer och på så sätt en mer "levande" kontakt med cybervärlden där ute. En del känner jag personligen och andra har blivit "bloggvänner".

En liten tankeställare fick jag dock. En av tonårssönerna lite röd om kinderna för någon månad sedan kom och frågade om han fanns med på min blogg. Jooo, det kunde jag ju kanske inte neka till. Men av hänsyn till familjen, som ju inte alls bett om att få vara med, så nämner jag vanligtvis inga namn. "Det är flera i min klass som läser din blogg nämligen...", fick jag veta. Jojo. Att en "kärring" kan vara så intressant ;-)

Jag har fascinerats av att "vanliga" människor helt plötsligt blir rikskändisar. Jag tänker kanske mest då på de som varit med i "Bonde söker fru". Hej och hå.. Deras kärleksliv vänds ut och in flera år efter att de figurerade i TV-rutan. Och allt de sökte var lite äkta kärlek (hoppas jag). Jag är faktiskt inte ett dugg intresserad av "vem som kysser vem", och förmodligen är deras liv så vanliga så det kunde vara i princip vem som helst. Åter igen gnäller jag en smula och förundras över vilken uppståndelse det kan bli av i princip inget. Jag antar att det säljer lösnummer med rubriker om de sk. TV-kändisarna, och jag kan lite syniskt fundera ifall man skulle sälja lika många om rubrikerna i stället handlade om något som spelar roll...

Ha ha ha - och så över till min blogg igen :-D! "Den som är så viktig så jag inte ens skriver i den.." Om du inte bryr dig ett vitten om bokstäverna som radas upp efter varandra, så kan du ju kanske slänga ett litet hastigt öga på mina bilder. Det jag skulle önska var att du hittar en tråd till något genuint inom dig själv, och får möjlighet att hitta DIN puls. Du kanske inte alls är lagd åt "naturromantik", och då kommer du förmodligen inte återkomma hit heller... Men OM - så försök. Bottnen finns inom dig.

På återseende!/Kicki

Tja, jag vet inte om jag har några "trogna läsare". Men oavsett vilket så är det ett bra tag sedan jag tog mig tid att skriva här. På ett sätt känns det inte lika "viktigt" längre kanske då jag faktiskt får utlopp för min skrivklåda på andra kreativa sätt. Men det är ju ändå ganska kul att få ut sina bilder på ett smidigt sätt.

Idag hade jag med mig kameran! På väg till en om möjligt ännu mindre ort än den jag lever i, så hade jag min trogna Canon med mig. Vädret har varit helt fantastiskt fotomässigt idag. Hög och klar luft med en gnistrande sol. Det betydde att det var underbara älvor som dansade på de sjöar/sankmarker som jag passerade. För en gång skull hade jag inte "elden i baken" utan kunde med hyfsat gott samvete stanna och föreviga skådespelet framför mig. Då är det faktiskt lätt att leva!

Jag kommer väl leverera några av alstren här. Jag hoppas ju också på att få möjlighet att hitta fler fantastiska motiv att föreviga. Det var tex frost tidigare i morse, och det är så helt makalöst vackert när hela naturen för en stund är blekt av en blågrå matta. Man kan hitta de mest fantastiska färgsensationer då.

Håll till godo!/Kicki

Tisdagar är min "lugna" dag.

Det är den dagen i veckan som jag inte åker så långt bort för att jobba, bara ca 2,5 mil. Jag kan vara hemma tills ungarna har gått till bussen som tar dem till skolan, och det känns numera faktiskt som ren och skär lyx! Annars har jag ju åkt långt innan de kliver upp numera. Det är maken som får "lyxa" i stället vanligtvis. När det inte fungerar så behöver de minsta tomtarna vara på fritids ganska tidigt, men än så länge denna höst har vi sluppit det "trasslet". Två avbokade besök idag gjorde dock att det blev lite hackigt i min planering. När jag inte vet om sådant innan så har jag ju heller inte kunnat planera in att göra något annat på den tiden. Men, det är så det är i mitt jobb...

Betydelse av ljus!

Nu märks det verkligen mycket tydligt att vi går med stormsteg mot hösten! Det är helt mörkt när jag kliver upp (inte på tisdagar än....) och det gäller verkligen att vara disciplinerad för att hinna med uteaktiviteter när man kommer hem... Jag gillar INTE att det blir mörkt! Jag älskar verkligen Sveriges årstids skiftningar, men lider en smula över att det är så mörkt under vinterhalvåret.

Höstnyhet!

Jag kunde inte låta bli utan att "trixa" lite med utseendet på min blogg. Det känns roligt att kunna följa med i årstidens växlingar även med bloggen ;-). Hoppas ni gillar den!

Höst = vackra färger!/Kicki

Min helg har verkligen varit skön!

Jag hann skura marsvinslådor och för övrigt snygga till i marsvinshuset, utan att känna den där obehagliga känslan av att "måste hinna mer" i lördags. Mina små håriga grisar fick komma ut och mumsa färskt gräs, och det var faktiskt ingen som klagade... ;-). Det går annars lite i ultrarapid på den här fronten. Det är klart att jag skulle gärna vilja känna mig liiite piggare, liiite yngre, liiite rikare, liiite... Men på det hela taget så tror jag nog att jag har det ganska ok faktiskt.

Stora ögon

Hästarna går fortfarande ute, och C-ponnyn har satt en ganska lurvig päls. Han blir svett bara man sadlar honom, så naturligtvis kommer jag behöva klippa honom SNART (läs igår...). Jag måste bara komma ihåg att skicka iväg mina skär på slipning först... När jag var nere i stallet och rumsterade om lite i helgen, så möttes jag av två vaksamma men nyfikna gula ögon. En "ny" katt! Det är en kattunge, som jag bara såg skymten av när den var helt liten. Våra katter brukar inte precis föda på trappan, så därför kan det ta ett par dagar att hitta de små liven. Denna lilla gråa varelse har jag som sagt inte sett på ett par månader, och var helt säker på att den inte fanns längre. Men här satt det och plirade på mig och följde uppmärksamt varje rörelse jag tog. Det märkliga är att den verkar inte vara så skygg. Jag kommer aldrig förstå mig på katter! Kattvänner kanske tycker att vår sk. katthållning är i magraste laget, men vi har väldigt trevliga katter som hälsar vänligt på oss och som gärna blir klappade. Men de är inte påträngande, och framför allt slipper vi katthår i alla möbler... Vår lilla hund Affe är mycket god vän med katterna och speciellt gårdens hankatt. De ser verkligen roliga ut när de hälsar på varandra. "Stumpen" på kattvis, och Affe på hundvis - och de förstår precis varandra!

Híppos

Jag har varit ute och ridit också!! Jag skulle nog kunna bo i sadeln ;-). Skönare terapi står inte att finna kan jag meddela. Och då jobbar jag ändå i branchen! Det skänker kroppen en sådan makalös tillfredställelse att det nästan känns som man inte behöver uppleva något mer den dagen. Vi var ute i skogen, och jag kryssade lite ute bland trädstammarna i jakt på trattkantareller. Jag hittade några, men som jag tidigare nämnt så har jag hårda konkurrenter i form av vildsvin. Vi tog även hem våra "småflickor" eller som de också benämns som; "Humle och Dumle". Alltså våra två treårs ston. De är födda med bara några dagars mellanrum, så de är verkligen hårt sammansvetsade. De kände genast igen sig när vi lastade ur hemma, och de blev varmt mottagna av Wossna och Tips... Jag vet inte om man "övertolkar", men jag tycker nog att hästar verkligen kan se överlyckliga ut! Det var så jag uppfattade det när vi släppte Welwette och Roxette i hagen. Det blev jordens race, och alla fyra såg mycket belåtna ut där de stormade fram. Araberna i täten förståss....

Vardagen kallar..

Det var lite extra segt att masa sig upp i morse när klockan började ge oljud ifrån sig vid 05.30 Jag och en av sönerna åker hemifrån in knapp timme senare för att hinna med en buss som går 6.40 Ytterligare en timme senare hoppar jag av i Linköping och väntar in en annan buss som tar mig till ett ganska hyfsat stort sjukhus... Omkring fem i åtta stämplar jag så in, och sedan börjar min arbetsdag. Jag har fortfarande inte riktigt "koll" på rutiner osv här, men det kommer mer och mer. I kväll är det föräldramöte, också det i Linköping, så jag kommer nog inte att vara hemma igen förrän framåt 22-tiden... Denna dag blir verkligen bara äta - resa - jobba - resa - sova. Det får inte bli allt för många sådana dagar, för det är lätt att den lilla gnistan tynar bort då...

Ha en bra vecka!/Kicki

Nytt jobb och begränsad tid.

Det är så som mitt liv ter sig för tillfället. Precis just nu SKA jag egetligen ägna mig åt att skura marsvinslådor, men det ÄR ju så mycket mer lockande att sätta sig vid sin lilla dator en stund i stället. Sanning att säga så har jag knappt tittat på datorn under två veckor... Som pliktskyldigast har jag bara kollat av mejlen ifall det vart något viktigt som jag helst inte ska missa. Det brukar det ju ni inte vara... ;-)

Mina små bebisar växer och frodas - precis som det ska vara.

De har hunnit bli två vecko nu, och är riktigt apsöta! Vid 2 - 3 veckors ålder tycker jag lunkarya ungar är som sötast faktiskt. De har börjat få lite längre päls och ser sådär underbart bulliga ut. Efter 5 veckor ser de mer ut som rufsiga igelkottar :-)! Jag har bestämt mig för att jag bara ska behålla hanen. Han är klart bäst i kullen och ser ut att få en närmast perfekt päls. Han är dessutom bra i kroppen, det är bara öronen som det finns ett och annat att muttra om... Honorna ser bra ut de med, men är lite mjukare i pälsen. En av dem är redan tingad - Solstråle. Vi får väl se om jag lyckas få iväg även Solstrimma när hon fortfarande är liten bebis. Marsvin växer otroligt fort, och redan när de är 2 månader så ser de nästan "vuxna" ut.

Svampskogen kallar!

Jag verkligen SKA ta mig i alla kragar jag har idag - eller i morgon och ge mig ut på svampjakt från hästryggen. Tänkte nästan kombinera två roliga saker samtidigt. Med tjocka benskydd på märren så går det bokstavligt talat att gå över stock och sten i jakt på skogens guld! Tyvärr är vildsvinen otroligt ihärdiga i SITT letande efter samma sak, så ofta kommer man för sent... De rensar verkligen rubbet! Vi har stött på vildsvin några gånger när vi varit ute i skogen Wossna och jag, men det är hittills alltid grisarna som blivit räddast. Häromkring började nästan bli en liten "industri" med vildsvinsjakt, så överallt i skogen stöter man på utfodringsplatser. Wossna är ganska skeptisk till dessa ofta ganska stinkande områden, men hon går snällt förbi dem. Det är tur att jakten bedrivs företrädelsevis nattetid - annar skulle jag nog snart inte våga ge mig ut i skogen. SÅ många matställen finns det alltså...

Dammsugarvals

Om jag känner mig riktigt ordentligt duktig, så kanske jag lyckas klämma in en date med dammsugaren idag också. Min tvätthög (alltså - enbart mina egna kläder) har antagit en lite väl omfångsrik kulle, så det kanske blir en liten tur till strykbrädan också i helgen. Men framför allt så ska jag NJUTA av att det är sol, och att det är härligt klar luft OCH att jag är ledig :-).

Septemberoptimism/Kicki