Nya tag

Nu har jag börjat jobba igen efter semestern. Det betyder antagligen att jag kommer skriva mer i denna blogg... ;-). Det är konstigt det där med att när man borde ha tid, får man så mycket mindre gjort. Fast å andra sidan har det varit riktigt skönt att inte vara styrd av datorn. Det kan nästan bli ett "måste" att kolla mejl och slänga ett litet getöga på bloggen. Jag känner inte att jag behöver någon bekräftelse genom mina rader här, utan jag skriver enbart för att det råder skrivklåda i mina fingrar! Under semestern har min skrivklåda helt enkelt varit något mildare, samt att jag har frilansat en hel del på lokaltidningen.

Zimzon och Zelanora

Jag har däremot haft tid att tänka och så småningom planera. Det är fullständigt klart för mig att jag inte är "slut" som uppfödare av den helt underbara marsvinsrasen lunkarya! Trots allt elände som jag känt när nästan alla mina vackra trasselbollar dog i somras, så är jag sugen på att börja på nytt. Det betyder att jag har varit hos Liza Björk och inhandlat två stycken nya ljuvliga grisar. Jag har inte tagit några kort på underverken än, då de fortfarande är lite förundrade över vart de hamnat. Men söta som socker är de! Det är hanen Lillhagas Zimzon, som är ganska hårt linjeavlad och Lillhagas Zelanora som haft en kull hos Liza redan. Med lite kloka inköp så tror jag att dessa två kommer bli värdefulla i min fortsatta avel.

Datormografi

I morgon bär det av till sjukhuset med "sonen med nacken". Då ska domen falla, och vi får veta om han har en spricka i nacken eller inte. Om han inte har det så slipper han sin stödkrage, men om det ÄR en spricka och inte bara en "växtzon" så får han gå ytterligare minst 3 månader med sin vita starwarsliknande tingest runt halsen. Vi håller tummarna som ni alla förstår!

Slut i rutan, och på semestern.../Kicki

Min lilla unge

Man lever varje dag som om inget ont kunde hända. Och så galet fel man har!! Det är ju bara en fråga om att ha tur har jag nog kommit fram till. Vissa saker händer utan att man har något som helst att säga till om. Min stiliga unge som finns på korten längre ner på Wossna är inte lika käck längre...

Tur i oturen

Det kunde dock ha gått mycket värre skall säga. Men såhär hände det:

 Ungen var på fotbollsträning. Telefonen ringer. Tränare talar om att ungen kanske fått hjärnskakning. Ambulans är på väg. Make åker för att möta upp.

 Detta är vad som verkligen hände:

Unge spelar fotboll och får på något märkligt sätt sin motspelares hårda knä i nacken. Han tuppar av för ett ögonblick, och beter sig mycket konstigt sedan när han vaknar. En person som jobbar på räddningstjänsten tillkallas, och han säger att mitt barn inte får flyttas utan man ska tillkalla ambulans. Detta sker, och de lägger honom i en "vagga" och spänner fast honom.

  På sjukhuset röntgas han, och man konstaterar att han förmodligen har fått en spricka i en nackkota....

Spruckna planer

Egentligen skulle mitt barn ha åkt till Italien på söndag. Han skulle åkt med konfirmationsgruppen. I stället går han här hemma med halskrage och ska hålla huvudet väldigt still. Han får inte duscha ens utan kragen. På tisdag ska vi in och datomografiröntga honom för att vara på den säkra sidan. OM det är en spricka - vilket vi numera utgår från att det är - så får han ha kvar kragen några månader till. Om det inte var en spricka så slipper han kragen. Han fyllde 15 bara några dagar innan detta skedde, och han klarade sitt EU-moppekort två dagar innan olyckan. Men inte får han åka moped som det är nu...

Men om inte om funnits...

Så skulle faktiskt det kunnat bli mycket värre! Han skulle kunnat vara totalförlamad....

Snacka om iskalla kårar!!/Kicki

UNDERBARA sommardagar!

Nu har det varit en helt fantastisk sommar i tre veckor!!! Gissa om jag går och bunkrar upp inför den väntande vintern... Det kommer kännas bara sååå skönt att kunna tänka tillbaka på härliga sommardagar när det är varmt i både luften och vattnet. Visserligen har jag kanske inte varit den flitigaste beachbesökaren i alla fall, men livet känns ändå lite lättare att leva under de här omständigheterna.

Frankrike/Sverige

Sonens "extrafamilj" har dragit vidare till Bergen - Norge, förutom deras son Fabian som stannar här under tiden hans föräldrar tittar på fjordar. Jag börjar snappa upp lite franska faktiskt, och jag tror att "Fab" börjar förstå vissa svenska uttryck också. Annars är han en tämligen enkel gäst att hålla på gott humör. Bara han får sitta vid MSN så är han nöjd... ;-)

Tusen tack Arne!!!

Jag fick bilder idag från min gode vän och för ett par veckor sedan tillfällige vapendragare. Egentligen är det hans fruga som är orsaken till vår bekantskap. Hon är en av alla oss som kämpar på med våra arabiska fullblod. Vi satt tillsammans och försökte bringa ordning i sekretariatet på Sportcupen, och jag kan garantera att Helena är en trygg hörnpelare att luta sig mot!!! Hennes make Arne, "följer bara med" som han så anspråkslöst påstår, men han slet allt han också dessa intensiva dagar. Och han hann till och med att ge sig ut med sin fina kamera och föreviga vissa moment. Joo, jag hade VISST kameran med mig jag också. Men tror ni att jag använde den....? Hur som haver så visar jag lite prov på både Arnes skicklighet med kameran, och sonens skicklighet i sadeln. Jag gillar speciellt de kort där han galopperar utan jacka. Snacka om total balans! Kolla lodplan öra - axlar - höft - knä - häl...

Speed

Det är alltså kort tagna från den sk. speeden, eller galopptävling en och en. Det gällde alltså att rida så fort man bara kunde/vågade på 400 meter. Där blev alltså sonen och Wossna placerad femma!! Svart jacka på ungen = allvar! Utan jacka = galoppera tillbaka till stallet för att hämta jackan... Han hade faktiskt väst på sig vilket var obligatoriskt, men vi hade inte koll på att man desstom skulle ha långärmat på sig. Det var därför många som fick galoppera tillbaka och ta på sig lite kläder. Wossna lyssnar med ett öra på sonen och ett väldigt intensivt öra på hästarna framför henne. Modern sväller av stolthet förståss. Åter igen TACK Arne för superfina kort!!!!

För en gång skull INTE fotograf/Kicki

Är man trött eller är man trött??

Det har tagit ett tag för mig att förnya lusten att skriva i min blogg faktiskt. Efter att nästan alla mina marsvin förolyckades så gick liksom luften ur. Men som väl är går ju livet trots allt vidare, och för mig gjorde det det med besked! Nu är det måndag eftermiddag, men jag känner att det är inte förrän nu jag börjar vakna till lite. I onsdags åkte jag, mannen och två söner samt en flickvän till en av sönerna, iväg till Strängnäs. Destination Näsbyholm. Där har jag tillbringat fyra dagar i ett sekretariat... Det har varit vansinnigt roligt och vansinnigt jobbigt. Man är som torparfrun - först ur säng och sist i säng.

Ungen red faktiskt!

Jag har ju försökt att motivera sonen till att vara med och hoppa i Näsbyholm, men han har inte tyckt att han hade tid. Han var dock anmäld till polebending (slalom med häst - utan skidor) och speed 400m. Men när han satt i torsdags och tittade på unghästtävlingarna och när de hoppade (tror det var 50 cm) så blev han riktigt taggad. Sagt och gjort, han efteranmälde sig till EN METER....

Hur gick det då?

Själv tog jag mig nästan inte ur sängen i morse... Min rygg har totalt gett upp dessa dagar sittandes på en hård stol i ett litet sekretariat. Jag red faktiskt Lätt B:1, men det gick "åt skogen". Eller, det gick antingen vansinnigt bra eller vansinnigt dåligt! När jag försökte sitta till lite och Wossna "gav igen" så körde det knivar i ryggen så jag tillslut inte kunde hålla tyst! I mellantraven på diagonalen gick det bara inte att sitta ner, vilket fick till följd att Wossna blev EXTREMT stötig!! Jag höll nästan på att flyga ur sadeln när vi kom till spåret igen då hon RIKTIGT körde bogarna i backen... Jag skrek faktiskt till, och sedan bestämde jag mig snabbt för att stryka mig i Lätt A:1....

Ungen fick hålla familjefärgerna högt i stället...

I hoppningen var det likadant som för mig i dressyren. Antingen hoppade hon små hus - eller inte alls! De har ju inte precis tränat ihjäl sig innan dessa tävlingar..... så annat var ju faktiskt inte att vänta. Första hindret kom de i alldeles för mesig galopp till, varpå Wossna naturligtvis stannade. Lite vingligt till andra, och så ytterligare ett stopp. Sedan lossnade det, och "gamla Wossna" kom tillbaka och hoppade med en härlig teknik. Tills de kom till en vattenmatta... Det gick för fort (enligt min unge också faktiskt..) och hästen fick inte tillräckligt med tid på sig att titta till vad det var. Hon la in sin berömda Wossnanit, och i den hastigheten så satt inte ens mitt barn kvar i sadeln... Men det tog han igen i speeden!!! Där blev han placerad femma endast 1.19 sek efter vinnaren!!  Och detta i ett startfält av 21 startande. Han fick tiden 29.47 sek på 400 m, och detta allra första gången både häst och unge är med på något liknande!! I polebending var det ett "förskräckligt" liv på läktaren :-)!! Alla skrek och hundarna fick "spelet" och skällde villt!! Där kom Oscar och knep en fjärdeplats på 26.41 Vinnaren här hade 25.25 (Gratts Jozzan!!!) så de var och nosade i bakhasorna även här! Wossna var TOTALT oberörd av allt oväsen från läktaren!! Hon ägnade inte publiken en blick ens...

Nu ska vi vara värdar en vecka.

Äldste sonens Frankrikefamilj är på besök sedan i lördags och de åker på söndag. Så det är verkligen från det ena till det andra... Men, livet är ju till för att levas sägs det, och det är väl detta som är att leva... Men jag skulle nog allt vilja tillbringa lite mer tid i sadeln ute i skogen....

Trött och nöjd/Kicki

Det är drygt en vecka sedan jag bloggade senast.

Visst har jag mycket att göra, och visst kan det ibland kännas som att jag "stjäl" tid från något annat när jag sitter vid datorn. Men ibland blir liksom allt så obetydligt, även en blogg.

Ofattbart..!!

Det är en vecka sedan det hände nu. Närmare bestämt i torsdags förra veckan. Hemma hos mig var det en varm dag med flödande sol. En perfekt dag för att skura marsvinsburar med andra ord. Jag har gjort mobila hagar av kompostgaller till marsvinen att hägna in områden för det att beta på. Jag (eller egentligen min man..!) har helt enkelt sågat itu gallren på mitten och på så sätt fått galler som dels är lätta att trycka ner i marken, och dels inte är så höga så det blir besvärligt att böja sig ner och plocka upp ett marsvin. Där gallren stått tidigare (på norrsidan av huset) var det helt avbetat, och eftersom jag visste att det skulle ta flera timmar att skura marsvinslådor så tog jag tid till att flytta hagarna till ett nytt ställe. Det fick bli i en slänt där det växer mycket högt gräs med väldigt många olika örter. En perfekt marsvinehage med andra ord! Och mycket riktigt så blev mina små trasseltroll helt överlyckliga och började genast att göra tunnlar i gräset.

Det VAR som sagt en mycket solig och varm dag. Jag gick och tittade till dem med jämna mellanrum för att del se så ingen hade rymt, och dels se ifall jag behövde flytta på solskyddet jag hade riggat upp. Det tar lite tid att skura 15 marsvinslådor, så jag fick in lite rutin på att efter några lådor gå och titta på marsvinen. Jag började närma mig slutet, och skulle bara titta till de små grisarna för att sedan gå in och fika. Den syn som mötte mig då går inte att återge! Solskyddet hade blåst omkull, och runt omkring i hagarna låg mina älskade marsvin antingen redan döda eller döende. Sju av dem levde fortfarande men var väldigt medtagna och mer eller mindre bortdomnade. Jag sprang och hämtade kallt vatten och doppade ner dem i, och la dem sedan i skuggan med en handuk om. Det var bara två som överlevde...

Spillran kvar

Två av mina marsvin hade jag inte satt ut i hagarna. Jag brukar nämligen sätta alla hanar i en stor hage och alla honor i en annan. Men så har jag en hane som är en riktig slagskämpe, så han fick sitta tillsammans med sin fru på ett helt annat ställe - helt i skuggan. Det är alltså bara fyra marsvin kvar av min besättning på 30 ljuvliga marsvin... Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå att det har hänt. Och det värsta är att det är mitt slarv som orsakade deras död! Stackars små liv! Jag hoppas innerligt att de domnade bort innan de hann och lida!!! De två som klarade sig är två honor som egentligen också sitter med hanar. Deras kavaljerer klarade sig inte, men dessa två var starkare.

SOLEN DÖDAR!!

Jag tror nog de flesta som håller på med marsvin vet att de lätt drabbas av värmeslag - det visste jag också! Men jag skulle verkligen vilja stryka under att de är EXTREMT känsliga för solen!! En varm bil är också rena dödsfällan. Det hade gått max en timme sedan jag tittade till dem tills dess att de var helt utslagna. Det kommer ta tid att komma igen......

Från en stor idiot!/Kicki

Dämpa takten tack!

Jag tycker att det borde vara fler än jag som reagerar! Det ÄR helt klart så att jordbollen snurrar fortare nu än när jag var barn. Vem som justerat maskineriet kan kanske diskuteras, men helt klart så går dagarna med en rasande fart! Hur förklarar man annars att det är SISTA JUNI idag?? Häpp, det är liksom redan en sommarmånad som gått till ända...

...träningsvärk i fingrarna...

Ni läser just nu ord skrivna av en frilansreporter...! Jag tycker att jag har alldeles för lite att göra, så jag har lyckats fylla mina eventuellt lediga stunder med lite mer jobb. Jag skriver alltså för lokaltidningen när de ordinarie journalisterna tycker att de behöver vara lediga. Just denna helg har det hänt MASSOR i vår lilla kommun. Jag har flängt från det ena evenemanget till det andra, och suttit och stirrat med torra ögon in i datorn när det ska teleporteras till text. Jag älskar verkligen att skriva - tro inte annat!! (Tja, det kanske märks här också en smula...) Men när det finns en sk. deadline så har bokstäverna en märklig förmåga att fastna i handlederna innan de når fingertopparna. Det blev tillslut sju artiklar i alla fall, och jag vet ju att de inte får plats i dagens tidning precis... Men, vad gör man inte? Allt för publiken! I sinom tid så kommer nog jag också att ha koll på "spalter", "ettor" och "femmor", "puffar" och "gluggar".

Oplanerade avbrott.

För den som hängt med lite i denna blogg är det inte någon nyhet att jag rider. Det kanske till och med är välbekant att jag har lite "hemliga" drömmar om att komma ut och tävla en smula i dressyr. En ännu djupare dröm är hopptävlingar, men då behöver jag gå i någon form av terapi först för att hitta tillräckligt med mod... När man har lite tävlingsambitioner så är en god förutsättning för att lyckas att man regelbundet tränar för skickliga tränare som man känner stort förtroende för. Jag är lycklig nog att ha funnit just en sådan tränare. Men man behöver också rida däremellan. Det är här som mitt krux kommer in. Wossna har nämligen haft svårigheter med sina skor... Till att börja med så får jag nog ta på mig skulden en del själv. Jag hoppades att jag kunde lita på hennes i och för sig mycket fina hovkvalité, och skjuta upp skoningen ett par veckor så hon kom i fas med mina övriga hästar. Det hade säkert också gått, om inte slutet av maj och början av juni varit sällsynt regnfattig. Det innebar att hennes hovar torkade rejält, och hon tappade hela TRE skor innan hovslagaren hade möjlighet att ta sig an henne. För några dagar sedan tappade hon så åter en sko - en av de nya då naturligtvis...

Insiktsfull tränare.

Det var alltså dressyrträning igår. Åter igen fick jag träna på en häst med bara tre skor... Denna gången så märktes det dock. Inte så att Wossna haltade, men hon "krånglade" mer än vanligt, och hade betydligt svårare att slå sig till ro i speciellt vänster varv. Jag märkte skillnaden redan när jag tog in henne från hagen, så jag var faktiskt lite beredd. Detta sto har "lurat" mig tidigare. Hon haltar sällan när hon har ont, utan det är på hennes beteende som man märker att något inte stämmer. Detta betydde att vi inte pressade henne, utan jobbade nästan enbart med lösgörande arbete. Men som min tränare Ulla sa, "Det var ändå bra, för nu såg vi ju tydligt vad som är hennes stora problem och kan jobba vidare med det". Ibland önskar jag att jag hade någon som kunde sitta och filma alla träningar för Ulla. Jag får så vansinnigt många AHA-upplevelser, men det gäller ju att komma ihåg dem också... Men om inget mer drastiskt händer så är planen att Wossna följer med mig upp till Strängnäs och Sportcupen (se logga på denna blogg!!) och att vi ska genomföra ett par dressyrprogram i alla fall. En av sönerna kommer dessutom att rida speed och polebending. Det tänker jag inte ens tala om vad det är :-D!

Kan någon sänka hastigheten på juli??/Kicki

En ständig kamp.

Det går! Om man är beredd på metoden. Visserligen är det både energikrävande och sorgligt, men fortfarande funktionellt. Måndag och tisdag har jag varit själv med mina tre tonårssöner hemma. Jag har förvisso jobbat på dagarna, men nätterna har vi tillbringat under samma tak. Dessa tre musketörer har åtagit sig att rödfärga byns kyrkstall, och startade munternt måndag morgon. Joo, jag ÄR stolt över mina gängliga barn :-). MEN.... Det märks allt för väl hur bortskämda de långa liven trots allt är! När jag ganska trött kom hem sent på söndagskvällen efter en intensiv och innehållsrik helg i "Sveriges London" fick jag tyvärr uppbringa de sista krafterna och få ett smärre utbrott. Köket var mer eller mindre en krigszon... Jag kunde räkna till hela åtta mjölkpaket, som visserligen mycket prydligt stod uppradade på köksborden, men som naturligtvis skulle ha befunnit sig på annan mer lämplig plats. Osv, osv, osv. Tre slokörade söner tog gemensamt krafttag och fixade köket där på natten till måndagen. När jag så kommer hem från jobbet i måndags, så var det inte helt olikt situationen från kvällen innan... Hur lyckas de? Det går som sagt - men det krävs att man får utbrott! Men de gör det ju i alla fall tillslut..... Gör i ordning alltså.

Lejon eller mus?

Natten till igår var hemskt blåsig på mina breddgrader. Igår fick jag faktiskt tillslut ta på mig jackan inomhus på jobbet för jag lyckades helt enkelt inte att bli tillräckligt varm på annat sätt. Värmesystemet är av det mer snillrika slaget, och hänger med andra ord inte riktigt med i svängarna. Jag skänkte min lille son både fem och hundra tankar på morgonkvisten hur han hade haft det i tältet under natten. Det är första gången som han är borta så helt själv, och han kom ju dessutom lite senare än alla andra pga vår Göteborgsvistelse. Tidigt på kvällen igår fick jag så ett telefonsamtal från maken. Han hade blivit uppringd av lillsonen, som med darrande röst hade talat om att han ville åka hem. Jag ringde upp lägret och fick prata med den lille vikingen. Joo han ville väldigt gärna åka hem! Det var kallt, blött, tråkigt, äcklig mat - you name it, som i min djupaste hemlighet bekräftar ALLT jag känner för just scoutläger.... Visst åkte jag och hämtade det övergivna lilla barnet. Fattas bara annat! De käcka scouterna var på väg i gåsmarch till kvällens lägerbål när jag kom, men inte ens denna begivenhet önskade barnet att bevista - utan ville HEM! Tårarna kom lite förargligt trillandes nerför kinderna strax innan han kröp in i min famn. Fatta att ALLA barnens föräldrar hade lusläst lappen inför lägret mer noga än vad vi gjort. För ALLA barnen hade med sig hinkvis med godis - utom just vår lille son...! ALLA hade med sig sittunderlag - utom just vår lille son. ALLA hade med sig kniv - utom just vår lille son. Vem som helst kan ju begripa att man vill åka hem då!...

Tänkta tankar i efterklokhetens ljus

Det visade sig att natten hade verkligen varit vidrig för just mitt lilla barn. I ett grönt tält skulle sex grabbar i samma storlek som vår son kampera ihop. Eftersom han kom dit sist fick han platsen precis innanför tältöppningen. Övriga killar (...hmm - helt "oskyldig" var nog inte vår telning heller...) hade bestämt sig för att busa med flickorna i tältet bredvid på natten och bestämde att tältet skulle vara öppet för att de snabbt skulle kunna ta sig ut. Det bar sig dock inte bättre än att de små krigarna somnade innan de hunnit sätta sin plan i verket. Mitt lilla barn har som sagt inte varit på dylika tillställningar förr, utan hade tagit av sig sina kläder och krupit ner i sin sovsäck iklädd enbart kalsonger... Dessutom lyckades han med konststycket att trassla till sin sovsäck spåass att den inte gick att stänga! Den var med andra ord helt vidöppen. Där låg han, precis intill tältöppningen, naken i en helt öppen sovsäck under just denna natt när det blåste halv storm. Om han frusit? MHM!! Varför sov det inte en ledare i varje tält? (Hur ovanligt är det på en skala att barn i den åldern känner sig otrygga nattetid...?), varför såg man åtminstone inte till att alla fixat med sin utrustning så föruktsättningarna för en god sömn åtm. fanns? Varför kollar man inte att tältöppningarna är stängda? Osv osv osv... De äldre sönerna höjde lite förbluffat ögonbrynen när de hörde detta. Deras erfarenhet av scoutläger är betydligt större än lillebrors, men där har ledare funnits och tagit hand om ungarna på ett helt annat sätt. Well, lika bra att han "ballade ur" och kom hem i stället... Men liiiite trött blir man allt att det som tas för givet inte fungerar...

Wossna då?

Joo, hon har som sagt haft tappskor så det räcker och blir över. Men igår fick hon så sina tassar vidgjorda. Pga en helt oplanerad tur till ett scoutläger så fick jag inte till det med någon ridtur i alla fall.... Men IDAG ska det dock bli av!!

"Nu är den sköna sommar´n här"..../Kicki

Men först bara lite EM-reklam/påminnelse!

Gå gärna in på AHIS hemsida och kika på auktionen där. Bäst är givetvis om du finner något där som du skulle vilja bjuda på och på så sätt bidra till att sponsra duktiga ekipage att kunna åka ner till Österrike och hålla de svenska färgerna högt! Jag TROR att du kan använda "flaggan" som länk!

En lite lätt splittrad familj

I helgen som passerat åkte en ganska kraftigt reducerad skara av Westerdahlningar till Göteborg. Vad är det man säger - "vi hade i alla fall tur med vädret"... Nja, nu ska jag inte ge sken av att det var särksilt besvärligt eller att det hände några hemska saker. Vi åkte helt sonika iväg på lördagmorgonen, något senare kanske än vad vi först planerat. Vi fick för oss att vi skulle skaffa Göteborgskortet via en av två av ICA utvalda turistinformationer. Vi skulle nämligen som ICA-kunder kunna få köpa det billigare... Men, när vi letat oss fram till den vid Kungsportsplatsen upptäckte vi att det var helt förgäves! Det var stängt på självaste midsommardagen. Tänk va! En turistinformation som har stängt när det är midsommar...!! Det KRYLLAR ju för 17 av turister i sta´n då!! Det var åtminstone billig parkering ;-) Vi ställde bilen strax intill stationen och behövde bara betala 2,-/timme för detta!!! Vi åkte till Nordstadstorget och gjorde samma upptäckt där... Vad ÄR det med Sverige på midsommar? Denna lilla extrasväng gjorde att vi "missade" över en timme av vår dyrbara tid på Liseberg - helt i onödan som sagt. Men, vi parkerade på "evenemangsparkeringen" som ligger mot Mölndalshållet till från Korsvägen, och där kostade det 15,-/timme för de tre första timmarna, och 60,- sedan för 12 timmar... Vad är det man säger? "Man tar igen på karusellerna det man förlorar på gungorna", eller nå´t ;-)

Med ålderns rätt...

Jag tyckte nog att det var ganska roligt egentligen när jag var tonåring/yngre vuxen att åka i de olika atraktionerna på Liseberg. Men idag är jag så nöjd med att se mina söta barns lycka, och själv stå med benen tryggt förankrade på moder jord. Dels har jag faktiskt börjat att känna av att jag mår illa när de snurrar (typ virvelvinden...) vilket inte är så behagligt. Dels har jag upptäckt att jag är aaaningen fegare... Men! Ska det utmanas öde så ska det göras rejält! Jag ställde mig helt sonika i kön till Balder! En mor kan liksom inte "fega ur" inför ögonen på sina små söner 9 och 11 år gamla när det sedan verkligen gäller, utan det är bara att bita ihop! Balder är alltså en berg-och-dalbana utan dess like... Dessutom helt byggd av trästommar! Och visst får man åka - läääänge... Men, den som är skarp i sinnet kan ju förstå att jag överlevde :-). Jag kan inte lova att jag gör om det. Efter en lång dag var det ganska skönt att krypa ner i hotellsängen och slockna. För att inte TALA om hur underbart det är att gå till hotellfrukosten och ta riktigt god tid på sig och bara n j u u u t a!

Älgar och pingviner.

Söndagen blev en blöt tilldragelse. Det småpinkande skurar lite nu och då under hela dagen. Det blev en sväng till Naturhistoriska museet i stället för en båttur till Nya Älvsborgs fästning. Naturhistoriska i Göteborg är inte ett jättemuseum, utan ungarna orkar verkligen med att traska runt och titta på alla uppstoppade djur av bokstavligt talat ALLA sorter. Bland annat finns där en "riktig" blåval som huserar i eget rum. På valdagen (göteborgare har verkligen humor!) är valen öppen så man kan gå in i den. Men vi fick nöja oss med att betrakta besten utifrån. När vi tyckte vi gjort detta klart, hittade vi en liten pizzeria i närheten av Linnégatan och fick i oss lite föda. Sedan bar det iväg till Slottskogen! Det är egentligen inte klokt vilken förmån det är att helt fritt få ströva omkring i denna underbara park! Vi såg älgar, sälar, dovhjortar, getter, gotlandsruss och en uppsjö av olika slags fåglar. Vi orkade inte gå ända bort till flamingosarna (eller hur bestämd form plural heter...), utan nöjde oss med att ana några rosa fläckar på långt avstånd. Det som verkligen var värt allt pissregn den dagen var pingvinerna :-). De hade fått en bassäng att leka i - och SOM de lekte! Värsta uppvisningen för oss!

Inget liv är som lägerliv.

Jag och grabbarna tog så småningom tag i saken, och vände nosen hemåt igen. Mannen lämnade vi kvar i den stora staden, då han skulle vara kvar i jobbet under några dagar. Jag tog "en liten sväng" förbi Aneby för att lämpa av den ene av sönerna. Han ska nämligen tillbringa följande vecka på musikläger där och spela trumpet hela dagarna... Detta har han sett fram emot väldigt mycket, men han var på fiolläger förra veckan - så musik har han verkligen blivit utsatt för det stackars barnet :-). Den yngste följde dock med mig hela vägen hem. Men jag jagade upp honom i den arla morgonstunden igår när jag skulle åka till jobbet. Jag tog bilen till Linköping, och "passade på" att släppa av denna lilla unge på scoutläger. Han kom precis lagom till deras frukost...

KANSKE att jag lugnar ner mig när jag själv får semester../Kicki