...var det under midsommar!

Några ensamma prästkragar hängde lite slokörat från midsommarstången. Det var björkslyt som fick pigga upp. Men varför hänga läpp för sådant? Vår midsommar började som våra större tillställningar brukar... Någon i familjen är tvungen att uppsöka vården akut. I julas var det yngst sonen som fick akut blindtarmsinflammation. Nu var det mannen som fick ge sig iväg i arla morgonstund till TANDLÄKAREN..! En rotfylld tand valde nämligen att klyvas på mitten kvällen innan, vilket gjorde det helt omöjligt för stackars karln  att äta över huvud taget. Japp! Så bidde man ensam om att fixa allt i alla fall.... Mina slöa tonåringar tyckte att "de var ju ändå lediga" så det var ju inte så viktigt att kliva upp ur de söta små sängarna. Tillslut blev jag ganska rejält sur när klockan började dra sig mot halv tolv. Klockan tolv var planen att vi skulle äta, och inte var saker och ting färdigt såsom jag hade tänkt tills dess! Sammanbitet muttrade jag mellan tänderna att det "här minsann inte är ett hotell för übertrötta tonåringar", utan de slöa kräken fick ögona böj ramlar ur bingen och sätta fart! Lite slokörade gick de faktiskt omkring och ägnade sig åt tilldelade sysslor. Jag är lite extra nojjig när mina föräldrar ska komma hem till oss. Det beror faktiskt inte alls på att jag vill visa upp ett perfekt skött hem (skulle aldrig orka ha det "perfekt"!), utan jag vill underlätta för far min att vistas där över huvud taget. Han är pälsdjursallergiker, och vi har MÄNGDER med olika sorters djurepitel i skrymslen och snår. Där har faktiskt städning en betydande effekt!

Det blev precis som ABBA-reklamen!

Ni vet den där där familjen springer ut och in från trädgården - allt efter naturens nycker. Regn - solsken - regn - solsken osv. Det blåste rejält, och precis när så den hemvändande maken tillsammans med ett par raska söner skulle börja duka ute i trädgården så började det att regna! MEN! Vi har ett för året nyinköpt sk. partytält modell billig (Rusta eller var det Klas Olsson?). Maken tillsammans med fler hurtiga söner påbörjade konststycket med att sätta ihop denna uppfinning, så vi i alla fall kunde äta ute. För varmt var det! Strax över 20 grader. Tja, när partytältet väl var på plats (ca 40 min senare) så hade det hunnit att både sluta och börja och sluta igen att regna. Vi bänkade oss ute i trädgården och avnjöt vår matjesill och nypotatis. Småknoddarna fick kassler i stället. Preciiiis när vi var färdiga och hade svalt sista jordgubben, så tog vinden tag i taket på tältete med förnyad kraft. Denna gång lyckades inte tältpinnar och dyl. att hålla förankringen till jorden - utan likt ett stort segel flög det upp i luften och landade några meter längre bort ifrån oss. Det var bara en sådan ofattbar tur att ingen fick en tältpinne i pallet!

Nöjda och glada kunde vi sammanfatta midsommaraftonen lite senare på kvällen.

Vi kunde då konstatera att den förälskade sonen hade valt att vara hemma, och hade flickvän hos sig hela tiden. Men vi såg inte så mycket av dem för det! De satt och myste uppe på sonens rum hela tiden, med bara lite avbräck för födointag. De andra tonårssönerna hade åkt iväg på eget galej. Den äldste hade fortfarande vid kvällskvisten inte riktigt klart för sig vad "de skulle hitta på". Han ramlade in vid 20-tiden med några kompisar, då de kommit på att allt ju var stängt allt vad matbutiker heter på midsommarafton....! Vi kunde avvara ett paket grillkorv, men sedan fick de väl äta maskrosblad eller hur de nu löste det hela. Jag konstaterade mot honom att en viss gnutta framförhållning gör ju faktiskt inte ont! Vi övriga hade tidigare på dagen åkt och bevistat byns midsommarfirande, och lyckades pricka in en riktigt solig tidpunkt på dygnet. Preciiiis när det var dags att packa ihop och åka hem kom regnet! Och det kom i FLODER! Jag tyckte nog precis som resten av familjen, att vi fått nog av uteliv för just den dagen, och satt inne resten av eftermiddagen/kvällen. Maken jagades dock ut i trädgården för att grilla lite senare, men det räknas nästan inte ;-). En på det hela taget mycket lyckad midsommarafton! Och alla var nyktra :-))!! (Fattas bara annat...)

Jag antar utmaningen Åsa!

Men först tänkte jag svamla om lite annat ;-). Dagen före midsommarafton. Förmodligen blir morgondagens väder snarlik dagens. Gråmulet och huttrande. Det kommer dessutom bli första midsommarafton där familjen blir kraftigt reducerad. Egentligen är det ganska märkligt att det inte inträffat förr med tanke på att mina tre äldsta grabbar är 18, 16 och 15 i år. Men det är helt sant - de har firat midsommar med familjen varje år. Just i år har de dock kommit på att det går att göra andra saker. 18-åringen har lite vaga planer att "hitta på något" med några kompisar. Hans sluga föräldrar har dock talat om att han måste infinna sig i hemmet senast kl. 07 på lördagsmorgonen. Han kommer låna en av våra bilar... Näste yngling är bjuden till midsommarfest av en kompis föräldrar. Det kommer tydligen bli en riktigt stor baluns! Den yngste av de tre är upp över öronen förälskad för tillfället. Såpass förälskad så den enda planen HAN har är att tillbringa nämnda afton tillsammans med tjejen. Och då kan de till och med tänka sig att vara hemma hos oss!!

Göteborg - here we come!

Jag och maken samt de tu småttingar som INTE uppnått den magiska tonårsgränsen, kommer tidigt på lördagmorgonen åka till Göteborg. Yngste sonen 9 år har tjatat hela vintern om att han vill åka till Liseberg... Så - vi drar helt enkelt dit i helgen och ska lyxa till det med att bo på hotell en natt. De tre stora drumlarna får vackert vara kvar hemma och sköta om hus och kritter. Det fungerar ju eftersom ytterligare en har berikats med körkort i familjen :-). Men detta betyder alltså att samtliga ungar skall befinna sig hemma på lördag morgon! Ett ganska smart drag för att ha lite koll ;-)... Protesterna har kanske inte varit öronbedövande, men visst har det nog tyckt att det varit helt "onödigt" att behöva åka hem...! Stackarna - de har fått på tok för hårda föräldrar...

Lite hästskryt åsså!!

Vår mycket kära C-ponny Tips vägrar att gå i pension! Han är också 18 år (tror vi - okänd härstamning) och borde kanske "stelna till" lite. Men icke! Han har fungerat toppen denna vinter på ridskolan. Just nu är han med på ridskolans ridläger och kommer vara det nästa vecka också. Ridskolechefens dotter har lånat honom på några tävlingar, och de har hittat varandra och det har gått riktigt bra :-). Vad gäller min egen son så är han inte speciellt tävlingsintresserad alls - tyvärr. Men han tycker att det är roligt att rida och hoppträna osv. Tips har alltså inte kommit hem än. Annars tror jag att han inte skulle må så illa av att få komma och käka lite gräs ett tag nu. Han är en ganska "viktbärande" ponny, och ser verkligen ut som en sådan som sväller upp till ballongliknande former sommartid. Inget kan vara mer fel! Tips håller igång själv i hagen, och har aldrig under de år vi haft honom plågats av övervikt! Han kan nog i princip äta hur mycket gott gräs som helst...

Nu Åsa - här kommer det!

UTMANINGEN!

Regler:

-Beskriv först reglerna  -Svara på alla frågor  -Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar,be dem läsa din  -Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

Det är länge sedan jag slutade med att ha "att-göra-listor"! Men det som står på programmet för idag är:

Vad gjorde du för 10 år sedan? 

I juni 1998 jobbade jag på ett socialkontor. Jag var nyligen åter igen gravid, men detta för sista gången - 5:e barnet. Sommaren genomlevde jag illamåendes och hösten släpade sig fram allt långsammare... Jag var med andra ord FRUKTANSVÄRT trött!! Vi bodde där vi bor idag, men hade om möjligt ännu fler/större projekt i görningen...

Ställen du bott på?

Jag är född i Vetlanda kommun och bodde där till 20-års åldern. Då tog jag en sväng ner till Gnosjötrakten och jobbade på en metallindustri. Efter en mellanlandning i hemkommunen igen så bar det iväg till studier i Göteborg. Efter det bodde vi några år i Marks kommun (Västergötland), innan vi tillslut så kom till Östergötland där vi bor idag.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

• Omedelbart byta ut bilarna!
• Renovera färdigt huset - bygga nytt stall.
• Skaffa konton till ungarna som kunde få bli deras trygghet i framtiden.
• Förmodligen starta ett företag.
• Betala för service som vi idag sköter själva

Personer du vill veta mer om

Jozzan, Linda, Lena, Ida och Helena (alla blogglänkar på min sida!)

Om du orkat att läsa ända hit - GLAD MIDSOMMAR!/Kicki

SPORTCUPEN 17 - 20 juli Näsbyholm, Strängnäs

Jag tar mig inte ens friheten, utan bara gör. Svenska arabhästföreningen tillsammans med Arabhästen i sporten ordnar tävlingar i dagarna fyra för fullblodsaraber. Det är flera år nu som dessa tävlingar gått av stapeln, och jag rekommenderar verkligen ALLA att dra iväg till Strängnäs för att få vara med om detta äventyr!! Det kommer ordnas med kvalitetsbedömning för unga araber första dagen, och sedan drar det igång med en hel mängd sportklasser. Så vill ni se riktigt vackra hästar (vilken häst kan vara vackrare än arabiska fullblodet?) som rids och körs i en uppsjö av olika grenar så KAN ni bara inte missa detta tillfälle! Det blir många olika westernklasser, dressyr i många olika svårighetsgrader, hoppning, speed (snabbast vinner - helt enkelt), polebending (slalom, men utan skidor!), terränghoppning, utställning, körning mm mm. Ett underbart tillfälle att få träffa likasinnade och bara NJUTA!

EM för fullbodsaraber

Det är inte bara i Sverige som rasföriningarna för arabiska fullblod satsar på ridsport. Detta har lett till att det också ordnas med ett mästerskap för Europa. I dessa tider är ju EM synonymt med fotboll allena, men ACK så fel det är! I Österrike kommer ryttare och kuskar från många europeiska länder att samlas för att göra upp om medaljerna i många olika grenar även där. Arabhästen i sporten har under flera år sponsrat de duktiga ekipage som åker från Sverige. Ett sätt att sponsra är att skänka något som kan auktioneras ut via webben. Det går helt enkelt till så att man skänker något (kan vara ridbyxor, en betäckning, vacker tavla mm) som läggs ut på AHIS:s hemsida. Sedan får vem som vill lägga ett bud och pengarna går alltså till EM-ryttarna från Sverige som AHIS sponsrar. För mer information och mycket annat roligt, gå in på AHIS hemsida. Har du något som du tror skulle kunna ge en slant (alla bäckar små!) till "EM-truppen" så tveka inte!

Kicki - hästgalen!

Tja, här är det snurrigt värre :-)

Snart är ett vikariat på 50% slut för min del. Det känns sorgligt för jag trivs verkligen på den vårdcentralen och har en hel del patienter som känns lite tomt att lämna. Jag har ju varit helt medveten om att denna dag kommer, men när jag blev anställd så kändes det såååå länge!

Den senaste månaden har det rasslat förbi både konfirmation och avslutning för vår 9:a.

Jag var med på niornas avslutning i kyrkan igår, men fick stå uppe på orgelläktaren pga allt folk som ville samma sak som jag. Sonen fick sitt betyg och han har skrapat ihop till fem VG och TOLV MVG - inte ett G... Visserligen så var tydligen maken också ett ljus i skolan, men ÄNDÅ! Han har ju faktiskt en och annan gen ifrån mig också - så man undrar ju...!! Vi han med en middag hemma tillsammans i familjen samt mina föräldrar innan det bar iväg igen till fest. Skolan ordnar med mat och livemusik kvällen lång för niorna, samt disco i skolan för åk 6 - 8. Smart!! Det är alltid relativt lugnt i vår lilla kommun av den anledningen i anslutning till skolavslutningen.

Marsvinen de kniper!

Det har suttit honor med hanar sedan början av april - men inte ett livstecken i magarna på dem för det... Jag vet inte om de inte vill ha bebisar på sommaren. På ett sätt har det varit bra då jag FORTFARANDE inte fått ordning på min hemsida! Det är helt enkelt tiden som inte vill vara med...

Men jag ser till att hålla mig sysselsatt ändå.

Jag är numera dessutom frilanskribent i vår lilla lokaltidning! Jag har dessutom lyckats klämma ur mig hela fyra artiklar med bilder till tre av dem. Jag har väl kanske inte precis kännt att jag var tvungen att gå under jorden ett tag efter publiceringen, men visst - grodorna frodas även via mina flinka fingrar... Bland annat skrev jag fel namn på en liten kille - som jag till råga på allt elände känner mycket väl! Jag blandade ihop hans namn med ett av mina söners namn... Kan det bli mer pinsamt...!

MEN det var ju inte om något av detta jag ville skriva om i kväll (eller - det är visst natt...)

Utan om att jag varit på dressyrträning åter igen i kväll för Ulla Wadeborn. Jag bara ÄLSKAR den kvinnn!!! Hon lyckas verkligen att få mig och min lilla Wossna att överträffa oss själva gång efter gång :-). Sedan vi red för henne sist så har Wossna fått flytta till sommarbete, och hon går med andra ord ute dygnet runt nu. Det har satt sina ganska väl synliga spår runt hennes mage ;-). Men det misspryder henne inte ett dugg faktiskt, utan hon ser bara stadig ut. Dessutom har hovarna fullständigt torkat ihop i värmen, så skorna glappar ganska rejält. En sko satt så på trekvart när jag hämtade henne i hagen ikväll, att det var ingen annan råd än att dra bort den! Och försök med att få tag på en hovslagare NU!!! Men i ridhuset besväras hon ju inte av att en tass är naken.

Ulla lotsade oss igenom 45 minuter, utan att jag knappt märkte att vi var igång!

Allt kändes så vansinnigt lätt och utan ansträngning!! Wossna fick nog lite känning av mjölksyra emellanåt, men vi trasslade oss förbi detta också. Det var verkligen superroligt att känna att hela Wossna var inställd på arbete, och hjälpte till efter förmåga. När jag, efter Ullas uppmaning, pressade henne lite till i galoppen, så blev hon dock lite sur och började studsa omkring en stund. Men, jag har nu med Ullas hjälp lärt mig att inte ta någon som helst notis om sådant, utan bara fortsätta med det jag begär av henne. Tillslut så ger mitt lilla sto med sig, och känner sig mycket nöjd med sig själv också :-). Jag fick till och med riktigt fin kritik för min sits!!! Jag påstods ha en "perfekt position" i sadeln, och vara helt stilla med både skänkel och hand. Det är kanske lätt att förstå varför jag är så förtjust just i denna dressyrtränare ;-). Men faktum var att jag riktigt kände att jag bara kunde VARA där på ryggen på Wossna, och lotsa henne lite varligt runt mellan hjälperna. Öppnorna gick SUPER, de sidförande rörelserna (typ skänkelvikning) gick SUPER, den samlade traven gick SUPER, och hon var helt ok i galoppen också tillslut. Det häftiga är att jag verkligen KÄNNER att hon tar mina hjälper på helt rätt sätt, och förstår verkligen idag vad det är jag vill att hon ska göra. Suck - tänk om jag hade kommit på att jag skulle ridit för Ulla för flera år sedan.... Jag svävade omkring i ridhuset med ett enda stort leende på mina läppar, och mitt vackra sto (men dammiga!) frustade tillfreds med sig själv och mig till svar. FATTA vilken känsla det är när man känner sig som ett TEAM med hästen! Visst - sto som hon är så kan hon sura till lite emellanåt, men det går fort över. Och hon är inte långsint utan tar sig an uppgiften med nya krafter när vi väl kommit över "krångelstadiet". Ulla till och med uppmanade mig att ge mig ut och tävla nu! Om ni lovar att bevara en hemlighet, så kan jag meddela att jag faktiskt också HAR anmält till två dressyrklasser... Och detta på självaste Sportcupen som är en kombitävling för arabiska fullblod i mitten av juli. Huva - upp till bevis....!

Men KUL är det!/Kicki

Vad är det man säger - alla onda ting är tre?

I så fall får jag livligt hoppas att detta är det tredje tinget! Jag satt i godan ro på torget i Linköping med flera kuratorskollegor. Vi hade precis avslutat vår månatliga kuratorsträff, och hade tänkt att sitta och gotta oss i solen en stund med lite olika valda drycker i våra glas. Jag hade bilen för ovanlighetens skull (den som fortfarande fungerar..!), och nöjde mig därför med en loka. Solen gassade på ganska bra, och det var tisdag eftermiddag. Jag minns att jag hann att tänka att jag kanske skulle ha sådan tur att jag fick lite färg i ansiktet där jag satt, så jag tog av mig solglasögonen för att inte se ut som en panda dagen därpå.

Plötsligt börjar det surra på min mage.

Jag har helt och hållet anammat den nya tekniken i form av mobiltelefonen. Jag har dock aldrig något ljud på den då jag   a) inte hör signalen om det är det minsa stökigt omkring mig, och   b) jag glömmer alltid att stänga av när det är direkt olämpligt att låta mobilen ljuda. Det var alltså min Samsung som började vibrera. Jag svarade och kunde ganska snart konstatera att det var min näst äldste son som något forcerat pratade i andra änden. Det tog några bråkdelar av sekunden innan jag riktigt uppfattade vad som hade hänt. Men tillslut förstod jag att han råkat ut för en olycka!

Iklädd shorts, T-shirt och flipp-flopp hade han tagit sig fram med mopedens hjälp.

Färden hade dock avslutats mot en trottoarkant och slutligen rakt in i en stolpe. Där satt jag i solljuset ca 6 mil ifrån mitt blödande barn och försökte förstå vad han precis hade sagt. "Han mådde bra, men behövde nog sy". Hur tolkar man det? En mycket hjälpsam Rimforsabo stannade till min sons undsättning och körde honom till ortens vårdcentral. De kom dock ca 20 minuter för sent och möttes av någon som bara helt kyligt konstaterade att alla läkare hade åkt hem. Där stod sonen med ett ganska ymningt blödande knä och flera fula skrubbsår lite varstans på kroppen, och blev inte ens erbjuden ett förband PÅ EN VÅRDCENTRAL! Pinsamt nog är just vårdcentraler min arbetsplats, men inte just denna. Den underbare Rimforsabon tog då och skjutsade min son till just Rimforsa och tog hem honom och hjälpte honom att tvätta av det värsta och ge ett slags förband.

Under tiden satt jag i bilen på väg mot Rimforsa.

Vi hade bestämt träff vid stationen, och dessutom befann sig äldste sonen på samma plats, så han fick följa med han också. Det blev till att bara vända bilen tillbaka till Linköping och akutmottagningen i stället. Där blev vi mycket väl omhändertagna, men "som alltid" så tar det ju rejält lång tid! Vi var inte hemma igen förrän vid halv ett på natten... Då hade sonen blivit skrubbad i sina sår och dessutom fått ett par välplacerade stygn i de djupaste som befann sig på hans knä. Jag tackar Gud att ungen inte for ut i vägbanan i stället för in i en stolpe! Då hade det blivit betydligt värre än skrubbsår... Hjälm hade han åtminstone på sig! Mopeden är rejält tillknycklad, så det krävs experthjälp för att få rätsida på den... Kanske att detta kommer innebära att respekten för trafiken ökar en smula....

Och igår åkte äldste sonen iväg med tre kompisar till Sweden Rock!

Visserligen hör den tydligen till en av de mer städade festivalerna, men han är ändå "bara" 18 år och har helt nyligen tagit körkort. Men det är ett hårt liv att vara mor och inse att man bara måste lita på att ungarna fått med sig tillräckligt i bagaget för att faktiskt klara sig själva nu... Själv i den åldern var jag proppfull med tillförsikt att jag klarade mig själv! Och det gjorde jag ju....

Kan det få va lite lugnt nu ett tag......?/Kicki

Jag har fått två ofrivilligt lediga dagar.

Det hela började med att mannen drog till Barcelona på onsdagsmorgonen. Han hade erbjudit mig att följa med också, men då ett av mina vikariat går ut i månadsskiftet juni/juli så kände jag att jag nog inte skulle vara ledig... Själv drog jag till Österbymo som inte ligger lika långt bort... ;-). Dit är det bara lite drygt 2 mil. Jag hade bokat tid hos frissan efter jobbet, och hon lyckades igen! Alltså, lyckades att plocka fram lite karaktär hos kärringen. Det fick bli lite slingor denna gång. Kvällen blev ju sen av denna anledning, så något ridande bidde det inte av.

Igår skulle jag alltså ha styrt kosan mot Linköping.

Jag hade tänkt att ta bilen då jag brukar göra det när maken inte är hemma på nätterna. Det känns tryggare att veta att man kan vara hemma inom en timme om ungarna skulle behöva det. Jag har ca 9 mil till jobbet på torsdagar och fredagar, så jag såg kanske inte fram emot att behöva köra denna sträckan. Jag är nämligen ganska morgontrött.... De två "små" skulle behöva vara på fritids på morgonen, så jag väckte dem strax innan vi skulle åka iväg. De får nämligen äta sin medhavda frukost där (kommunen har dragit in på frukost till fritidsbarnen....). Men yngste sonen såg väldigt hängig ut. Hans andning var väldigt tung, och så plötsligt kraxade han till på mycket igenkännande vis. Om han hade varit lite mindre (är nu 9 år) så hade han förmodligen vaknat redan på natten med ett rejält falskerligen kruppanfall.

Äldste sonen skulle ju åka med mig till Lkp till sitt gymnasie.

När jag fattade beslutet att inte släppa iväg minstingen till skolan, var det bara 10 minuter kvar tills det att bussen skulle gå till Linköping från Kisa! Jag hade alltså en liten nätt resväg till bussen först på ca 14 km. Jag HAR kört den sträckan på 7 minuter, men det är inte att rekommendera...! Dessutom har jag förstått att polisen har stått ett par gånger på denna väg för att kolla hastigheten. Sonen fick alltså ta bilen för att själv köra till skolan.

Det känns lite kymigt att sitta mitt ute på vischan utan bil.

Men, den skulle ju komma tillbaka till kl. 16 ungefär. Det var ju vad jag trodde... Vid halv fyra så ringer sonen. "Det är något konstigt med bilen". Den går upp i varv när man gasar, men det händer inte så mycket." Efter lite tankar hit och dit så kom vi dock överens om att han ändå skulle fortsätta, men köra mycket försiktigt. Ytterligare en halvtimme senare, så ringer han. Då stod han still vid Brokind - ett par tre mil senare. Då tog sig inte bilen fram alls. Det stackars barnet (nåja - ynglingen kanske) fick sitta där och vänta ganska länge innan jag hade lyckats hitta någon som kunde hjälpa till att bogsera. Halv sju var vi hemma....

Det är ju TUR att man har helt underbara grannar!!!

Jag har ingen aaaaning ifall de läser detta - men TACK Eva för att du hjälpte till att få både son och bil hem! Och TACK Mårten får lån av bil och ev. hjälp med reparation av vårt åbäke! Troligtvis är det kopplingslamellerna (jag citerar bara Mårten...) som rykt all världens väg. Tydligen är det ett ganska krångligt arbete då man behöver skruva isär hela växellådan för att komma åt att laga... Jaa, det gör ju inte min irritation över att vara totalberoende av bil mindre precis. Jag kan bli så vansinnigt ARG när jag hör kommentarer som att bensinpriset borde kosta minst 25,-/litern så folk lär sig ta bussen.... VILKEN BUSS???!!! Det fanns faktiskt hela 2 bussar som gick olika linjer i vår lilla by förr. Det var faktiskt bara ca 4 år sedan de drog in den sista. Det är bara miljonärer som har råd att bo på landet snart....

I morse var det så åter dags.

Nu var det näste son i ordningen att inte vara så pigg. Han kändes väldigt het och var nästan lite yr när jag väckte honom. Så - istället för att inte följa med till Barcelona för att inte behöva ta ledigt, så är jag hemma för vård av sjuka barn.... Logiken? Finns den? Livet härdar!

Tja, livet kan vara hårt./Kicki

Tja, låt mig börja med lite korrigeringar...

Carola vann inte alls den svenska uttagningen till melodifestivalen förra året. Det var ju The Ark och inga andra! Men de gjorde ju inte så lysande ifrån sig de heller sedan. Ståupparen med ljus lugg heter BJÖRN Gustavsson och inget annat..! Det visar väl på ett ungefär hur engagerad jag är i detta evenemang...

Det drar ihop sig nu.

Jag har ju nämnt det där med djupfrysning i maj som en tänkbar utväg. Men faktum är att det som händer ändå är så roliga saker, så jag vill nog vara med på ett hörn lite i alla fall. Igår kväll var det samkväm för min 15:årige son och hans fotbollsvänner. De har gått på konfirmationsundervisning under hela året, och i helgen är det så mönstring i kyrkan. Men igår var det alltså mat för familjerna samt att grabbarna hade skrivit ihop ett drama helt själva med utgångspunkt från liknelsen om "Den förlorade sonen". De var imponerande duktiga!! Man har ju annars lätt att tro att killar i den åldern har lite svårt att ta saker och ting på allvar.

En moders bekymmer så här års är ju "som vanligt" - maten!

Jag har nämligen en 16:åring som slutar nian oxå! Det ska alltså vara både lite bjudning nu i helgen med anledning av konfirmationen, samt att vår lilla släkt åter kommer samlas den 11 juni då det är skolavslutning för 9:orna. Jag känner mig helt TOM på idéer! Jag skulle nog egentligen vilja ge mig på ett riktigt läckert buffébord, men har aldrig gjort det förut... Tja - räddhågsen har jag aldrig varit, utan det är åter igen det där med TIDEN som känns lite vansklig.

På marsvinsfronten händer inte mycket.

Eller, - jo - det kanske det gör! Till helgen kommer min enda peruan att åka till ny matte. Det känns väldigt skönt att hon kommer iväg och att det blir till en tjej som verkar jättegullig :-). Det är alltid ett litet dilemma att få marsvin "över" då de växer fort och inte är "söta ungar" så värst länge. Veckan efter åker en lunkatös till nytt hem. Egentligen hade jag planerat att själv behålla denna söta lilla tjej, men jag måste börja gallra HÅRT bland djuren nu för att inte översvämmas av marsvin! Just nu bor det 32 lurviga grisar hos mig. Två åker som sagt relativt snart. Ytterligare fem är till salu. Jag skulle nog egentligen inte vilja ha fler än ca 20 för att känna att det fungerar smidigt. Men ägnar man sig åt avel, så blir det fler!!

Jag har alltså några läckerbitar kvar till salu!

"POPPYS" OLIVIA en mycket söt lunkarya hona golden/white. Hon har ett veck på ena örat vilket gör att hon inte kanske lämpar sig för rasavel. Det där gör man ju som man vill med, men på utställning får man nerdragna poäng för det. Däremot har hon den där sträva härliga pälsen som man eftersträvar med lunkaryorna!

"POPPYS" OTHELLO är brorsa med Olivia och black/white/golden. Han har inga veck och är en otroligt trevlig liten gris till sitt sätt. Hans päls är inte lika sträv som Olivias, men den duger ;-)! En riktig sötnos!!

"POPPYS" POWERBOY är en hane som är goldenagouti/white/golden. Detta är en verklig toppenhane på alla sätt. Han är ganska tuff, men vänlig. Han var stor och rejäl redan när han föddes och har ett kraftigt huvud med bullig nos och bra öron. Han har en MYCKET vacker färg och en sträv päls. En riktig panghane att ha i sin lunkaavel! Jag har hans äldre helbror kvar, så därför säljer jag denne guldklimp.

"POPPYS" MAXWELL är en ljuvligt söt lunkarya hane. Han är white/creme. Kortet här på min zoonensida gör honom inte alls rättvisa! Jag ska ta ett nytt och sätta in. Han har ögon stora som BRUNNAR att drunkna i. En otroligt mysig gris som är snäll mot alla. Pälsen är av det lite mjukare slaget, men jag kan nog vara beredd att använda honom i aveln i alla fall. Men han är till salu... *snyft*

"POPPYS" MATRIX är också en lunkarya men med otroligt mjuk päls! Han är läckert silveragouti/white, och också han har stooora ögon = sockersöt! Han är ett ganska litet marsvin, och jag tror inte att han kommer bli så värst stor faktiskt. Jag skulle bli förvånad om han kom upp i 900 g faktiskt... MEN så snäll!! Jag unnar honom VERKLIGEN ett hem där han får vara familjens lilla keldjur! Han är inte så tuff, så han behöver bo med någon som är väldigt snäll. Just nu bor han med Razzmuzz (se nedan) och det fungerar toppen! Så jag vill nog helst sälja dessa gossar tillsammans.

"POPPYS" RAZZMUZZ är en ganska läcker gris faktiskt! Han är white/lilac med riktigt ljust röda ögon. En del tycker det är förskräckligt fult, och andra bara älskar dessa ögon! Detta är också en otroligt snäll och mysig liten gris. Han har ju bevisligen ganska spännande gener, så han skulle ju kunna bli rolig som avelshane. Strävheten är acceptabel med bra lockar. Säljes i "paketpris" med Matrix.

Hästarna får jag återkomma till!

Nu behöver jag återgå till mitt jobb känner jag ;-). Men pållarna är ju ett kapitel för sig egentligen, så de kan ju förtjäna att få ett helt eget inlägg så småningom! Jag ska verkligen ta mig i kragen och ta lite vettiga bilder på mina älskade fyrfotingar! Över huvud taget behöver jag komma ut och fota lite nu! Jag "missade" ju tyvärr i princip hela våren, vilket grämer mig... Men jag hade bara inte tid att föreviga den härliga övergången mellan vinter och vår. GISSA hur många underbara motiv som jag har kört förbi i min bil på väg till tåget på mornarna!!!!!!!! SNYFT!

Vi höres!/Kicki

Jag hade verkligen inte tänkt att kommentera detta evenemang över huvud taget!

Men det är ju bara så komiskt, så med mitt sinne för sarkasm så GÅR det ju bara inte att passera... TÄNK så stora förhoppningarna var på att fantastiska Sverige skulle bräda resten av de musikaliska analfabeterna. Naturligtvis skulle INGEN kunna motstå Pirellis kattögon...! Det enda orosmålnet var ju att det fanns en "lookalike" med vad klänningen beträffade. Och om deras bataljer gick tydligen att ingående följa i kvällspressen.

Att Carola skulle fullständigt falla pladask förra året var ju liksom väntat!

Hon har ju länge varit överreklamerad, och framför allt går det ju inte att tycka om en artist som säger sig öppet vara en sann kristen! "Hon fick vad hon förtjänade" uppblåst och blåst över huvud taget som HON är! Åtminstone var det vad man kunde läsa i mången blogg dagen efter hennes djupdykning.

Men Charlotte?

Hon bara SKULLE ju ta Europa och väl valda delar av Asien med strorm. Ack ja. Hur hämtar sig fosterlandet från denna nesa? "Favorit" som hon var. Åtminstone bland journalister i Belgrad.

Själv höll jag på att missa denna makalöst viktiga händelse.

Jag tycker Charlotte gjorde mycket bra ifrån sig, men låten var inte bättre igår än den alls har varit - enligt mitt tycke. Jag kom insladdandes till soffan lagom till melodi nr. 13 - vilken det nu var. Jag har inte satt mig in i denna cirkus så väl så jag kan utropa en personlig favrit faktiskt. Men Ukraina var häftig!

Jag RED nämligen igår för Ulla Wadeborn igen!

Och vad säger man? MAKALÖST!! Inte att jämföra på samma planet med den sömnlika upplevelsen i soffan lite senare på kvällen. Det gick bara SÅ BRA!!! Jag älskar Wossna, och jag älskar Ulla!! Hon har den där förmågan som är så få förunnat att lyckas plocka fram  preciiiis det som behövs för att allt ska falla på plats. Så fruktansvärt rutinerad och proffesionell att jag blir lika överväldigad varje gång...

Jag skurade marsvinsburar innan jag äntrade TV-soffan. Det skänkte mig faktiskt mer tillfredställelse än de hysteriskt skrikande programledarna i TV-rutan. Jag undrar vilka droger som är löneförmånen i Belgrad... Människa vad de var uppskruvade. Björn Gustavsson var väldigt - svensk. Snacka om internt skämt... Om han hade fått "framträda" innan omröstningen så skulle Sverige inte fått ett enda poäng!

Tja - slutklagat för i afton!/Kicki