Nix, det bidde ingen fotoresa idag. Jag har varit förkyld i exakt 1 vecka nu, och det är först idag som jag känner att den börjar ge vika. Tyvärr kommer jag nog inte att kunna dokumentera våren 2011 med foton, då värmen är på stort G. Det innebär att det kommer explodera i markerna, och jag skulle eg. ha velat fotografer just precis denna period när naturen liksom håller andan innan det börjar spira precis överallt. Häftigast var det eg. för ett par veckor sedan när det fortfarande låg lite snö här och var. Men, men. Det lär ju bli vår fler gånger...

Det har verkligen varit en helt underbar helg med tanke på vädret! Visserligen har det faktiskt blåst ganska rejält, men det har varit ljumma vinder för första gången på många månader!.Hästarna är omgivna av en svärm av sin egen päls. Den formligen RASAR av dem, och i vattnet i vattenhinkarna i stallet ligger en fin yta av hår - hela tiden. Det är visserligen skönt när vinterpälsen ryker, men det är helt omöjligt att freda sig för den. Den kryper in i kläderna, i munnen, i ögonen ja faktiskt in i öronen! Piggborsten är det nästan ingen mening  med att använda; två tag så är den genast full med päls :-).

Helgen har annars gått åt till att ladda batterier och försöka bli frisk. Så fort jag har försökt att anstränga mig det minsta lilla fysiskt så har jag fått vila rejält efteråt. Men jag blir åtm återhämtad av mina viloperioder, vilket känns fantastiskt skönt!! Vårförkylningen håller helt klart på att släppa sitt grepp över mig, men under hela veckan har jag varit fruktansvärt hes och febern har åkt lite hiss. Känns skönt att det är "på andra sidan" nu, och veckan som ligger framöver så behöver jag nog mina krafter. Men oavsett nästäppa och hostattacker så är det VÅÅÅÅÅR :-)!!! Vi har till och med mygg i stallet sedan igår...

Det påstås att det växer blåsippor ut i backarna nu. Jag kommer kanske ge mig ut och titta själv i helgen, med kameran i högsta hugg! Dessa rara sippor är fotograferade för 2 år sedan, men är ju trots allt tidlösa. Mina ungar har inte uppvisat några önskningar om att gå utan båd´ strumpor och skor, men väl utan jacka... Jag skyller inte den lilla blålila blomman för det, utan jag känner nog själv en våldsam lust att lägga vinterkläderna på hyllan nu!

Som de ansvarsfulla föräldrar vi är (..!) så försöker vi hjälpa våra små med läxläsning och förhör inför prov. Igår var det maken som kände kallet, och jag satt och lyssnade med ett halvt öra på det hela. Det var yngste sonen 12 år gammal, som ska ha prov idag. Ämnet är människokroppen och det visade sig att det handlade om det mesta om vår lekamen. Det var allt från hur matsmältningen går till, hur immunförsvaret fungerar till att kunna benämna de olika delarna på könsorganen. Det var inte förrän det sista ämnet kom upp som jag spetsade öronen på allvar. För den som inte vet så är jag och maken begåvade med fem söner och noll döttrar. Det gör könsfördelningen i vår familj något sned. Visserligen har son nr tre försett oss med en underbar bonusdotter sedan snart tre år och äldste har haft ett längre förhållande med en söt tjej - men närmare "systrar" än det har inte mina barn kommit.

Så, vad var det då som fick mina öron att anta en spetsigare form? Jo - på det manliga könsorganet benämndes i princip alla synliga delar. Det var nog bara sädesledare som inte syns som min unge skulle ha koll på. Kvinnliga könsorganet består av slida, livmoder och äggstockar... Alltså delar som INTE SYNS! Klarar inte 12-åringar år 2011 av att faktiskt se ett kvinnligt könsorgan (bilden var faktiskt "könlös" där underlivet var bara en övergång mellan två ben för att sedan illustrera de inre organen i genomskärning) och framför allt lära sig att det heter yttre och inre blygdläppar, klitoris och mellangård? Lika självklart som att lära sig om ollon, förhud, penis och pung....

Jag utsatte min lille stackare för säkert pinsamma frågor om han vet hur flickor ser ut (förrutom att han har sett mig naken då... ) mm. Han hanterade dock sin moders plötsliga frispråkighet ganska moget och konstaterade lugnt att han allt visste. Och vad jag kan förstå så är hans lärare mer med sin tid än den lärobok hon använder sig av (är från 2003), och hade på annat sätt fyllt i de luckor som boken lämnar. Men jag kan inte rå för att jag trots allt blev upprörd och nästan uppgiven. Ungarna går i 5:an! Är det inte ganska självklart att även det kvinnliga könsorganet "får synas" förrutom det som direkt hör till barnalstring.... Det borde vara en självklarhet att begära av en modern lärobok idag! Och självklart är det något som även föräldrar behöver prata med sina barn om   !

Jupp, det var "dagens spya"...

David är på hoppträning på helt underbare Daddys Boy (Twyford My Man x Liv).Bilden är inte ny precis... Året är 2007! David är numera 14 år, och gamle Daddy bor sedan flera år hos ny ägare. Men jag känder för att bli en smula nostalgisk...

Nu har det blivit 2008, och David har bytt upp sig en storlek, till C-ponnyn Tips. En herre som vi fortfarande har kvar - men som tyvärr ingen rider på längre.

  Här är det år 2007 och det är Eric som sitter i sadeln på Wossna på hopptävlingar på hemmaklubben. Eric är 15 år på bilden... Tyvärr tyckte han inte att han hann med ridningen på tävlingsnivå när han började på gymnasiet. Men han tar studenten i sommar   ...

      Samma häst (Wossna), men son nr 3 i födelseordning; Oscar. Bilderna är från Sportcupen i Strängnäs 2008 där han deltog bla i "speed". Wossna hade aldrig varit med på någon galopptävling någonsinn - och ännu mindre Oscar. Men fort gick det... Och placerade blev de!

Tja, ibland bara "måste" man... Sönerna nr 2, 3 och 4 är det som har tävlingsridit, och det med den äran! Son nr 1 och 5 har visserligen också ridit som barn, men var lika glada när de "slapp" som något äldre. Fast det är en makalös känsla att kunna rida ut med TRE av sina barn, och alla är vassare i sadeln än vad jag är! Åtm när det kommer till fart och hoppning. I dressyr är det nog fortfarande morsan som klår ungarna   .

Annars då? Joo, jag har fått en liten gåva! Men det är tyvärr en mindre välkommen sådan... Maken har nämligen smittat mig med sin förkylning! Idag har det varit mycket nysande och ögonen har fått fnatt med jämna mellanrum (rinner...). Men, jag har lyckats göra håret kortare på tre familjemedlemmar idag trots allt. Ute är det varmt, och inne håller vi på att fullkomligt få värmeslag. Värmepumpen har bestämt sig för att det fortfarande är vinter - en kall sådan tydligen. Tyvärr känns inte värmen ute så väldigt lockande då det dessutom regnar. Men snön försvinner!!

Och i morgon kväll är det silversmides kurs igen   !!!

/Kicki

  Inte en av mina bästa bilder faktiskt... Riktigt dålig om jag nu får analsera den helt själv. MEN, den kanske går att använda som ammunition!! För nu SKA våren segra   !!!

Usch - fy - och BLÄ för kyla och is längre...! Det är säkert att lägga onödig energi på meninslöst och icke påverkbart tankearbete, men ibland får man tänka lite "magiskt"... Igår eftermiddag så formligen vräkte det ner kladdig och MYCKET blöt snö ett tag. Inte kul! Mina älskade hästar har fått vara utan täcken ett par veckor nu, vilket de inte har lidit av ett dugg faktiskt. Men igår... De huttrade som små ruggiga möss när de slokörade traskade in i stallet. Då känner man sig inte så god som djurägare faktiskt. För naturligtvis skulle den ansvarsfulle ha slukat varje väderleksrapport sedan vintertäckena togs av, för att höra minsta antydan till oväder - och tagit konsekvensen av det och lagt skyddande täcken på de "små" liven. Dock icke jag... Men i gårkväll åkte allt de vadderade regntäckena fram - och på! De ska åtm slippa att frysa två dagar i rad..!!

Eftersom det inte bara snöade, utan dessutom var halv storm igår så var inte en ridtur i skogen särskilt lockande heller. En genomblöt häst behöver ju torka först innan den släpas ut igen... - eller hur   ? Men det är utlovat varmare vindar redan till helgen - så bättre förutsättningar är att vänta med andra ord. Min tanke om att engagera diverse söner i mina "sätta-igång-hästarna-projektet" ser dock ut till att gå om intet den närmaste tiden. Jag förstår inte ungdomen nu för tiden... De gör en massa saker på egen hand, utan en tanke på att kanske fråga den hulda modern, om, utifall att, hon kanske har behov av deras insatser. När dessutom Eric numera är körkortsinnehavare så anser denne yngling att hans rörelsefrihet kraftigt har ökat. Visserligen är han precis lika bil-lös som innan körkortet, men fordon finns ju att låna... Och i just denna lilla sak råkar hans båda föräldrar vara ganska lättövertalade. Ingen tänker på att jag behöver någon som rider Welwette!! Eller åtm en mycket hästvan som kan hålla i kräket medan jag ("det smidiga kylskåpet") kravlar mig upp i sadeln! Jag önskade mig visserligen en HÖG arab när hon tillverkades, men man ska passa sig för vad man önskar. Önskningarna kan nämligen slå in om man har otur...

Vädret idag bidrar inte heller till att smilbanden får träning. Man får väl hoppas på ett väl avvägt och noga uttänkt aprilskämt!

/Kicki W

Och så har jag lagt upp ännu en länk! Marie/Racke är ytterligare en av alla oss som fått få förmånen att leva nära det arabiska fullblodet! Väl värd ett besök med andra ord   !

  Favorit i repris... Vet inte hur många gånger jag använt denna bilden i min blogg hittills! Men det börjar bli dags att drömma om årets stordåd! Wossna ox (Luxor ox - Walewska ox) och min son Eric (Allan - Kicki).

Son nr 2 är numera också körkortsinnehavare - från och med idag!!! Supergrattis Eric   ! Samme unge alltså som för några år sedan flög över hindret på bilden ovan. Grabbmorsan kan bara lite torrt konstatera att åren går... Jag är inte så säker på om jag åldras i samma takt som mina barn, men förmodligen. Faktum är att i sommar är de tre äldsta barnen 18 år och där över, en ålder jag tycker JAG nyss befann mig i!! Huva... Det är tur att minstingen är "bara" 12 och fortfarande kan krypa in i famnen på mig och myskramas - eller knosa som vi säger.

Nu är det dock ÄNTLIGEN sommartid. SOM jag har längtat och väntat! Nu börjar det ju faktiskt finnas skuggan av chans till att hinna rida när man kommer hem efter jobbet. Vad mitt vackra skimmelsto Wossna anbelangar, så har hon hunnit bli hela 15 år nu. Inte för att det är en anmärkningsvärd ålder för ett arabiskt fullblod precis, men några större prestationer än de hon redan har gjort i sitt liv kanske inte är att räkna med... Till det krävs både tid och förmåga, och i mitt fall saknas både och! Jag får njuta av en helt underbar träningskompis i stället, som dessutom ger mig underbara skogsturer. Jag skar t.o.m av hennes man i höstas... Ett rent helgerån enligt vissa, men hon blev betydligt prydligare så. Det är dock dags igen nu... Mitt mål är LA dressyr i år, men vi får väl se.

Wossnas dotter fortsätter att växa tydligen... Hon blir faktiskt hela 6 år i år, så någon "bebis" är hon ju faktiskt inte längre. Men HÖG! Jag måste kolla mankhöjden på riktigt i år... Hon ser betydligt högre ut än sin mamma, och hon är ca 157 cm. Och nu är hon "häst" dessutom, inte bara ett rangligt staket. OCH det kan tänkas att jag lyckas övertyga Eric om att han nog ska rida henne lite extra och kanske till och med vara med på Sportcupen i sommar... Då KAN det finnas möjlighet att även Oscar vill vara med - på Wossna   i åtm hoppning, speed och polebending. Vi får väl se. Jag ska se en propp först innan beslut tages i saken!

       Va..? Varför jag inte själv rider...? Kärringar ska inte hoppa - basta! Fast lite dressage kanske funkar.. Som sagt, vi får se! Med sommartid och ljus så blir genomförande av alla planer liiite lättare (hrhm).

Så har jag lagt upp en ny länk! Mia/Snörp - värd att besöka   !

/Kicki

Man kan säkert tänka många saker, när man ser på det här klippet! Eller inte tänka alls utan bara gapa...

Jag undrade naturligtvis till en början om människan (Clémence Faivre) är övernaturlig, eller möjligtvis varit häst i ett tidigare liv... Det som sedan slår mig är att hon förmodligen ger blanka katten i vad konvensioner säger om vad man "ska" eller vad som "går"! Hon gör precis det hon vill ändå - och får hästarna med sig på ett nästan magiskt vis. Här kan man med all önskvärd tydlighet se att det inte alls krävs ett "gott stöd i handen" för att kunna utföra en mycket bra piaff tex. Och DEFINITIVT så "bär" hästen sig själv...  !

Så vad blir kontentan? Vi ska slänga tränsen så löser sig allt..?? Nä - knappast. Om man ens når upp till en tiondel av det samarbete Clémence och hennes hästar har så får nog åtm jag vara lycklig! Men det som slår mig som en hästspark i magen (aj!) är, att så OTROLIGT mycket man missar när man i princip aldrig jobbar hästen från marken i sk. frihetsdressyr!!! Dumt, oförsvarbart och ganska obegripligt! Hästar kan dra iväg med oss lite hur som helst när vi leder dem i grimman, vägra bli lastade osv, utan att vi ser en direkt koppling till att ridningen kanske inte heller fungerar som den borde. Detta klipp har åtm gett mig en rejäl tankeställare!

Det finns inga hållbara ursäkter för att man inte lyckas så bra i sin kommunikation med sin häst! HÄSTAR kan - det ser man ju tydligt ovan! Dessutom helt utan vare sig hot, yviga gester eller rytanden från tvåbeningen. Kontentan blir; att det alltid kan bli bättre   !!

Yess!!/Kicki