Nu sitter jag åter i mitt arbetsrum på en av mina arbetsplatser. Jag är fortfarande bedövad i hårbotten och ner en liten bit över ena kinden. Huvudet känns fortfarande som något som bara hänger med enbart därför att det sitter fast. De där äckliga krypande skruvstäds känslan finns fortfarande kvar, men jag är för övrigt något piggare och åkte därför iväg i morse. Dagen är fullbokad, så vi får väl se om huvudet faktiskt följer med hem också, eller om det väljer att koppla bort sig helt. Det är dock väldigt glädjande att jag inte har ont i ryggen idag! Visst känner jag av den där ömmande fläcken, men bara i vissa lägen.

Mannen kom hem i gårkväll. Han har varit borta över natten på en konferensanläggning utanför Stockholm med större delen av styrkan på hans jobb. Och gissa vad som har inträffat....?! Han tillbringade nämnda natt med att krypande ta sig ut till den lilla toalett som lyckligtvis finns på hotellrum nu för tiden. Det var med andra ord hans "tur" nu. Hur HAN har lyckats att ta sig via buss och tåg tillbaka hem är egentligen mer än vad jag begriper! Det var i princip bara ett par stora tomma ögon som passerade mig när han kom hem. Det blev raka vägen till sängen! Hans maginnehåll hade han dock tömt ur sig innan han kom hem, så han har fått sova i natt i alla fall. Och jag som inbillade mig att det kanske bara var tre i familjen som skulle drabbas... Jag håller tummarna HÅRT för att de tre söner som ännu klarat sig, ska fortsätta att göra det!

Ikväll kommer troligtvis Wossna hem! Det blir inte så utnyttjat för vår del att hon står på ridskolan ändå... Visserligen går hon med på en del ridlektioner, men det är ju inte den typen av ridning som jag kanske tycker hon behöver. Det blir ju liksom mer för att hon ska hållas igång. Eftersom ridhuset i alla fall är upptaget varje kväll i veckan fram till 20 - 21, så kommer ju inte vi åt att kunna rida där ändå tidigare på kvällen. När det är skogen som erbjuds så kan vi lika gärna vara i "vår egen". Men framför allt så vill jag lägga pengarna på att kunna rida för duktiga tränare samt att komma ut och tävla. Det blir trixigt att göra det och samtidigt betala för hennes uppstallning. Det ska bli spännande att faktiskt jämföra henne med dottern som är hemma. Welwette har vuxit rejält på höjden, och jag undrar om hon inte är lika hög som sin mamma nu egentligen. Däremot är hon fortfarande ganska "spinkig" och hon kommer troligtvis aldrig bli den ridhästmodell som Wossna faktiskt är. Det ger ju mig ännu ett skäl att banta....!

Nä, plikten kallar - hej så länge!/Kicki

 

Kicki

16 februari 2008 21:21

Hej, en fröjd att komma in här till alltid så härliga bilder och text som ger styrka o glädje i mitt rum.
Må gott!
Kram

 

Kicki W

18 februari 2008 12:24

Hejsan namne! Bara så alla förstår att vi är två personer ;-)! Misstänker att du har ett Å efter där jag har ett W?

 

Kicki igen :-)

18 februari 2008 14:15

*nickar instämmande*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...