Nya tag

Nu har jag börjat jobba igen efter semestern. Det betyder antagligen att jag kommer skriva mer i denna blogg... ;-). Det är konstigt det där med att när man borde ha tid, får man så mycket mindre gjort. Fast å andra sidan har det varit riktigt skönt att inte vara styrd av datorn. Det kan nästan bli ett "måste" att kolla mejl och slänga ett litet getöga på bloggen. Jag känner inte att jag behöver någon bekräftelse genom mina rader här, utan jag skriver enbart för att det råder skrivklåda i mina fingrar! Under semestern har min skrivklåda helt enkelt varit något mildare, samt att jag har frilansat en hel del på lokaltidningen.

Zimzon och Zelanora

Jag har däremot haft tid att tänka och så småningom planera. Det är fullständigt klart för mig att jag inte är "slut" som uppfödare av den helt underbara marsvinsrasen lunkarya! Trots allt elände som jag känt när nästan alla mina vackra trasselbollar dog i somras, så är jag sugen på att börja på nytt. Det betyder att jag har varit hos Liza Björk och inhandlat två stycken nya ljuvliga grisar. Jag har inte tagit några kort på underverken än, då de fortfarande är lite förundrade över vart de hamnat. Men söta som socker är de! Det är hanen Lillhagas Zimzon, som är ganska hårt linjeavlad och Lillhagas Zelanora som haft en kull hos Liza redan. Med lite kloka inköp så tror jag att dessa två kommer bli värdefulla i min fortsatta avel.

Datormografi

I morgon bär det av till sjukhuset med "sonen med nacken". Då ska domen falla, och vi får veta om han har en spricka i nacken eller inte. Om han inte har det så slipper han sin stödkrage, men om det ÄR en spricka och inte bara en "växtzon" så får han gå ytterligare minst 3 månader med sin vita starwarsliknande tingest runt halsen. Vi håller tummarna som ni alla förstår!

Slut i rutan, och på semestern.../Kicki

Min lilla unge

Man lever varje dag som om inget ont kunde hända. Och så galet fel man har!! Det är ju bara en fråga om att ha tur har jag nog kommit fram till. Vissa saker händer utan att man har något som helst att säga till om. Min stiliga unge som finns på korten längre ner på Wossna är inte lika käck längre...

Tur i oturen

Det kunde dock ha gått mycket värre skall säga. Men såhär hände det:

 Ungen var på fotbollsträning. Telefonen ringer. Tränare talar om att ungen kanske fått hjärnskakning. Ambulans är på väg. Make åker för att möta upp.

 Detta är vad som verkligen hände:

Unge spelar fotboll och får på något märkligt sätt sin motspelares hårda knä i nacken. Han tuppar av för ett ögonblick, och beter sig mycket konstigt sedan när han vaknar. En person som jobbar på räddningstjänsten tillkallas, och han säger att mitt barn inte får flyttas utan man ska tillkalla ambulans. Detta sker, och de lägger honom i en "vagga" och spänner fast honom.

  På sjukhuset röntgas han, och man konstaterar att han förmodligen har fått en spricka i en nackkota....

Spruckna planer

Egentligen skulle mitt barn ha åkt till Italien på söndag. Han skulle åkt med konfirmationsgruppen. I stället går han här hemma med halskrage och ska hålla huvudet väldigt still. Han får inte duscha ens utan kragen. På tisdag ska vi in och datomografiröntga honom för att vara på den säkra sidan. OM det är en spricka - vilket vi numera utgår från att det är - så får han ha kvar kragen några månader till. Om det inte var en spricka så slipper han kragen. Han fyllde 15 bara några dagar innan detta skedde, och han klarade sitt EU-moppekort två dagar innan olyckan. Men inte får han åka moped som det är nu...

Men om inte om funnits...

Så skulle faktiskt det kunnat bli mycket värre! Han skulle kunnat vara totalförlamad....

Snacka om iskalla kårar!!/Kicki