Härligt kort - eller hur?

Tyvärr är det inte jag som fotat, utan en kille som heter Henrik. Jag var dock på plats vid tillfället som fotot togs, så det kunde ju varit jag ;-)... Det föreställer i alla fall Sveriges duktigaste wakeboardåkare, som faktiskt är en tjej! Och naturligtvis har den partiella demensen slagit till just nu, för jag kommer INTE ihåg vad flickebarnet heter!! Hon är dock blott 17 år, och riktigt lovande inför framtiden! Wakeboard är som snowboard, fast på flytande vatten i stället för fast. Dessutom behövs en båt med saftigt ös i motorerna, så det bildas en våg efter. Häftigt är det hur som helst! Jag var där och gjorde ett reportage för några veckor sedan. Det är lätt att känna sig både gammal och stel när man ser sådant här....

Jag säger bara - Ulla!

Jag håller mig till lite mer stillsammare sporter, såsom ridsport... Det är bra drag under galoscherna där också emellanåt, men jag har "alltid" huvudet uppåt i alla fall... Idag har jag varit iväg och tränat dressyr för "SuperUlla" igen. Jag har inte varit särskilt duktig på att åka iväg och träna på ridbanor, och någon dylik finns inte att tillgå inom lämpligt ridavstånd hemifrån. Så det har blivit lite si och så med träningen. Det märktes också, men Ulla tar det hela där det befinner sig. Det är inte så mycket mer att göra kanske, men jag blir ibland frustrerad över att det är så svårt att få till det att träna lite mer seriöst! Det räcker liksom inte att bara rida runt i skogen! Det är verkligen superbra att rida i skogen OFTA, men inte att alltid göra det. Då blir det en skogsmullehäst av det, så är det bara.... Jag har ju dessutom en hemlig dröm om att kunna börja hoppträna i höst också (- skratta inte ihjäl er nu....) På något vis får jag väl ta tag i lite krage och komma iväg mer regelbundet till ridbanan. Slut var jag hur som helst efter dressyrpasset!

Och nytt jobb...

Jag vet inte riktigt om jag verkligen håller på att bli gammal, eller om det är något annat. Men det tar otroligt mycket energi för mig numera när jag gör nya saker. Från och med förra veckan började jag mitt nya jobb som kurator på ett av våra större sjukhus i länet. Jag kommer vara kvar inom Primärvården på 25%, men resterande 75% ska jag alltså tillbringa på 19:e våningen i ett stort sjukhuskomplex. Det är både trafikolyckor, cancerbesked och svåra tarmsjukdomar som jag kommer tampas med. Så det kanske inte är så hemskt konstigt att jag känner mig mer som en urvriden trasa denna helgen :-). Vi får väl se hur det blir när jag blivit lite vram i kläderna...

Härliga medelålder... eller nå´t.../Kicki