Welwette ox född 2005, e. Om El Tanam ox u. Wossna ox

Snart åker fyra av mina bebisar till nya hem.

Visst håller jag på med marsvinsavel till viss del för att faktiskt sälja de små sötnosarna också. Men det känns alltid lite extra sorgligt, och lite nervöst... Får de det bra i sitt nya hem? Har jag tagit hand om dem på allra bästa sätt? Tänk om något händer? Tja, man kan bli helt knäpp av alla sådana tankar! Det är dock hög tid att de sista lurvarna flyttar från sina mammor, och då kan det ju vara lika så gott att de får komma till nya hem också. Jag önskar dem lycka till i livet, och hoppas att de som ska ha dem blir nöjda!

Jag har två hästar som också skulle behöva byta hem..

Det är inte riktigt lika enkelt att sälja iväg en häst som ett marsvin faktiskt... Dels är det ju helt andra pengar det handlar om, och dels är det VERKLIGEN viktigt att noga kolla upp vilka de intresserade är. Inte för att ett marsvin är mindre värt på något sätt alls, men en häst är så avsevärt mycket krångligare och svårare att ta hand om så hamnar de hos fel människor så kan det bli riktigt illa... Vår kära trogna gamla Tips, ungarnas tävlingponny, har gjort sitt här. Jag har haft honom till försäljning ett ganska bra tag nu, men det har liksom inte riktigt "velat sig". Visst har det ringt folk, och det mer fantastiska förslaget efter det andra har levererats. Men det har inte riktigt sagt "klick". Synd! Han är verkligen en supertrevlig C-ponny som skulle kunna ge en ny unge flera underbara busår.

Jobb och jobb

Sedan årskiftet så har jag börjat ett nytt jobb. Jag har visserligen kvar vikariatet på kirurgen, men resterande del av tiden är jag numera resurssamordnare på en vårdcentral. Dessutom en vårdcentral som är belägen i ett bostadsområde med väldigt många invandrare. Det ska bli väldigt roligt faktiskt, och än så länge har jag inte hunnit komma in i det ordentligt. Det är många nya intryck, och "den gamla kärringen" är emellanåt ganska välfylld i "pallet"... Konstigt nog känner jag mig inte så värst trött!? Kan det vara lugnet före stormen....

Jag hör av mig!/Kicki

 Närmast kameran Welwette ox e. Om El Tanam ox u. Wossna ox, och bakom henne Wossna ox e. Luxor ox u. Walewska ox.

Bloggar är fulla av samma suckar.

Tiden går väldigt fort! Vid vissa hållplatser under året så stannar man till och förundras varje år att det redan gått ett år sedan sist. Jag tror att jag har slutat att deppa ihop över vad jag borde ha åstadkommit under den tid som gått sedan sist. Men jag är inte säker... Lite käckt brukar man ju utbrista att det är enbart på barnen man ser att åren går. Och visst är det sant - att det är barnen som åldras snabbast! Det är en ganska stor skillnad mellan min yngste som snart blir 10 och min äldste som snart blir 19 - och för mig själv så är ju 9 år ingenting ;-).

Jag har alltså passerat en av dessa årshållplatser.

Denna gång är det min egen födelse som uppärksammats. Eller - egentligen inte :-)!! Jag fyllde i torsdags, och det var INGEN av sönerna som uppmärksammade detta över huvud taget. Ska jag vara helt ärlig så fanns det inte i mitt minne heller. Det var när äldste sonens flickvän skickade ett SMS som jag blev påmind. (Typiskt att det skulle vara en tjej som kom ihåg det först!). Mannen ringde på min mobil ett par timmar senare. Han har nämligen inte varit hemma under senare delen av veckan, utan det är jag som har skött ruljansen tillsammans med god hjälp av sönerna här hemma.

Jag vet inte om det skulle göra någon skillnad om jag hade döttrar!

Äldste sonen skickade iväg ett SMS mitt på dagen, men då var hans flickvän redan en halv dag före honom... :-D! Väl hemma så fick jag grattiskramar av mina söner, och 15:åringen hade köpt en toblerone till mig. Han lagade sedamera mat, och vi blev bjudna på spagetthi och ketchup! Kanske inte en kulinarisk höjdpunkt, men om ni fattar vad jag uppskattade att slippa laga mat den dagen!! Resten av ungarna tycker ju dessutom att denna meny är helt ok... Och det smakade inte alls illa.

Nu är det nog i alla fall slut för denna gång.

Julen alltså. Vi ska väl fira mig på något sätt med lite middag där vi alla försöker samla oss kring samma matbord. Men annars kommer helgen att präglas av att städa ut julen. Jag har sedan barnsben haft kvar julgranen tills min födelsedag är över. Näst äldste sonen fyller 17 på måndag, men han har inga som hels önskningar att behålla julen över sin hållplatsdag. 17 år!!! Det ÄR på ungrna man märker att tiden har rusat förbi..! Jag har inga som helst problem med att komma ihåg när han föddes, och det känns ju som "igår"...

Kram från en 44:åring/Kicki

 Lundecock´s Moonshine - vår ljuvliga sheltie!

Jag kan inte annat än att le en smula åt mig själv ;-)

Jag inbillade mig nog att jag skulle kunna ägna denna blogg liiiite mer tid än vad som visar sig vara möjligt. Men livet rullar ju trots allt på ändå - även om man inte syns i cyberrymden så ofta. Eller, syns gör jag ju - men inte särskilt aktuell uppdatering kanske.

Förra helgen var det full rulle...

Det var marsvinsutställning i Kista Stockholm, och jag hade med mig två gyllene lurvgrisar som jag skulle ställa ut. Den ene hade tyvärr ådragit sig en lite för stor pälsskada, men det gick trots allt bra ändå. Han fick klart godkänt - och det vet jag ju egentligen. Honan däremot har en lång och underbar päls, men är på tonårstjejers vis lite kinkig med maten... Hon fick bra poäng ändå, men kunde inte konkurrera om främsta platsen pga att hon är lite tunn.

I helgen var det full rulle...

Jag jobbade i helgen - som frilansreporter. Det är ett tag sedan sist, och faktum är att flera stycken har frågat mig om jag har slutat att skriva *lol*! Man kanske är saknad? Men, vad händer i en vanlig småkommun en grå och trist januarihelg? Inte mycket. Vi har en mycket fin slalombacke i kommunen, och dit begav jag mig naturligtvis för att dokumentera skådespelet. Sedan har ju bygdens hjält och "starke man" Magnus Samuelsson dansat på TV. Sådant måste man naturligtvis nämna också. Det var upptaget många gånger på stackarens mobiltelefon innan jag äntligen kom fram...

Denna vecka - halv rulle ?...

Jag ska verkligen ANSTRÄNGA mig att ta det lugnt och framför allt komma hyfsat i säng denna vecka! Maken överger mig på onsdag och tänker inte komma tillbaka förrän sent på fredags kvällen, så det blir jag och "de fems gäng" som får sköta ruljans med busstider och djur. Men - detta är ju livet :-)!

Kram på er!/Kicki

Jaa, här händer det grejor varje dag numera...!

Idag har Humlan fått sina små. Eller, små och små... Det var ganska rejäla killar hon klämde fram faktiskt. Jag kände på henne igår och kunde konstatera att hon var öppen och mjuk. Det kändes inte alls bra faktiskt med tanke på att det skulle smälla och raketas en hel del just denna natt. En marsvinshona som blir väldigt stressad kan det gå galet för när hon ska få sina små. Men som tur var så väntade hon tills idag mitt på dagen. Jag fick vara med om den födseln också :-)!! Den ene killen ser ut till att få hyfsat bra päls faktiskt, och har fått sin mors stooora ögon! Han får heta Virus har jag nog tänkt. Han är i princip helt vit men har en fläck över ena ögat av goldenagouti, och så tror jag att det är ytterligare en liten pyttefläck av golden strax intill. Söt är han naturligtvis. Brorsan är en riktigt rejäl hane i golden/white - och så är han peruan... När en lunkarya får en peruanune så är den inte precis av utställningskvalité i pälsen, då det ofta finns flera extra virvlar. Men han har också stora härliga ögon, och kommer bli ett alldeles utmärkt sällskapsmarsvin! Denne baddare fick heta Viggo. Bilder kommer så småningom.

I väntan på bebisbilder från sista kullen så kommer här i stället min Wossna...

Bilden är tagen strax innan jul när det helt plötsligt blev riktig vargavinter här. Vacker - eller hur?

Wossna ox född 1996

e. Luxor ox

u. Walewska ox

Uppfödare: Hans "Emil" Stodell

Ägare: Kicki Westerdahl (sedan 1997 faktiskt!)

Ha en riktigt bra fortsättning på det nya året!/Kicki W