Får en 40+:are vare med i leken, eller är man redan för passé? Det där med ålder är mycket märkligt. Jag minns tydligt mina föräldrar när de var i samma ålder som jag är nu och de var ju betydligt mer "vuxna" än jag! Kommer nog aldrig bli riktigt vuxen heller, och det tycks vara 60-talets barns stora dilemma. Vi blir aldrig vuxna! Våra barn är våra kompisar, våra kläder letar vi efter i tonårsbutikerna, klagar inte på dagens musik, hänger tappert med i all ny teknik som mejar ner oss. Och vi duschar varje dag...

Dagen som passerat har gjort det utanför bilfönstret. Sverige ÄR verkligen avlångt! Det var visserligen min tappre make (varför är det alltid männen som kör?) som rattade den värdefulla lasten av medlemmar ur "Westerdahl family", men det kan faktiskt kosta på att sitta och sova bredvid också! Man blir i alla fall torr i munnen... Vägen mellan södra Östergötland och Dalsland är egentligen för lång för att klaras av fram och tillbaka på samma dag. Åtminstone tycker min rygg det. Men som tapper och engagerad förälder så har man ibland inte så mycket val. Två av mina barn har tillbringat veckan som gått på ett musikläger i Åmål, och avslutades med stor konstert för föräldrar och andra intresserade. Mycket vackert - och man blir stolt och rörd att ens telningar vuxit upp och blivit så duktiga. Nu är timmen sen, och de flesta medlemmar ur "Westerdahl family" har varit förståndiga nog att krypa ner i sina sängar. Jag å min sida har ju som jag nämnde redan sovit en del, så jag behöver grusa ögonen en smula innan jag intar horisontal läge. Ett svarg ringande i mina öron håller mitt medvetande fortfarande sysselsatt med att jag varit i ständigt buller under dagen. Det är en anledning så god som något annat att faktiskt krypa till kojs! Ny utmaning i morgon...