Jag har knyckt citatet från en av Sveriges mest framgångsrika och skickliga hoppryttare, Peter Eriksson. Det har inte lämnat mig någon ro så jag vill gärna vrida och vända lite på de tankar som har danats i mitt huvud, sedan jag läste det. Ju mer jag smakar på meningen ju fler smaker känner jag! Peter lär ha sagt dessa ord efter att en person gått fram till honom och uttryckt "Vilken tur du har att vinna hela tiden!"

HUR många gånger har jag inte själv hamnat i situationer där jag tyckt mig ha otur, eller varit styrd av "andra". Det är ju en väldigt enkel lösning att hitta undanflykter till varför man just vid detta tillfälle inte lyckades, trots att man egentligen "kunde".

När jag fyllde 40 önskade jag mig en keyboard. Ett piano stod i vardagsrummet sedan många år, men det hade jag bestämt mig för att jag inte kunde spela. "Jag kan inte - bara lite ackordanalys". Jag talade alltså om för folk som definitivt INTE kan spela piano att inte jag heller kunde, trots att jag mycket väl spelade låtar med hjälp av ackordanalys. Men jag lyckades aldrig spela helt felfritt - det var alltid något som "hände" som fick mig att vackla. Jag trodde alltså att jag skulle kunna "fuska" mig till lite bättre lycka med hjälp av en elektronisk maskin i stället. Där var ju redan halva jobbet gjort! På min keyboard (en KORG PA50) kan man få hjälp med alla möjliga ljud och förinställda komp.

Naturligtvis blev jag betydligt skickligare att spela - EFTERSOM JAG ÖVADE och inget annat! Det fanns inga genvägar där heller visade det sig ;-). När jag sedan satte mig vid det otroligt svåra instrumentet "pianot" så kunde jag helt plötsligt spela! Jag kom dessutom på att jag hade varit en riktig idiot som påstått tidigare att jag inte kunde - i förhållande till dem som faktiskt inte kan alls! Men jag kom också på att jag låtit andras måttstock få råda när jag mätte mitt eget kunnande.

Jag kan fortfarande inte spela efter noter speciellt bra. Men det kan tydligen inte Benny Andersson (ABBA) heller! Och han spelar ändå! Det händer något när man går in i sitt eget djup och börjar gräva DÄR. Numera vet jag vad jag behöver träna mer på för att bli bättre pianospelare, och ber inte om ursäkt heller att för att jag inte kan. Det jag kan står jag för, och har bestämt mig för att värdera det positivt. Att skylla på otur eller andra brukar också innebära att man inte kan ta emot beröm heller. "Ash - jag hade bara tur idag, turen var på min sida, som tur var hade jag vaknat på rätt sida" osv osv.

Idag vet jag att man styr sitt eget öde. Keyboarden är bara ETT exempel på hur jag kommit till denna insikt. Vill man något så måste man också själv se till att satsa på det. Det går inte att påstå att någon annan har stått i vägen, eller att man inte kunnat pga dåliga redskap eller något annat. Om man seriöst ser vad man är bra på och värdesätter det, men ser också vad man behöver förbättra så tror jag precis som Peter Eriksson att man blir tursförföljd och inte otursförföljd. VILL jag verkligen komma i form kan jag inte skylla på dåliga skor eller något annat ovidkommande för att jag inte lyckats.

May the force be with you all!/Kicki