Egentligen borde jag kanske ha tackat nej till erbjudandet att träna för Ulla idag... Första maj idag, och jag är g a n s k a långt bort från några demonstrationståg. Det närmaste ett dylikt tåg jag kommit är att stå och titta på. För mig är det en ledig och härlig dag. Vid närmare eftertanke så är det nog så att jag inte deltagit i något demonstrationståg what so ever! Om inte paraden ner till majbrasan i taktfast temp till blåsorkester räknas. Det var alltså ytterligare en dressyrträning idag - för Ulla Wadeborn. Och jag som bara har suttit  på min häst två gånger sedan förra träningen!! Ingen annan har gjort något ridmässigt med henne heller... Det kändes ju inte sådär fruktansvärt seriöst om jag ska vara helt ärlig.

Men nu har jag kanske inte riktigt Det Stora Målet att komma ut och banka skiten ur medryttare på tävlingsbanor. Än! Jag gör detta främst för att det är så vansinnigt roligt!! Det ger mig en sådan kick så det är svårt att beskriva... Men smakar det så kostar det - som alltid. Jag har ju dock "sparat in" en resa till en marsvinsutställning - så då har jag ju faktiskt "pengar över" ;-). Så, egentligen kunde jag inte förvänta mig att det skulle ha skett någon som helst förändring sedan förra träningstillfället. Jag kom upp i god tid och fick en av de sällsynta tillfällena att sitta och äta frukost enbart tillsammans med min kära man. Sedan gick vi ut i gemensam tropp med vovven till hästtransporten. Den var nämligen fylld med möbler... Lägenheten som vi haft är numera helt tömd - och transporten fylld. För att kunna få plats med något såpass stort som en häst, så var vi tvungna att flytta ut allt ihop. Det gick faktiskt smidigt - och jag låg lite före i min tidplan :-)! Men det var fram tills att jag skulle släppa ut 3-årsidioterna...

Jag lastade Wossna, som gick in i transporten lugnt och stilla - som vanligt. När hon väl stod där inne, så började hon dock att låta... Det var helt enkelt svar på de små övergivna treårsflickorna som gråtande ropade efter henne. Maaammaaaa!!! De har varit utan Wossna sedan i september, och haft henne nu i drygt 2 veckor. Och de kan inte leeeva utan henne nu!! Tja, jag gjorde som min vana trogen, som jag alltid gör när de ska släppas ut. De får gå själva... Det gjorde de också, men inte riktigt åt det håll som jag hade tänkt. För att göra en ganska lång och tillslut riktigt irriterande historia något kortare än den faktiskt var, så var jag tillslut riktigt uppvärmd när jag slutligen kunde sätta mig bakom ratten. Vilka höns! De hade inte en aaaning om var grindhålet var. Och dessutom hade de ju aldrig i sina liv satt fötterna i hagen! Det var som om det stod osynliga spöken och motade dem från att ta sig in i hagen... Det slutade med att båda två for in i stallet igen likt ett fiskstim tätt ihoptryckta. In i Welwettes box. Nu var mitt tålamod för länge sedan som bortblåst, så jag använde kanske inte min allra mildaste stämma när jag sjasade ut dem därifrån. Och de var ju naturligtvis tvungna att gå ut genom boxdörren samtidigt!  Tja, tillslut så befann de sig dock där de skulle - och jag kunde åka iväg - - FÖRSENAD!

Wossna var ganska spänd och lite "på tårna" när jag skrittade fram. Hon är aldrig spänd på så sätt att hon slänger sig eller överreagerar för yttre faktorer. Men så for jag bara tänker att jag ska ta tyglarna så ökar hon takten. Och redan skritten på lång tygel var ganska överilad... Det betyder alltid också att hon sänker ryggen så fort jag gör något alls med lite sträckta tyglar. Men jag har ju fått lite råg i ryggen av mina Ullaträningar, och gav ingen eftergift förrän hon faktiskt tog mina halvhalter/förhållningar och flyttade in bakbenen i stället för att sänka ryggen. Trots att hon alltså var ganska pigg så saknade jag ganska snart mina sporrar. Men tillslut så föll ändå polletten ner, och hon började att jobba från bakbenen genom ryggen och fram - till åtminstone yttertygeln. Inner höll vi faktiskt på att traggla med hela ridpasset igenom. Ulla tillåter mig inte att "ställa igenom" henne med hjälp av ledande tygeltag för att uppnå detta. Nej, hon vill att det är innerskänkeln som ska vara den formande och den som Wossna ska "ta". Vi nådde delvis dit idag.

Jag har en mycket ambitiös häst! Hon VILL så mycket, och hon vill verkligen vara till lags! Det tog en god stund för henne att förstå att hon inte skulle fatta galopp när jag i stället bad henne om att forma sig för innerskänkeln i traven. Tillslut blev hon lite förgrymmad och fattade ömsom galopp och ömsom bockade med ganska rejäla bakutsparkar... Men jag satt faktiskt bara kvar och "duttade" med spöet på hennes inre bakben och upprepade min skänkel. Tillsluuut testade hon en annan variant och blev bara wow i traven! Hon växte minst 20 cm under mig, och fick en så underbar gång så jag hann inte riktigt med i min sits. Guuud vilken känsla!! "Nu skulle du nästan kunna ut och tävla hurru" kom det uppmuntrande ifrån hörnet. Jag kan bara säga att mer beröm än så har jag nog aldrig fått! Flera gånger upprepade Ulla nästan förvånat vilken ridbarhet mitt lilla sto har, och vilken härlig inställning hon har! Och när en dressyrtränare säger att hon gillar ens häst jättemycket (vilket faktiskt ordagrant var det hon sa) så växer en arabhästryttare flera meter!!! Det är annars inte arabhästarna som är modellen för dressyrhästen för dessa tränare.... Tjejen som kom in efter mig och skulle träna direkt efter, tittade storögt på mig och Wossna - men en mycket förvånad blick. Hon och jag har ridit samtidigt när vi tränat lite själva i ridhuset, så hon har ju sett oss flera gånger. Hon sa efteråt med eftertryck "så fint det såg ut därinne - verkligen!".

Tja, jag svävar kanske inte riktigt på moln. Men jag befinner mig inte riktigt på backen heller ;-) Det är så väl använda pengar att träna för henne så det är inte sant! Vi lyckas lyfta oss ett litet snäpp högre varje gång, trots att jag faktiskt inte har kunnat rida som jag skulle ha velat. Men, all heder till min underbara häst! Hon är så nöjd och glad när hon förstår att hon gör rätt. Och hon ÄLSKAR att träna - med mig :-)!

Jah - lite hästlarv såhär som inledning av maj!/Kicki 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...