Nu har de ÄNTLIGEN kommit!! Min underbart söta Coronas Magica har äntligen klämt fram sin hemlighet! Och dra mig på en liten vagn, jag tror nämligen att det är tre tjejer :-)! Jag satt som sagt i marsvinshuset och ägnade mig lite åt datortid igår kväll. När datorn var avstängd och jag bara skulle titta igenom burarna en sista gång innan jag skulle gå in i huset igen, hände det. "Maggie" satt och pysslade mycket intensivt med något. Hon hade krupit in i höet och gjort en liten grotta till sig. Jag pratade med henne, men hon gjorde sig inget besvär om att notera min existens. Humlan som bor i samma bur med sina bebisar (flyttade förräxten på pojkarna vid samma tillfälle - 4 veckor gamla har de börjat "kurra" ganska intensivt "helt plötsligt"...) och var också mycket intresserad av vad Maggie höll på med. DÅ såg jag ett litet vått tryne sticka fram under Maggies ganska omfångsrika päls. EN UNGE!! Den var alldeles nyfödd, och jag fick verkligen mobilisera all kraft jag hade för att inte genast plocka upp den. Humlan och Maggie hjälptes åt att tvätta, och Humlans dotter Maribelle kom också och nosade lite. Sedan stannade Maggie upp i tvättandet och började krysta igen. Efter ett par - tre krystningar böjde hon sig ner och ägnade sig väldigt intensivt åt "något annat". En ny liten bebis hade tittat ut förstod jag. Den syntes inte för Maggies hårman. Då passade jag på att kika lite på den första lilla flickan. Precis som Maggies andra kullar så var det mycket livliga små krabater som genast stretar och kämpar.

Så helt olikt Mumlans sista kull... I den är det bara Nelson som överlevt av tre, och det tog säkert en vecka innan jag kände mig säker på att han skulle klara sig. Mumlan har dock varit väldigt pigg och glad hela tiden. Humlan har bebisar med samma hane som Mumlan, och hennes är det sprutt i, så det måste ha varit något just med Mumlans dräktighet som var lite knas. Jag satt andlös och tittade på skådespelet en lång stund, och kunde konstatera att Maggie fått tre härliga lunkaryaungar. De var fortfarande fuktiga när jag tillslut insåg att jag behövde gå och lägga mig. I morse hann jag bara titta som hastigast, och alla tre satt med pigga små ögon och var beredda på att fly undan från mig. Precis som det ska vara! Härligt krulliga är de alla tre också :-)! Pappa heter Lillhagas Zamigo och har bara lämnat en kull hos mig tidigare. I den kullen är det framför allt hanen som är riktigt sträv och bra i pälsen. Men honorna (2 stycken) är helt acceptabla de också. Dessa små prinsessor som föddes i går ser helt bedårande ut! Kort kommer först till helgen...

Jag hade hoppats på att någon av bebbarna skulle fått sin mors mörka ansikte... Coronas Magica är svart i hela ansiktet. Över resten av kroppen är hon vit och golden med en liten svart fläck i rumpan. Hon är så bedårande söt med sitt svarta ansikte att det "finns inte". Riktigt den "ansiktsmasken" är det ingen av ungarna som fått. Två är precis som mor white/golden/black, och den tredje är white/golden som sin far. (I marsvinsvärlden är det så fint att bara engelska duger...) Tror jag, ska kanske tilläggas. Jag har inte detaljstuderat de små liven riktigt än. Gissa om jag längtar hem :-).

Just nu är det härligt att vara marsvinsuppfödare!/Kicki

 

Angelika

28 november 2007 14:46

Grattis till kullen!
Jag vill oxå ha!!!!
Var inne i marsvinsrummet precis (för säkert 5 gången idag) och kikade, men ingenting än. Vägde och klämde lite och jag tycker verkligen att det är dax nu, men det tycker tydligen inte honorna...

http://narnias.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...